Replik på debattinlägg om kommunpolitik i Nybro publicerad 2 september. Ett barn utan person- eller samordningsnummer är vanligtvis ett barn vars föräldrar inte har rätt att vistas i Sverige.
Vilka möjligheter har ett sådant barn? Dessa föräldrar kan inte jobba och försörja sig genom hederligt arbete. Hur försörjer sig då dessa som bor i Sverige utan person- och samordningsnummer?
Vi vet inte men risken är hög för att de sysslar med någon form av tiggeri, kriminalitet eller prostitution. Centerpartiet i Nybro tycker tydligen detta är okej för de vill inte att barn i dessa familjer ska få samma rätt som andra barn. De tycker det är fel att de som ser dessa barn ska göra en anmälan som leder till att föräldrarna, som inte får vistas i Sverige, utvisas tillsammans med sin familj.
”Om man får avslag måste man åka hem – annars har vi ingen ordnad migration ”, förklarade dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) efter att det blivit känt att mannen som utförde dådet på Drottninggatan våren 2017 skulle ha utvisats några månader tidigare och därför var efterlyst.
Att som Centerpartiet i Nybro, tala om en ”angiverilag” leder tanken fel (vilket antagligen är syftet). Vad det handlar om är att offentliganställda i sin tjänstemannaroll ska förväntas verka för att beslut fattade av domstol eller myndighet, det vill säga i flera instanser, efterlevs. Motsatsen leder till, det vi ser idag, KAOS.
Ett skuggsamhälle utan kontroll som skapar otrygghet och kriminalitet. Nu vet vi att enligt Christina Davidson (C) är det bara att tänka bort otryggheten och jobba med sig själv så är allt lugnt. Vi i Blå Union för Nybro tror dessvärre att Christina Davidsons lösning av trygghetsfrågan inte fungerar.
Att erhålla alla svenska välfärdsförmåner utan att själva bidra fungerar inte när man dessutom olagligen uppehåller sig i landet. Människor som tvingas leva i ett skuggsamhälle dränerar samhället såväl ekonomiskt som moraliskt.
Daniel Lindvall (M), oppositionsråd
Stefan Lagesson (KD), gruppledare
Ola Håkansson (L), gruppledare