Författare: Hugo Silfverskiöld

Vi ses ju här i solens hemstad för att välkomna den vår som nu är på väg.

För att fira de politiska framgångar som vi, nationellt och i kommuner och regioner, har

jobbat så hårt och så länge med.

För att tanka energi och hämta inspiration hos varandra. Vi är 1 700 moderater här inne, som

har vigt våra liv till att göra just vår plätt på jorden till en bättre plats. Även vi behöver rå om

varandra ibland.

Och vi ses för att sikta mot valet nästa höst.

Allt det ska vi göra – också.

Men nu knackar världen på. Och som ledare gör vi allra först det vi måste, inte bara det vi

helst skulle vilja.

För vi lever i allvarstider.

I en värld där mycket av det som vi i decennier har tagit för givet, inte längre kan tas för givet.

Inte minst för oss här inne, har ju tron på fria människor i fria demokratier med fria

ekonomier präglat vår syn på världen.

Vår syn på vad som skapar välstånd.

Vår syn på civilisation, anständighet och medmänsklighet.

Vår syn på internationellt samarbete – att den regelbaserade världsordning som skapades av

USA efter andra världskriget, är värd att skydda och bevara.

Vår syn på att det ytterst bara är frihet som ger fred.

***

Som så många andra pappor, hade min pappa en favorithistoria – eller rättare sagt två. Båda

handlade om president John F. Kennedy. Och båda handlade om Europa.

I den första är JFK på besök i Frankrike och väl framme så presenterar han sig, med spelad

ödmjukhet, som ”mannen som följer med Jacqueline Kennedy till Paris”.

Det tyckte min pappa var omåttligt rolig. Det tyckte inte resten av familjen.

I den andra berättar min pappa när samma president står upp mot det sovjetiska förtrycket.

President Kennedy avslutar sitt tal i Västberlin 1963 med de klassiska orden ”Ich bin ein

Berliner”.

Även den gången stod världen vid ett vägskäl.

Jag minns ju inte, för jag var inte ens född.

Däremot minns jag när president Reagan 25 år senare – och även han på plats i Berlin –

krävde precis det som sen hände.

Han sa: ”Mr Gorbachev, tear down this wall.”

Det var amerikanska presidenter som höll de talen. Men de hade hela västvärlden med sig.

Det transatlantiska samarbetet besegrade först nazismen och sen kommunismen.

Det här var en tid för stora segrar – men det var inte en tid när man tog segern för given.

Gång på gång har vi visat, att när den fria världen står enad mot den auktoritära, så vinner vi.

Inte på en dag och inte utan ansträngning eller uppoffring – men vi vinner.

Det är därför den fria världen är så hatad och så fruktad av alla dem som vill kuva sin egen

befolkning och kränka sina grannländer.

Ingen nation vet det just nu bättre än Ukraina.

På papperet var de chanslösa.

Skulle det ta tre timmar, tre dagar eller till och med tre veckor att erövra Kiev, frågade de

cyniker som inte ville beväpna den angripna demokratin.

Nu har Ukraina i mer än tre år förvarat sin överlevnad som självständig nation.

Och när vi säger att de slåss också för oss, så menar vi det bokstavligt.

Bara en timmes flyg härifrån har våra finska, baltiska och polska grannar levande minnen från

det ryska förtrycket.

Just nu går fronten i östra Ukraina, men den kunde lika gärna gått någon annanstans i

Europa.

Det finns inga som önskar fred i Ukraina lika mycket som alla ukrainare, hemma och

utomlands. Men kapitulation är inte fred.

Två gånger de senaste tio åren har Ryssland först slutit, och sen brutit, avtal med Ukraina –

avtal som skulle leda till fred.

Och det tog ett tag – men Europa är inte längre en naiv kontinent.

Freden måste bli trovärdig och hållbar. Och trovärdig fred blir det bara om Ukraina får

förhandla från en styrkeposition.

Peace through strength, som det heter på engelska.

***

Och varje gång jag träffar Volodymyr Zelensky och hans hustru Olena, så tänker jag på hur

annorlunda livet kan bli för en barnfamilj.

Och jag tänker på det stoiska lugn som de utstrålar tillsammans – och inför världen.

De symboliserar vad som kan drabba ett helt folk. Men också vad ett samlat folk kan

åstadkomma tillsammans.

För oss här inne, är det ett privilegium att stå på deras sida. //Slava Ukraini!

***

Jag vet att många känner oro över det som händer i världen. Kanske rentav rädsla.

Mina egna döttrar mönstrade före Rysslands invasion, men de ryckte in och gjorde

värnplikten under pågående krig.

Det som skulle bli ett äventyr i grön uniform, blev plötsligt mycket mer på allvar. Även för

oss föräldrar.

Det är fullt normalt att känna oro i dessa tider.

Men kom ihåg att Sverige står starkt.

Låt oss förädla vår individuella oro till gemensam beslutsamhet.

Låt oss berätta för våra barn och ungdomar att vi ser och förstår faran, men att vi också är

förberedda på den.

Och att vi nu gör det, som lägets allvar kräver.

Sedan nästan exakt ett år är vi medlemmar i Nato.

Vi står inte längre ensamma, utan tillhör världens mest framgångsrika försvarsallians. Inget

Nato-land har någonsin blivit invaderat.

Vi rustar upp det svenska försvaret och vi uppskattas i Nato för vår militära spetskompetens:

I luften, på Östersjön, långt under havets yta.

Men också vår avancerade försvarsindustri och vår underrättelsekapacitet. Vi kan Ryssland.

Flera av de här svenska förmågorna försvarar oss på allierad mark – nu i Lettland och snart

också i Polen.

Det rent militära är förstås avgörande. Men många fler har viktiga uppgifter.

Alla som jobbar med det civila försvaret, med det som ger beredskap och skapar uthållighet.

Här gör ni i landets kommuner och regioner stora insatser.

Ytterst är försvaret av Sverige en uppgift för oss alla.

Så vad ni än gör på dagarna och vad det än står på era visitkort – så har vi ALLA en

gemensam uppgift att stärka vår motståndskraft.

***

Även ekonomiskt står Sverige starkt. Vi har sparat i ladorna för att ha råd att möta svåra

situationer. Alla länder klarar inte det.

Vi har ett framgångsrikt näringsliv. Vi har välutbildad arbetskraft och vi är vana vid stora

teknologiska förändringar. Det behövs i dagens värld.

Sist men inte minst – vi står enade som nation.

Jag sätter stort värde på att Sverige kan samlas i svåra tider. Tro mig: Alla länder klarar inte

det – heller.

Visst har vi tuffa debatter även här, och så ska det vara i en frisk demokrati. Men när det blir

allvar så håller vi ihop. I politiken, men också i hela vårt samhälle.

Från höger till vänster. Från norr till söder. Från stad till land. Både fack och arbetsgivare.

Ung och gammal. Kvinnor och män.

När vi verkligen prövas så är vi ETT Sverige.

Då ser vi mer till allt det som förenar oss, än till det som skiljer oss åt.

Vi står samlade bakom Ukrainas självständighet och samlade bakom det svenska stödet.

Vi står samlade för att bygga ett ännu starkare försvar, själva och tillsammans med andra.

Vi står samlade bakom demokratins och frihetens ideal, mot de krafter som vill splittra och

söndra.

Och det är inte första gången vi står samlade.

För över 100 år sedan kunde vi också enas i en farlig tid, för att snabbt rusta det svenska

försvaret.

Svenska folket skänkte till och med de pengar som krävdes för att bygga pansarskeppet

Sverige nere i Karlskrona. En väldigt tidig crowd-funding!

Vi samlades till stöd för Finland 1939, och vi samlades emot nazismen och kommunismen

under andra världskriget.

Vi samlades bakom välfärdssamhället under de goda rekordåren och bakom den svenska

arbetsmarknadsmodellen, som fortfarande bidrar till vårt framgångsrika näringsliv.

Vi samlades bakom de tuffa ekonomiska besluten efter 90-talskrisen, under finanskrisen och

eurokrisen.

Och många av oss samlades – bokstavligt talat – på Norrmalmstorg på Måndagsmötena för

ett fritt Baltikum.

För 30 år sedan samlades vi bakom EU-medlemskapet när krisen krävde det.

För tre år sedan samlades vi bakom Nato-medlemskapet, när kriget krävde det.

Och – för bara en månad sedan stod vi alla samlade bakom Örebro och hedrade dem som

drabbades av den fruktansvärda skolskjutningen.

Jag är övertygad om att svenska folket även den här gången förväntar sig samling i allvarstid.

***

Alla är vi en del av de långa linjerna.

Vi vandrar i fotspåren av de som har byggt Sverige – och det är vår skyldighet att lämna efter

oss ett ännu bättre land till nästa generation.

Ingen väljer vilken stund på jorden, som man får en stor uppgift. Men just nu vilar ansvaret

för Sverige på våra axlar.

Låt oss inte bedövas av det ansvaret, än mindre drabbas av högmod. Men låt oss ta ansvaret

på mycket stort allvar.

Och mina vänner, jag tror inte att något annat parti kan spela så stor roll och ta så stort

ansvar.

Moderaterna är den nya mittpunkten i svensk politik. Vi har blivit den samlande kraften.

***

Det sägs ibland att friheten inte har något pris. Och det är sant. Men det är lika sant att frihet

kostar.

Det här året lägger vi 143 miljarder kronor på vårt försvar. Det är en fördubbling på bara

några år.

Men inte ens det kommer att räcka.

Jag har gett finansminister Elisabeth Svantesson och försvarsminister Pål Jonsson uppdraget

att förbereda de beslut som kommer krävas för ett ännu starkare försvar.

Och låt mig säga några ord om våra utgångspunkter i det arbetet:

Ett starkare försvar kommer alltid kräva prioriteringar.

Vi vet att resurserna är begränsade.

Men vi kommer inte dra ner på vård, skola och omsorg. Vi kommer i alla lägen värna

välfärdens kärna.

Vi tänker inte heller införa nya skadliga skatter för att finansiera försvaret.

Tvärtom är det viktigare än någonsin att slå vakt om en dynamisk ekonomi som skapar

tillväxt och välstånd.

Det var faktiskt så som demokratierna vann kalla kriget.

Det här kommer att kosta. Men Sverige har starka statsfinanser, som gör att vi kan hålla högt

tempo i upprustningen.

Regeringen kommer i vårpropositionen presentera vår plan framåt för finansieringen av

försvaret. Vi kommer också fortsätta diskutera med de andra partierna i Sveriges riksdag. Ett

första samtal ägde rum redan i förra veckan.

Och jag hoppas på bred enighet om att Sverige – inom ramen för Nato – ska bygga upp ett

försvar som garanterar frihet och oberoende för generationer framåt.

***

Jag tror som ni vet mycket på värnplikten. Den är viktig för Sverige och jag skulle gärna se att

många fler killar och tjejer får rycka in.

Jag träffar rätt ofta värnpliktiga som gör sin personliga insats för vårt gemensamma land.

De bevisar för mig att Sverige inte bara är en plats för frihet och självförverkligande, utan

också en plats för ansvar och självuppoffring.

De förstår att ett fritt land måste kunna försvara sin frihet. Inte minst VI uppskattar den

inställningen.

Moderaterna kommer i regeringens budgetförhandlingar föreslå en kraftig höjning av

dagersättningen till Sveriges alla värnpliktiga.

Det är dags att visa vår uppskattning – även i pengar – för allt de gör för vårt land.

***

Ingen uppgift är viktigare för oss moderater än Sveriges och svenskarnas säkerhet. Yttre och

inre säkerhet hänger ihop. Båda behövs för ett tryggt samhälle.

Det här året inleddes med en bombvåg som satte skräck i hela södra Stockholm.

Många människor lade sig på kvällen, rädda för att väckas mitt i natten av ännu ett sprängdåd.

De yttre och inre hoten växer också ihop.

Iran anlitar gängkriminella för att begå brott som tjänar deras intressen. Främmande makt

letar efter våra sårbarheter.

Den ekonomiska brottsligheten omsätter nu mycket mer pengar än knarket. Och helt lagliga

verksamheter kan bli fasad för organiserad kriminalitet.

Gängen infiltrerar rättsväsendet och politiska partier.

De hotar vittnen och socialsekreterare.

DET är den systemhotande brottsligheten.

Och den bekämpar vi nu med att göra det vi lovade och det vi fick mandat för.

Vi har inlett den största offensiven mot den organiserade brottsligheten i svensk historia.

Hemlig preventiv avlyssning, säkerhetszoner, vistelseförbud, förverkandelagen som tar

gängens lyxprylar, anonyma vittnen, fler kameror, biometriska data och vräkning av kriminella

– är bara några riktigt stora reformer.

Polis och åklagare har under de senaste två åren fått fler kraftfulla verktyg av vår regering, än

de fått på två decennier av gamla regeringar.

Och vi ser resultat.

Polisen klarar upp många fler brott i den gängkriminella miljön och de förhindrar ännu fler

brott, innan de begås. Men de grovt kriminella har ännu inte givit upp.

Den senaste trenden är att lägga ut morduppdrag, som riktas till ungdomar på sociala medier

– fullt synligt för massor av barn att läsa.

Därför slår vi hårt mot den här cyniska gig-ekonomi på de stora plattformarna.

Vi ger polisen rätt att agera mot nätjättarna och vi skyndar på hemliga tvångsmedel även mot

barn under 15 år.

Vi ser över straffmyndighetsåldern och möjligheterna att sätta fotboja på barn som är

kriminella.

”De är ju bara barn”, invänder en del.

Just det, och just därför.

Vi har sagt det länge: Samhället måste agera tidigare och tydligare – för att det som är ett litet

problem idag inte ska bli en stor katastrof imorgon.

Det också hög tid att ställa krav på föräldraansvar.

Det är ju paradoxalt: så många föräldrar i Sverige ligger sömnlösa av oro för sina barn.

Så många slåss varje dag, för att deras barn ska få det stöd de behöver.

Medan andra föräldrar vägrar ta emot den hjälp som finns och som samhället vill ge.

Uppemot hälften tackar nej till frivilliga insatser från socialtjänsten.

Och den grupp som är mest ovillig att ta emot hjälp, är föräldrar till pojkar med

utomeuropeisk bakgrund.

Ett sånt misslyckande för Sverige, som en gång var bäst i världen på sociala insatser för både

föräldrar och barn.

I Malmö räknade man förra året till 870 misstänkta kriminella barn. Det motsvarar 35

skolklasser. Det säger något om problemets omfattning.

En majoritet av de 870 barnen hade blivit misshandlade i hemmet eller sett pappa slå

mamma.

ALLA barnen var sedan tidigare kända av socialtjänsten – framför allt på grund av

föräldrarnas bristande omsorgsförmåga.

Många av de föräldrarna vägrar än idag ta emot hjälp, trots att deras barn är på väg rakt in i

kriminalitet.

Sverige kommer aldrig kunna bryta nyrekryteringen av barn så länge föräldrar tillåts strunta i

sitt ansvar.

”Mer resurser!” ropar de till vänster.

Sant – och därför satsar vi nu tio nya miljarder över fem år på socialtjänsten. Men inga

resurser i världen hjälper mot föräldrar som vägrar ta emot stöd.

Sverige måste återupprätta föräldraansvaret.

Och det gäller inte minst alla frånvarande pappor som dumpar ansvaret på barnens mammor.

Att ta hand om sina egna barn är helt enkelt inte valbart.

Faktum är, att vi nu genomför de största förebyggande reformerna på många decennier.

Föräldrar som inte klarar av sin föräldrauppgift måste kunna tvingas till sociala insatser.

Vi kallar det för ”mellantvång”, och många socialsekreterare vet att det behövs.

I april rivs sekretessen mellan polis, skola och socialtjänst, så att samhället kan kraftsamla

kring barn i riskzon.

I sommar träder äntligen den nya socialtjänstlagen i kraft. Då blir det möjligt att gripa in i

mycket tidigare, innan problemen har vuxit sig stora.

Alldeles för många barn far illa i Sverige.

I januari infördes Lex Tintin, som skyddar barn från att tvingas umgås med en våldsam

förälder.

Det fanns en tid när Socialdemokraterna hade höga socialpolitiska ambitioner. Nu har

Moderaterna tagit över den rollen i svensk politik.

***

Allt det här är ju svåra frågor.

Det vet vi som någon gång har suttit i en socialnämnd och fattat de besluten.

Barn är varje förälders största ansvar i livet. De allra flesta tar det ansvaret. Och i Sverige

finns massor av hjälp att få.

Från MVC via BB till BVC, socialtjänsten, förskolan och skolan. Vi ska vara stolta över det!

Men Sverige är också ett land där ALLA barn ska ha goda möjligheter. Ett land där barn har

egna rättigheter, som inte ens deras föräldrar får ta ifrån dem.

Så när föräldrars ovilja att ta sitt ansvar, krockar med barns behov och barns rättigheter – då

står vi i vårt parti på barnens sida.

För två och ett halvt år sedan tog vår regering över ansvaret för ett land i kris.

***

Ett land med tvåsiffrig inflation.

Ett land med fler dödsskjutningar än nästan alla andra länder i Europa.

Ett land där skolresultaten sjönk, där till och med mördare kunde få svenskt medborgarskap.

Där fullt fungerande fossilfri energi stängdes ner av ideologiska skäl – mitt i

klimatomställningen.

I grunden ett fantastiskt land. Men illa skött. Ett land som kunde så mycket bättre.

Då fick vi mandatet att få ordning på Sverige.

Nu har vi fått ner inflationen och kan använda styrkan i de svenska statsfinanserna.

Vi har fått ordning på migrationen, så att det går att få ordning även på integrationen.

Vi har lagt om kriminalpolitiken och bytt fokus från dem som begår brott, till dem som

drabbas av brott.

Vi har lagt om energipolitiken så att all fossilfri el kan bidra till klimatomställningen. Om bara

två veckor lägger vi den historiska propositionen, som banar väg för flera nya reaktorer.

Vi har lagt om skolpolitiken. Vi gör rent hus med glädjebetyg, flummiga läroplaner, dåliga

lärarutbildningar och störande mobiltelefoner.

Vi gör historiska satsningar på forskning och infrastruktur. För att Sverige ska vara ett ännu

bättre land att leva i om 10, 20 och 50 år.

Ett land där ambitiösa människor vill bygga sin framtid, starta sitt företag och bilda sin

familj. Där unga människor både vill och vågar sätta barn till världen – igen.

Och – så här i dyrtider har vi sänkt skatten för vanliga löntagare och småsparare.

Sedan vi tog över har en vanlig familj fått behålla 23 000 kronor mer av sina egna inkomster.

Vi har stått upp för principen om hälften kvar.

En läkare som jobbar en extra helg ska inte mötas av en extra skatt, utan av ett extra

tack. Sverige har nu det lägsta skattetrycket sedan 1975.

***

Den regering som jag har förmånen att leda, är ett lag som kan samarbeta. Ett lag som får

saker gjorda. Det är laget före jaget.

En del tycker att regeringen har för bråttom – att vi går för långt och för fort.

Jag håller inte med. För nu behövs det både otålighet och uthållighet.

Och det behövs fyra år till – minst.

Fyra år till för att rusta upp vår inre och yttre säkerhet.

Fyra år till för att bygga ihop vårt land igen – efter decennier av ansvarslös invandrings- och

integrationspolitik.

Fyra år till för att garantera att de nya reaktorerna vid Ringhals verkligen byggs.

Fyra år till så att våra kunskapsreformer når ut till varje elev i varje klassrum.

Fyra år till för att fortsätta göra Sverige rikare, tryggare och friare.

Och den fråga som vi vill att väljarna ska ställa sig i valet nästa höst är denna:

Ska vi fortsätta få ordning på Sverige?

Eller vill ni gå tillbaka till den gamla kriminalpolitiken, den gamla invandringspolitiken, den

gamla energipolitiken och den gamla skolpolitiken?

Helt enkelt, tillbaka till den politik som en gång skapade problemen.

Det är vad som står på spel.

***

Mina vänner, Sverige är i grunden ett fantastiskt land.

Ett land av ingenjörer, innovatörer och entreprenörer.

Vi rankas som ett av världens mest innovativa länder och tidningar som Financial Times

skriver om vår dynamiska ekonomi, där vanliga människors sparande investeras i start-ups

med bra idéer.

Vi är också ett av världens mest jämlika och jämställda länder – även om det finns mycket

kvar att göra. Och vi är toleranta mot det mesta – men inte mot intolerans.

Det är det HÄR Sverige som vi i vårt parti vill återupptäcka, återuppväcka och bygga vidare

på.

Det strävsamma och flitiga Sverige.

Det nyfikna Sverige.

Det hederliga och skötsamma Sverige.

Det omtänksamma och ansvarstagande Sverige.

Landet där unga människor oftare får frågan vart de är på väg, än varifrån de kommer.

Självklart inte ett problemfritt land, men ett hoppfullt land, fyllt av framtidens möjligheter.

Allt det här är möjligt. Det bara skyms just nu av allt det som inte funkar.

Så låt oss skydda och försvara det vi håller kärt, och samtidigt vara öppna för det som kan bli

mycket bättre.

DET är den liberalkonservativa idé som vägleder oss moderater.

Det är den andan som vi vill ska prägla vårt land i framtiden.

Och som vi vill samla Sverige kring: den bergfasta tron att en bättre morgondag ligger inom

räckhåll.

Tack.

Tisdagen den fjärde februari 2025 har ristats in som en mörk dag i svensk historia.

Tio människor på en skola i Örebro föll offer för den värsta masskjutningen någonsin i vårt land.

Många fler är skadade och traumatiserade. Ännu fler är sörjande familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater.

Vad som tidigare har skett i länder som USA, Tyskland och Finland, har nu skett även här.

Sverige är ett land i sorg.

Mina tankar är hos de anhöriga som nu har fått det samtal som de befarade skulle komma, det värsta samtal man kan få.

Till er vill jag säga: Ni är inte ensamma. Vi står här bredvid er, hela Sverige bär sorgen tillsammans med er.

Det sägs ibland att sorgen är kärlekens pris. Med tiden minns vi inte bara den fasansfulla förlusten, utan också den fina tid vi fick tillsammans.

Där är vi inte nu – men jag önskar så innerligt att ni som idag bara känner förtvivlan, en dag också ska få känna förtröstan.

Ansvaret för döden vilar på den som begick de fruktansvärda brotten.

Men ansvaret för att hjälpa er att återfinna livet, det tar vi gemensamt.

***

Vi känner nu namnen på flera av offren. Tomheten de lämnar efter sig går inte att beskriva med ord.

De kom från olika platser i världen och hade olika drömmar. 

De var i skolan för att lägga grunden för den framtid som nu har tagits ifrån dem.

De var i skolan för att förverkliga sina ambitioner. Som att utbilda sig till ett så viktigt yrke som undersköterska.

I Sverige tror vi på människor. Vi tror på människors kraft och vilja att ta sig framåt och vi tror på att ge människor både en första chans och en andra.

De som var på Risbergska skolan i Örebro i tisdags var människor som hade tagit den chansen – eller som hjälpte andra att få den chansen.

Det var människor som ville göra någonting bra. Som ville bidra till ett bättre samhälle.

När gärningsmannen attackerade dem, så attackerade han oss alla.

***

Polisen har ännu inte kunnat ange något motiv. Och låt oss inte spekulera eller dra förhastade slutsatser.

Men dådet väcker ändå oro och rädsla.

Hos elever och föräldrar som undrar om det kan hända igen. Bland människor med utländsk bakgrund, som vittnar om en känsla av särskild utsatthet.

Allt detta måste vi förstå, respektera och möta. Som samhälle, men även som medmänniskor.

Jag vet också att det finns frustration och ilska. Över det som har skett. Över att det kunde ske.

Över allt det som vi ännu inte vet, men som gjorde att detta hände.

Hat besegras inte av mer hat, utan av att vi sluter upp och enas bakom allt det som vi älskar i vårt land, allt det som vi vill skydda och bygga vidare på.

***

Just nu prövas vi, var och en på olika vis. Men vi prövas också som land.

Av allt våld som föder otrygghet och misstänksamhet. Av kriget i vår egen närhet, av internationella hot och kriser.

Attacken i Örebro väcker också minnen från tidigare attacker på skolor, som de i Malmö, Trollhättan och Trångsund.

Samtidigt vet vi att det finns så mycket gott i Sverige.

Det jag har sett – och det vi alla har sett – den här veckan, gör mig övertygad om att vi kommer klara även den här prövningen.

Vi har sett vardagshjältar som har hjälpt andra i akut nöd. Vi har sett omtanke, empati och handlingskraft.

Jag tänker på eleverna som bar ut sina skadade vänner från skolan, för att ta dem till sjukhus. Lärare och annan skolpersonal som hade övat inrymning med sina elever.

Jag tänker på räddningstjänsten och vårdpersonalen som räddade andras liv.

Jag tänker på de poliser som kom först och gick in i skolan under pågående attack.

Jag tänker på de olika församlingarna i Örebro, som har stöttat förtvivlande anhöriga under mardrömslika dagar.

Och jag tänker på den kvinna – hon heter Marwa – som knöt en sjal som förband på en skadad man.

Hon är en av de många som den här veckan har visat att kärlek och omtanke är så mycket starkare än hat och våld.

Hon sa ”Jag försökte komma ihåg allt jag har pluggat som undersköterska, men det var inte som utbildningen, det var ännu svårare.”

Ja. Det var svårt. Men hon gjorde det ändå.

***

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så fundera på vad du kan göra för den som nu behöver stöd och mänsklig värme.

Om du i din närhet har barn och ungdomar som är rädda – prata med dem. Undvik inte frågan. Vill de inte prata med dig så be dem att prata med någon annan vuxen.

Om någon du känner är ledsen, så trösta. Om någon är ensam, så bjud in. Och ställ frågan “hur mår du?” – även om du redan vet svaret.

Det här kan kännas svårt. Men gör det ändå.

***

Jag förstår den oro som många nu känner. ”Vart tog det fina Sverige vägen?” som Drottning Silvia sa när vi gemensamt besökte Örebro dagen efter dådet.

När tio människor dödas i en skolskjutning så är det en fråga som behöver ställas.

Men drottningen nöjde sig inte med att ställa frågan, utan gav också uppmaningen: “Vi måste bygga upp det fina landet igen”.

Vi är så många som älskar Sverige och de värderingar som definierar oss.

Vår respekt för varje människas okränkbara värde. Vår omtanke om varandra. Vår enastående förmåga att enas och sluta oss samman. De värdena finns i oss, ofta outtalade.

Nästan alltid ändå tydliga, särskilt när vi prövas i svåra tider. Låt oss bygga vidare på dem.

För när det gäller så finns det bara ETT Sverige.

Inte vi och dom. Inte ung eller gammal. Inte född här eller född utomlands. Inte land eller stad. Inte höger eller vänster.

Vi kan vara olika och tycka olika, men det är vårt gemensamma ansvar att bygga det här landet – och att vårda det. Särskilt när mycket känns mörkt.

Det här är svårt. Men precis som Marwa gjorde: Låt oss göra det ändå.

För mig är ingenting viktigare än att göra Sverige tryggt.

Till sist vill jag be hela Sverige att stanna upp, nu på tisdag kl 12, och hedra alla drabbade genom att förenas i en nationell tyst minut.

Tack.

Foto: Magnus Liljegren/Regeringskansliet

Vi är så många samlade här i dag, att det var lång kölista för att få en plats på vår skolkonferens. Och det finns goda skäl till det stora intresset. För skolan är viktig.

Den är viktig för barnen och ungdomarna och för deras föräldrar. Viktig för alla som brinner för utbildning och därför – precis som min egen mamma Karin – valde att bli lärare. Viktig för väljarna. Den är viktig för oss moderater. Och den är viktig, rent av helt avgörande, för Sveriges framtid.

Om vi inte lyckas vända det som inte fungerar i svensk skola, så hotas ytterst både välstånd, konkurrenskraft och omistliga mjukare, mänskliga värden. För kunskap och framgång hänger ihop. Det finns tydligt samband mellan hur ett land presterar i PISA och landets ekonomiska utveckling. Och kunskap är grunden för klassresor och social rörlighet. Ytterst är det den stolta traditionen av ingenjörslandet Sverige som står på spel.

Så låt oss tala klarspråk.

Läget i den svenska skolan är bekymmersamt. Den senaste PISA-mätningen – den som genomfördes våren 2022 – visar ett historiskt kunskapstapp.

Var fjärde 15-åring klarar inte läsförståelsen. Eller som hjärnforskaren Martin Ingvar säger: ”Var fjärde 15-åring ligger i riskzonen för funktionell analfabetism”.

Men det handlar inte bara om en läskris. Svenska elever har problem också med matematiken. En majoritet av gymnasisterna missar uppgifter i det nationella provet i matte, som de borde ha klarat redan på mellanstadiet.

Och så blir spetsen i skolan allt trubbigare. Bara var tionde elev klarar avancerad nivå i matematik – att jämföra med runt var tredje elev i Singapore och Taiwan.

Den svenska skolan är dessutom stökigare än någonsin. Enligt PISA-mätningen är Sverige det land i hela Europa som har sämst disciplin i klassrummen. Bråk, skrik och stök tillhör vardagen i många klassrum, vilket förstås gör det svårt att koncentrera sig på skolarbetet. Men det stannar inte där. De senaste tio åren har anmälningarna om hot och våld i skolan fördubblats. Det skulle inte accepteras på någon annan arbetsplats.

Vi har alltså både en kunskapskris och en ordnings- och trygghetskris i skolan. Det är det skolpolitiska arv som vänsteralternativet lämnade efter sig efter åtta år vid makten.

Är det någon som minns en enda lyckad reform som de gjorde för att vända den utvecklingen? Jag kommer inte på någon. Allt deras fokus låg på att försöka trolla bort den segregation som en alltför stor invandring har skapat även i skolan.

Men låt oss inte bara peka finger. Vårt mål är att lösa problem, inte att fördela skulden för de problem vi har.

Och vi inom borgerligheten har också ett ansvar för att skolan har bekymmer. Våra egna reformer har velat väl, varit fyllda av goda föresatser och löst en del gamla problem. Men resultatet har inte alltid blivit bra nog. Låt oss vara ärliga också om den saken. Och låt oss rätta till de problemen också, när vi nu löser andra.

Det krävs ingen raketforskning för att lyckas med den uppgiften. Det här är nämligen inte svårare än andra riktigt svåra saker. Det är redan väl känt vad som verkligen funkar i skolans värld. Problemet är att den kunskapen inte har fått tillräckligt genomslag i verkligheten.

Ledande skolexperter understryker till exempel att det är lärarledd klassrumsundervisning som är den bästa metoden för att lära ut. Ändå dominerar den rakt motsatta trenden i svensk skola – att undervisningen ska anpassas efter varje elevs särskilda, individuella önskemål och behov – vilket ibland skapar en helt omöjlig arbetssituation för dagens lärare.

Vi har fått en hyperindividualisering och sönderanpassning av svensk skola som inte gynnar någon. Elever som har svårigheter att läsa behöver ju träna mera, inte slippa undan med ett par hörlurar i stället.

Forskningen visar också att bästa sättet för barn att lära sig läsa, är att ljuda fram orden. Ändå är det många lärarstudenter som överhuvud taget inte får lära sig den undervisningsmetoden.

Vi vet dessutom att barn lär sig läsa och skriva bättre med hjälp av fysiska böcker, med papper och penna. Ändå har vi fått en skola som svämmar över av skärmar – utöver alla skärmarna på fritiden.

Och så är det väl känt att bra lärare är skolans allra främsta resurs. Ändå rustar vi inte blivande lärare med rätt verktyg och metoder så att de klarar av att axla det handgripliga ledarskapet i klassrummet. Och kraven i dag är så lågt ställda att det räcker med ett E i svenska för att bli lärare. Detta kan inte ha varit någons mening.

Vi vet alltså vad som är problemet och vi vet vad som behöver göras. Ändå har det inte gjorts. Det är faktiskt helt obegripligt.

Låt mig bara ge några exempel till:

• Vi har fått så luddiga kursplaner, att en så grundläggande sak som multiplikation inte ens nämns i kursplanen för matematik.
• Ämnet slöjd kan numera lika gärna handla om att skriva en reflekterande text över själva processen, som att faktiskt tälja den där smörkniven, som man senare minns och ler åt. För praktiska ämnen får inte längre vara praktiska. Detta är så konstigt.

Själv fotograferade jag mycket som ung, och gör det fortfarande. Men man lär sig alltså att fotografera genom att fotografera!

• Sedan har vi de stötande svenska glädjebetygen. Det finns exempel där elever skriver E på det nationella provet i matematik, men ändå får B i mattebetyg. Inget annat land i världen har ett så godtyckligt betygssystem. Och få föräldrar begriper ens betygskriterierna.
• Och apropå ordningsproblemen i svensk skola: En lärare som tillfälligt vill visa ut en elev som stör kan inte bara göra det. I så fall krävs att läraren skriver en rapport om händelsen. Inte undra på att lärarnas dokumentationsbörda växer hela tiden. Så här kan vi inte ha det. Det krävs ett paradigmskifte i den svenska skolan – och vet ni vad – det paradigmskiftet har vi nu påbörjat i regeringen. Skolan är ett av de allra mest prioriterade områdena för den här regeringen. Det är inte en slump att skolan har ett eget kapitel i Tidöavtalet med 30 punkter. Vi går nu systematiskt igenom allt som inte funkar, för att ge varenda unge en ärlig chans att lyckas. Vi återupprättar en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och grundläggande förmågor som att läsa, skriva och räkna. Och vi vill börja tidigt – med obligatorisk språkförskola för de barn som inte talar svenska i hemmet, så att tröskeln till skolans lärande blir så låg som möjligt. Om jag får nämna en enda reform som jag personligen har varit extra engagerad i, så är det just den. Sverige ska vara ett land fyllt av klassresor där alla barn – även de med föräldrar som kom hit med ingenting – ska kunna komma hur långt som helst. De barnen får inte stoppas för att de inte ens klarar svenskan. De ska kunna gå till skolstarten fyllda av förväntningar – inte med en klump i magen. Vi kommer att införa en tioårig grundskola. Vi går från skärm till pärm och satsar på riktiga skolböcker och bemannade skolbibliotek. Läroplanerna reformeras och lärarutbildningarna görs om. Dessutom ser vi till att hela skoldagen blir helt mobilfri. Det finns skäl till att jag själv har infört mobilfria regeringssammanträden på torsdagar. Visst – för att skydda en och annan statshemlighet. Men framför allt för att jag vill att ministrarna ska ha fokus på uppgiften och på varandra. Det andra stora området för reformer handlar om ordning och reda i klassrummet. Vi satsar på skolsociala team och på fler särskilda undervisningsgrupper och akutskolor. Det är inte rimligt att elever som stör och skapar otrygghet för andra till varje pris ska vara kvar i

klassrummet. De eleverna ska naturligtvis få särskild hjälp. Men det måste bli lättare att ta elever ut ur klassrummet och, när det behövs, bedriva undervisningen någon annanstans.

Som en tidig julklapp i år kommer utredningen om stärkt studiero i skolan. Den tar det helhetsgrepp om ordningsfrågan som svensk skola behöver. Ingen i Sverige tror på gammaldags auktoritära skolor, men Sverige måste återupprätta klassrumsdisciplinen.

Medan toleransen för stök, bråk och trakasserier på arbetsplatserna har minskat, så har den i praktiken ökat i skolan. Det måste få tydliga konsekvenser om man bryter mot skolans ordningsregler. Annars sviker man dem som gör sitt bästa.

Det tredje stora reformområdet handlar om ordning i själva skolsystemet. Jag har redan nämnt de stötande glädjebetygen. Det är rent upprörande att denna röta har fått breda ut sig. Priset betalas av unga människor som får korrekta betyg – men lägre än andras fuskbetyg. De kommer inte in på det gymnasium som de har hoppats på, för att de råkade gå på en skola som sköter sin betygssättning.

Andra kommer in på läkarutbildningen eller på Handels, trots stora kunskapsluckor och med felaktiga betyg. Just Handelshögskolan har nu på egen hand bestämt sig för att städa bort de värsta avarterna genom att kräva ett kompletterande högskoleprov. Det inger respekt, men borde inte behövas. Nu tar vi över det nationella ansvaret och inför ett rättvist betygssystem för alla elever i Sverige.

I den här salen och i vårt parti är vi varma anhängare av det fria skolvalet. Det fanns starka skäl till att pionjärer som Per Unckel och Beatrice Ask gjorde de historiska reformerna för drygt 30 år sedan. Många föräldrar var missnöjda med mycket i den svenska 70-talsskolan. Och de kunde inte förstå varför de inte fick vara med och bestämma över sina egna barns skolgång.

Det var både rätt och riktigt att ge den valfrihet som familjer i dag ser som en självklarhet. Men resultatet blev ett friskolesystem som både rymmer banbrytande skolor – och rena extremistskolor, skojare och oseriösa koncerner som ger eleverna ledigt i stället för den undervisning som de har rätt till. Inte heller detta var någons plan, men det blev så ändå.

Och just för att det är vi som har skapat möjligheten att välja skola, så måste också vi ta ansvar för att vårda reformen. Och även det ansvaret tar vi nu.

Skolor som medvetet eller oavsiktligt slarvar med kvaliteten ska inte kunna dra nytta av några vinster i skolan. Vi ökar insynen i friskolorna och vi skärper ägarprövningen. Inget av detta hotar de friskolor som drivs av seriösa ledningar med höga ambitioner. Tvärtom. Men att de oseriösa aktörerna försvinner från skolans värld är en förutsättning för att ens kunna diskutera skolans alla andra problem. Vänsteralternativet pratade oenigt om detta i åtta år. Nu ser vi till att få det gjort!

Jag är stolt över den omläggning som vi nu gör av skolpolitiken. Den påminner om andra nödvändiga kursförändringar:

En helt ny kriminalpolitik, där Gunnar Strömmers senaste lag trädde i kraft bara häromdagen: Den heter förverkandelagstiftning och det kanske inte låter så kraftfullt, men tro mig, att när polisen tar bilar, klockor, smycken och kontanter från de gängkriminella och deras anhöriga, då händer det saker.

En ny invandringspolitik, där först Maria Malmer Stenergard och nu Johan Forsell, genomför ett paradigmskifte som får andra europeiska länder att vilja ta efter.

Det är i det ljuset – och med de ambitionerna – som man ska se vår kursomläggning av skolan. Den gemensamma nämnaren mellan kriminalpolitiken, invandringspolitiken och skolpolitiken är att detta är riktigt långsiktiga frågor, som påverkar hela vårt samhälle i decennier framåt. Det är alltså bland det viktigaste vi gör under denna mandatperiod.

Och skolfrågorna vilar i trygga händer i regeringen. Jag jobbade med skolminister Lotta Edholm redan när jag var socialborgarråd och hon skolborgarråd här i Stockholm. I Sverige måste som bekant allting först utredas, men hon har redan hunnit göra imponerande mycket, och fick nyligen Johan Pehrson som parhäst i rollen som utbildningsminister. Regeringen kommer ha fortsatt högt tempo i skolfrågan.

Men det – mina vänner – betyder inte att utbildningsdepartementet kan göra allt jobb själva. För regeringens skolpolitik är i grunden inte bara liberal. Den är i hög grad också moderat. Av Tidöavtalets 30 utbildningspunkter har vi drivit nästan alla.

Det var vi som i tio års tid krävde centralt rättade nationella prov, som tydligt ska kopplas till betygen, för att bara ta ett av många exempel.

Jag vet också att många av er här inne gör stora skolinsatser, både i riksdagen och ute i kommunerna. Sträck på er! Blygsamhet är en dygd, men överdriven blygsamhet är det inte. Visa tvärtom samma välgrundade självsäkerhet inom skolpolitiken som vi gör när det gäller ekonomisk politik eller försvars- och utrikespolitik.

Vi har den skolpolitik som väljarna efterfrågar. Vi tar kampen mot flummet och stöket. Vi ska inte ha en skola som ständigt hakar på de senaste trenderna, utan en skola som grundar sig på vetenskap, beprövad erfarenhet och sunt förnuft. Inte en skola som är så besatt av jämlikhet att den förstör lärarnas auktoritet. Så besatt av inkludering att den saboterar studiero. Så besatt av subjektiva reflektioner att den glömmer bort värdet av gedigna faktakunskaper.

Ytterst är det här är en ideologisk strid om skolans själ – och den är vi beredda att ta.

I den andan ska vi fortsätta utveckla den moderata skolpolitiken. I en artikel i Svenska Dagbladet i dag listar Josefin Malmqvist, Karin Enström och jag fem skarpa framtida M- reformer för en stärkt kunskapsskola.

• −  Återinför en central kvalitetskontroll av läromedel så att alla elever i Sverige har rätt till läroböcker av högsta kvalitet.
• −  Se till att alla landets lågstadielärare ges möjlighet att lära sig den ljudande phonics- metoden i sin fortbildning,
• −  Möjliggör regelbundna kunskaps-screeningar så att elever som halkar efter fångas upp i tid. Barn som behöver träna extra ska erbjudas det stödet utan tidskrävande utredningar.
• −  Ge Skolinspektionen ett tydligare uppdrag att granska skolors verkliga kvalitet, inte bara att de kan visa upp rätt papper. Vi vill också fasa ut de elevledda utvecklingssamtalen. I många skolor leds de av eleverna redan från årskurs 1. Det betyder att det är barnet som ska reflektera över sin egen utveckling, utvärdera sig själv och sätta upp målen framåt. Jag är varm anhängare av att barn tidigt lär sig att planera och ta ansvar. Våra tre barn gick på Montessoriskolan i Strängnäs och det passade dem, men det passar inte alla. Apropå vikten av att kunna välja skola. Men en 7-åring har inte den intellektuella mognaden att reflektera över sin läroprocess på det sättet. Det är den vuxna utbildade läraren som är lämpad att göra de bedömningarna. För vårdnadshavarna är dessutom utvecklingssamtalen ofta den enda möjligheten man får för att bilda sig en verklig uppfattning om hur det går för det egna barnet i skolan. Om han eller hon har kompisar på rasten och på vilket sätt man som föräldrar kan hjälpa till. Den stunden ska man ta vara på. Och det finns faktiskt samtal som gör sig bäst mellan vuxna. Kanske behöver man från skolans sida tala klartext om svårigheter med inlärningen eller om beteenden som inte är okej. De samtalen är inte alltid lämpliga att ha i barnets närvaro. Då är jag rädd att den dialogen tvärtom uteblir. Föräldrar kan ibland komma från utvecklingssamtal utan någon tydlig bild alls av hur det går för barnet. Ta därför bort kravet i skollagen på att eleven alltid ska vara med och ha stort inflytande över skolans utvecklingssamtal. Låt det vara upp till de enskilda skolorna att bestämma exakt hur de vill lägga upp samtalen. Det kan tyckas vara en liten reform. Men de elevledda utvecklingssamtalen sätter fingret på så många av skolans rådande trender: elevinflytandet som har dragits till sin spets, synen på det allvetande barnet som förväntas reflektera som en vuxen, lärarnas coachande roll och bristen på förväntningar på vårdnadshavarnas ansvar.

Vår moderata röst behöver alltså höras ännu tydligare i svensk skolpolitik. Våra idéer om en kunskapsskola med ordning och reda och ett rättvist betygssystem har vunnit sin tid på samma sätt som Nato, jobbskatteavdragen och en ny kriminalpolitik.

Ett intressant tecken på att vår skolpolitik är populär, är att inga andra partier längre vill prata om den. Socialdemokraterna är tysta och säger ingenting. De vill inte ta strid om någon av våra reformer för ökad kunskap och studiero. De har slagit upp bänklocket och gömmer sig där bakom.

Det är samma sak med migrations- och kriminalpolitiken. Socialdemokraterna hummar och håller med och anklagas av partivänstern för att vara det femte partiet i vårt samarbete. Men de underskattar väljarnas minne.

De rödgröna vill i stället att all skoldebatt ska handla om bara två saker – resurser och friskolor. Och låt oss ta den debatten också. För den här regeringen prioriterar skolan även i kronor och ören. Statens bidrag till skolan för 2025 är det största på 20 år, mätt i löpande priser. Och räknat i fasta priser är statens bidrag till skolan åtminstone näst största på 20 år.

Men det är inte brist på resurser som gör att nästan fyra av tio får underkänt i gymnasiets nationella prov i matematik. Och det är inte brist på resurser som gör att var femte 10-åring knappt kan läsa och skriva. Det är brister i det som sker i klassrummet. Ytterst är det brister i skolpolitiken – och ja, även migrations- och integrationspolitiken – som vi nu måste hantera konsekvenserna av.

Vi är alltså redo för strid om skolan. Men vi är ännu mer redo för samarbete för skolan. Vi har den tysta majoriteten med oss. Vi har analysen och vi har förslagen. Och vi är Samlingspartiet som får saker gjorda.

Nu går vi in i mandatperiodens andra halvlek. Låt skolan bli en av våra profilfrågor inför valet om två år.

Moderaterna presenterar idag sin eftervalsanalys för Europavalet 2024, ett val som kom efter en tid präglad av kriget i Ukraina, gränsöverskridande gängkriminalitet, klimatkris, coronapandemi, hög migration och andra stora utmaningar för Europa och Sverige.

Moderaterna ökade sitt väljarstöd i Europavalet 2024 och lyckades mobilisera de egna väljarna. Vi såg ingen negativ ”mellanvalseffekt” och det är andra gången i historien som det största regeringsbärande partiet har ökat i ett Europaval. Det visade att partiet trotsade farhågorna om att väljare ofta använder Europaval för att markera mot regeringen. Vi kan vara stolta över framgången, men vår ambition är att fortsätta växa, skriver Jessica Rosencrantz tillsammans med eftervalsanalysgruppen.

Eftervalsanalysen kan konstatera att årets val var ett framgångsrikt mobiliseringsval för Moderaterna. Samtidigt behöver mer göras för att Moderaterna ska fortsätta växa på sikt. Det finns en god grogrund för att fortsätta utveckla politiken, organisationen och kommunikationen med målet att förtjäna fler människors förtroende för ett fritt och säkert Europa.

Jessica Rosencrantz, ordförande för eftervalsanalysgruppen

Den moderatledda regeringen och Försvarsminister Pål Jonson har presenterat fram ett nytt stödpaket på 4,6 miljarder till Ukrainas försvar. Detta kommer stärka Ukrainas förmåga att skydda sig mot hot från land, hav och himmel. Sammanlagt uppgår nu Sveriges militära stöd till ca 48,1 miljarder kronor.  

Moderaterna har varit ledande i att utveckla det militära stödet till Ukraina, först genom att skicka större stödpaket och mer avancerade vapensystem, dels genom att erbjuda långsiktigt ekonomiskt stöd och nu i arbetet med att gå från donation till produktion. I paket 17 görs riktade satsningar på upphandlingar. Det handlar om dels om att upphandla kamouflageutrustning till de donerade pansarbandvagnarna 302 och ammunition till CV 90.

Den moderatledda regeringen donerar också flera förmågor på infanteri- och den marina domänen. Det handlar om:

Robot 70, stridsvagnsminor, CBRN-utrustning, ammunition, pansarskott, granatkastare, granatgevär, 6st stridsbåt 90 och sjösättningsvagnar.

Den moderatledda regeringen arbetar med att skapa förutsättningar för att i ett senare skede eventuellt kunna stödja Ukraina med JAS 39 Gripen. I paket 17 avsätter den moderatledda regeringen 2,1 miljarder till materielsatser av JAS Gripen C/D. Materielsatser är komponenter som tas ur JAS 39C/D och för att användas i tillverkningen av nya JAS 39E. Genom att anskaffa kompletterande materielsatser skapas bättre förutsättningar för att i ett senare läge ha möjlighet att donera ett antal JAS 39C/D, i stället för att materielsatserna demonteras ur operativa JAS 39C/D.

Den moderatledda regeringen skapar nu handlingsfrihet och jobbar också med att tillföra det ukrainska flygvapnet de svenska luftradar- och stridsledningssystemet ASC890. Det är ett internationellt mycket viktigt bidrag och kommer bli ett starkt tillskott för Ukrainas flygvapen.

Ukrainas sak är vår!

Den moderatledda regeringen presenterar idag ett paket som stärker hushållens köpkraft. Paketet innehåller en förstärkning av jobbskatteavdraget, sänkt skatt för pensionärer, en skattefri grundnivå för sparande på bl.a. investeringssparkonto och ett fortsatt förstärkt bostadsbidrag. Förslagen kommer att ingå i den moderatledda regeringens höstbudget.

Hushållen har pressats hårt till följd av den höga inflationen de senaste åren. Löntagare har haft det extra tufft och tappat tio års reallöneökningar. Samtidigt har många bidrag räknats upp med inflationen, vilket har minskat drivkrafterna att ta ett jobb.

För att bygga Sverige rikare och tryggare genomför den moderatledda regeringen ett åtgärdspaket som ska ge mer pengar i plånboken till hushåll och samtidigt stärka drivkrafterna till arbete och sparande.

Paketet omfattar:

• En förstärkning av jobbskatteavdraget
• Sänkt skatt för pensionärer som motsvarar förstärkningen av jobbskatteavdraget
• En skattefri grundnivå för sparande på investeringssparkonto, i kapitalförsäkring och i s.k. PEPP-produkt som uppgår till 150 000 kronor 2025 och höjs till 300 000 kronor 2026
• Förlängt tillfälligt tilläggsbidrag till barnfamiljer med bostadsbidrag till och med 30 juni 2025.

Paketet innebär att hushåll längs hela inkomstskalan får mer pengar i plånboken. En familj med en heltidsarbetande polis och sjuksköterska med varsitt mediansparande på investeringssparkonto får 10 400 kronor i lägre skatt 2025 jämfört med 2024. På samma sätt får en familj med två medianpensionärer med varsitt mediansparande på investeringssparkonto 5 000 kronor i lägre skatt 2025 jämfört med 2024.

Förslagen föreslås träda i kraft 1 januari 2025.

Den moderatledda regeringen kommer att gå fram med en ny reduktionsplikt som innebär att Sverige väntas kunna nå ESR-åtagandet, den del av EU:s klimatmål som bland annat reglerar utsläppen från vägtransporter, arbetsmaskiner och jordbruk. Samtidigt kommer regeringen i budgetpropositionen för år 2025 att avisera ett förslag om sänkt skatt på drivmedel som mer än kompenserar för prispåslaget av den justerade reduktionsplikten. Det innebär att drivmedelspriserna vid pump allt annat lika väntas minska till följd av förslaget.

Det är viktigt att klimatpolitiken har legitimitet hos svenska folket. Moderaterna och samarbetspartierna har därför sänkt skatten på drivmedel och reduktionsplikten, vilket har lett till lägre drivmedelspriser.

Samtidig behöver Sverige nå sina klimatåtaganden gentemot EU. Regeringen kommer därför gå fram med en ny reduktionsplikt som innebär att reduktionsplikten höjs från sex till tio procent, samtidigt som utformningen justeras. Den justerade utformningen innebär att det kommer vara tillåtet för drivmedelsleverantörerna att tillgodoräkna sig el som från publika laddstationer för att uppfylla reduktionsplikten.

För att motverka höjda drivmedelspriser kommer den moderatledda regeringen i budgetpropositionen för 2025 att avisera ett förslag om sänkt skatt på drivmedel. Den sänkta skatten beräknas totalt mer än kompensera för det prispåslag som reduktionsplikten kan leda till. Under 2026 bibehålls skattenivåerna för både bensin och diesel (och räknas alltså inte upp med KPI- eller BNP).

Sänkningen av drivmedelsskatten görs i tre steg. Ett förslag om sänkt skatt på drivmedel föreslås träda i kraft den 1 januari 2025. Ett förslag om sänkt skatt på drivmedel för att kompensera för prispåslaget från reduktionsplikten föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. Ett förslag om att stoppa indexeringen av drivmedelsskatterna aktualiseras inför 2026.

Den nya reduktionsplikten på tio procent beräknas minska utsläppen med totalt 3,1 miljoner ton fram till år 2030. Bränsleskattesänkningen innebär att utsläppen beräknas öka med knappt en miljon ton fram till år 2030. Nettoeffekten för utsläppen sammantaget beräknas därmed innebära en utsläppsminskning på totalt drygt 2 miljoner ton fram till år 2030.

Med den nya reduktionsplikten beräknas Sverige i nuläget klara ESR-åtagandet till år 2030, utifrån de faktorer som är kända idag. Utöver den nya reduktionsplikten kommer regeringen också tillsätta den styrmedelsutredning som aviserades i Klimathandlingsplanen.

Vi får saker gjorda

Tusen tack, Erna. Du är en stjärna. Och du är alltid varmt välkommen till Sverige!

För en dryg vecka sedan kom Johan Floderus och Saeed Azizi äntligen hem till Sverige och fick återse sina väntande familjer. Två oskyldigt fängslade svenskar i Iran – där Johan hade suttit inlåst i 790 dagar.

Gisslantagna bara för att fungera som bytesvaluta i ett cyniskt maktspel. Och som ni alla vet, så ställdes den svenska regeringen inför ett dilemma: att förhandla med en regim som bryter mot allt som Sverige står för. Eller att av princip vägra förhandla – och därmed låta två svenskar tyna bort i ett iranskt fängelse.

Det här var ett dilemma – men för mig ändå ett enkelt beslut. Att skydda svenskars liv och säkerhet är min och regeringens allra främsta uppgift och skyldighet. Och den kommer jag stå upp för.

Jag tror att de flesta kan förstå vår lättnad, när den svenska säkerhetspersonalen på plats i Oman bekräftade för oss, att de båda var i säkra händer. Jag kommer aldrig glömma orden ”Identifiering genomförd. Positiv.” Då kunde jag ringa till Johans föräldrar och till Saeeds hustru och säga att ”nu hämtar vi hem dem”.

Sent på kvällen klev de ur planet på Arlanda. Ner på svensk mark. Fria människor som fått uppleva helvetet på jorden. Till sist, återförenade med nära och kära. En sån glädje – och jag gläds med dem.

Låt mig säga tack till alla de som jobbade dag och natt för att Johan och Saeed skulle komma hem igen. De har namn som kommer att förbli hemliga, för sådana är deras jobb. De som försvarar Sverige och svenskar i de allra svåraste situationerna. Men de ska veta att svenska folket uppskattar vad de har gjort.

Det finns de som är kritiska. Som tycker att priset var för högt. Som menar att Sverige inte ska förhandla med stater som tar gisslan.

Till dem vill jag säga det här:

Jag känner med alla som föll offer för vidriga brott, som begicks i Iran på 80-talet – och jag känner med deras anhöriga, och förstår deras reaktion. Men alternativet för Sverige, var att antingen göra en utväxling där en iransk brottsling går fri – eller att offra två svenskars liv. Det var det som stod på spel. Och för mig som svensk statsminister vägde svenska liv tyngre.

Jag förstår också oron över Ahmadreza Djalali – han som är kvar i Iran. Jag förstår vad hans anhöriga känner. Vi gjorde ALLT för att även han skulle med hem. Men Iran vägrade att ens diskutera den saken. Det arbetet kommer fortsätta, men valet stod mellan att få hem de två svenskarna – eller att inte få hem någon alls.

Nu måste alla ta sitt personliga ansvar och inte utsätta Sverige eller sig själva för fara. När Johan Floderus åkte till Iran så fanns ingen svensk reseavrådan. Nu finns den sen länge, och det är djupt provocerande att människor som bor i Sverige fortsätter att åka till Iran, trots Utrikesdepartementets strikta avrådan.

Och det här gäller fler länder. UD bedömer att 5 000 svenska medborgare – eller människor som bor i Sverige – kommer att resa till Libanon i sommar. Trots att UD:s reseavrådan sedan oktober är den starkast möjliga – att omedelbart lämna landet.

Det här är ingen lek. Mitt budskap idag, är att den som trotsar en skarp avrådan från UD inte kan räkna med att få hjälp om något händer.

Den här sommaren är vår första som medlem i Nato. Vi blev medlemmar för att göra Sverige säkrare i en orolig tid. För att ensam inte är stark. Vi blev medlemmar för att tillsammans med andra försvara de värden som vi håller högst – fred, frihet och demokrati. Värden som andra är beredda att krossa.

Nato känns lite extra viktigt just här på Gotland. Och jag gläds över att Sverige med bred majoritet kunde fatta beslutet att gå med.

Sex av åtta partier står bakom Nato-medlemskapet. Det är en styrka för Sverige när vi om en dryg vecka deltar på vårt första Nato-toppmöte som fullvärdig medlem.

Från och med nu är vi alltså med och formar Nato. Och vi samarbetar med våra nordiska och baltiska vänner – mer och bättre än någonsin tidigare.

Häromdagen var jag i Bodö i norra Norge, i nivå med Sarek. (Erna har varit där många gånger.) Så långt borta och ändå så nära. Titta bara på kartan!

Från Atlanten i väster och Öresund i söder, via hela Östersjön till den finska och norska gränsen mot Ryssland. Det är vi som är Nato.

Vi har blivit allierade med våra bästa vänner och närmsta grannar. Sverige har blivit tryggare och Nato starkare.

Det är inte bara Nato som är nytt. Det har hänt mycket sen vi sågs här i Almedalen för ett år sedan. Bara några nedslag:

För det första: De som bor i Hageby i Norrköping blev lite tryggare för några veckor sedan. För allra första gången upprättade polisen en säkerhetszon.

Vänsteralternativet i riksdagen med Socialdemokraterna i spetsen röstade förstås emot, men de i Hageby gillade beslutet. De sa så här, och jag citerar:

”De som är kritiska kanske inte bor i dessa områden, men de skulle nog ändra sig om de visste hur det är”.

Precis så är det. Det är för den skötsamma majoriteten som vi ger polisen nya verktyg. Så att hederliga människor vågar röra sig på stan.

Så att föräldrar vågar låta sina barn gå själva till fotbollsträningen. Så att kvinnor vågar gå hem sent på kvällen. Det är ni som är våra verkliga uppdragsgivare. Och justitieminister Gunnar Strömmer gör nu det som vi fick väljarnas mandat att göra.

För det andra: Vi har börjat uppvärdera det svenska medborgarskapet. För det ska inte ges lättvindigt till någon som är dömd eller misstänkt för grova brott.

Vi minns alla trebarnspappan som 2022 blev ihjälskjuten på ett gym i Stockholm – när han försökte stoppa en skjutning. Den 16-årige mördaren fick svenskt medborgarskap medan han var anhållen i sin frånvaro. Det säger något om den gamla synen på medborgarskap. Och nu ändrar regeringen på det.

Vi lägger om hela migrationspolitiken. Från ansvarslös till ansvarsfull. Från tanklös till eftertänksam. Och resultatet är redan tydligt:

När invandringen ökar till resten av Europa, så minskar den till Sverige. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard gör det som vi fick väljarnas mandat att göra.

För det tredje: En familj som består av en polis och en sjuksköterska får i år behålla 14 000 kronor mer, när skatten är betald. För i Sverige ska det löna sig att arbeta.

Och det har varit tuffa år – för familjer och företag, för kommuner och regioner. Vi ärvde en hög inflation och har därför skjutit till extra pengar för att stötta välfärden.

Regeringen har tagit sin del av ansvaret och jag vet att kommuner och regioner tar sitt. Vi värnar den svenska välfärden – mot kriminella, mot fusk och missbruk, men också mot inflation och ekonomisk kris.

Och finansminister Elisabeth Svantesson gör det, som vi fick väljarnas mandat att göra.

För det fjärde: Just på den här scenen förra året, så talade jag om att det behövs en ny syn på riktig prevention. Att både ge chanser – och ställa krav. Att vi måste lära av

Sveriges egen framgångsrika socialpolitiska historia, när vi gjorde just det. Både kräv din rätt – och gör din plikt.

Nu är en av de stora uppgifterna att stoppa nyrekryteringen, ja insocialiseringen, av barn in i grov kriminalitet.

Jag betonade vikten av att samhället griper in tidigt och tydligt, när barn far illa. Att vi ska lita på att de allra flesta föräldrar kan och vill det bästa för sina barn – men att vi också ska ställa höga krav: barn får inte uppfostras rakt in i kriminalitet, för då kommer samhället gripa in.

Och vet ni vad – nästa vecka presenterar vi en helt ny socialtjänstlag som leder fram till den största reformeringen av svensk socialpolitik på 40 år.

Och i december rivs sekretessen så att polisen, skolan och socialtjänsten kan tala öppet med varandra om barn som är på glid.

I årtionden har det pratats om att förebygga brottslighet och sociala problem. Men det är socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall som GÖR det vi fick väljarnas mandat att göra.

För det femte: Vi har stått kvar vid Ukrainas sida. Steg för steg givit mer pengar och fler avancerade vapen. Vi bidrar med stridsvagnar, radarflygplan, artillerisystem och luftvärn.

Och när president Zelenskyj var här igen i våras så presenterade vi en treårig ram för det militära stödet – på sammanlagt 75 miljarder kronor.

Den fria världen försvaras just nu vid fronten i Ukraina. Och därför kommer vi stå kvar vid deras sida. På frihetens och demokratins sida. Så länge som det krävs.

För det sjätte: bildning ska vara en allemansrätt. Och nu gör vi stora satsningar på barns och ungdomars läsning. Riktiga böcker i skolan. Och fler riktiga skolbibliotek.

Vi har ju fantastiska svenska författare. Låt även nya generationer ta del av dem! Sverige ska bli ett läsande land. Skolminister Lotta Edholm och kulturminister Parisa Liljestrand gör det som vi fick väljarnas mandat att göra.

Och så för det sjunde. I farten har vi passat på att öppna upp för gårdsförsäljning. Om man besöker en vingård eller ett mikrobryggeri, så borde man ju även i Sverige få köpa med sig några flaskor hem.

Ingen regering före oss kunde enas, men det kunde vi. För en bra regering klarar både stort och smått. Och med oss blir friheten alltid lite större.

Låt mig sätta in allt vi gör i ett lite bredare sammanhang:

2022 fick vi mandatet att få ordning på Sverige. För första gången på mer än 10 år har Sverige en regering med en riksdagsmajoritet bakom sig. En regering som alltså kan regera – och få saker gjorda.

2023 satte vi fart på den resan och la grunden för ett paradigmskifte. Och ja – det var tidsödande, ibland rent frustrerande. Svensk politik går ibland plågsamt långsamt, som om tid var det enda man har gott om.

Men 5000 regeringsbeslut och 243 utredningar senare vet vi att det gav resultat. En utredning gör verkligen inte jobbet, men utan utredningar finns det inget jobb att göra.

2024, 2025 och 2026 genomför vi kursomläggningen. Steg för steg. Reform för reform. Man kan rent politiskt tycka att det vi gör är rätt – eller fel, och så ska det vara i en demokrati. Men jag träffar väldigt få svenskar som inte tycker att nu händer det saker. Vi får saker gjorda.

Den regering och det lag som jag har förmånen att leda, har i exakt 617 dagar jobbat – med otålighet och uthållighet. Otålighet för att det ÄR bråttom att få ordning på Sverige. Då måste man ha driv i steget, inte tro att saker bara löser sig.

Våga fatta beslut, inte dra saker i långbänk. Ibland har hastighet ett eget värde. Det är faktiskt bättre med en bra lösning som är möjlig nu, än en perfekt lösning som kanske är möjlig om tio år.

Men det krävs också uthållighet, för stora förändringar tar tid. De sker sällan över en natt. Det vet nog ni också, från era jobb. Och att göra stora saker handlar ofta om att göra många, rätt små saker. Men systematiskt och metodiskt.

Jag sade i valrörelsen att det kommer ta hela 20-talet att verkligen få ordning på Sverige. För så djupa är våra problem. Den här regeringen tar de problemen på allvar. Nu gäller fara i dröjsmål.

Det är därför vi lagt in en ny växel. Snabbat på utredningar och kört parallella spår. Skapat fler hängrännor och lite färre stuprör. Politik ÄR ett lagarbete, men då måste ju laget veta vad man vill och vart man är på väg. Spela i samma riktning.

Vänsteralternativet verkar nu tycka att vi går för långt och springer för fort. De är ju vana vid ett annat tempo.

Men säg det till de som var med i Skärholmen, när en pappa brutalt mördades framför sin son. Säg det till mamman i Botkyrka, som förlorade sin 12-åriga dotter i en skjutning. Säg det till polismannen Andreas Danmans anhöriga.

Mitt budskap är faktiskt det motsatta: Vi kommer fortsätta göra det som krävs.

Månad för månad gör vi det svårare att vara kriminell i Sverige. Som med säkerhetszonerna. Som att polisen får avlyssna gängen även i förebyggande syfte och porta kriminella från vissa områden.

Nu på måndag blir det t ex möjligt att vräka kriminella familjer, som är farliga för sina grannar. Och till hösten får polisen ta lyxprylar direkt från de kriminella gängen.

Vi drar dessutom igång en stor kameraoffensiv. Vi kommer riva laghinder så att kommuner och regioner får rätt att själva sätta upp bevakningskameror utan segdragna processer. Jag har själv varit kommunalråd – jag vet att de vet bäst vad de behöver. Och samtidigt får polisen bättre tillgång till de kameror som redan finns längs våra vägar.

Det här är ett paradigmskifte i synen på vad kameror kan bidra med i kampen mot kriminaliteten.

För något år sedan träffade jag New Yorks borgmästare Eric Adams och han visade vilken skillnad som tiotusentals kameror kan göra – både för att förebygga och utreda brott.

Inför höstens budgetförhandlingar vill vi nu fördubbla kameramålet för polisen och bygga ut poliskamerorna i hela landet.

En del säger att vi går för långt även här. Och integriteten ÄR viktig. Men det finns faktiskt ingenting som är mer integritetskränkande än att bli utsatt för grova brott.

När mord förblir ouppklarade och vittnen inte vågar vittna, så kommer kamerorna göra livet tryggare för vanliga människor. Det kallar jag för integritet!

Kära vänner. Häromdagen kom det nya prognoser för svensk ekonomi. Nu börjar det ljusna.

Sverige blev ju länge både fattigare och farligare. Vi ärvde en hög inflation och hushållen har förlorat tio års reallönehöjningar. Tillväxten är låg och bland utrikes födda är utanförskapet alldeles för stort.

Men det måste inte vara så. Och nu går vi mot ljusare tider.

Vi har vunnit kampen mot inflationen. Vi har varit envisa och tjatiga, men vi var tvungna att stå emot alla krav på ökade utgifter. Och nu i maj så sänkte Riksbanken räntan – för första gången på åtta år.

Vi går alltså in i en ny fas i den ekonomiska politiken.

Och det ger oss nya möjligheter. Från inflationsbekämpning, till att börja bygga Sverige rikare. Vi ska fortsätta få ordning på Sverige. Den uppgiften är långt ifrån klar. Men det är dags att börja investera i Sveriges framtid.

Titta bara ut över världen:

Jämfört med USA, så har EU 30 procent lägre BNP per capita. USA har varit mycket bättre på att ta vara på den teknologiska utvecklingen. Flera länder i Asien ligger också före Europa. Kolla bara på 5G-utbyggnaden!

En del blundar för det, och säger att det här med ekonomisk tillväxt är överskattat. ”Låt oss leva på friår och jobba mindre”. Men för oss är det tvärt om – ökad tillväxt och bättre produktivitet handlar om att plöja och så för framtida generationer – så att de ska få det bättre än vi, inte mest drömma om det som varit.

Det handlar också om att Sverige ska bli ett land för FRAMTIDENS företag. Då krävs allt från fossilfri el till bra vägar, järnvägar och världsledande digital infrastruktur. Där finns det mer att göra – inte minst att satsa på underhåll.

Men också på medarbetare med rätt kompetens, färre regler, mindre byråkrati och snabbare tillståndsprocesser. Ingen rocket science, men även det kräver politiska beslut.

Jag tror att allt det här är fullt möjligt. Sverige är entreprenörernas land. Från Amalia Eriksson i 1800-talets Småland som gav oss polkagrisen, och L-M Ericsson i Stockholm som gav oss telefonen.

Till Ingvar Kamprad som på 1900-talet målade världens möbelvaruhus gula och blåa. Och till 2000-talets snabbt växande svenska teknologibolag.

Financial Times skrev för bara några veckor sedan om den framgångsrika svenska kapitalmarknaden, som gör att fler nya bolag växer just här. Det är något att vara stolt över.

Men ta ingenting för givet! Entreprenörskap och företagande måste man förtjäna som land. Långsiktighet, förutsebarhet, rättvisa skatteregler, bra miljö och trygga uppväxtvillkor. Nu måste vi börja investera i ett rikare Sverige.

Låt mig ge några konkreta förslag:

Gör de första 300 000 på alla ISK-konton helt skattefria. 3,7 miljoner svenskar har ett ISK- konto, så det är ingen liten fråga. ISK har blivit en ekonomisk folkrörelse. Och det gynnar inte bara den enskilde.

Det här är pengar som investeras i växande svenska företag – inom tech, i grön omställning, biomedicin och annan life science, för att bara ta några exempel. Sen ska vi återupprätta arbetslinjen – och till hösten tar vi nästa steg mot ett bidragstak.

Samtidigt ökar vi investeringarna i forskning och utveckling. Sverige ska inte följa den tekniska utvecklingen, vi ska vara med och leda den.

Vi ska investera i det fossilfria energisystem som en gång var Sveriges paradgren. Och i augusti tas nästa steg för ny svensk kärnkraft.

Här finns faktiskt inga genvägar, se bara på Tyskland. Kol och olja står för mer än hälften av deras samlade energimix. De visar, att har man ingen energipolitik så har man ingen klimatpolitik.

Efter sommaren är det halvlek i mandatperioden. Då är det två år till valet 2026. Det ser jag fram emot!

Men det finns en trist amerikanisering i svensk politik just nu, där mer och mer handlar om politiskt spel och hård polarisering.

Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna verkar vara besatta av varandra, och i all smutskastning så försvinner de allvarliga sakfrågorna. Men Sverige förtjänar bättre än så. Jag kommer inte gå den vägen, för det där tror inte jag på.

Jag tror tvärtom på politiskt samarbete för att lösa allvarliga samhällsproblem. Att samlas där man kan. Tycker man olika, så säger man det och går till omröstning. Tycker man ungefär lika, så samarbetar man för att få något gjort.

Svårare än så måste det faktiskt inte vara. Sverige står inför stora utmaningar. Nu krävs samarbetsförmåga, färdriktning, ledarskap och politiskt hantverk.

Det var därför jag gärna samarbetade med Socialdemokraterna för att leda Sverige in i Nato. Gärna samarbetar med Sverigedemokraterna för att minska invandringen. Samarbetar med Liberalerna för att bygga ny kärnkraft och samarbetar med Kristdemokraterna i kampen mot psykisk ohälsa. Och gärna skulle se mycket mer ”Team Sweden”-inställning för att gemensamt värna svenska intressen inom EU.

Men det kräver en regering som har både kurs och kompass.

I vänsteralternativet är två av fyra partier emot hela Nato-medlemskapet. Mitt i ett krig. Och Vänsterpartiet tycker inte bara att Sverige ska lämna Nato – utan vill dessutom att Sverige ska bli en MOTVIKT till Nato. Smaka på den: En motvikt! Säg det till Ukraina, som bara önskar att de hade varit med i Nato och sluppit invasionen.

Det här vänsteralternativet är oeniga om nästan alla stora frågor: Om kriminaliteten, om energin, om klimatet, om skatterna och om säkerhetspolitiken. Men en sak är de faktiskt överens om: att invandringen till Sverige ska öka. Där vet de vad de vill. Låt dem inte pröva!

Här är vi nu, strax före halvlek i svensk politik. Problemen är stora, men möjligheterna större. Uppgiften är svår, men vi har klarat uppgifter som är svårare.

Sverige är ett av världens bästa länder för barn att växa upp i, men vi är inte nöjda. För vi vet att det kan bli ännu bättre.

Den sunda optimismen ska inte missbrukas, utan den kräver ödmjukhet. Vi kan inte missköta vårt land och bara hoppas att allt går bra. Nu är tiden inne att lära av våra egna misstag och inte göra om dem. Lära av andras framsteg – och våra egna historiska framgångar.

Jag vet att vi har det i oss: Optimismen. Framåtandan. Omsorgen – om varandra och om vårt land. Och vi har klarat det förr, när vi väl har bestämt oss.

Så lägger vi grunden till ett rikare och tryggare Sverige. Vi går mot ljusare tider. Imorgon blir det bättre.

Tack.

Efter 12 års översyn är Danmark och Sverige nu i princip är överens om att vi ska ingå ett nytt Öresundsavtal. Ambitionen är att vi ska skriva under ett avtal under sommaren. Avtalet kan då träda i kraft under 2025 och senast 2026.

Tack vare det nya avtalet blir det lättare för pendlare som bor i Sverige men jobbar i Danmark att arbeta på distans i Sverige. Bland annat kommer nu offentliganställda kunna göra det i samma utsträckning som privatanställda utan att behöva ha kontakt med skattemyndigheterna i både Sverige och Danmark.

Idag går det bra att distansarbeta så länge som man över en tremånadersperiod jobbar minst 50 procent i det land där man har sin anställning. Med det nya avtalet gör man det i stället över en tolvmånadersperiod. Det kommer underlätta för många.

Det nya avtalet är bra för Sverige, Danmark, alla de pendlare som dagligen tar sig över Öresund. Och alla danska och svenska företag som vill investera i antingen Danmark eller Sverige. Vi får en bättre fungerande arbetsmarknad i Öresundsregionen där det blir mer attraktivt att gränspendla och där danska arbetsgivare enklare kan anställa pendlare från Sverige.”