Kategori: Nyhet

Region Uppsala tar ett helt nytt grepp för att trycka tillbaka den organiserade välfärdsbrottsligheten. Ett viktigt steg är en specialiserad funktion som tillsammans med länets kommuner kan ta ett samlat grepp mot oseriösa aktörer.

Den organiserade brottsligheten försöker slå sig in på sjukvårdsmarknaden, enligt varningar från bland annat Ekobrottsmyndigheten och IVO. Regeringens bidragsbrottsutredning har även konstaterat att fusk och välfärdsbrott utgör en grundförsörjning för kriminella aktörer. Den totala omfattningen i Sverige beräknas varje år uppgå till cirka två till fyra procent av värdet av all upphandlad verksamhet. Det kan handla om bedrägerier, korruption och andra regelbrott riktade mot bland annat vårdcentraler och andra delar av regionens sjukvård. Totalt skulle detta motsvara flera miljarder kronor för regionerna.

Region Uppsala ser ett större behov av informationsutbyte för att kunna kontrollera oseriösa aktörer som redan tidigare försökt etablera sig i andra verksamheter, exempelvis kommunal äldreomsorg eller andra regioner. Det saknas idag nationella strukturer för att kontrollera de fallen på ett systematiskt sätt. Därför kommer Uppsala läns kommuner involveras i arbetet för att lättare kunna upptäcka aktörer som försöker röra sig mellan kommunal och regional verksamhet.

Välfärdsbrotten drabbar regioner och kommuner ekonomiskt men de drabbar framför allt invånarna vars skattepengar riskerar att hamna i orätta händer samtidigt som det äventyrar patientsäkerheten hos de som söker vård, säger Emilie Orring, regionstyrelsens ordförande (M).

Det finns en myt om att det här är ett fenomen enbart inom privat regi vilket inte stämmer. Olika former av brott och fusk kan tyvärr förekomma i både privat och offentlig regi. Det är ytterst angeläget att välfärdsbrottslighet snabbt identifieras så att vi kan säkerställa att våra skattemedel inte finansierar organiserad brottslighet som exempelvis den senaste våldsvågen i vårt län. Oseriösa aktörer och organiserad brottslighet hör inte hemma i svensk välfärd, avslutar Emilie Orring, regionstyrelsens ordförande (M).

Funktionen utreds nu av Region Uppsalas regiondirektör och planeras vara på plats under början av 2024. I arbetet ingår att utreda hur länets kommuner och även andra relevanta aktörer kan involveras.

Debattartikel

Länk till debattartikel i Altinget: Alliansen Region Uppsala: Så ska vi stoppa välfärdsbrottsligheten – Altinget: Vård och Hälsa

Kontakt

Emilie Orring, regionstyrelsens ordförande (M)

Telefon: 076 – 785 41 72

E-post: [email protected]

Daniel Strandberg, politisk sekreterare (M) 
Telefon: 072 – 202 15 25 
E-post: [email protected]

Den organiserade brottsligheten försöker slå sig in på sjukvårdsmarknaden, enligt varningar från bland annat Ekobrottsmyndigheten och IVO. Det skadar förtroendet för vår välfärdsmodell, regionernas ekonomi och framför allt länsbornas möjlighet till effektiv och nära vård. Vi måste göra allt för att säkerställa att inte en enda krona går från vår välfärd ner i kriminellas fickor. Därför tar vi nu ett helt nytt grepp för att trycka tillbaka den organiserade välfärdsbrottsligheten. Ett viktigt steg är en specialiserad funktion som tillsammans med länets kommuner kan ta ett samlat grepp mot de oseriösa aktörerna.

Regeringens bidragsbrottsutredning konstaterade att fusk och välfärdsbrott utgör en grundförsörjning för kriminella aktörer. Den totala omfattningen i Sverige beräknas varje år uppgå till cirka två till fyra procent av värdet av all upphandlad verksamhet. Det kan handla om bedrägerier, korruption och andra regelbrott riktade mot bland annat vårdcentraler och andra delar av regionens sjukvård. Totalt handlar detta om flera miljarder för regionerna.

Välfärdsbrotten drabbar regionerna ekonomiskt men de drabbar framför allt länsborna vars skattepengar riskerar att hamna i orätta händer samtidigt som det äventyrar patientsäkerheten hos våra invånare. Det finns en myt om att det här är ett fenomen enbart inom privat regi. Det stämmer inte. Brotten kan ta sig olika uttryck men kan tyvärr förekomma i både offentlig och privat regi och skadar allvarligt förtroendet för hälso- och sjukvården.  

Redan idag pågår ett omfattande arbete inom Region Uppsala mot välfärdsbrottslighet, bland annat genom kontroller av nya vårdgivare och löpande uppföljningar av avtal för att kunna identifiera oseriösa aktörer. Region Uppsala deltar även i projektet Municipal som initierades inom det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Men vi behöver göra mer.

Framför allt behöver vi bättre möjligheter till informationsutbyte. Vi behöver kunna kontrollera om oseriösa aktörer som försöker etablera sig har haft avtal i en annan region eller kommun. Det kan handla om en oseriös aktör inom kommunal hemtjänst som blivit upptäckt. Idag saknas nationella strukturer för att kontrollera om samma aktör exempelvis försöker starta en vårdcentral.

Vi är beredda att göra vad vi kan inom Region Uppsala för stärka det här arbetet och se till att inte en enda krona går till de kriminella gängen. Därför inrättar vi en specialiserad funktion som får i uppdrag att ta ett helhetsgrepp kring välfärdsbrottsligheten. På så sätt skapar vi snabba vägar för att rapportera och upptäcka välfärdsbrott inom regionen. För den kriminelle spelar det mindre roll om de begår brott i regionens eller i kommunens verksamhetsområden. Därför är det väldigt viktigt att kommunerna involveras i arbetet så att vi kan dela information om aktörer som försöker röra sig mellan kommunal och regional verksamhet.

Det är ytterst angeläget att snabbt identifiera välfärdsbrottslighet för att säkerställa att våra skattemedel inte finansierar organiserad brottslighet som exempelvis den senaste våldsvågen i vårt län. Oseriösa aktörer och organiserad brottslighet hör inte hemma i svensk välfärd. 

Emilie Orring, regionstyrelsens ordförande (M)

Björn-Owe Björk, regionråd (KD)

Unn Harsem, regionråd (C)

Malin Sjöberg Högrell, regionråd (L)

Cecilia Linder, regionråd (M)

Helene Zeland Bodin, (C)

Uppsala är en fantastisk kommun, en anrik studentstad och Sveriges största landsbygdskommun. Med två världsledande universitet, huvudkontor för globala läkemedelsföretag och ett starkt näringsliv borde bilden av vår kommun vara ljus. Men just nu får något annat sätta bilden av vad Uppsala är. Skjutningar, sprängdåd och utbredd gängkriminalitet håller delar av Uppsala i ett järngrepp och skördar oskyldiga människoliv.

Att varannan Uppsalabo nu oroar sig över brottsligheten i Uppsala är förståeligt, men oroande. Den som inte är trygg är inte fri – därför förblir återställd trygghet vår högsta prioritet när vi nu presenterar Moderaternas förslag till budget. 

Det ekonomiska läget ställer höga krav på god ekonomisk hushållning och ansvar för Uppsalabornas skattepengar. Vi avbryter spårvägen, prioriterar över 50 extra miljoner till klassrummen och 58 miljoner till ökad trygghet samtidigt som vi sänker skatten så att Uppsalaborna får behålla mer i plånboken. I vårt budgetförslag prioriterar vi ett tryggare, grönare, friare Uppsala. 

Det är politikens viktigaste uppgift att se till att alla Uppsalabor kan röra sig fritt i det offentliga rummet utan rädsla för överfall, rån eller skjutningar. Läget i vår kommun oroar, men vi är hoppfulla inför att utvecklingen kan vändas. Vi välkomnar regeringens kameraoffensiv och vill utöka antalet trygghetskameror samt området där ordningsvakter får verka för att kunna stärka samarbetet med Polisen.

Vi vill införa en trygghetsfunktion där Uppsalabor enkelt kan rapportera in sådant som upplevs som otryggt i den offentliga miljön och upprätta en samordnande trygghetscentral. För att få bukt med oroligheterna i vår kommun på lång sikt behövs en trygghetsoffensiv med satsningar på socialtjänsten och skolan för att förhindra att fler barn dras in i kriminalitet. För att tidigt fånga upp barn och unga i riskzonen vill vi se stärkt föräldraansvar, fler socialsekreterare i skolan och förbättrad elevhälsa.

Uppsalas framtid avgörs av att skolan fungerar eftersom det är i skolan grunden för framtiden läggs. Skolan ska vara trygg och alla elever ska utmanas i sitt lärande. Det förutsätter att lärare får vara lärare och att den administrativa bördan minskar så att fokus kan läggas på elevernas kunskapsutveckling. Alla Uppsalas elever ska klara skolan med godkända betyg, därför behövs tidigare och tydligare återkoppling. Uppsala kommun bör gå ut med en rekommendation om att alla Uppsalas kommunala skolor bör införa betyg från årskurs fyra. 

Moderaterna vill se en hållbar utveckling och tror på framtidens klimatsmarta och innovativa tekniklösningar som en viktig del i att minska utsläppen. I Uppsala kommun ska det vara lätt att göra klimatsmarta val och välja miljövänliga alternativ. Elektrifieringen går snabbt och fler vill köpa en elbil, men det förutsätter att samhället är utvecklat för detta, att framkomligheten säkras och att det finns tillräckligt med elkapacitet och fossilfri el.

Den som vill sätta upp solceller på sitt tak borde få göra det i mycket större utsträckning än idag och kommunen ska inte vara en bromskloss och säga nej med hänvisning till att det inte passar in på taket eller omgivningen. När nya områden byggs ut ska det göras med fokus på trygghet och kvalitet, snarare än täthet och genom att öka byggandet i trä kan koldioxidutsläppen i byggprocessen reduceras. 

Med en kommunal skattesats på 21,14 procent befinner sig Uppsalas skattetryck långt över snittet bland kommunerna i exempelvis Stockholms län. Det finns ingen anledning till att Uppsalas verksamheter ska kosta mer än de gör i jämförbara kommuner. Precis som hushållen nu tvingas göra prioriteringar i sina utgifter behöver kommunen ta ansvar för att de som jobbar inte får ytterligare utgiftssmällar. För att Uppsala ska vara en attraktiv plats i Mälardalsregionen och för att det alltid ska löna sig att jobba bör skatten sänkas. 

Kommunen ska inte vara överallt, men stark där den behövs som mest. Moderaterna lovar inte allt åt alla, men vi håller det vi lovar. 

Therez Almerfors (M), gruppledare och kommunalråd

Sofia Andersson (M), vice gruppledare och kommunalråd

I takt med att antalet riktade statsbidrag till kommuner och regioner har vuxit har också kritiken mot dem vuxit. Med tanke på den mycket ansträngda ekonomiska situation som alla kommuner och regioner befinner sig i är det hög tid att initiera en reform som omvandlar huvuddelen av de riktade bidragen till generella.

Ett riktat statsbidrag används när staten vill att kommunerna och regionerna ska genomföra en viss verksamhet där ansvaret inte är statens, utan egentligen ligger på kommunal eller regional nivå. Det kan handla om inköp av läroböcker eller studielön för sjuksköterskor. Syftet med bidragen är gott, men de försämrar den kommunala eller regionala ekonomin på ett allvarligt sätt i och med att styrningen av ekonomin försvåras.

Vi har läst de främsta samtida granskningarna av hur de riktade statsbidragen fungerar samt några av dem som gjorts i det förflutna. På det hela taget går det inte att finna några positiva omdömen om de riktade statsbidragen.
I de senaste utredningarna kan vi till exempel läsa vad Statskontoret hade att säga 2022: ”Vi bedömer att den stora mängden riktade statsbidrag i sig orsakar onödiga administrativa merkostnader”. Riksrevisionen uttalade sig 2017: ”Sammantaget är ett av de allvarligaste problemen att den stora mängden statsbidrag orsakar splittring och försvårar, ibland omöjliggör, både fokusering och långsiktig planering hos huvudmännen”. Myndigheten för vårdanalys skrev 2022: ”Användningen av riktade statsbidrag brister när det gäller förberedande analys och prioritering, långsiktighet i genomförandet samt förutsättningarna för uppföljning. Det innebär att bidragen riskerar att inte leda till långsiktig utveckling.”

De utvalda citaten är inga tillfälligheter utan liknande uttalanden finns i de två utredningarna Kommunutredningen (SOU 2020:8) och Tillitsutredningen (SOU 2018:47). Vidare har samarbetsorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) kommit fram till samma sak och kritiserat de riktade statsbidragen både när organisationen haft socialdemokratisk ledning och när den varit borgerlig.

Men det slutar inte där. För när vi ser tillbaka historiskt visar det sig att kritiken mot de riktade statsbidragen inte är ett nytt fenomen. ”Även om det av varje särskild statsbidragsförfattning direkt föranledda administrativa och kamerala arbetet för kommunerna kan te sig relativt enkelt och mindre betungande, torde icke kunna bestridas, att den samlade arbetsbördan för de kommunala organen till följd av statsbidragssystemets utformning som en mängd speciella bidrag är betydande”, konstaterade man i en utredning 1952 (SOU 1952:44). Liknande omdömen fälls i utredningar från 1977 (SOU 1977:44) och 1991 (SOU 1991:98).

Efter 1991 års utredning påbörjades en större reform och många riktade statsbidrag omvandlades till generella samtidigt som hela systemet för kommunal utjämning gjordes om. Antalet riktade statsbidrag var då endast omkring 70. I dag är de 181, det vill säga fler än det dubbla.

Listan över vilka problem de riktade statsbidragen ställer till med är lång och väl känd inom det regionala och kommunala Sverige. De skapar onödig byråkrati, försvårar ekonomisk planering lokalt och skapar ojämlikhet mellan kommunerna eftersom småkommuner inte har administrativa resurser att lägga på att söka bidrag.

Eftersom samtliga professionella utvärderingar av de riktade statsbidragen som har gjorts, både i närtid och historiskt, visar att de är dysfunktionella är det hög tid att på nytt göra en större reform av systemet.

Emilie Orring (M), regionstyrelsens ordförande i Region Uppsala

Stefan Olsson (M), riksdagsledamot för Uppsala län

Uppsala län är den region i Sverige som växer allra mest. Ett bra geografiskt läge med närhet till huvudstaden, goda kommunikationer och ett konkurrenskraftigt näringsliv med stor tillväxt bidrar till att människor vill bo och verka i vårt län. Dessutom har vi två framstående universitet och en stark life science-sektor, vars produkter och tjänster har nytta för patienter och sjukvård i både länet, landet och i vår omvärld. Det har vi anledning att vara mycket stolta över.

Region Uppsala har till uppdrag att främja vård och god hälsa för länets invånare. När länet växer samtidigt som vi tack vare medicinska framsteg blir allt äldre ökar behovet av att kunna leverera vård till fler. Den digitala utvecklingen skapar möjligheter men ställer samtidigt stora krav på att kunna anpassa, utveckla och investera i framtidens sjukvård. En av flera pusselbitar i det arbetet innefattar att sjukvård, forskning och näringsliv genom innovation och ett tätt samarbete kan utveckla tjänster, produkter och arbetsformer som gynnar personal, patienter och kostnadseffektiva investeringar.

Därför går vi nu fram med en ny strategi för Region Uppsalas innovationsarbete. Genom strategin sätter Region Uppsala ramarna för hur hälso- och sjukvården tillsammans med forskningen, life science-sektorn och övriga delar av näringslivet kan ta fram innovativa lösningar som kan underlätta för exempelvis digitalisering, flexibla arbetssätt i vården, förbättrad arbetsmiljö, hållbarhetssatsningar, minskad administration och plattformar för bra samarbeten. 

Strategin gör att kan skapa en långsiktig plan för hur Region Uppsala bör och kan arbeta med att stärka innovationsarbetet. På så vis kan vi röja hinder som kan stå i vägen för nya effektiva idéer, metoder och insatser som är nödvändiga för att svara upp på problem och utmaningar som både medarbetare och patienter möts av vårdkedjan.

Region Uppsala som organisation måste vara flexibel för att kunna skala upp och skala ner beroende på omständigheter och samtidigt hitta arbetssätt som fungerar under olika förutsättningar, där pandemin och ett osäkert säkerhetsläge är två exempel. Det här kommer vara viktiga delar även framåt i hälso- och sjukvården liksom för tandvården, där arbetet med att möta olika utmaningar och fördela begränsade resurser måste kunna understödjas av ett starkt och framgångsrikt innovationsarbete.

Det verkliga förändringsarbetet sker genom våra duktiga och erfarna medarbetare i hälso- och sjukvården. Däremot kan en ny innovationsstrategi ses som ett sätt att skapa ramar och förutsättningar som kan underlätta specifikt det arbetet. Innovation, samarbete samt gemensamma lösningar är en av många pusselbitar för en stärkt hälso- och sjukvård som gynnar såväl medarbetare som patienter.

Emilie Orring (M), regionstyrelsens ordförande

Björn-Owe Björk (KD), regionråd

Unn Harsem (C), regionråd

Malin Sjöberg Högrell (L), regionråd

En del politiska företrädare har den senaste tiden ansträngt sig för att måla upp bilden av länets tågtrafik i förfall sedan Mälartåg började köra Upptågets sträckor, vilket eldat på irritationen bland pendlare. Vi beklagar det men har samtidigt full förståelse för de problem som resenärerna upplever. Det har bland annat varit signalfel, överfulla tåg, förseningar och inställda avgångar. Det förnekar ingen. Men de som utifrån det drar slutsatsen att alla problem börjar och slutar med Mälartåg landar enligt oss fel. Mälartåg är det långsiktigt bästa för regiontrafiken. Eget Upptåg är det inte.  

Mälartåg är det tågsystem som trafikerar hela Mälardalen och organiseras av bolaget Mälardalstrafik, vilket ägs gement av sex regioner inklusive Region Uppsala. Tågen körs i sin tur av MTR. Arbetet med vad som i dag är Mälartåg startade på 90-talet då man såg ett behov av ett gemensamt huvudmannaskap för tågtrafiken i Mälardalsregionen. Sedan dess har ambitionen för persontrafiken i Uppsala och närliggande län vuxit kraftigt.

Vintern 2021 tog Mälardalstrafik över flera av SJ:s regionaltågslinjer med syftet att förenkla, förbättra och möjliggöra nuvarande och framtida resor mellan regionerna. Ett halvår senare utökades ambitionen ännu ett steg genom att inkludera Upptågets tidigare sträckor. Det hörs en del röster som menar allt var guld och gröna skogar med Upptåget ända tills Mälartåg kom och skapade problemen. Region Uppsalas avtal löpte ut och en ny upphandling hade varit nödvändig även om regionen hade velat fortsätta driva Upptåget. 

Erfarenheterna från tiden med Upptåg talar dessutom till fördel för Mälartåg. Upptåget var ett litet system med tydliga begräsningar. Genom en betydligt större aktör som Mälardalstrafik skapar vi bättre förutsättningar genom stordriftsfördelar. Systemet fyller också en viktig funktion på de linjer där andra aktörer inte kör och täcker upp ett resandebehov som andra aktörer inte gör. 

Med det sagt så finns det problem. Bland annat på grund av att vi har spring på spåren, förseningar till följd Arlanda Express urspårning i somras och en nationell kompetensbrist, inte bara bland lokförare och tågvärdar utan även spårtekniker och trafikledare. Kompetensbristen råkar dessutom vara extra omfattande på sträckan Uppsala-Gävle jämfört med övriga orter där Mälartåg trafikerar. Men problemen måste sättas i rätt kontext. 

Vi har, mycket tack vare Mälartåg, ett ambitiöst kollektivtrafiksystem där Region Uppsala är ett av de länen med mest kollektivtrafik i hela landet om man ser till utbudskilometer. Behovet av tågsystem med goda resmöjligheter mellan regionerna kommer heller inte minska. När fyrspårsutbyggnaden så småningom är klar kommer det skapa stora möjligheter till både utökad och mer robust regiontrafik som gynnar pendlare, långväga resenärer och näringsliv. 

För att vi ska ha en tillförlitlig kollektivtrafik nu och i takt med att länet växer är kompetensfrågan avgörande. Vi genomför därför en rad åtgärder för att stimulera yrkesutbildningar och deltar aktivt i Mälardalsrådets arbete med kompetensförsörjning, bland annat inom samarbetsprojektet ”En bättre matchning”.

Vi har som sagt full förståelse och sympati för de som drabbats av problemen i tågtrafiken. Vi har träffat resenärer som drabbats och lyssnat in hur man upplever situationen. Samtidigt känner vi oss trygga med den inriktning vi har valt för vår tågtrafik, med Mälardalstrafik som en bärande aktör.

Mälardalstrafik analyserar också dagligen situationen och vad som kan göras för att åtgärda de problem som resenärerna upplever. Där har vi från Region Uppsala också en god dialog med Mälardalstrafik. Utifrån det är vi fast beslutna om att fortsätta utveckla vår konkurrenskraftiga och effektiva kollektivtrafik för resenärernas skull och för hela länets utveckling.

Emilie Orring, ordförande (M), regionstyrelsen, Region Uppsala, ägarrepresentant i Mälardalstrafik 

Cecilia Linder, ordförande (M), trafik- och samhällsutvecklingsnämnden, Region Uppsala, styrelseledamot i Mälardalstrafik

Om en lokal folkomröstning ska hållas i Uppsala är Ja eller Nej till spårväg är den enda rimliga frågeställningen. Att miljardrullningen för detta projekt fortgår, som tränger undan andra viktiga investeringar i skola och omsorg och som försvårar framkomligheten för all framtid, vore rimligt att fråga Uppsalaborna om.

Tyvärr blir det nu en folkomröstning i Uppsala med en obegriplig frågeställning. Det innebär ett stort slöseri för skattebetalarna och en omröstning där Pelling och Hanna ändå kommer att kunna tolka resultatet som de vill. För några som inte drar sig för att anklaga andra för politiskt spel låter detta oerhört likt just det. Ett hån mot de väljare de tidigare lovat något helt annat.

Idag fick vi via media veta vilken frågeställning Pelling (S) och Hanna (UP) har valt att gå fram med i Uppsalas folkomröstning: ”Ska Uppsala kommun satsa mer på ett ökat bostadsbyggande och samhällsutveckling i de tätorter utanför Uppsala stad som ligger utmed tågspåren Ostkustbanan och Dalabanan och mindre i Uppsala stad?”

Vi Moderater ställer oss av flera anledningar mycket kritiska till denna cirkus som omgärdar denna folkomröstning. Vi har en representativ demokrati där invånarna väljer sina folkvalda genom allmänna val och därefter förväntar sig att dessa folkvalda kan leda kommunen efter de mandat och det förtroende de getts att förvalta. Folkomröstningar ska användas mycket varsamt och i frågor där väljarna får ta ställning i en specifik fråga. Ja eller nej till spårväg hade möjligen kunnat vara en sådan fråga. Den frågeställning som nu formulerats är både krångligt ställd och ger lite att ta ställning till för väljarna. Av de svenska folkomröstningar som genomförts de senaste 30 åren sticker detta förslag till fråga verkligen ut. Det är på intet sätt en specifik sakfråga och den ger dessutom mycket att önska. Hur ska folk rösta om de vill bygga både i stan och längst järnvägen eller om de är motståndare till båda delarna? Varför är det en motsättning att utveckla Uppsala stad, stärka underlaget till cityhandeln och samtidigt säkerställa fler attraktiva bostäder och samhällsservice i andra tätorter? För oss är det självklart att ta ansvar för ekonomin och därför är det vi som har lyft in att utvecklingen bör ske längs befintliga stråk för infrastruktur såsom längs Dalabanan och Ostkustbanan, där spåren redan ligger. Allt för att människor ska kunna bo i trygga attraktiva miljöer och samtidigt få ihop livspusslet.

Folkomröstningar har generellt lågt valdeltagande och resultatet från desamma fungerar generellt som rådgivande. Att då välja en så obegriplig frågeställning banar varken väg för högre valdeltagande eller ett vägledande underlag för hur Uppsala ska fortsätta utvecklas.

Uppsala behöver verkligen förbättra medborgardialogen, men detta är en obegriplig frågeställning och därför ansvarslöst mot Uppsalaborna. Det är helt fel att ställa utvecklingen på ett så oklart sätt mot varandra.

I det ansträngda ekonomiska läget vi befinner oss i, med lågkonjunktur och kostnadsutveckling, väljer Pelling och Hanna att leka cirkus med Uppsalabornas skattemedel. Uppsala hade i stället behövt partier som kan leda den här kommunen och politiker som vågar prioritera och ta ansvar. 

Therez Almerfors (M) vice ordförande i kommunstyrelsen

Sofia Andersson (M) kommunalråd

Alliansen genomför en unik satsning på preventiva åtgärder med hjälp av en hälsoobligation. En obligation där återbetalningen och räntan är kopplad till hur framgångsrik den preventiva insatsen blir. På så sätt undviks stora ekonomiska risker som annars förknippas med preventiva insatser. Satsningen kommer att fokusera på preventiva insatser för hypertoni (högt blodtryck).

”Alliansen har ett tydligt fokus på både långsiktig ekonomisk hushållning och god kvalitet inom hälso- och sjukvården. Med hälsoobligationens hjälp riktar vi alltså fokus mot hypertoni för att betydligt minska behovet av vård och därmed minska kostnaderna”, enligt Emilie Orring, regionstyrelsens ordförande (M).

Hälsoobligation har tidigare testats i Region Stockholm med lovande resultat och innebär i korthet att regionen lånar pengar på kapitalmarknaden för att finansiera den preventiva insatsen men betalar tillbaka lånet utefter resultaten av insatsen. Återbetalningen och räntan är kopplad till hur framgångsrik insatsen blir. Detta gör att regionen inte ensam tvingas stå för den ekonomiska risken. Det enda fall där regionen kommer behöva bära en del av kostnaden är om insatsen misslyckas men även i det fallet rör det sig om en betydligt lägre kostnad än om samma insats skulle ha finansierats utan hälsoobligation.

”Alla hälsotillstånd lämpar sig inte för en hälsoobligation och därför har vi låtit flera tillstånd noggrant analyseras för att vi ska hitta det som är mest lämpligt. Slutsatsen är att en hälsoobligation ska ges ut för hypertoni”, säger Malin Sjöberg Högrell, regionråd (L).

Hypertoni, eller högt blodtryck innebär ökad risk för stroke och hjärtinfarkt och är även ett av de mest kostsamma hälsotillstånden inom vården. Risken för allvarliga sjukdomar kan dock undvikas om inte patienterna diagnostiseras för sent, vilket idag sker i alldeles för stor utsträckning. Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, får bara hälften av personer med hypertoni i Sverige en diagnos och av dem får bara hälften rätt behandling.

Det finns effektiva metoder för att kunna identifiera patienter med diagnosen mycket tidigare än vad som idag sker. Likaså finns det finns evidensbaserade insatser med goda chanser att avvärja lidande och kostnader. Men utmaningen med preventiv vård är alltid att resultaten till viss del är osäkra.

”Om inte insatserna ger resultat riskerar regionen att stå med kostnadsökningar utan att vi får friskare patienter. Men med hjälp av en hälsobligation kan vi minska den risken”, menar Björn-Owe Björk, regionråd (KD).

Alliansen ger ut en hälsoobligation adressrad mot hypertoni av följande anledningar:

• Vi kan minska mänskligt lidande. De negativa effekterna som uppstår av att personer med hypertoni diagnosticeras för sent kan undvikas genom att screena och behandla patienterna betydligt tidigare. 
• Vi kan minska Region Uppsalas kostnader. Genom att upptäcka och behandla patienter tidigt minskar risken för allvarliga följder vilket även innebär att stora kostnader undviks.
• Vi kan identifiera målgruppen. Det finns effektiva metoder för bred screening som kan användas för att identifiera personer med hypertoni. Blodtrycksmätningar är enkla att genomföra och kan till och med genomföras av patienten själv.
• Det finns evidensbaserade insatser med goda chanser att avvärja lidande eller kostnader. För att ta exempel så finns en väldigt effektiv intervention (U-screen) som kombinerar screening med blodprov för precisionsmedicinering vilket skulle kunna kombineras med levnadsvaneinterventioner för ännu bättre resultat.
• Utfallen av interventionerna infinner sig inom hälsoobligationens kontraktstid. Effekterna på blodtrycket efter precisionsmedicinering sker mycket snabbt. Även resultatet av levnadsvaneinterventioner går att se på bara några få år.
• Vinsten i form av besparingar och minskat vårdbehov som interventionen förmodas leda till på kort eller medellång sikt beräknas bli betydligt större än kostnaden.

“Detta är ett bra exempel på hur Region Uppsala tillsammans med andra vågar testa nya innovativa metoder och arbetssätt i syfte att stärka länsinvånarnas hälsa och välmående, samtidigt som vi värnar skattebetalarnas pengar”, menar Unn Harsem, regionråd (C).

Regionfullmäktige beslutade den 7 juni om att Region Uppsala ska ge ut en hälsoobligation på upp till 100 miljoner kronor. För att identifiera möjliga hälsoområden att adressera genomförde arbetsgruppen en workshop med deltagare från olika verksamheter och medicinska områden. Fyra tänkbara hälsoområden identifierades: KOL, Hypertoni, Psykisk ohälsa (depression, oro och ångest) och Fetma. Alla fyra hälsotillstånd analyserades och utvärdering gjordes av hur väl de uppfyller de fem kriterierna där slutsatsen blev att hälsoobligationen bör adressera hälsotillståndet hypertoni.

I UNT den 7 juli skriver Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraternas företrädare i socialnämnden en debattartikel om att Uppsala kommun måste förbättra sitt brottsförebyggande arbete. Läs hela artikeln nedan.

Det har gått ett halvår sedan vänsterstyret i Uppsala kommun tillträdde. Inga nya förslag på tidiga insatser för barn och unga har presenterats. Uppsala behöver en aktiv politik som förbättrar och utvecklar det brottsförebyggande arbetet och det finns inte tid att vänta.

En liten grupp av kriminella påverkar hela städer och samhällen. Samhället har lyckats sätta många av de tyngsta kriminella i fängelse men rekryteringen av barn in i gängen fortsätter.

Vi behöver fokusera på rätt saker. För att komma åt kriminaliteten måste tidiga insatser, familjestöd och riskfaktorer hos barn vara fokus. Samtidigt får vänsterstyret kritik från kommunrevisionen för att trygghetsskapande åtgärder är missriktade eller brister.

Nyligen släppte Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en rapport som visar på sambandet mellan barns risk för att hamna i kriminalitet och föräldrars förmåga att ta hand om sina barn och konflikter i familjen. Även riskfaktorer hos barnen så som brottstillåtande attityd, kriminella vänner och bristande impulskontroll spelar in.

Dessa samband är enligt BRÅ starkare än sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och kriminalitet. Med andra ord ska vi inte misstänkliggöra de som bor i socialt utsatta områden utan snarare se till varje barns och familjs enskilda behov och risker.

I andra länder är antalet placeringar av barn och unga lägre eftersom de lyckas med tidigare insatser. I Uppsala går utvecklingen åt fel håll. Vi ser fler placeringar utanför hemmet i år än tidigare och vi har ett politiskt styre som hellre förhandlar om positioner än levererar politiska förslag.

Det förekommer larm från boenden inom Statens institutionsstyrelse (SiS-hem) och HVB (hem för vård eller boende). Barn som placerats för att skyddas hamnar tillsammans med barn som placerats för att de är i risk för att falla in i grov kriminalitet. Ofta får barn och unga flyttas mellan olika HVB flera gånger vilket försvårar både för tryggheten och utvecklingen hos barnet.

IHF, intensiv hemmabaserad familjebehandling, är bara en av de metoder som Socialstyrelsen rekommenderar som alternativ till placering utanför det egna hemmet. Det är en insats där ett team jobbar med hela familjer. Insatsen kan dessutom sättas in tidigare än en placering vilket gör att stödet ges snabbare. Det har uppvisat goda resultat men det är bara på ett av kommunens HVB det bedrivs. Vi måste vidga vyerna och testa nya metoder.

Här är fyra förslag från M, C och KD som skulle kunna genomföras omgående för att stärka de tidiga insatserna och det brottsförebyggande arbetet:

Fler socialsekreterare i skolan. De kan se riskfaktorer tidigt och samverka med barn och föräldrar. I dag finns socialsekreterare på några få skolor. En utvärdering visar att skolan och socialtjänsten önskar att socialsekreterarna kunde finnas på fler skolor under fler timmar för att på riktigt kunna vara en brygga mellan familjer och socialtjänsten.

Samhällsvägledare behöver permanentas och bli fler. Samhällsvägledarna ökar kunskapen om socialtjänsten, och behovet är stort, inte minst mot bakgrunden av den utbredda desinformationskampanjen mot socialtjänsten. För en ensamstående förälder som inte behärskar det svenska språket är det förståeligt att känna förvirring när socialtjänsten blivit inkopplad. Därför är det också viktigt att erbjuda mer utbildning i hur det svenska samhället fungerar och att det ställs högre krav på att lära sig svenska språket för att minska kulturkrockar och missförstånd.

Familjestödet måste stärkas. Idag kan de som efterfrågar stöd få vänta i kö i upp till sju veckor hos en familjecentral. Dessutom fortsätter Uppsala kommun att inte använda de metoder som Socialstyrelsen rekommenderar som alternativ till placering på HVB. Vi vill se att IHF och andra metoder byggs ut och används i större utsträckning.

Ingrip tidigt och följ upp barn där det finns risk för kriminalitet. Vi vet att många av de som hamnar i kriminalitet har utretts av socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin tidigare. Det visar att samhället har haft kontakt med individerna men inte lyckats förebygga.

Kampen för varje barns trygghet och rätt till hopp om en ljus framtid handlar både om barnets bästa och om tryggheten för hela vårt samhälle. Nu måste det fokuseras på rätt saker.

Sofia Andersson (M) kommunalråd och andre vice ordförande socialnämnden

Madeleine Andersson (M) ledamot socialnämnden 

Viviane Obaid (C) ledamot socialnämnden

Leif Boström (KD) ledamot socialnämnden

Vivianne Eriksson (M) ersättare socialnämnden

Robin Güler Akkus (M) ersättare socialnämnden

Johan Modin (M) ersättare socialnämnden

Edwin Hovemyr (C) ersättare socialnämnden

Helene Brodin Rheindorf (KD) ersättare socialnämnden