Nyligen gick Regeringskansliet ut med mejl och telefonsamtal till myndigheter, som Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skolverket, med begäran om information kring deras säkerhetshantering.
Mejlen pekar på att Regeringskansliet inte har koll på hur känslig information hanterats på myndigheterna och inte vetat om det finns fler läckor.
Regeringskansliet svarar visserligen att man gjort detta för att få formella svar. Det låter dock inte helt betryggande med tanke på senaste veckornas avslöjanden.
Vad hände egentligen inne på Regeringskansliet, med tanke på IT-skandalen på Transportstyrelsen? Den officiella historien känner vi till: statsministern blev inte informerad på grund av att infrastrukturminister Anna Johanssons statssekreterare inte delgivit henne informationen från Säpo.
Inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist ska inte heller ha vidarebefordrat samma information till statsministern under ett helt år.
Under statsråden finns statssekreterare som har gemensamma möten på veckobasis där information om pågående arbeten delges mellan departementen. På dessa möten närvarar alltid någon av statsministerns två statssekreterare.
Även statsrådsberedningens håller möten där säkerhetsfrågor behandlas. Också där deltar statsministerns båda sekreterare. Dessutom har regeringen infört ett säkerhetspolitiskt råd där statsministern, inrikesministern och försvarsministern ska mötas en gång i månaden för att diskutera frågor om rikets säkerhet.
Det är helt enkelt för många möten under en lång period – ett år – för att statsministern inte skulle ha fått reda på vad som skett.
Missförtroendeförklaringen är en hörnpelare i den svenska parlamentarismen. För att verkställa en missförtroendeförklaring räcker det, att som Alliansen nu sagt: ”förtroendet är förbrukat”. I slutändan är det riksdagen som valts av svenska folket som avgör misstroendeförklaringen.
Konstitutionsutskottets granskning är inriktad på stadsrådens tjänsteutövning och arbetsrutinerna i Regeringskansliet. Det krävs inte att statsråden gjort något formellt fel eller brutit mot grundlagen.
Om den officiella storyn stämmer – den att Löfven inte var informerad – borde KU granska hur informationen bör förmedlas mellan statsråden, och mellan departementen och statsministern.
Malin Höglund (M)
Arne Grahn (M)