Krisberedskap

Vår krisberedskap omfattar de strukturer och resurser vi i förväg etablerar för att upprätthålla vår uthållighet vid eventuell kris eller krig. Vårt samhälles krisberedskap utgör en kritisk del av Sveriges civila försvar som i sin tur tillsammans med det militära försvaret utgör vårt totalförsvar. Det är den enskilda individens eget ansvar att för sig själv tillsammans med kommuners, regioners och myndigheters insikt och förberedelser som utgör Sveriges beredskap och förutsättningar att hantera kriser eller försvara oss i krig. 

Vår utmaning är att hantera gråzonen som kallas grundberedskap, alltså den innan höjd beredskap inträder och där lagstiftning och överenskommelser med avgörande prioriteringar på många områden är bristfälliga eller saknas helt. Här är vår beredskap bristfällig.

Det enda sättet att någorlunda säkert veta vad var och en ska göra i händelse av kris utan att veta hur nästa kommer att se ut, det är att öva för kris så vi vänjer oss vid tanken och skapar både en mental beredskap och planer med verklighetsförankring där kontakten mellan alla parter fungerar även i den stressigaste av kriser. I gråzonen kan vi hastigt förflytta oss till en kris. I dagsläget är samhällsstrukturen sårbar eftersom kunskap om befintliga krigsplaceringar är mycket liten. Detta behöver inventeras och kommuniceras i förväg för att skapa mental beredskap hos både medarbetare och chefer. Vi vill skyndsamt inventera krigsplaceringar både inom offentlig och privat verksamhet. Vi behöver även finna ett sätt att fånga upp alla som efter hand fyller 18, samt alla dem som befinner sig utanför arbetsmarknaden i krisplaceringssyfte. Vi vill också utreda hur en modern och långsiktigt hållbar beredskapsmodell i samarbete med näringslivet ska utformas i syfte att åstadkomma effektivare krisberedskap genom att nyttja den inneboende drivkraften och kunskapen i näringslivet. I denna ska det klarläggas hur vi kan underlätta för bägge parter att komma till hållbara avtal även lokalt och regionalt. De resurser som vi ser snabbt blir kritiska i händelse av kris eller krig är drivmedel, livsmedel, läkemedel och sjukvårdsmateriel, mänskliga resurser, samt elektricitet och värme. Genom att göra beroendet transparant kan vi använda kunskapen till att hitta lösningar.

Där med behöver vi:

  • Arbetet med krisberedskap i samverkan med näringslivet
    Vi ska utforma en modern och långsiktigt hållbar beredskapsmodell tillsammans med näringslivet i syfte att åstadkomma effektivare krisberedskap genom att nyttja den inneboende drivkraften och kunskapen i näringslivet. I denna ska det klarläggas hur vi kan underlätta för bägge partner att komma till hållbara avtal med varandra, även på kommunal och regional nivå. Vi vill skapa förutsättningar för att mer aktivt involvera även privata företag i Sverige i återuppbyggnaden av vår krisberedskap – och göra det här och nu. Det offentliga och näringslivet ges bättre förutsättningar för att tillsammans bygga upp och säkra en långsiktigt hållbar och modern krisberedskap.
  • Se över och dokumentera vem finns kvar att göra jobbet om kriget kommer
    Vet du på stående fot vilka av dina kollegor som försvinner ”om kriget kommer”? Om du är företagsägare – vet du vilka kommer till jobbet den dagen? Vi menar att det är av största vikt och intresse för samhället i stort och för alla organisationer, såväl privata som offentliga, att veta vilken personal som i händelse av kris eller krig kommer att kvarstå på arbetsplatsen och hur beredskapen i den egna organisationen ser ut för att täcka manfallet. Ansvaret faller särskilt tungt på de kommunala arbetsgivarna som har att sörja för både unga och äldres omsorg.
  • Öva så som det ska göras
    Hur mycket vi än lär och planerar kommer det alltid att uppstå kriser. Om det är något vi vet om kriser, så är det att vi inte vet exakt hur nästa kommer att se ut. Att vara krisberedd handlar alltså om att förbereda sig på att hantera det helt oväntade – att skapa strukturer som håller – oavsett vad som händer. Det enda sättet att någorlunda säkert veta vad vi ska göra utan att veta vad nästa kris handlar om, det är att öva.

    Det innebär att man bör förbereda och öva tillsammans med närliggande kommuner/regioner, öva kommunikation utan mobiler och internet och se över resurser och förmågor från civilsamhället.
  • Se över och förbättra beredskapen för kritiska kompenter i samhället
    Exempelvis: Drivmedel, läkemedel, livsmedel, värme och elektricitet