När Mikael Damberg tillträdde som inrikesminister i januari 2019 lovade han att ”rivstarta” rättspolitiken. Men trots att den grova brottsvågen fortsätter, väljer den nygamla regeringen att nu skära ner polisens budget med 232 miljoner kronor. Rikspolischefen har kommenterat de bristande resurser som tvingar polisen till svåra prioriteringar med att ”det skär i polishjärtat”.
Det borde vara självklart att människor kan ta sig till och från skolan eller jobbet utan att uppleva risk för våld eller hot. Och man ska kunna röra sig fritt även på kvällstid. Men så är det inte i dag.
Därför tvingas nu kommunpolitiker i hela Sverige att göra vad de kan för att garantera invånarna den mest grundläggande tryggheten. Samtidigt är de kommunala verktygen få och lokala politiker griper efter halmstrån. Stora belopp öronmärks nu för att anställa ordningsvakter och för att göra brottsförebyggande förändringar i själva stadsrummet, som att röja högvuxen sly för att förbättra sikten.
Därför är det rätt anmärkningsvärt att Damberg i Aftonbladet hävdar att Sveriges kommuner måste ta eget ansvar för invånarnas trygghet. En av statens mest grundläggande uppgifter är att upprätthålla lag och ordning. Men regeringen meddelar samtidigt att kommunerna inte längre kan räkna med att detta sker. Uppgiften hamnar istället alltmer på kommunernas bord.
Kommuner ska säkerställa samhällsservice såsom skola, socialtjänst, renhållning och äldreomsorg. Det finns varken tillräcklig kunskap eller rätt verktyg för att upprätthålla lag och ordning på gator och torg.
Kommunerna tvingas att arbeta intensivt med trygghetsfrågorna för att försöka täppa igen de hål som staten lämnar efter sig, men utifrån egna och begränsade förutsättningar. Kommunernas trygghetsarbete styrs dessutom av högre statliga instanser. För att ordningsvakter ska kunna anställas måste de först utbildas av polisen, och för att få verka på gator och torg krävs polisens godkännande.
Därutöver måste kommunerna ta pengar från annan viktig verksamhet när staten misslyckas med sin kärnuppgift. Bara i Stockholms stad avsätter det grönblå styret 70 miljoner kronor för ordningsvakter och 100 miljoner kronor för en särskild trygghetsfond.
Självklart ska stat och kommun hjälpas åt för att öka tryggheten. Men vi ser nu en regering som brister i ledarskap. Det är extra allvarligt i ett läge där problemen är akuta och sprider mycket stor oro i samhället. Nyligen kom ”nyheten” att Malmö inte hade utsatts för en enda skjutning – på en månad. Dagarna därpå skedde ett sprängdåd inne i staden och en ung flicka kom till skada. Samma vecka sköts tre unga män till döds i Stockholm.
Att få stopp på den grova brottsligheten, och öka tryggheten i vardagen, är för oss moderater den allra viktigaste politiska prioriteringen. Kommuner bör därför göra vad de kan för att bistå polisen i detta kritiska läge, men först och främst måste regeringen förstå sin uppgift och ta den på större allvar.
Det som sker, riskerar att orsaka permanent skada på den värdefulla tilliten mellan medborgare och myndigheter. Den tilltron tar vi ofta för självklar, men bygger i grunden på att medborgarna litar på att staten sköter sina uppgifter väl, och att staten kan lita på att enskilda människor de jobbar, betalar sin skatt och dessutom samarbetar med polisen när brott ändå begås. Äventyra inte det samhällskontraktet.
Ulf Kristersson, partiledare (M)
Anna König Jerlmyr, finansborgarråd i Stockholms stad (M)
Läs hela artikeln i Aftonbladet här. |