Kategori: Nyhet

Regeringen tar parti för landsbygden samt för alla de barnfamiljer, hantverkare och andra som är beroende av bilen för att få ihop livspusslet.

Inflationen har slagit hårt mot många hushåll, samtidigt som den förra regeringen sett till så att skatterna och inblandningen av dyra ineffektiva biobränslen aldrig varit så hög. Nu vänder vi utvecklingen och ser till så att människor får större marginaler i plånboken.

Skatten på bensin sänks med 164 öre jämfört med nästa års planerade nivå och dieseln ned mot EU:s miniminivå, sammantaget med 43 öre. Tillsammans med den kraftigt sänkta reduktionsplikten som träder i kraft vid årsskiftet så kommer priset på bensin och diesel sjunka ytterligare per liter och vi kommer uppfylla ännu ett vallöfte, att sänka priset på diesel med 5 kronor.

Sverige är och skall förbli ledande inom miljöarbetet. På sikt behöver vi elektrifiera fordonsflottan, men vi kan inte göra det genom att straffbeskatta redan svårt utsatta hushåll och företag. Inte heller är lösningen att köra bilar på extremt dyra biobränslen med i bästa fall tveksam miljönytta, tillverkade av importerade slaktrester och vegetabilisk olja.

För att fortsätta vara ledande inom miljöarbetet har regeringen ändrat lagen för att tillåta ny kärnkraft, godkänt dubbelt så mycket havsbaserad vindkraft som den förra regeringen och gjort rekordstora satsningar på laddinfrastruktur längs våra vägar. I höstens budget satsar regeringen 4 miljarder kronor på miljöåtgärder.

För att Sverige ska klara klimatomställningen behöver vi få med oss hela landet och göra resan via grön tillväxt, inte genom straffskatter och symbolpolitik. Med regeringens politik kommer de som behöver köra bil fortsatt kunna göra det.

För en familj med bil handlar det årligen om flera tusenlappar i skillnad mellan regeringens och oppositionens politik. Därför är det mycket glädjande att kunna ge dessa besked nu i tuffa tider, när hushållen behöver pengarna som mest.

Marie Nicholson (M), riksdagsledamot, Kalmar län

Edward Riedl (M), ordförande i finansutskottet

Replik på debattinlägg om kommunpolitik i Nybro publicerad 2 september. Ett barn utan person- eller samordningsnummer är vanligtvis ett barn vars föräldrar inte har rätt att vistas i Sverige.

Vilka möjligheter har ett sådant barn? Dessa föräldrar kan inte jobba och försörja sig genom hederligt arbete. Hur försörjer sig då dessa som bor i Sverige utan person- och samordningsnummer?

Vi vet inte men risken är hög för att de sysslar med någon form av tiggeri, kriminalitet eller prostitution. Centerpartiet i Nybro tycker tydligen detta är okej för de vill inte att barn i dessa familjer ska få samma rätt som andra barn. De tycker det är fel att de som ser dessa barn ska göra en anmälan som leder till att föräldrarna, som inte får vistas i Sverige, utvisas tillsammans med sin familj.

”Om man får avslag måste man åka hem – annars har vi ingen ordnad migration ”, förklarade dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) efter att det blivit känt att mannen som utförde dådet på Drottninggatan våren 2017 skulle ha utvisats några månader tidigare och därför var efterlyst.

Att som Centerpartiet i Nybro, tala om en ”angiverilag” leder tanken fel (vilket antagligen är syftet). Vad det handlar om är att offentliganställda i sin tjänstemannaroll ska förväntas verka för att beslut fattade av domstol eller myndighet, det vill säga i flera instanser, efterlevs. Motsatsen leder till, det vi ser idag, KAOS.

Ett skuggsamhälle utan kontroll som skapar otrygghet och kriminalitet. Nu vet vi att enligt Christina Davidson (C) är det bara att tänka bort otryggheten och jobba med sig själv så är allt lugnt. Vi i Blå Union för Nybro tror dessvärre att Christina Davidsons lösning av trygghetsfrågan inte fungerar.

Att erhålla alla svenska välfärdsförmåner utan att själva bidra fungerar inte när man dessutom olagligen uppehåller sig i landet. Människor som tvingas leva i ett skuggsamhälle dränerar samhället såväl ekonomiskt som moraliskt.

Daniel Lindvall (M), oppositionsråd

Stefan Lagesson (KD), gruppledare

Ola Håkansson (L), gruppledare

När du går längs Kalmars kullerstensgator, med slottets skugga glidande över ditt ansikte, känner du då stadens puls? En puls som inte bara ekar av historiens händelser, utan av dagens drömmar och morgondagens löften.

Kalmar är mer än dess förflutna; det är en levande, pulserande stad, med ambition, hopp och dröm. Det är en stad som vi är stolta över och som vi i Moderaterna precis som ni invånare drömmer om att få utveckla än mer. Men, kan vi säga att vår stad ger utrymme för dessa drömmar att frodas, särskilt när det gäller företagsklimatet?

I tider av ekonomisk osäkerhet och utmaningar behöver svenska kommuner vara i framkant när det kommer till att skapa ett välkomnande företagsklimat. Tyvärr är verkligheten en helt annan för Kalmar kommun, som i fjol rankades på plats 126 av 290 kommuner när det gäller företagsklimat.

”Vi inser att ett starkt företagsklimat inte bara gynnar företagarna själva, utan det har en positiv inverkan på hela samhället genom att skapa arbetstillfällen, öka skatteintäkterna och bidra till en levande och hållbar kommun. Varje gång en företagare tar det modiga steget att starta sitt företag, tar de med sig inte bara en affärsplan, utan en dröm.”

Hanne Lindqvist (M), oppositionsråd Kalmar kommun.

Denna alarmerande placering är en tydlig indikation på att något är fel, och det är hög tid för kommunen att ompröva sina strategier och prioritera näringslivet på ett nytt sätt. Även om vi i år skulle förbättra vår position så har vi en lång resa kvar.

Moderaterna har länge förespråkat en politik som främjar företagande och ekonomisk tillväxt. Vi inser att ett starkt företagsklimat inte bara gynnar företagarna själva, utan det har en positiv inverkan på hela samhället genom att skapa arbetstillfällen, öka skatteintäkterna och bidra till en levande och hållbar kommun. Varje gång en företagare tar det modiga steget att starta sitt företag, tar de med sig inte bara en affärsplan, utan en dröm.

En dröm att skapa och växa men tyvärr, i skuggan av vår stadsmur, finns det hinder. Byråkratiska labyrinter som tynger ner dem, försenar deras resa och ifrågasätter deras passion Det är oroande att vänstermajoriteten inte verkar ha förstått vikten av att skapa en välkomnande miljö för företag.

En rankning på plats 126 är ett tydligt tecken på att kommunen har misslyckats med att erbjuda det stöd och de incitament som behövs för att locka och behålla företag. Det är dags att fråga sig varför andra kommuner lyckas bättre och dra lärdom av deras framgångar.

En av de mest problematiska aspekterna av Kalmar kommuns företagsklimat är den höga skattenivån. Företagare i Kalmar får betala en av de högsta kommunala skatterna i landet, vilket skapar en oattraktiv miljö för företagsetableringar. Detta är inte bara en broms för befintliga företag som vill växa och investera mer i kommunen, utan det hindrar även nya företag från att etablera sig.

Att sänka skattenivån och göra Kalmar mer konkurrenskraftig är en helt nödvändig åtgärd. För att förbättra företagsklimatet måste Kalmar kommun också investera i utbildning och kompetensutveckling för arbetskraften. Att ha välutbildade och kompetenta medarbetare är avgörande för företagens framgång.

Genom att samarbeta med lokala utbildningsinstitutioner, som LNU, kan kommunen säkerställa att arbetskraften är anpassad till företagens behov. I en tid då företag och entreprenörskap är viktiga för att säkra vår ekonomiska framtid kan Kalmar kommun inte längre ignorera sitt undermåliga företagsklimat.

Det är dags att omvärdera prioriteringarna och ta konkreta åtgärder för att skapa en mer välkomnande och företagsvänlig miljö. Moderaterna i Kalmar är redo att arbeta för att vända trenden och se till att vår kommun blir en plats där företag kan blomstra och växa. Det är inte bara företagarnas framtid som står på spel, det är hela Kalmar kommuns framtid som ligger i vågskålen.

Det handlar inte bara om ekonomisk tillväxt, det handlar om stolthet. Stolthet i att vara en del av en stad som stödjer sina företagare, stolthet i att se Kalmar som en förebild för andra kommuner. Moderaterna ser den visionen, känner passionen och är redo att leda vägen framåt. Tillsammans kan vi skapa en stad där hjärtat slår lika starkt för företagande som för dess historia.

Hanne Lindqvist (M), oppositionsråd Kalmar kommun

Olle Olson (M), vice ordförande Integration- och arbetsmarknadsnämnden

Det tar tid att göra stora förändringar men det gör skillnad vem som styr Sverige. I reform efter reform tar vi stegen mot ett starkare, säkrare, friare och grönare Sverige. Politik ska göra skillnad, satsningar ska ge resultat.

Den symboliska politikens tid tog slut när regeringen Kristersson tillträdde. Handlingskraftens tid har tagit vid. Aldrig är det så tydligt som i klimatpolitiken, där vägen nu står öppen för att på allvar öka Sveriges fossilfria elproduktion. Det är en absolut förutsättning för industrins, hushållens och fordonsflottans klimatomställning. Kärnkraft, vindkraft, sol och vatten.

På åtta månader har Sveriges regering tagit större steg än vad den tidigare regering lyckades med på åtta år.

Inflationen, inflationen, inflationen – inget annat ställer till det så ofantligt för hushållen, för kommunerna och regionerna. Sällan har det varit så viktigt med en uthållig regering som klarar att hålla rätt fokus i en tid när oppositionspartier vill dra på Sverige ofantliga ofinansierade utgifter.

”Tryggheten är vår tids stora frihetsreform. Rättspolitiken läggs nu om i hög takt. En hel del av de reformer som läggs fram har varit klara men sorterats bort av den förra regeringen. Det räcker inte med att säga att man ska ta krafttag mot kriminaliteten, man måste kunna genomföra det också.”

Marie Nicholson, riksdagsledamot

Satsningar måste gå dit de allra mest behövs: till de mest utsatta barnfamiljerna i form av ett utökat extra bostadsbidrag, en grupp varav 60 procent är ensamma mammor. Till en fortsatt nedsättning av jordbruksdiesel under 2024 och 2025 för att stödja svensk matproduktion, samt till civilsamhället för att kunna hjälpa de i socialt utsatta situationer.

Enligt svenskt näringsliv är 23 procent av Kalmar läns befolkning i arbetsför ålder inte självförsörjande. Av dessa 27 000 personer har många länge stått utanför arbetsmarknaden, hela 8 000 är utrikes födda och en stor andel är kvinnor. Att stärka arbetslinjen, göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete, är en av de viktigaste reformerna som behövs både för individerna som lever i, eller riskerar, utanförskap och för länets företag som skriker efter arbetskraft.

De första stegen mot en bidragsreform med ett bidragstak har tagits. Därtill, när ekonomin så tillåter, kommer skatten på arbete sänkas ytterligare. En återupprättad arbetslinje ger framtidstro – här stärker vi både landet och människor.

Regeringen har även tagit steg för att förbättra 3:12 reglerna så att till exempel ägarskifte underlättas. Arbete pågår för regelförenkling och för att företagens kostnader för administration ska minska. Det här är viktiga reformer för ett starkare Sverige.

Tryggheten är vår tids stora frihetsreform. Rättspolitiken läggs nu om i hög takt. En hel del av de reformer som läggs fram har varit klara men sorterats bort av den förra regeringen. Det räcker inte med att säga att man ska ta krafttag mot kriminaliteten, man måste kunna genomföra det också.

Kriminalvården och säkerhetspolisen har getts ökade anslag och stödet till kommunernas familjehemsplaceringar ökas. Socialstyrelsen har getts viktiga uppdrag för att öka det förebyggande arbetet och stärka familjer, familjehem och barn- och ungdomsvård.

Som ordförandeland i EU har Sverige dragit igenom rekordmånga nya lagar och strukturella förändringar på EU-nivå som kommer göra det möjligt att bekämpa organiserad brottslighet över gränserna. 70 procent av de kriminella gängen i EU är verksamma i minst tre länder. Elektronisk bevisning över landsgränser gör det möjligt att komma åt bankkonton och stoppa vinster från till exempel illegal drog- och vapenhandel.

724 miljoner kronor stärker försvaret och krisberedskapen samt skapar förutsättningar för ett snabbt, svenskt NATO-medlemskap. Sverige blir säkrare. Trygghet kommer aldrig förpassas till det förgångna.

Marie Nicholson (M), riksdagsledamot

Det svenska skyddsnätet är omfattande och utvecklat under lång tid för att skydda den som tillfälligt faller. Det kan röra sig om att bli av med arbetet, att drabbas av fysisk eller psykisk sjukdom eller annat som skapat ett behov av hjälp.

I Sverige idag är det dock många som vandrat rakt in i skyddsnätet, utan tidigare egen försörjning. Enligt många studier har också föräldrars livssituation och sociala utanförskap stor påverkan på barnens framtid. Det är också en stor riskfaktor att föräldrar uppbär försörjningsstöd. För barn och unga är det viktigt att se sina föräldrar gå till ett arbete.

Att vi i Sverige har bra trygghetssystem är oerhört viktigt. Mycket kan hända i livet som skapar behovet av ett tillfälligt stöd. Att uppbära försörjningsstöd är ingen långsiktig försörjning och riskerar att bidra till inaktivitet. Därför är det viktigt att arbeta långsiktigt så att alla människor får rätt stöd att komma till egen försörjning och att utgångspunkten är sysselsättning som motsvarar ett arbete på heltid. Att ställa krav på människor är att bry sig.

Samtidigt rör det sig om rimliga krav och de som inte har en hundraprocentig arbetsförmåga ska självklart inte arbeta mer än vad som är lämpligt utifrån varje persons unika förutsättningar. Det är just det individuella stödet och den individuella planeringen som ger goda förutsättningar att lyckas. Det är här också viktigt att poängtera att kommunernas ersättning inte riktar sig till de som är sjuka utan där ska Försäkringskassan stå för stödet.

”När kommuner ställer krav på full aktivering så ställer detta högst krav på kommunen att erbjuda rätt aktivitet. Det blir tydligt att det då inte handlar om ett passivt stöd utan aktiviteter som syftar till att hjälpa människor till en framtida egen försörjning.”

Hanne Lindqvist, oppositionsråd Kalmar kommun

Det går inte heller att blunda för det faktum att det svenska välfärdssystemet till stora delar bygger på tillit och att denna tillit utnyttjas av kriminella. Att komma åt fuskare och kriminella är inte huvudanledningen till varför det är bra med motkrav för full aktivering men det är en positiv bieffekt. Om det krävs att du är på plats är sannolikheten hög att antalet personer som försöker lura systemet minskar eller försvinner helt.

När kommuner ställer krav på full aktivering så ställer detta högst krav på kommunen att erbjuda rätt aktivitet. Det blir tydligt att det då inte handlar om ett passivt stöd utan aktiviteter som syftar till att hjälpa människor till en framtida egen försörjning. Det kan röra sig om praktik, språkträning, utbildning eller annat. Sen ska en särskild utredning, enligt kommittédirektiv 2022:124, fram till slutet av 2024 bland annat ta fram förslag på åtgärder för att öka drivkrafter och möjlighet till egen försörjning som i förlängningen ska leda till att bryta långvarigt biståndsberoende.

Alla dessa långsiktiga insatser behöver samverka för att på riktigt kunna lösa det stora problemet med kompetensförsörjningen vi har idag i Sverige. Om vi ska kunna fylla igen alla hål där företag och kommuner saknar kompetens så krävs det att alla som kan jobba också gör det.

Både Jönköpings och Kalmar kommun är växande regionala centrum där fortsatt tillväxt kräver kompetens och att alla hjälps åt. Moderaterna i Jönköping och Kalmar har därför lämnat in motioner på temat för hur vi ska kunna minska biståndsberoendet och få ut fler i arbete. Vi vill vara en del av att skapa bättre förutsättningar för människor och få attraktiva kommuner att bo och leva i. Socialförvaltningarna kämpar och försöker ställa de krav de kan men har inte rätt aktiviteter i sin verktygslåda. Därför krävs det att vi tar långsiktiga och genomtänkta politiska beslut i våra kommuner.

För att skapa så bra kommuner som möjligt att leva och verka i så samverkar Moderater runt om i landet. Vi arbetar med att skapa en långsiktig och helhetstäckande politik som stärker kommuner för att bland annat kunna erbjuda bra skola och omsorg samt att värna näringslivet. I Jönköping och Kalmar arbetar vi långsiktigt och stenhårt för att vara redo att leda efter valet 2026. Våra kommuner kan bättre!

Hanne Lindqvist, oppositionsråd Kalmar kommun

Joakim Dahlström, oppositionsråd Jönköpings kommun

Kommunpolitik i kalmarbostadsområdet Snurrom har än en gång hamnat i fokus. I Barometern beskrivs hur många lägenheter står tomma, vilket skapar en otrygg miljö. Problemet påverkar inte bara de boende i området, utan hela Kalmar.

Inflyttningen av personer som normalt inte får förstahandskontrakt har bidragit till områdets dåliga rykte. I områden med dåligt rykte blir det svårt att hyra ut lägenheter, och bristen på grundläggande service och mötesplatser förvärrar situationen.

Bostadshusen i området må se varierade ut exteriört men invändigt är många av dem identiska. Nästan alla lägenheter är små ettor och tvåor. Majoriteten av hyreshusen i Snurrom är byggda med statligt investeringsstöd. Lägenheterna har därför något lägre hyror, men i gengäld är de för små för att passa barnfamiljer. Istället för att skapa ett lägenhetsutbud som passar de som faktiskt skulle kunna tänka sig att bo där (barnfamiljer med lägre inkomster) har byggentreprenörerna prioriterat att maximera investeringsstödet.

”Istället för att bromsa enklavifieringen propagerade Johan Persson för omfattande användning av den statliga subventionen. I likhet med dåtidens försök att reparera skadan så ska området i efterhand förses med simhall och låghusbebyggelse.”

Micael Nilsson (M), ledamot av socialnämnden, ersättare i kommunfullmäktige

Enligt min åsikt har Johan Perssons vänsterstyre gjort samma misstag som kommunalpamparna historiskt gjorde när de byggde storskaliga höghusområden på åkrar och skogsområden, vilka snabbt fick dåligt rykte. Istället för att bromsa enklavifieringen propagerade Johan Persson för omfattande användning av den statliga subventionen. I likhet med dåtidens försök att reparera skadan så ska området i efterhand förses med simhall och låghusbebyggelse. Men det finns inga nationella exempel som visar att denna taktik fungerar.

Personligen hörde jag talas om Snurrom den 8 april 2016. Vid en konferens i Malmö presenterade en tjänsteman från Kalmar kommun olika detaljplanerade områden, inklusive det stora området Snurrom som skulle byggas norr om staden. Redan på 1970-talet hade Socialdemokraterna planer på att bygga en helt ny stadsdel där med 2 300 bostäder. När Fanerdun-bluffen avslöjades och kineserna lämnat Kalmar fanns det plötsligt en färdig detaljplan för cirka 1000 bostäder som passade perfekt när den socialdemokratiska regeringen lanserade investeringsstödet 2016.

Men en bostadsenklav långt utanför stan, fanns det inte risker med det, frågade jag? Som ökad boendesegregation till exempel? Hen försäkrade att inga av de gamla misstagen med miljonprogrammet skulle upprepas. Tvärtom, Snurrom skulle bli en ny och attraktiv stadsdel med en blandad befolkning. Byggandet skulle fördelas på olika entreprenörer. Kruxet var enligt tjänstemannen att det krävdes statligt investeringsstöd för att byggprojekten skulle vara lönsamma. Med facit i handen ser vi nu att maximeringen av investeringsstödet ledde till ett lägenhetsutbud som inte möter efterfrågan och behoven.

Det som kanske en gång var en dröm hos S-majoriteten att förverkliga föregångarnas ambitiösa planer för ”Norra Kalmar” kan ha förvandlats till en snabbväg mot ett utsatt område. Utvecklingen i Snurrom följer nästan som en naturlag i spåren av de utsatta miljonprogramsområdena. Tillståndet som råder i de 61 bostadsområdena på polisens lista över utsatta områden tog flera decennier att etablera. I Snurrom har spridningen av öppen narkotikahandel, stölder, skadegörelse, våldsbrott och till och med en skjutning skett i rasande takt. Området löper därför en betydande risk att hamna på listan över utsatta områden.

De fastighetsägare som har byggt med statligt investeringsstöd är bundna av en statlig förordning i 15 år, vilket begränsar deras möjligheter att göra nödvändiga förändringar. Det är hög tid att S-ledningen erkänner sitt misstag och börjar agera i syfte att förhindra att Snurrom hamnar i samma situation som många andra utsatta områden. Vi kan inte låta historien upprepas. Det krävs en seriös och samordnad insats från alla berörda parter för att skapa en trygg och attraktiv livsmiljö för alla som bor i Snurrom. Vi inom Kalmaralliansen är beredda att ta det ansvaret vilken dag i veckan som helst.

Micael Nilsson (M), ledamot av socialnämnden, ersättare i kommunfullmäktige Kalmar

Måns Linge och Marianne Hennel föreslås vara Kalmar läns kandidater till Europaparlamentsvalet 2024

Nomineringskommittén har nu presenterat sitt förslag till lista för Europaparlamentsvalet 2024. Måns Linge föreslås vara Kalmar läns förstanamn på listan och Marianne Hennel föreslås som länets andra kandidat.

Om drygt ett år är det val till Europaparlamentet och nu har Moderaternas nomineringskommitté lagt fram sitt förslag på kandidater. Från Kalmar län föreslås Måns Linge på plats 14 och Marianne Hennel på plats 32. Måns Linge är från Kalmar kommun och är bland annat vice ordförande i omsorgsnämnden och biträdande partiombudsman i länet. Marianne Hennel är hemmahörande i Västerviks kommun och är bland annat ordförande i Moderatkvinnorna i Kalmar län, samt 1:e vice ordförande i socialnämnden.  

– Det ska bli väldigt kul att få leda Moderaternas europavalrörelse i Kalmar län. Europasamarbetet är viktigt för Moderaterna och jag ser fram emot att få vara med och berätta för väljarna om hur vi vill utveckla det samarbetet, säger Måns Linge.

– Jag är tacksam för möjligheten att få representera Moderaterna i europavalrörelsen i Kalmar län. Det ska bli intressant att tillsammans med de andra kandidaterna få möta väljarna och samtala om utvecklingen av Europasamarbetet, säger Marianne Hennel.

Nomineringskommittén har under flera månader samlat in nomineringar, hållit intervjuer och nu slutligen presenterat deras förslag på lista till Europaparlamentsvalet.

– Vi har föreslagit en lista med personer som har förmåga att i parlamentet fokusera på det som är gemensamt, marknadsekonomisk reformpolitik, fri handel, en digitalisering som gör Europa ledande, en klimatpolitik som bygger på utveckling och en migration- och rättspolitik som ger stabilitet och säkerhet, säger nomineringskommitténs ordförande Gunnar Hökmark.

Det stundande valet är ett viktigt val och Moderaterna är redo och väl förberedda för att fortsätta arbeta för ett säkrare, grönare och friare Europa. Listan fastställs slutligt i samband med Moderaternas partistämma i Umeå i oktober i år.

– Jag vill börja med att tacka Gunnar Hökmark och nomineringskommittén för deras gedigna arbete i den här processen. Jag ser fram emot att ta på mig kampanjjackan och genomföra valrörelse igen med moderater runt om landet, säger Karin Enström, partisekreterare.

Listan fastställs slutligt i samband med en nomineringsstämma som hålls i anslutning till Moderaternas partistämma i Umeå i oktober 2023.

Europaparlamentsvalet äger rum söndagen den 9 juni 2024.

Förslag till valsedel Europaparlamentsval 2024

1. Tomas Tobé, 46 år, Stockholms län
2. Jessica Polfjärd, 53 år, Västmanland
3. Jörgen Warborn, 55 år, Halland
4. Arba Kokalari, 37 år, Stockholms län
5. Boriana Åberg, 55 år, Skåne
6. Gustaf Göthberg, 30 år, Västra Götaland
7. Micaela Löwenhöök, 36 år, Västerbotten
8. Mats Green, 45 år, Jönköpings län
9. Pehr Granfalk, 48 år, Stockholms län
10. Joanna Sjölander, 52 år, Östergötland
11. Erik Weiman, 63 år, Uppsala län
12. Birgit Meier-Thunborg, 64 år, Norrbotten
13. Ronnie Erhard, 32 år, Örebro län
14. Måns Linge, 31 år, Kalmar län
15. Åsa Coenraads, 46 år, Blekinge
16. Filip Dahlöv, 25 år, Värmland
17. William Elofsson, 29 år, Gävleborgs län
18. Alice Landerholm, 21 år, Södermanland
19. Adam Rydstedt, 28 år, Gävleborgs lä
20. Jesper Skalberg Karlsson, 30 år, Gotland
21. Malin Höglund, 55 år, Dalarna
22. Marcus Walldén, 53 år, Kronobergs län
23. Joel Nordkvist, 34 år, Jämtland
24. Tobias Björk, 34 år, Västra Götaland
25. Edvin Alam, 35 år, Uppsala län
26. Elvira Löwenadler, 23 år, Västra Götaland
27. Arin Karapet, 36 år, Stockholms stad
28. Sophia Ahlin, 40 år, Blekinge
29. Elmer Eriksson, 75 år, Västerbotten
30. Nihad Zara, 35 år, Norrbotten
31. Viktoria Sköld, 26 år, Östergötland
32. Marianne Hennel, 39 år, Kalmar län
33. Ida Skogström, 28 år, Västernorrland
34. Fredrik Sawesthål, 46 år, Stockholms län

Replik på debattinlägg om regionpolitik, publicerat 10 maj. Region Kalmar läns ekonomi blöder. Det har den gjort under många år. Det är endast tack vare avkastning på det placerade pensionskapitalet – det vill säga uppgångar på börsen – som regionen år efter år lyckats göra ett plusresultat på sista raden.

Men själva sjukvården, kollektivtrafiken och andra verksamheter har tillåtits gå med underskott med hundratals miljoner kronor varje år.

Intäkterna från börsen har effektivt dolt regionens strukturella ekonomiska kris. År efter år har Socialdemokrater, Centerpartister och Vänsterpartister slagit sig för bröstet om hur god ekonomi regionen, och tidigare landstinget, kunnat uppvisa. De har varit snabba på att ta åt sig äran för intäkter de inte styr över, samtidigt som de nonchalerat underskotten i de verksamheter som de faktiskt ansvarar för.

Nu när börsen sviker och regionens usla ekonomi därmed blir uppenbar borde man kunna kräva lite självkritik. Underskotten har varit kända men tillåtits löpa på. Hade man vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med dem tidigare – som vi i Moderaterna och Kristdemokraterna föreslagit – så hade regionen nu stått starkare rustad inför kärvare tider med räntehöjningar och inflation.

Men självkritiken lyser med sin frånvaro. I stället utser de en syndabock: regeringen. I en debattartikel skriver de tre gruppledarna för S, C och V att regeringen ”inte tar sitt ansvar för att vi ska ha en stabil välfärd”. Men regionens ekonomi är regionpolitikens ansvar, inte regeringens.

S, C och V skriver att välfärden är deras ”främsta prioritet”. Men om de verkligen hade prioriterat välfärden så hade de gett sjukvården stabila och robusta ekonomiska förutsättningar. De hade inte heller låtit kostnaden för inhyrd personal öka med tiotals miljoner år efter år, eller låtit administrationen växa i princip okontrollerat.

Det är sant att regionens står inför en ekonomisk kris. Men den är i stora delar självförvållad genom mångårig misskötsel av rödgröna partier i olika konstellationer. Om S, C och V tagit sitt egna ansvar tidigare hade regionens ekonomiska resultat – och därmed välfärdens förutsättningar – nämligen inte inte varit beroende av en oberäknelig börsmarknad.

Malin Sjölander, gruppledare Moderaterna i Region Kalmar län

Jimmy Loord, gruppledare Kristdemokraterna i Region Kalmar län

Johanna Wyckman, ordförande Liberalerna Kalmar län

Replik på debattinlägg rörande kommunpolitiken i Kalmar. Tidigare inlägg 14 april. Inte sällan tycker höger- och vänstersidan olika inom politiken, men i vissa frågor är det, åtminstone för Kalmaralliansen (M, KD och L), viktigt att stå enade över parti- och blockgränser.

I de större frågorna där vi tycker lika, finns det ingen anledning att bråka eller krångla. Lägger vänstermajoriteten fram förslag som Kalmaralliansen kan ställa sig bakom, röstar vi såklart för. Tyvärr går det att se en skiljelinje här. Den skiljelinje som egentligen borde gå vid olika politiska uppfattningar, går vid prestige och vem som lägger förslagen.

Kalmaralliansen har lagt förslag om att erbjuda ukrainska flyktingar SFI (Svenska för invandrare). Vi vill arbeta inkluderande och integrerande. Det sista flyktingarna från Ukraina behöver är barriärer mellan dem och övriga samhället. Barriärer som tyvärr ser ut att bli verklighet med vänstermajoritetens styrning.

Vad som på förhand såg ut att bli ett förslag alla partier kunde ställa sig enade bakom, blev i stället nämndens hittills längsta och mest omstridda förslag. Från S, C och V kunde man höra att förslaget endast skulle anses vara besvarat. På ren svenska: förslaget skulle avslås och inte göras någonting med. Anledningen? Det fanns ingen konkret ekonomisk kalkyl att utgå från. Vad skulle kostnaden bli?

Det kan tyckas vara en relevant fråga att ställa. En fråga som utan några som helst problem går att utreda. Hade däremot vänsterstyret varit seriösa med sin kritik om att “den ekonomiska biten behöver utredas” innan förslaget klubbas, hade de yrkat på återremiss. Något som påpekades otaliga gånger, men utan någon som helst respons.

Samma majoritet som för bara några veckor sedan valde att lägga pengar på skyltar med “peppande budskap” likt, “du är sååå bra!” på kommunens cykelvägar, grämer sig nu över kostnaden kring SFI för människor som flytt Rysslands blodiga invasionskrig. Bluffen är synad; när förslagen inte kommer från de egna leden, ja då är det en smärre omöjlighet att rösta ja. Kalmaralliansen är däremot tydliga: när det kommer till vad som faktiskt är bäst för människor bör prestige läggas åt sidan.

Hanne Lindqvist (M), oppositionsråd Kalmar kommun

Christopher Dywik (KD), oppositionsråd Kalmar kommun

Lotta Wahlmino (L), gruppledare

Olle Olson (M), vice ordförande integration- och arbetsmarknadsnämnd

Alexander Krasnov (KD), ledamot integration- och arbetsmarknadsnämnd

Linda Leonhardt (M), ersättare integration- och arbetsmarknadsnämnd

Den grova brottsligheten är ett hot mot samhället. Att vakna till nyheter om sprängningar och skjutningar har kommit att bli en del av vår vardag. Så vill och kan vi inte ha det.

Därför genomför nu Moderaterna och samarbetspartierna ett paradigmskifte i svensk kriminalpolitik. Det handlar om högre straff, brottsförebyggande arbete och nya effektiva verktyg till polis och åklagare.

Regeringen har redan presenterat flera viktiga politiska förslag i arbetet mot gängkriminaliteten. Nyligen fattade regeringen beslut om att tillsätta en utredning för lättnader för kamerabevakning. Detta är ett välkommet förslag som kommer att öka tryggheten runt om i Sverige och inte minst i Kalmar och Oskarshamn. Kamerabevakning på allmänna platser kan ha både en trygghetsskapande effekt och samtidigt bidra till brottsbekämpningen.

Det kan användas både i det brottsförebyggande arbetet och i brottsutredningar i begångna brott. Kameror är alltså ett av många verktyg som ska bidra till en minskad kriminalitet och ökad trygghet.

I dagens kamerabevakningslag kräver tillståndsprocessen ofta både mycket tid och omfattande administration. År 2020 avskaffades tillståndskravet för Polisen att sätta upp kameror. Tillståndskravet för kommuner och regioner behölls dock. Nu vill den moderatledda regeringen att tillståndskravet tas bort även från kommuner och regioner.

Vi ser därför mycket positivt på den utredning som regeringen har tillsatt.

Utredaren ska föreslå förenklingar för bland annat kommuner och regioner i deras användande av kamerabevakning på allmänna platser. Utöver avskaffat tillståndskrav ska utredaren också föreslå utökade möjligheter för att använda sig av kamerabevakning i syftet att bekämpa brott samt att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt med hänsyn till detta föreslå lämpliga lagändringar.

När läget ser ut som det gör i samhället, med skjutningar och sprängningar, där mer än var tredje kvinna känner sig otrygg, då måste en rad olika verktyg användas för att komma till rätta med otryggheten. Kamerabevakning är ett sådant verktyg.

Den moderatledda regeringen och samarbetspartierna har och kommer fortsatt att presentera förslag för att komma åt otryggheten och få ordning på Sverige. Vi ser mycket positivt på den tillsatta utredningen om lättnader för kamerabevakning och ser fram emot att i framtiden kunna se kamerabevakning på fler platser runt om i Sverige och i Kalmar och Oskarshamn.

Marie Nicholson (M), riksdagsledamot Kalmar län

Lucas Lodge (M), kommunalråd Oskarshamn

Hanne Lindqvist (M), oppositionsråd Kalmar

Louise Meijer (M), riksdagsledamot och gruppledare i justitieutskottet