ETT TYDLIGT VÄGVAL
Idag tog riksdagen ställning till den mest naturliga statsministerkandidaten.

En tydlig majoritet av riksdagens ledamöter röstade nej till Stefan Löfvens rödgröna regering. Moderaterna är det största partiet i det största blocket som röstade bort den tidigare regeringen. Alliansen är det största samlade regeringsalternativet och Alliansens politik har brett stöd i kammaren.

Det har under de senaste månadernas intensiva process inte presenterats något alternativ som kan leda till ett bredare stöd i riksdagen.

Dessa omständigheter gör att Ulf Kristersson är den mest logiska kandidaten till att leda nästa regering. Mer komplicerat än så borde det inte vara.

Aldrig har borgerligheten varit så sakpolitiskt enad som den är idag.

Ulf Kristersson har tydligt deklarerat att han vill bilda en regering som bygger på Alliansens politik, verkar i Alliansens anda och arbetar på Alliansens villkor.

Dagens omröstning var därför ett politiskt vägval. Mellan möjligheten att pröva stödet för Alliansens politik och att avstå från att göra det. För oss moderater var det valet självklart.

Sverige behöver fler poliser, ett starkare försvar, en fungerande integration och mer tillgänglig hälso- och sjukvård. Sverige behöver värna äganderätt och valfrihet, och få bättre villkor för företagande och entreprenörskap. Vi har en politik för det. Vi vill pröva den i Sveriges riksdag.

Vi är beredda att pröva stödet för de gemensamma alliansreformer som vi tillsammans med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna har utvecklat, i regeringsställning och opposition, i närtid och under decennier av borgerlig samverkan.

Vi Moderater är fortsatt beredda att ta ansvar för Sverige här idag och hela mandatperioden.

Trygga i oss själva, i de värderingar vi delar med övriga allianspartier och i Alliansens gemensamma politiska plattform.

Med ödmjukhet inför det parlamentariska läget. Med respekt för våra väljare.

Och med Sveriges bästa för ögonen.