I UNT den 7 juli skriver Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraternas företrädare i socialnämnden en debattartikel om att Uppsala kommun måste förbättra sitt brottsförebyggande arbete. Läs hela artikeln nedan.
Det har gått ett halvår sedan vänsterstyret i Uppsala kommun tillträdde. Inga nya förslag på tidiga insatser för barn och unga har presenterats. Uppsala behöver en aktiv politik som förbättrar och utvecklar det brottsförebyggande arbetet och det finns inte tid att vänta.
En liten grupp av kriminella påverkar hela städer och samhällen. Samhället har lyckats sätta många av de tyngsta kriminella i fängelse men rekryteringen av barn in i gängen fortsätter.
Vi behöver fokusera på rätt saker. För att komma åt kriminaliteten måste tidiga insatser, familjestöd och riskfaktorer hos barn vara fokus. Samtidigt får vänsterstyret kritik från kommunrevisionen för att trygghetsskapande åtgärder är missriktade eller brister.
Nyligen släppte Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en rapport som visar på sambandet mellan barns risk för att hamna i kriminalitet och föräldrars förmåga att ta hand om sina barn och konflikter i familjen. Även riskfaktorer hos barnen så som brottstillåtande attityd, kriminella vänner och bristande impulskontroll spelar in.
Dessa samband är enligt BRÅ starkare än sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och kriminalitet. Med andra ord ska vi inte misstänkliggöra de som bor i socialt utsatta områden utan snarare se till varje barns och familjs enskilda behov och risker.
I andra länder är antalet placeringar av barn och unga lägre eftersom de lyckas med tidigare insatser. I Uppsala går utvecklingen åt fel håll. Vi ser fler placeringar utanför hemmet i år än tidigare och vi har ett politiskt styre som hellre förhandlar om positioner än levererar politiska förslag.
Det förekommer larm från boenden inom Statens institutionsstyrelse (SiS-hem) och HVB (hem för vård eller boende). Barn som placerats för att skyddas hamnar tillsammans med barn som placerats för att de är i risk för att falla in i grov kriminalitet. Ofta får barn och unga flyttas mellan olika HVB flera gånger vilket försvårar både för tryggheten och utvecklingen hos barnet.
IHF, intensiv hemmabaserad familjebehandling, är bara en av de metoder som Socialstyrelsen rekommenderar som alternativ till placering utanför det egna hemmet. Det är en insats där ett team jobbar med hela familjer. Insatsen kan dessutom sättas in tidigare än en placering vilket gör att stödet ges snabbare. Det har uppvisat goda resultat men det är bara på ett av kommunens HVB det bedrivs. Vi måste vidga vyerna och testa nya metoder.
Här är fyra förslag från M, C och KD som skulle kunna genomföras omgående för att stärka de tidiga insatserna och det brottsförebyggande arbetet:
Fler socialsekreterare i skolan. De kan se riskfaktorer tidigt och samverka med barn och föräldrar. I dag finns socialsekreterare på några få skolor. En utvärdering visar att skolan och socialtjänsten önskar att socialsekreterarna kunde finnas på fler skolor under fler timmar för att på riktigt kunna vara en brygga mellan familjer och socialtjänsten.
Samhällsvägledare behöver permanentas och bli fler. Samhällsvägledarna ökar kunskapen om socialtjänsten, och behovet är stort, inte minst mot bakgrunden av den utbredda desinformationskampanjen mot socialtjänsten. För en ensamstående förälder som inte behärskar det svenska språket är det förståeligt att känna förvirring när socialtjänsten blivit inkopplad. Därför är det också viktigt att erbjuda mer utbildning i hur det svenska samhället fungerar och att det ställs högre krav på att lära sig svenska språket för att minska kulturkrockar och missförstånd.
Familjestödet måste stärkas. Idag kan de som efterfrågar stöd få vänta i kö i upp till sju veckor hos en familjecentral. Dessutom fortsätter Uppsala kommun att inte använda de metoder som Socialstyrelsen rekommenderar som alternativ till placering på HVB. Vi vill se att IHF och andra metoder byggs ut och används i större utsträckning.
Ingrip tidigt och följ upp barn där det finns risk för kriminalitet. Vi vet att många av de som hamnar i kriminalitet har utretts av socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin tidigare. Det visar att samhället har haft kontakt med individerna men inte lyckats förebygga.
Kampen för varje barns trygghet och rätt till hopp om en ljus framtid handlar både om barnets bästa och om tryggheten för hela vårt samhälle. Nu måste det fokuseras på rätt saker.
Sofia Andersson (M) kommunalråd och andre vice ordförande socialnämnden
Madeleine Andersson (M) ledamot socialnämnden
Viviane Obaid (C) ledamot socialnämnden
Leif Boström (KD) ledamot socialnämnden
Vivianne Eriksson (M) ersättare socialnämnden
Robin Güler Akkus (M) ersättare socialnämnden
Johan Modin (M) ersättare socialnämnden
Edwin Hovemyr (C) ersättare socialnämnden
Helene Brodin Rheindorf (KD) ersättare socialnämnden