Kategori: Nyhet

Motioner är förslag som riksdagsledamöter lämnar till riksdagen.
Under den nyligen avslutade allmänna motionstiden har våra riksdagsledamöter Carl-Oskar Bohlin och Ann-Britt Åsebol lämnat in ett antal motioner.

Carl-Oskar Bohlin har bland annat motionerat om:

• Utvecklande av valfriheten och mångfalden i välfärden
• Svenskt NATO-medlemskap
• Förvaltning av varg
• Kilometerskatten

Läs mer om Carl-Oskars motioner här.

Ann-Britt Åsebol har bland annat motionerat om:

• Främja företagande och entreprenörskap i skolan
• Avskaffad särskild löneskatt för äldre somarbetar
• Förvaltning av varg
• Björlingcenter i Dalarna

Läs mer om Ann-Britts motioner här.

 

Det är anmärkningsvärt att de rödgröna inte vill tala om förluster i välfärden eftersom det är de som skattebetalarnas pengar går till och som därmed urholkar välfärden, menar Christer Carlsson och Ulf Berg, oppositionsråd i landstinget för Moderaterna.

De rödgröna partierna talar gärna om det olämpliga i att externa utförare går med vinst, men nämner inte kommunala och landstingsdrivna enheter som går med förlust. Det är anmärkningsvärt eftersom det är förlusterna i offent­liga verksamheter som skattebetalarnas pengar går till och som därmed urholkar välfärden.

Ekonomiskt plus i privat utförd vård uppstår inte genom att vi betalar mer i skatt för dessa tjänster eftersom spelreglerna är desamma. Vinst uppstår när välfärdföretag bedriver vården mer effektivt än landtingen och kommunen – detta utan att tumma på kvaliteten.

De rödgröna har trummat i folk att den privata verksamheten har sämre kvalitet men detta är inte sant. Ingen utredning har entydigt sett att det ene eller den andra sättet har bättre eller sämre kvalitet.

Det är alltså inte driftformen som avgör när man läser om missförhållanden i vården. Men de privata kan driva verksamheten mer effektivt vilket leder till lägre kostnader. En orsak kan vara att i den privatdrivna vården är beslutsvägarna mycket kortare. I den offentligt drivna vården ska besluten gå igenom en hierarki av chefer där bra förslag många gånger kan fastna och försvinna.

När skattepengen ges till kommunala och landstingsägda enheter för att utföra välfärdstjänster går dessa enheter ofta med förlust, eftersom man inte håller i utgifterna. Dessa underskott vältras över på skattebetalarna. Skattebetalarna i Dalarna betalar alltså först en gång för välfärdstjänsten och sedan ytterligare en gång för att täcka förlusterna i den offentliga verksamheten.

Socialdemokrater och vänsterpartister upprepar i ett slags mantra att vinst i välfärden är en form av stöld från skattebetalarna och är frekvent mot företagsamhet i välfärden. Detta gör man helt enkelt för att vilseleda människor och skaffa sig politiska poäng. För att få ut det mesta av våra skattepengar till den välfärd vi så väl behöver måste vi skapa konkurrens inom vården och ställa krav på effektivitet (exempelvis kortare vårdköer) och kvalitet.

Då måste vi som ansvarar för den landstingsdrivna verksamheten se till att personalen får ökad delaktighet och kan bidra med utveckling av vården. Inte som nu då goda idéer fastnar i byråkratin. Det som det istället måste pratas mer om är frågan om förluster i välfärden. Det är nödvändigt att företag som sköter sin verksamhet går med vinst. Detta är värt att ha i åtanke vid nästa debatt i välfärdsfrågan.

Christer Carlsson (M),

Ulf Berg (M),

oppositionsråd i landstinget

Socialdemokrater och vänsterpartister upprepar i ett slags mantra att vinst i välfärden är en form av stöld från skattebetalarna. För att få ut det mesta av våra skattepengar till den välfärd vi så väl behöver måste vi skapa konkurrens inom vården och ställa krav på effektivitet (exempelvis kortare vårdköer) och kvalitet, skriver de moderata oppositionsråden i Landstinget Dalarna.

De röd/gröna partierna talar gärna om det olämpliga i att externa utförare går med vinst, men nämner inte kommunala och landstingsdrivna enheter som går med förlust. Det är anmärkningsvärt eftersom det istället är förlusterna i offentliga verksamheter som skattebetalarnas pengar går till och därmed urholkar välfärden.

Ett ekonomiskt plus i privat utförd vård, uppstår inte genom att vi betalar mer i skatt för dessa tjänster, eftersom spelreglerna är desamma. Den uppstår när välfärdsföretag bedriver vården mer effektivt än vad landstings- och kommunalt driven vård och omsorg kan. Detta utan att tumma på kvaliteten.

Här har också de rödgröna trummat i folk att den privata verksamheten har sämre kvalitet. Detta är inte sant. Ingen utredning har entydigt sett att den ene eller den andra har bättre eller sämre kvalitet. Det är alltså inte driftformen som avgör när man läser om missförhållanden i vården. Men de privata kan driva verksamheten mer effektivt vilket leder till lägre kostnader. En orsak kan vara att i den privat drivna vården är beslutsvägarna mycket kortare. I den offentligt drivna vården ska besluten gå igenom en hierarki av chefer vilket många gånger bra förslag försvinner i.

När skattepengen ges till kommunala och landstingsägda enheter för att utföra välfärdstjänster går dessa enheter ofta med förlust, eftersom man inte håller i utgifterna. Dessa underskott vältras över på skattebetalarna. Skattebetalarna i Dalarna betalar alltså först en gång för välfärdstjänsten och sedan ytterligare en gång för att täcka förlusterna i den offentliga verksamheten.

Socialdemokrater och vänsterpartister upprepar i ett slags mantra att vinst i välfärden är en form av stöld från skattebetalarna och är ett frekvent slagträ mot företagsamhet i välfärden. Detta gör man helt enkelt för att vilseleda människor och skaffa sig politiska poäng. För att få ut det mesta av våra skattepengar till den välfärd vi så väl behöver måste vi skapa konkurrens inom vården och ställa krav på effektivitet (exempelvis kortare vårdköer) och kvalitet.

Då måste vi som ansvarar för den landstingsdrivna verksamheten se till att personalen får ökad delaktighet och kan bidra med utveckling av vården. Inte som nu då goda idéer fastnar i byråkratin. Det som det istället måste pratas mer om är frågan om förluster i välfärden. Det är nödvändigt att företag som sköter sin verksamhet går med vinst. Detta är värt att ha i åtanke vid nästa debatt i välfärdsfrågan.

Christer Carlsson (M)

Ulf Berg (M)

Oppositionsråd i landstinget

Den 8-9 september håller dalamoderaterna sitt årliga Dalamöte, med många intressanta föreläsningar och seminarier.
Den här gången håller vi till på ROMME ALPIN.

Läs mer om DALAMÖTET i bifogade specialutgåva av vår tidning Dalamoderaten. 

Nyligen gick Regeringskansliet ut med mejl och telefonsamtal till myndigheter, som Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skolverket, med begäran om information kring deras säkerhetshantering.
Mejlen pekar på att Regeringskansliet inte har koll på hur känslig information hanterats på myndigheterna och inte vetat om det finns fler läckor.

Regeringskansliet svarar visserligen att man gjort detta för att få formella svar. Det låter dock inte helt betryggande med tanke på senaste veckornas avslöjanden.

Vad hände egentligen inne på Regeringskansliet, med tanke på IT-skandalen på Transportstyrelsen? Den officiella historien känner vi till: statsministern blev inte informerad på grund av att infrastrukturminister Anna Johanssons statssekreterare inte delgivit henne informationen från Säpo.

Inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist ska inte heller ha vidarebefordrat samma information till statsministern under ett helt år.

Under statsråden finns statssekreterare som har gemensamma möten på veckobasis där information om pågående arbeten delges mellan departementen. På dessa möten närvarar alltid någon av statsministerns två statssekreterare.

Även statsrådsberedningens håller möten där säkerhetsfrågor behandlas. Också där deltar statsministerns båda sekreterare. Dessutom har regeringen infört ett säkerhetspolitiskt råd där statsministern, inrikesministern och försvarsministern ska mötas en gång i månaden för att diskutera frågor om rikets säkerhet.

Det är helt enkelt för många möten under en lång period – ett år – för att statsministern inte skulle ha fått reda på vad som skett.

Missförtroendeförklaringen är en hörnpelare i den svenska parlamentarismen. För att verkställa en missförtroendeförklaring räcker det, att som Alliansen nu sagt: ”förtroendet är förbrukat”. I slutändan är det riksdagen som valts av svenska folket som avgör misstroendeförklaringen.

Konstitutionsutskottets granskning är inriktad på stadsrådens tjänsteutövning och arbetsrutinerna i Regeringskansliet. Det krävs inte att statsråden gjort något formellt fel eller brutit mot grundlagen.

Om den officiella storyn stämmer – den att Löfven inte var informerad – borde KU granska hur informationen bör förmedlas mellan statsråden, och mellan departementen och statsministern.

Malin Höglund (M)

Arne Grahn (M)

Det är sommar och återigen har verksamheten på kirurgkliniken ett allvarligt bemanningsläge. På medicinkliniken beskrivs läget som skört. Vidare så flaggas det för akut personalbrist på barnkliniken. Och de styrande i landstinget är trötta och föreslår samma åtgärder på samma problem.

Historien upprepar sig år efter år. De styrande i landstinget (S, V, MP med ständigt stöd av C) känns trötta, oinspirerade och ibland verklighetsfrånvända. Det är samma åtgärder som föreslås, på samma problem. Det är bara orden för det som ändras.

Det är sommar och återigen har verksamheten på kirurgkliniken ett allvarligt bemanningsläge.

På medicinkliniken beskrivs läget som skört men det ser ut som om man kan hålla det akuta öppet.

Vidare så flaggas det för akut personalbrist på barnkliniken. Här lappar och lagar man genom att erbjuda ännu högre ersättning för att flytta semestrar.Problemen är återkommande men man löser det mest akuta med att erbjuda personalen extra pengar om de flyttar semestern. Det förstår vem som helst att man för sin hälsas skull måste få sin sammanhållna semester och vila upp sig i ett tufft yrke.

Den politiska ledningen går ut och säger att patientsäkerheten inte är i fara. Detta är inte sant. Landstingets egen undersökning från förra sommaren riktade stark kritik mot hur förra sommaren var. Nu flaggar man för att på vissa håll kan det bli än värre denna sommar. Denna misskötsel måste få ett slut!

I majoritetens verksamhetsplan för de kommande åren finns inga nyheter, inget nytänk, inget som visar att saker kommer att ändras. Sommarens och tidigare somrars krisläge kommer att upprepa sig återigen på grund av passivitet och oförmögenhet från den politiska ledningen. Moderaterna är oroliga för Landstinget Dalarnas framtid, för majoritetens flathet och brist på idéer och mod att våga göra det som skulle behövas.

Moderaterna tillsammans med Sjukvårdsalliansen har lagt ett eget förslag till budget och verksamhetsplan för landstinget. Vi har varit tydliga med att vi vill satsa på fler händer i vården istället för fler tegelstenar till nya byggnationer. Som ändå kommer stå tomma om majoriteten fortsätter med sin vårdfientliga politik. Det är lätt att fråga sig vad vitsen är med nya vårdbyggnader om landstinget ändå inte kan hålla vårdplatser och vårdavdelningar öppna.

Vi måste förbättra arbetsmiljön och se till att personalen känner ökad delaktighet. Viktigt att arbetstiderna möjliggör återhämtning och ett socialt liv privat. Helgtjänstgöring måste vara på en acceptabel nivå. Ständigt lockande med extra ersättning om semesterns skjuts på framtiden är en kortsiktig lösning som riskerar slå tillbaka i de fall personalen ”går i väggen”.

Vi vill att patienten ska få information om hur lång väntetiden beräknas bli till undersökning/behandling, redan i bekräftelsen på remissvaret. Detta för att patienten ska kunna ta ställning till om han eller hon vill nyttja den lagstadgade vårdgarantin när väntetiden överstiger 90 dagar. Idag ges patienten alltför sällan den möjligheten.

Alla är värda att få den vård de behöver. Därför är vi moderater mycket måna om att göra ordentliga satsningar på logoped för barn och unga, barn och unga med psykisk ohälsa, insulinpumpar och blodsockermätare för barn och unga under 18 år samt öppnande av varmvattenbassäng i Avesta och Säter. Samtidigt vill vi göra reinvesteringar i Neptunbadet i Falun och få en rehabiliteringsbassäng på lasarettet i Mora. Vidare anser vi att landstinget ska informera alla män i åldern 50, 60 och 70 år om möjligheten att ta prostataprov.

Utöver det gör vi en lönesatsning på 35 miljoner kronor för sjuksköterskor inom vården och vi vill se ett nytt nattavtal. Både personal och patienter är värda en utvecklingsresa, men nuvarande majoritet verkar stå helt still och mest titta i backspegeln.

Christer Carlsson, Oppositionsråd i landstinget (M)

Ulf Berg, Oppositionsråd i landstinget (M)

Skogsnäringen har stor betydelse för svensk ekonomi. Sverige är världens tredje största exportör av papper, massa och trävaror till ett värde av 125 miljarder kronor. Branschen sysselsätter cirka 100 000 personer i Sverige, vilket är ungefär lika många som bor i Borlänge, Ludvika och Hedemora tillsammans.

Svenskar har ett särskilt förhållande till skogen, då vi lever i ett land som till två tredjedelar täcks av skog. Vi moderater anser att den svenska skogen bör värnas – både för tillväxten och miljöns skull. Därför är det oroväckande att se hur äganderätten av skogen håller på att urholkas och skogsnäringen hotas, mycket på grund av den nuvarande regeringens politik.

Enligt lag ska produktion och miljö väga lika tungt i frågor avseende skogen. I praktiken hänger de intimt samman, eftersom privat ägande av skog är grunden för aktiv skogsförvaltning och lönsamt skogsbruk.

Tyvärr ser vi hur exempelvis tolkningen av artskyddsförordningen och nyckelbiotoperna i praktiken begränsar äganderätten. Nu har även miljöminister Karolina Skog meddelat att ingen översyn eller förändring av artskyddsförordningen kommer att göras, trots att det efterfrågas av såväl Naturvårdsverket som Skogsstyrelsen.

Den brukade skogen är en förutsättning för att vi ska klara av att möta de klimatutmaningar vi står inför. En skog som inte vårdas och brukas växer inte ordentligt och är därmed mindre effektiv i att motverka klimatförändringarna. Dessutom är varorna från den brukade skogen en förutsättning för att kunna ersätta fossila material och bränslen.

Därför är det oroande att den svenska regeringen har varit passiv i EU-förhandlingar och inte värnat det svenska självbestämmandet över skogen. Som tur är har vi från Moderaterna och Alliansen gång på gång gett regeringen bakläxa och därmed säkrat att Sverige driver en linje som värnar självbestämmandet.

Ett annat exempel gäller talerätten, där regeringen i budgetpropositionen anger att man vill ”stärka allmänhetens delaktighet i naturvårdsarbetet, bland annat genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning”.

Det är svårt att tolka denna formulering på annat sätt än att regeringen vill minska markägarens möjlighet att förfoga över sin egen mark. Att ytterligare inskränka äganderätten genom ökade möjligheter att invända motavverkningar är inte rätt väg att gå.

Skogen är en av våra viktigaste naturtillgångar och skogsnäringen är en betydelsefull del av Dalarnas och Sveriges ekonomi. Skogen ger jobb, skatteintäkter och utgör en väsentlig del i vår handel med andra länder.

Vi moderater vill snarast se ett nationellt skogsprogram med utgångspunkt i likställda mål för produktion och miljövård samt att beslut om den svenska skogen ska fattas i Sverige för att värna äganderätten, tillväxten och miljön.

Jonas Jacobsson Gjörtler (M), gruppledare i miljö- och jordbruksutskottet

Ann-Britt Åsebol (M), riksdagsledamot Dalarnas län

Sjukvårdsalliansen – Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Dalarnas sjukvårdsparti – har presenterat en gemensam skuggbudget.

Sjukvårdsalliansen presenterar i sin skuggbudget flera förslag för att avhjälpa den personalbrist som är en av landstingets största utmaningar. Man räknar bland annat upp det sopade nattavtalet samt riktade satsningar på specialistsjuksköterskor och AT-läkare.

En annan viktig utmaning är att få ner de vårdrelaterade infektionerna, som kostar landstinget 260 miljoner kronor per år, och som SKL hävdar går att halvera.

En satsning på att utveckla vården för äldre, kroniskt sjuka finns också med i budgetförslaget.

Läs Dalarnas Tidningars referat här.

Hela budgetförslaget bifogas som pdf längre ner.

Det ska bli lättare för markägare att avhysa olagliga bosättningar. Men regeringens förslag går inte långt nog. Därför har Alliansen fått igenom ett antal skärpningar inför beslutet i riksdagen på onsdagen.

En filt under en presenning i skogen är inte ett hem. Inte heller är skogen en fri nyttighet som vi alla kan göra vad vi vill med. Det är inte hållbart att man ska få slå sig ner på annans mark för att under olägenhet för många leva under svåra förhållanden i hopp om en eventuell förtjänst i Sverige. Det är därför vi i Alliansen skärper regeringens förslag om avlägsnande innan beslut i riksdagen.

Sverige har under de senaste åren sett flera större bosättningar etablera sig, både i anslutning till städer och i skogsmark. Det är ofta boplatser åt de grupper av EU-migranter som uppehåller sig i stadsbilden eller bärplockare med skogen som arbetsplats under långa arbetsdagar. Ett annat inslag är gruppen som kallas asfaltsläggare vars målgrupp främst är aningslösa villaägare.

Regeringen har gjort ett försök att adressera denna problematik i propositionen ”Avlägsnande – en ny form av särskild handräckning”. Med stor säkerhet underlättar det situationen och klargör ansvar. I ett försök att vad man kallar ”balansera intressen” blir förslagen ändå otillräckliga och riskerar försvåra om man vill komma åt problemet med otillåtna bosättningar. Regeringen inför en proportionalitetsbedömning, en ny och fördröjande rutin som ifrågasätter markägarens rätt till sin mark.

Polisen har redan i dag lagligt stöd för att avhysa bosättningarna. Med stöd av polislagen, under främst brottsrubriceringen egenmäktigt förfarande, kan den för markägaren svåra och omständliga processen att identifiera de bosatta undvikas.

När resursbrist eller sådant ofullständigt bevisunderlag hindrar ingripanden kan handräckning begäras med hjälp av Kronofogdemyndigheten. Den nya formen av avlägsnande ska då användas. Förslaget har dock behäftats med en betydande förbättringspotential, vilken Alliansen nu gemensamt uppmärksammat och åtgärdat.

Tidsramarna kortas avsevärt. Erfarenheterna av dagens bosättningar är att ju längre de får vara kvar, desto större och mer avancerade blir de. Regeringen gick längre än vad utredaren föreslagit och förlängde såväl handläggningstider som tidsfristen för själva avlägsnandet.

– Alliansen kortar därför handläggningstiden från fyra till tre veckor.

– Tidsfristen för de boende att utrymma sin bosättning kortas ner från en vecka till fem dagar.

– Polisens befogenheter att hantera kvarlämnad egendom i samband med ingripande mot en otillåten bosättning behöver förtydligas.

– Alla som identifieras som otillåtna bosättare vid Kronofogdens utslag ska ha samma ansvar för kostnader.

– Markägarens kostnader för verkställighet, genomförandet av ett avlägsnande begränsas kraftigt.

Reglerna för avhysning regeringen nu inför kommer att följas upp redan inför nästa sommar.

Alliansens partier kommer också mycket noggrant följa den proportionalitetsbedömning som det nu uppdras åt Kronofogden att göra. Ett helt nytt inslag som detta måste garantera markägarens rätt att återfå sin mark. Annars kommer vi att agera.

Äganderätten är fundamental för oss. Men om den urholkas så att skog och mark när som helst kan ockuperas så förloras motivationen att vårda och förädla egendom. Samhällen som inte vakat över äganderätten utvecklas mycket negativt. Därför har vi allianspartier valt en linje för att främja äganderätten i förhållande till vad regeringen föreslagit.

 

Caroline Szyber

riksdagsledamot (KD), ordförande civilutskottet

Carl-Oskar Bohlin

riksdagsledamot (M), ledamot i civilutskottet

Ola Johansson

riksdagsledamot (C), ledamot i civilutskottet

Vid vår radiodebatt var jag tydlig med att säga att om man ser till vinsterna så var det att titta i fel ände på resultaträkningen. Det är innehållet som ska synas, vad har utförts för dalfolkets skattepengar?

Det är ganska enkelt att vidta åtgärder för att sänka vinsten och det kommer då att inverka på kommande möjligheter att investera i företaget för att utveckla verksamheten.

Om landstingsledningen där Vänsterpartiet ingår, är så för privata vårdcentraler, varför jobbar de då inte för att de ska bli fler?

Vi kan ju se av listningen på vårdcentralerna i länet att de privata är mycket populära bland dalfolket och antalet listade ökar så gott som varje månad. Om då skattepengarna går till det de är avsedda för, så att patienterna och personalen är nöjda, ser jag inget problem med att vårdcentralen gör vinst.

Vinst får göras vid byggnation av sjukhus, framtagande av läkemedel och annan vårdutrustning. Men inte när det gäller själva utförandet av vården som ofta utförs av kvinnor. Hur kommer det sig att det är så? Vi är uppenbarligen överens om att det är bra om byggföretaget som bygger vårdcentralen gör vinst och att det är bra för företagets överlevnad. I varje fall klagar inte (S) och (V) på detta faktum och ingen statlig utredning har tillsatts om det. Men varför gäller inte det verksamhet där kvinnor är i stor majoritet och har mycket bred och hög kompetens?

Likväl som vinster tillåts vid byggnation av sjukhus, vårdcentraler och produktion av läkemedel, så måste det vara tillåtet att göra vinst på utförandet av vården om företag ska överleva och utvecklas. Allt annat vore ojämnställt.

Ulf Berg (M), oppositionsråd landstinget Dalarna