Vården och vår syn på medarbetarna måste moderniseras för att patienter ska få vård i tid och för att medarbetarna ska stanna kvar.
Att vården i Sverige och Region Uppsala har svårt att rekrytera sjuksköterskor, läkare och undersköterskor till vården beror inte på att det saknas resurser eller medarbetare. Det beror på att det offentliga inte varit en tillräckligt bra arbetsgivare och länge haft en omodern syn på medarbetarna.
Det finns en brist på medarbetare som vill jobba länge i vården i Region Uppsala, men det är betyder inte att det finns en brist på sjuksköterskor, läkare och undersköterskor i samhället i stort. Sverige tillhör de länder i OECD med flest sjuksköterskor och läkare per tusen invånare. Dessutom är vi ett av de länder i EU som budgeterar mest till vården som andel av BNP. Trots detta har vi stora problem med tillgänglighet och bemanning.
Beror det på att det saknas medarbetare och resurser eller beror det på att vi som offentlig arbetsgivare inte varit tillräckligt bra på att ta vara på medarbetarnas kompetens, samt erbjuda dem villkor så att de kan få ihop arbetsliv och familjeliv? Mycket pekar på att vakanserna beror på att organisationerna inte moderniserats och att medarbetarna inte har tid att utveckla vårdkvaliteten. Vårdtyngden på vårdavdelningarna har ökat samtidigt som schemamodeller och arbetsmetoder inte följt efter.
Medarbetarfrågorna har varit i fokus sedan vi blågröna 2018 tog ansvaret för den politiska ledningen av regionen. Under 2019 genomfördes en omfattande utredning där vi granskade vår egen arbetsgivarpolitik. En sak som vi särskilt tittade på var just varför folk säger upp sig och lämnar regionen som arbetsgivare. Vi kunde konstatera att de viktigaste orsakerna var missnöje med schemaläggning, arbetstider, betungande administration och i många fall närmaste chefen. Många sjuksköterskor önskade sig bättre möjligheter att utvecklas i sina karriärer. Cheferna i sin tur uppfattade sig också som nedtyngda av byråkrati.
Mot bakgrund av detta har vi sjösatt ett antal reformer. Det första vi gjorde var att avskaffa den arbetstidsmodell som krävde att intensivvårdssjuksköterskorna skulle arbeta fler timmar till samma lön. I stället har vi återinfört en poängmodell där arbetstid på nätter och helger kan kvittas mot ledig tid. En liknande modell har införts för undersköterskor i 24/7-verksamheter. Vi har avsatt medel till individuell lönesättning och förbättrat medarbetarerbjudandena såsom friskvårdsbidrag och rabatterad kollektivtrafikbiljett. Antalet AT-platser har utökats kraftigt och vi fortsätter med våra viktiga satsningar med studielön för bristyrken i vården. Vi har även inlett ett viktigt arbete att stärka cheferna i sin roll för att de ska kunna leda verksamheterna och stötta medarbetarna.
Men det räcker inte. Vården och vår syn på medarbetarna måste moderniseras för att patienter ska få vård i tid och för att medarbetarna ska stanna kvar. Varje skattekrona måste göra största möjliga nytta.
För det första måste vi börja se medarbetare i vården som människor i stället för som en rad i ett schema. De är människor som är utbildade, som vill ha ett yrke i vilket man kan utvecklas. Arbetsgivaren måste anstränga sig för att lägga scheman som går att förena med familj och fritid.
För det andra måste it- och logistiksystemen i vården bli medarbetarvänliga. Som exempel lägger en sjuksköterska i genomsnitt 30 procent av sin tid på att leta efter materiel, läkemedel och personal; tid som skulle behöva läggas på kärnuppdraget.
För det tredje måste det finnas en tydlig löne- och karriärutveckling med goda möjligheter till fortbildning. Det ska löna sig att ha jobbat länge i vården.
För det fjärde måste medarbetarnas initiativ för att utveckla kvaliteten i vården och omhändertagandet av patienterna få större utrymme i det dagliga arbetet.
För det femte måste vi se mångfalden av olika vårdgivare som ett sätt att jämföra det vi själva gör och utvecklas. Samarbeten med fristående vårdgivare ska dessutom användas för att kunna ge medarbetarna variation. Ett sådant exempel som lyfts fram är rotationstjänsterna mellan förlossningsvården på Akademiska sjukhuset och en fristående mödravårdsmottagning.
Vården kan moderniseras och problemen med vakanser kan bli lösta. Det förutsätter att vi moderniserar arbetssätt och fortsätter anstränga oss för att ge medarbetarna verktyg för att kunna få ihop sitt livspussel.
Emilie Orring (M), regionråd i Region Uppsala
Stefan Olsson (M), regionråd i Region Uppsala
Debattartikeln publicerades på Dagens Medicin 22 april.
Foto: Angelica Klang.
