Region Uppsala går mot ett underskott på 1,5 miljarder kronor vid årets slut. En anmärkningsvärd siffra som delvis förklaras av höjda pensionsutgifter till följd av den inflationschock som drabbat såväl regionerna som hushållen. När vi, som en del av det tidigare allianstyret tillsammans med Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna, presenterade budgeten var vi medvetna om att inflationen skulle innebära utmaningar även för 2024. Vi har också byggt upp en ekonomisk buffert som täcker en stor del av de inflationsdrivna kostnaderna. Det vi däremot inte kunde förutse när budgeten klubbades i juni 2023, var att vi åtta månader senare skulle få ett vänsterstyre som inte visar något som helst intresse av att ta tag i regionens ekonomi.
Man brukar hävda att underskottet beror på höga pensionskostnader till följd av inflationen. Det stämmer att pensionskostnaderna är högre än budgeterat – men ”bara” 240 miljoner högre, utöver de 500 miljoner som täcks av vår ekonomiska buffert (resultatutjämningsreserven). Det kvarstående underskottet på drygt 800 miljoner kan inte bortförklaras – det är ett direkt resultat av vänsterstyrets passivitet.
Kostnaderna för inhyrd personal är nu på väg ner tack vare det gedigna arbete som vi i det dåvarande styret inledde förra hösten. Även pensionsprognosen ser ljusare ut för nästa år. Men trots det står Region Uppsala inför ett enormt underskott som kommer behöva åtgärdas. Om inget görs snarast kommer viktiga reformer att behöva skjutas på framtiden, vårdplatser att prioriteras bort och kollektivtrafik att läggas ner. Region Uppsala måste ha en ekonomi i balans, inte för att det har ett egenvärde utan för att kunna garantera en effektiv sjukvård och pålitlig kollektivtrafik.
Vad gör då vänsterstyret för att undvika stora underskott vid årets slut? Tyvärr ingenting – trots upprepade påtryckningar från oss i oppositionen. Ta exempelvis våra förslag om att regionens styrelser och nämnder ska genomföra de beslut som regionfullmäktige redan har fattat i budgeten. Eller förslaget om att arbeta mer aktivt med strategiska beslut för att kunna vända regionens underskott och förbättra regionens leverans gentemot patienter, resenärer och skattebetalare. Om vänsterstyret ansåg att dessa förslag var viktiga, skulle de väl inte ha röstat ner dem ett efter ett.
Vi är inte heller ensamma i vår kritik mot vänsterstyrets passivitet. UNT:s ledarsida frågar sig om vänsterstyret har tagit semester, och regionens revisorer riktar kritik och uppmanar styret att ta fram en plan för hur de ska lösa den situation de satt regionen i.
I stället för konkreta åtgärder har det S-ledda vänsterstyret valt att expandera den politiska organisationen genom nya arbetsgrupper med oklara mandat. De kan välja att minska sin egen politiska organisation men väljer att dra in personalens fredagsmackor i stället. Samtidigt hör vi mest klagomål om att regeringen inte ger tillräckligt med pengar. Men under de senaste fem åren har de generella statsbidragen till Region Uppsala ökat med hela 43 %. I år är stödet från regeringen över en halv miljard mer än vad regionen budgeterat för. Hur mycket statligt stöd behövs egentligen för att vänsterstyret ska sluta skylla ifrån sig och börja ta eget ansvar för regionens ekonomi?
Den passiva linje som vänsterstyret driver kommer inte att vända regionens ekonomi. För att skapa en effektivare ledning måste den politiska organisationen minska. Nämnder och styrelser bör slås samman eller avvecklas för att skapa en tydligare ansvarsfördelning gentemot invånarna. Vi vill satsa mer på strategiska upphandlingar som kan spara regionen nära en miljard kronor under en treårsperiod. Vårdgivarnas uppdrag behöver förtydligas. Akademiska sjukhuset ska kunna fokusera på den mest avancerade vården, och mer vård behöver ske närmare patienterna.
Det finns gott om reformer och åtgärder som kan stärka Region Uppsala. Frågan är bara vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet väntar på.
Emilie Orring (M), oppositionsregionråd
Cecilia Linder (M), oppositionsregionråd