Kategori: Nyhet

Den S-ledda majoriteten, med Centerpartiet vid sin sida, har bestämt sig för att dra in läkarbemanningen på nattjourerna i Tierp och Östhammar. Moderata regionpolitiker och våra kommunalråd i Östhammar, Tierp och Enköping skriver i UNT. Moderaterna vill se en helt annan väg för Region Uppsala än den omoderna centraliseringsiver som vänsterstyret slagit in på.

Sedan maktskiftet i Region Uppsala har omställningen mot mer vård nära patienterna helt stannat av. Den S-ledda majoriteten, med Centerpartiet vid sin sida, har bestämt sig för att dra in läkarbemanningen på nattjourerna i Tierp och Östhammar. Detta är en följd av att man tvångsbemannat jourerna med vårdcentralsläkare – utan rimlig ersättning. Samtidigt ska Akademiska sjukhuset spara in 650 tjänster. Läkare och sjuksköterskor riskerar att sägas upp. Varför tvingas vården ensam dra det ekonomiska lasset när regionen ska spara? Och varför ska landsbygden drabbas hårdast? Moderaterna vill något annat. Vi vill se en långsiktig plan för hur den nära vården ska stärkas – inte urholkas.

Vänsterstyret bromsar omställningen mot en nära vård

Region Uppsalas årsredovisning för 2024 blir en sorglig påminnelse om hur vänsterstyret bromsar omställningen mot en effektiv och nära vård. Här är några exempel på beslutade uppdrag som inte genomförts.

• Närvårdsplatser som skulle ha upphandlats – blev aldrig av.
• Ta fram en plan med målet att 25 % av vårdbudgeten ska nå primärvården senast 2030 – ej genomfört.
• Vi ville fortsätta utveckla länets vårdcentrum, bland annat i Tierp och Östhammar – inget har hänt. Vänsterstyret har skjutit fram nybyggnationen med flera år. 
• Samarbetet mellan specialist- och primärvård gällande rotationstjänst – oklart vad som gjorts och varför beslutade planer inte genomförts.
• Digitalisering av vården – vad är vänsterstyrets plan? Detta går alldeles för långsamt.

Moderaterna vill se en helt annan väg för Region Uppsala än den omoderna centraliseringsiver som vänsterstyret slagit in på. Vi vill spara på administration och ineffektiv styrning i stället för att låta vårdens medarbetare dra hela lasset. Region Uppsala måste moderniseras. En del av detta är att ta rejäla kliv mot mer vård nära patienten och nya arbetssätt. Uppsala län har ett omställningsprogram, Effektiv och nära vård, där flera viktiga steg redan har tagits under Moderaternas ledning: närvårdsplatser har öppnats, äldremottagningar har införts och samarbetet mellan regionen och kommunerna har förbättrats. Regeringen har dessutom tillfört historiskt höga statsbidrag för att påskynda omställningen. Mer behöver göras.

Moderaterna vill se mer verkstad och mindre byråkrati. För mycket resurser läggs på analys, utredning och dialog – för lite på kärnverksamheten.

S har gett besked om att läkarbemanningen på nattjourerna tas bort

I UNT 2025-04-03 ger Vivianne Macdisi (S) besked om att läkarbemanningen på nattjourerna i Tierp och Östhammar ska bort. Hon menar att detta är förankrat med kommunerna vilket inte stämmer. Ett förslag på bordet har också varit en fullständig nedläggning. Även om det finns skäl att se över jourverksamheten, saknas från det nuvarande styret både realistiska alternativ och en framtidsvision. I stället vill Moderaterna se en annan väg för den nära vården i Uppsala län:

• Tvångsflytten av läkare måste upphöra. Vi anser att bemanningen av jour ska separeras från vårdcentralsuppdraget.
• Den nära vården behöver en riktig finansiering. Vårdcentrum i Tierp, i Östhammar och Enköping behöver utvecklas med mer specialistvård. Utöver det behöver Lasarettet i Enköping utvecklas för att avlasta Akademiska sjukhuset genom att mer vård kan flyttas dit.
• Riktiga närakutmottagningar behövs i Tierp, Östhammar och Enköping enligt samma modell som finns i Uppsala.
• Vi vill se mobila team med läkare tillgänglig dygnet runt i hela länet. En sådan lösning finns i Halland och innebär en god kvalitet som även Uppsala län borde ha. Det var inte längesedan hemläkarjouren avskaffades, även det under S-styre. Den vill vi återinföra och utveckla. 
• Utöka uppdraget för psykiatriambulansen så att de finns tillgängliga under flera timmar för personer med akuta psykiatriska tillstånd.

Till skillnad från Vänsterstyret anser vi att regionens högsta ledning måste kunna se bortom centrala Uppsala och ta ansvar för hela länet. När allt som hörs från regionstyret är nedläggningar vill Moderaterna se lösningar. Tierp, Östhammar, Enköping och hela Uppsala län förtjänar en långsiktig satsning på effektiv och tillgänglig vård som finns där när patienterna behöver det. 

För Moderaterna 

Emilie Orring, oppositionsregionråd Region Uppsala

Fabian Sjöberg, kommunstyrelsens ordförande Östhammars kommun

Emma Lokander, 1:e vice ordförande kommunstyrelsen Tierps kommun

Peter Book, kommunstyrelsens ordförande Enköpings kommun

Cecilia Linder, oppositionsregionråd Region Uppsala

Gustaf Hoffstedt, ledamot vårdstyrelsen Region Uppsala

Christina Sääf, ledamot vårdstyrelsen Region Uppsala

Region Uppsalas folkhögskola fyller en viktig roll i att skapa delaktighet, men också för att få fler i arbete och bryta segregation. Därför anser vi att folkhögskolans uppdrag att stötta medarbetare i vården med språkutmaningar måste säkerställas och att kursutbudet måste anpassas efter arbetsmarknadens behov. Emilie Orring, Cecilia Linder och Olivia Bergström skriver på UNT Debatt idag.

När Alliansen styrde Region Uppsala 2023 beslutade vi att vårdpersonalens kunskaper i svenska språket skulle prioriteras högre vid rekrytering samt att språkliga brister skulle identifieras och åtgärdas. Vi beslutade även att folkhögskolan ska ge stöd till undersköterskor som behöver språkstöd för att nå yrkestiteln undersköterska. Dessa var viktiga beslut för att fler ska kunna känna sig förstådda i vården och för att fler ska kunna få legitimation som undersköterska.

Mer behöver göras och vi vill fortsätta utvecklingen med att modernisera folkhögskolan. Sverige står inför stora utmaningar vad gäller kompetensförsörjning och att bryta segregation och bidragsberoende. Den demografiska utvecklingen och en åldrande befolkning ställer krav på flexibilitet och anpassningsförmåga bland utbildningsinstitutionerna. Fler måste inkluderas, fler måste komma i arbete. Folkhögskoleutbildningar har ett stort värde och bidrar till att minska arbetslöshet, utanförskap och att hjälpa ungdomar som inte klarat gymnasieskolan.

Regionfullmäktige ska inom kort fatta beslut om en motion där en översyn av folkhögskolans kursutbud föreslås. Det säger vänsterstyret nej till och påstår att förändrat kursutbud riskerar regionens statsbidrag. Det stämmer inte.

Statens syfte med folkhögskolor och studieförbund är att stödja verksamheter som stärker och utvecklar demokratin. De ska främja mångfald, ge människor möjlighet att påverka sin livssituation och skapa engagemang för samhällsutveckling. Dessutom ska de bidra till att minska utbildningsklyftor, höja bildnings- och utbildningsnivån samt bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. Att förändra kursutbudet står inte i strid med regelverket.

Sveriges behov av arbetskraft inom vården är enormt. Folkhögskolor kan spela en viktig roll genom att utbilda vårdbiträden, personliga assistenter och genom exempelvis språkstöd möjliggöra fler utbildade undersköterskor. Även när det gäller poliser och kriminalvårdsinspektörer är behovet i Sverige stort. Samhällsutvecklingen kräver fler insatser för att stoppa rekryteringen till gängen, stoppa skjutningar, kriminalitet och sprängningar. Säkerhetsläget kräver också fler insatser för att bygga ett mer robust och resilient samhälle.

Varför kan inte detta vara ett fokus för folkhögskolan i Uppsala län, när folkhögskolor i andra delar av Sverige redan erbjuder kurser på temat ”stöd och säkerhet i offentlig sektor”? På flera håll i Sverige erbjuds kurser som arbetats fram i samarbete med Kriminalvården och Polismyndigheten. Trots detta är en översyn av kursutbudet för att bättre matcha arbetsmarknadens behov uteslutet på Region Uppsalas folkhögskola. Varför?

En föränderlig värld kräver förändrade arbetssätt. Region Uppsala måste säkerställa att folkhögskolan fortsätter att utvecklas i takt med samhällets behov. Hela Region Uppsala måste moderniseras och anpassas för framtiden. Folkhögskolorna ska fortsätta vara en plats för personlig utveckling och meningsfull fritid. Men de bör även bidra till integration och att fler har ett jobb att gå till.

Emilie Orring, oppositionsregionråd Region Uppsala (M) 

Cecilia Linder (M), oppositionsregionråd Region Uppsala 

Olivia Bergström, ledamot kulturnämnden Region Uppsala (M)

Många uppsalabor, särskilt barnfamiljer, drömmer om en egen villa eller radhus i ett tryggt och välmående område. Trots stor efterfrågan byggs det alldeles för få nya småhus. Vi moderater vill ändra på det och möjliggöra för fler småhus och samtidigt värna befintliga småhusområdens karaktär.

Vänsterstyret har en annan vision (UNT 01/03-2025). De vill tvinga in hyreshus i villakvarter och förändra områdens karaktär och sociala sammansättning. Alla områden ska blandas upp, även småhusområden, såväl i staden som i tätorterna på landsbygden.

Denna idé härstammar från Socialdemokraterna som på riksnivå bryskt vill bryta segregationen genom omfattande förändring av boendemönster med ”insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett”. Uppsala är redan en försökskommun för denna politik.

Segregation är en utmaning, men lösningen är inte att förändra välmående villaområden. Uppsala behöver fler välmående bostadsområden, inte färre. Vi vill i stället stärka hyresdominerande utanförskapsområden genom att bygga attraktiva bostadsrätter och småhus där. På så vis skapas nya, positiva tillskott vilket stärker den sociala balansen samtidigt som metoden inte är tvingande.

En moderat integrationspolitik bygger också på arbetslinjen. Genom att fler kommer i egen försörjning får fler möjlighet att äga sitt boende – och det vi äger tar vi bättre hand om. Så skapar vi förutsättningar för trygga och välmående områden i hela Uppsala.

Vänsterstyrets strategi påminner om miljonprogrammets tid, då politiker experimenterade med boendemiljöer utan hänsyn till människors vilja. Vi vill i stället respektera individens valfrihet och låta välfungerande småhusområden förbli trygga och välmående.

Om vi får väljarnas förtroende 2026 lovar vi att stoppa tvångsförändringar av småhusområden, förstärka utanförskapsområdena och ge fler uppsalabor möjligheten att förverkliga sin småhusdröm.

Vi moderater väljer att respektera uppsalabornas rätt att välja boendemiljö – och vänsterstyret måste sluta tvinga uppsalaborna agera brickor i sitt politiska experiment.

Therez Almerfors (M), kommunalråd

Sofia Andersson (M), kommunalråd

Masskjutningen i Örebro visar att vårdens medarbetare måste vara delaktiga när civila försvaret rustas. Emilie Orring, regionråd i Uppsala skriver i Dagens Medicin tillsammans med moderata kollegor i Mellansverige.

Sjukvården fungerade fläckfritt när Örebro drabbades av den djupt tragiska masskjutningen förra veckan.

Många människor dog, andra fick sina liv förändrade i grunden. Vardagen kommer aldrig bli sig lik för dem som drabbades av tragedin vid Campus Risbergska.

Vid händelser som denna måste välfärden stå pall och agera så att samhällskontraktet kan upprätthållas. Människor måste kunna lita på sjukvården i vardag och i kris. Vi vill därför lyfta fram sjukvården i Mellansverige som ett gott exempel på hur sjukvården klarar svåra händelser och som i ett trollslag kan ställa om i en krissituation. Vilka andra verksamheter kan mäta sig med den omställningsförmåga som sjukvården visat prov på?

När larmet gick om pågående dödligt våld gjorde medarbetarna på Universitetssjukhuset Örebro (USÖ) sig redo att ta emot skottskadade. Ioannis Ioannidis, chef för Traumacentrum på USÖ, har för TT Nyhetsbyrån berättat om hur över tio traumateam sattes samman och gjorde sig redo att rädda liv. Omgående rensade man akutmottagningen, kallade till sig medarbetare och såg till att man kunde ta emot 20 ambulanser i timmen.

Samtidigt lyfte helikoptern från Uppsala för att kunna bistå arbetet i Örebro och vid behov ta med patienter för vård på Akademiska sjukhuset. Läkaren Stephan Filipowski har för Upsala Nya Tidning berättat hur han och kollegor landade på skolgården och började ta om hand skadade på plats. Att han ”aldrig sett något liknande med så många skadade och döda”.

Region Örebro län meddelade på en pressträff samma eftermiddag att Värmland, Dalarna, Gävleborg, Sörmland, Västmanland, hela Mellansverige och även andra delar av Sverige erbjudit stöd i den akuta krisen. Ambulanser skickades från hela Mellansverige. Ingen patient behövde dock flyttas från USÖ. Nu delar Region Örebro län med sig av erfarenheterna till övriga regioner i Sverige.

Masskjutningen är unik, den mest dödliga i Sverige, en mörk dag. Men sjukvårdens förmåga att samarbeta är vardag. Sverige är för litet för att vi inte ska hjälpas åt. Därför tar Sveriges regioner dagligen gemensamt ansvar och samarbetar för patienternas bästa.

Regionernas beredskap kritiseras från flera håll, bland annat i en omdiskuterad debattartikel i Dagens Nyheter 8 januari från företrädare för Socialstyrelsen. Svartmålningen måste få ett slut. Den akuta sjukvården fungerar väl.

Det är otroligt viktigt att felaktiga sanningar om bristande beredskap inte får bita sig fast. Utvecklingspotential finns i vården, exempelvis inom områden som inköp, logistik och lagerhållning. Men när det gäller sjukvårdens förmåga att klara kärnuppdraget, att rädda liv och hälsa, måste kritiken balanseras. Vi är stolta över hur sjukvården i Mellansverige hanterade händelsen i Örebro. Sjukvården i våra regioner har gemensamt planerat och övat för en masskadehändelse. Det märktes.

Regionerna klarade pandemin trots statens senfärdighet. I våra regioner har vi under flera år, utifrån de förutsättningar som råder, prioriterat beredskapsarbetet. Det har varit avgörande och det visade sig än en gång i Örebro.
Sjukvården i Mellansverige klarade masskjutningen i Örebro på ett mycket förtroendeingivande sätt. Men beredskapen behöver fortsätta stärkas på många plan, även inom sjukvården. Arbetet måste utgå från verkligheten. Därför måste sjukvårdens medarbetare vara delaktiga när Sveriges civila försvar rustas.

Slutligen vill vi rikta ett djupt och innerligt tack till alla fantastiska medarbetare som arbetat – och fortfarande arbetar – med att hantera konsekvenserna av det ofattbara dådet. Er insats har räddat liv och gett hopp i en av de mörkaste stunderna i vårt lands historia.
 
Patrik Stenvard (M)
Ordförande regionstyrelsen, Region Gävleborg
 
Mikael Andersson Elfgren (M)
Ordförande regionstyrelsen, Region Västmanland
 
Christoffer Öqvist (M)
Ordförande regionstyrelsen, Region Sörmland
 
Fredrik Larsson (M)
1:e vice ordförande regionstyrelsen, Region Värmland
 
Sebastian Cehlin (M)
2:e vice ordförande regionstyrelsen, Region Örebro län
 
Björn Ljungqvist (M)
2:e vice ordförande regionstyrelsen, Region Dalarna
 
Emilie Orring (M)
2:e vice ordförande regionstyrelsen, Region Uppsala

Trots ett stort behov står idag vårdplatser outnyttjade inom den specialiserade ätstörningsvården. Om detta skriver Emilie Orring i UNT idag tillsammans med regionråd från Skåne, Stockholm, Västra Götaland och Västernorrland.

I Sverige uppskattas 200 000 människor ha någon form av ätstörning. Det handlar om allt från anorexi och bulimi till hetsätning och andra ätstörningar. Majoriteten av de drabbade är kvinnor. Mörkertalet är dock stort och många söker aldrig hjälp. Vissa väntar så länge att sjukdomen har hunnit orsaka allvarliga fysiska och psykiska skador. Ätstörningar har hög dödlighet. Särskilt anorexia är en av de psykiatriska diagnoserna med högst dödlighet, både på grund av fysiska komplikationer och suicid. Studier har visat att dödligheten för anorexia är så hög som 5–10 % under en livstid.

Dessutom är det vanligt med samsjuklighet i form av depression, ångest och självskadebeteende. Ju längre tiden går utan behandling, desto mer allvarliga blir konsekvenserna för patienten. Tidiga insatser är därför avgörande för att minska de fysiska och psykiska skadorna av ätstörningar. Verkligheten är annorlunda. Tillgången till vård är ojämn och många drabbade tvingas vänta i månader, eller till och med år, på att få den behandling de behöver.

Därför var vi positiva när Socialstyrelsen för två år sedan tilldelade tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård för ätstörningar hos barn och vuxna i Uppsala, Stockholm, Västra Götaland, Skåne och Västernorrland. Fördelarna är många. Utöver att erbjuda patienter högspecialiserad behandling, samlar dessa enheter också kompetens och forskning kring ätstörningar, vilket skapar en plattform för att utveckla och förbättra ätstörningsvården i hela landet. Detta skulle kunna bidra till att korta vårdköerna, förbättra kvaliteten på vården och förhindra att fler människor får allvarliga och livshotande följdsjukdomar. Dessutom leder det till en mer jämlik vård, där alla patienter får tillgång till samma högkvalitativa behandling, oavsett var i landet de bor.

Att vård inte används innebär onödigt lidande för de drabbade patienterna och deras anhöriga. Det är också ett skatteslöseri att vården inte används fullt ut.

Men en granskning gjord av SVT visar att många av de tillgängliga vårdplatserna fortfarande står tomma. Enheterna själva bekräftar att remitteringarna är långt färre än vad man hade förväntat sig. Många av de aktuella enheterna har kapacitet att ta emot fler patienter, i vissa fall dubbelt så många. Att vård inte används innebär onödigt lidande för de drabbade patienterna och deras anhöriga. Det är också ett skatteslöseri att vården inte används fullt ut. Vi välkomnar därför att Socialstyrelsen tydligt signalerat att fler än bara de allra mest sjuka patienterna kan remitteras till dessa verksamheter. Vi kommer därför att i våra olika roller följa upp att hela kapaciteten på de högspecialiserade enheterna används så att patienter får vård i tid. Men också följa upp om det finns liknande problem inom andra högspecialiserade enheter eller om det endast är ett problem inom ätstörningsvården.  Det är bättre för patienten och förmodligen mer kostnadseffektivt för hemregionen, om patienterna ges rätt specialistvård från början och därmed ett kortare sjukdomsförlopp.

Enligt Socialstyrelsen är forskningen om ätstörningar till stor del inriktad på anorexia, vilket är den diagnos som förekommer i mindre omfattning. Kunskaper om övriga ätstörningar förekommer i begränsad omfattning inom sjukvården liksom om hur patienter med en ätstörning kan upptäckas, om bemötande och om samsjuklighet. Genom att fler patienter får vård på NVH-enheterna skapas förutsättningar för vården att utvecklas. Fler patienter som behandlas innebär ökade kunskaper vilket i sin tur kan leda till att fler får rätt behandling och stöd samt att sjukdomarna upptäcks i ett tidigare skede, vilket kan förebygga långa och svåra sjukdomsförlopp. Det är även viktigt att patienter som inte är nöjda med behandlingen ges förutsättningar att på ett tryggt sätt och gott bemötande välja olika behandlingsmetoder. På detta sätt kan samhället minska risken att missnöjda patienter vänder ryggen till vården och rädda liv.

Genom att skapa bättre förutsättningar för vård, minska väntetider och förbättra tillgången till högspecialiserad behandling kan vi minska lidandet och bidra till en bättre framtid för patienter med ätstörningar.

För Moderaterna

Emilie Orring, Oppositionsregionråd Region Uppsala

Anna Mannfalk, Sjukvårdsregionråd Region Skåne

Axel Conradi, Oppositionsregionråd Region Stockholm

Lars Holmin, Oppositionsregionråd Västra Götalandsregionen

Viktoria Jansson, Sjukvårdsregionråd Region Västernorrland

Kan Akademiska sjukhuset – eller delar av det – drivas som ett offentligt ägt bolag? Detta bör utredas, anser Emilie Orring (M), oppositionsregionråd i Region Uppsala.

Akademiska sjukhuset i Uppsala är ett av Sveriges främsta universitetssjukhus. Här vårdas tusentals patienter, här utbildas framtidens läkare, och här bedrivs banbrytande forskning som förändrar liv. Men bakom framgångarna finns utmaningar som inte går att ignorera.

Ekonomiska underskott, långa vårdköer och beslut som hämmar utvecklingen riskerar att skugga bilden av Akademiska som ett universitetssjukhus i världsklass. Patienter väntar på vård, vårdpersonalen arbetar under stor press. Utvecklingen mot den nära vården går för långsamt.

Hur kommer det sig att underskotten växer trots ständiga resurstillskott och sparkrav? Patienterna och medarbetarna förtjänar bättre.

Akademiska sjukhuset är redan ett av de världsledande sjukhusen – på plats 75 i Newsweeks rankning 2024 – men potentialen är ännu större. Region Stockholms S-styre går nu, under parollen ”ta tillbaka kontrollen”, mot färre vårdplatser på akutsjukhusen och färre vårdgivare. Region Uppsala borde i stället inspireras av de framgångsfaktorer som under M-styret bidrog till att öka vårdens tillgänglighet i Stockholm.

Med lärdomar från världens tio främsta sjukhus har vi i en ny rapport identifierat viktiga framgångsfaktorer och föreslagit fyra reformer för att lyfta Akademiska sjukhuset från att vara ett av de världsledande sjukhusen till att bli världsbäst:

Fyra reformer

1. En professionell styrelse som visar vägen. Akademiska sjukhuset behöver ett tydligt uppdrag med rätt ersättning. Politiken behöver renodla sin styrning och ta ett kliv tillbaka. En hälso- och sjukvårdsnämnd bör inrättas med övergripande helhetsansvar för hälso- och sjukvården, samtidigt som dagens sjukhusstyrelse och vårdstyrelse avskaffas. På så sätt kan den strategiska styrningen förbättras och en professionell styrelse kan ta fullt ansvar för den operativa driften. Erfarenheter från framstående sjukhus som Mayokliniken i USA och Karolinska universitetssjukhuset visar hur vården kan förbättras när professionen ges stort inflytande.

2. Se över ersättningsmodellen. I dagsläget får Akademiska sjukhuset en fast ersättning. Det är inte rimligt att kopplingen mellan produktion, kvalitet och ekonomi är så svag. Region Uppsala bör utreda hur ersättningsmodellen för Akademiska sjukhuset, och eventuellt även för andra vårdgivare och sjukhus, kan förbättras för att säkerställa en hållbar och effektiv finansiering som stimulerar både kvalitet och resultat i vården.

3. Återinför beställar-utförarmodellen. Modellen innebär att en beställarorganisation definierar och upphandlar vårdtjänster från utförare. Syftet är att separera finansiering och planering (beställare) från själva utförandet av vården (utförare). Denna uppdelning ger beställaren möjlighet att stå mer oberoende från vårdgivarnas intressen, medan utföraren kan bli mer fristående från direkt politisk styrning. Den här uppdelningen används genomgående vid de främsta sjukhusen. Även landstinget i Uppsala län styrdes genom en beställar-utförarmodell fram till 2015. Med rätt förutsättningar och lärdomar från tidigare erfarenheter kan detta öka effektiviteten och tydliggöra skillnaderna i ansvar mellan politiken och vårdens operativa ledning.

4. Utred driftsformen för Akademiska sjukhuset. Vi vill genomföra en kvalitativ utredning som visar på för- och nackdelar med olika driftsformer, med målet att ge vården, forskningen och utbildningen bästa möjliga förutsättningar. I dag är Akademiska sjukhuset en förvaltning inom Region Uppsala. Men sjukhuset är också Mellansveriges sjukhus. Kan Akademiska sjukhuset – eller delar av det – drivas som ett offentligt ägt bolag? Kan delar av sjukhuset drivas av andra vårdgivare eller av andra regioner i Mellansverige? Detta bör utredas i nära samarbete med regionens och sjukhusets viktigaste samarbetspartner.

Akademiska sjukhuset ska vara ett självklart val för patienter i behov av den mest avancerade vården, en plats där innovation driver utvecklingen varje dag. Detta är redan en del av sjukhusets identitet, men för att ta steget från världsledande till världsbäst krävs mod att förändra styrningen. Patienterna, vårdpersonalen och skattebetalarna förtjänar det.

Emilie Orring (M), oppositionsregionråd, Region Uppsala

Mer information

Sedan Socialdemokraterna tog över styret av hälso- och sjukvården i Region Uppsala har vårdköerna ökat och förutsättningarna för vårdcentralerna försämrats. Vårdinrättningar inom kvinnosjukvård har avslutat sina kontrakt med Region Uppsala och hela avdelningar på psykiatrin stängs igen. Nästan 6 000 patienter väntar nu på ett första besök eller en operation. Det är en verklighet som är oacceptabel. Vi måste sätta patienterna först genom att korta köerna.

Vänsterstyret i Region Uppsala pratar aldrig om vårdköerna eller tillgängligheten. I stället lägger de sin tid på regionfinansierade hemförlossningar, myggbekämpning och kulturhuvudstadsår. För att lappa över sitt enorma underskott töms den sparbössa som Moderaterna med tidigare styren fyllt upp.

Från Moderaternas sida anser vi att det vore bättre om kraft ägnades åt att korta vårdköerna, se till så att vårdcentralerna fungerar och att pendlarna kan ta sig till jobb, skola och utbildning. Region Uppsala har inte råd att ägna sig åt pseudofrågor när verksamheten går med stora underskott. Vård och arbetspendling måste gå först.

Moderaternas förslag för sjukvården innebär reformer som sätter patienten i centrum – kortare vårdköer, snabbare vårdkontakt och bättre samordning kring patienten. Vi vill att sjukhusens uppdrag blir tydligare, att fler aktörer kan vara med och bidra till att korta vårdköerna och att den nära vården utvecklas snabbare än den gör idag. Det handlar om att prioritera patienternas behov framför byråkratin och säkerställa att vården levererar när det verkligen gäller. Vad vänsterstyret vill med sjukvården i vårt län är otydligt. Socialdemokraterna säger att omställningen till en nära vård är viktig, men de gör precis tvärtom. Man ger med ena handen och tar med den andra.

Tiden då vården fick en stor pengapåse (fasta anslag) utan tydliga motkrav måste vara över. Varje krona som går till vården måste omsättas i insatser som är till värde för patienterna. Fokus måste vara på att ge människor vård i tid. Den politiska organisationen måste bli mer effektiv och sluta detaljstyra verksamheten och medarbetarna.

Vänsterstyret vill fortsätta kasta pengar i svarta byråkratiska hål. Vi vill i stället sätta adressetikett på pengarna. Därför anser vi att Region Uppsala måste återinföra en beställar-utförarmodell som premierar mötet med patienten, vård på rätt vårdnivå och fokus på kvalitet. Här och nu måste ett tydligt program arbetas fram där målsättningen är att snabbt beta av vårdköerna. Det är alldeles för många som väntar på vård och operation. Region Uppsala måste ta hjälp av privata aktörer för att korta vårdköerna. Nu går utvecklingen i motsatt riktning. Inom psykiatrin försvinner 15 vårdplatser, gynmottagningar stänger och möjligheterna för vårdcentralerna att få extra ersättning för att ta emot fler patienter har försämrats.

Vårdgarantin är satt ur spel och patienternas ställning är för svag. Vänsterstyret säger sig värna om vården men prioriterar pseudofrågor. Det råder inköpsstopp, investeringsstopp och anställningsstopp trots att styret hävdar motsatsen. Moderaterna kommer alltid att sätta patienterna och pendlarna främst. Vi prioriterar att rensa upp bland onödig byråkrati och administration, avskaffa fluffiga styrdokument och onödiga politiska instanser. Detta går att göra samtidigt som demokratin stärks och det politiska ansvarstagandet ökar. Vi prioriterar patienternas behov av vård, vad styret prioriterar är däremot höjt i dunkel.

Emilie Orring (M), oppositionsregionråd

Cecilia Linder (M), oppositionsregionråd

My Borg Åmansson (M), ledamot sjukhusstyrelsen

Gustaf Hoffstedt (M), ledamot vårdstyrelsen

Tryggheten är fortsatt en av de viktigaste politiska frågorna för Uppsalas framtid. Låt därför 2025 bli ett år där vi på riktigt stärker tryggheten i hela Uppsala, men då behövs ett nytt politiskt styre som prioriterar trygghetsarbetet.

Vi moderater utgår från individens rätt att forma sitt eget liv, och det är därför tryggheten är så central att säkerställa i vårt samhälle. Är du inte trygg är du inte fri, och saknas tryggheten vågar individen inte drömma om framtiden. Vi vill se till att fler uppsalabor vågar drömma och också får förutsättningarna för att uppfylla sina drömmar. De som anstränger sig ska också kunna skörda resultatet. Idag finns för många som aldrig får den chansen. Det finns barn som växer upp utan att någonsin få höra att de duger eller att deras föräldrar älskar dem. De drömmer inte lika stort. Det finns barn som rekryteras in i kriminella gäng redan i tioårsåldern, och fler av dem får aldrig uppleva eller tror inte att de kommer uppleva sin 25 årsdag. Barn som borde blivit sedda och uppfångade i samhällets nät tidigare och barn som aldrig fick den hjälp de behövde. Denna verkligen kan vi vända, men då behöver vi satsa och våga.

Därför satsar vi pengar på skolan och tryggheten i stället för vänsterstyret som fokuserar sina investeringar på en spårväg. I Moderaternas budget för 2025 tillförs skolan 235 miljoner mer. Därtill satsar vi bland annat 32 miljoner på trygghetsskapande och förebyggande åtgärder.

Vi vill se fler ordningsvakter, en kameraoffensiv och en trygghetscentral som har en samordnad funktion för trygghetsskapande aktörer.  

Vi stärker det sociala arbetet och satsar på samlokaliserade familjecentraler och mer föräldrastöd för att det ska vara så enkelt som möjligt att få rätt hjälp bara genom att gå till ett ställe. En välfungerande familj kan vara den allra bästa förebyggande åtgärden. Gång på gång har vänsterstyret tyvärr röstat nej till fler platser i hemmabaserade lösningar och förstärkta behandlingsfamiljer som alternativ till placering på institution för samhällsplacerade barn. Vi gör dessutom en särskild satsning på att unga i riskzonen får hjälp att hitta till idrotts- och fritidsaktiviteter.

Vi stärker de skolsociala teamen så att fler kan ha både kurator, speciallärare och annan kompetens runt sig, dessutom satsar vi på en utökad elevhälsa med bland annat digital tillgänglighet så att varje barn får nödvändigt stöd. Vi stärker också de viktiga resursenheterna på skolområdet så att fler barn kan lära sig i sin egen takt och få det stöd som krävs.

Vi vill också ge ett mångmiljonstöd till arbetet mot hemlöshet och prostitution. Det är bra att det uppsökande arbetet nu ska stärkas, men det räcker inte när vänsterstyret gång på gång underfinansierar civilsamhället som driver dessa frågor. Vi ger inte upp på någon och det är aldrig för sent att hjälpa någon. Vi behöver civilsamhällets hjälp att nå dessa grupper, särskilt när vi ser en oroande ökning av exempelvis unga kvinnor på gatan. Unga kvinnor som lätt kan utnyttjas av män i utbyte mot skydd på gatan.

Det är politikens ansvar att finnas till för Uppsalaborna och återställa tryggheten. Med rätt politiska insatser är ett tryggt Uppsala möjligt, men då behövs det ett nytt styre som faktiskt prioriterar trygghetsarbetet. Låt oss inte nöja oss förrän varje uppsalabo har friheten att forma sitt eget liv och vågar drömma om hoppfullare dagar. Först då kan vi på riktigt blicka fram mot ett ljusare 2025.

God fortsättning och gott nytt år.

Therez Almerfors (M), kommunalråd
Sofia Andersson (M), kommunalråd

Dags att skapa en trygg och sammanhållen vårdkedja för barn och unga i Uppsala län. Idag presenterar Moderaterna förslag för hur vårdkedjan för barn och unga som upplever psykisk ohälsa kan stärkas. Förslagen presenteras i en artikel på UNT Debatt.

Det finns vardagsnära frågor som berör många i vårt län, men som aldrig tycks bli ordentligt lösta, trots upprepade diskussioner, lovord och revisionsrapporter. Ett sådant område är vårdkedjan för barn och unga. Det duger inte. Politiska företrädare måste orka gå till botten med komplexa problem med avgörande betydelse för barn och ungas liv och hälsa. Region Uppsala måste avskaffa vårdens stuprör, städa bland fluffiga styrdokument om samverkan och i stället säkerställa tydliga vårdkedjor och peka ut fast vårdkontakt.

Få välfärdsproblem är så angelägna som att se till att alla barn har rätt till stöd och hjälp vid psykisk ohälsa och en fungerande skolgång. Moderaterna i Region Uppsala har under lång tid, och särskilt intensivt det senaste året, fördjupat oss i hur länet samverkar kring barn och unga med psykisk ohälsa och behov av särskilt stöd. Det vi har mötts av när vi pratat med familjer, vårdinstanser, patientföreningar och företrädare för elevhälsan gör oss djupt bekymrade.

Från regionen finns idag krav och förhoppningar på att elevhälsan ska utreda och kartlägga komplexa sjukdomstillstånd samt skicka remisser till olika vårdinstanser. Men i Uppsala län är skillnaderna enorma mellan skolornas tillgång till elevhälsa. Dessutom saknas både digital journalföring och informationsflöden där data kan delas mellan olika huvudmän. Detta drabbar barn i behov av stöd. Familjer tvingas samordna insatser mellan olika instanser utan tydliga flöden eller kontaktvägar. Det påverkar även lärare, rektorer och anställda i hälso- och sjukvården som försöker möta patienternas behov utan tydligt uppdrag. Den nuvarande situationen är oacceptabel.

Utvecklingspotentialen är stor när det gäller regionens insatser och stöd gentemot länets kommuner och skolhuvudmän. Vi vill lyfta några konkreta förslag som vi har presenterat både när vi styrde regionen och nyligen genom möten och motioner. Vi ser inte dessa förslag som ”satsningar” utan som helt nödvändiga reformer för att säkerställa en acceptabel lägstanivå:

• Följ Socialstyrelsens nationella riktlinjer kring ADHD och autism

Riktlinjerna betonar vikten av att neuropsykiatriska utredningar inte fördröjs och att lämpliga insatser sätts in direkt. Ofta behövs insatser från hälso- och sjukvården, socialtjänsten, förskola/skola och ibland andra instanser. Regionen måste säkerställa att det inte är familjerna som bär samordningsansvaret.

• Regionen måste ta ett större ansvar för barn med språk och talsvårigheter

Tillgången till logopeder är undermålig. Köerna är långa, barn skickas till andra län för logopedstöd och tillgången är väldigt ojämlik i vårt län. Region Uppsala måste ta ett större ansvar för utredningar och behandlingar av barn med språk- och talsvårigheter.

• Avskaffa vårdens stuprör

Det är vården som ska samordnas kring patienterna, inte tvärtom. Idag ligger barn- och ungdomspsykiatrin under en förvaltning medan habiliteringen ligger under en annan. Däremellan finns vårdcentraler, barnspecialistmottagningar och elevhälsan. Problem uppstår när exempelvis habiliteringen saknar läkare och vårdcentralernas allmänläkare saknar kunskap inom neuropsykiatri, ADHD och autism. Barn och familjer bollas runt när det ska ordnas med exempelvis intygsskrivning och sömnbehandling.

• Prioritera fast vårdkontakt

Arbetet med fast vårdkontakt måste prioriteras som ett led i att undvika att ansvaret för att samordna välfärdens olika kontakter hamnar på familjerna.

• Utveckla bättre digital samordning och stöd

Region Uppsala och länets kommuner måste prioritera arbetet med säker digital kommunikation (SDK) och sammanhållen plan på 1177. Regionen bör även utveckla en digital plattform som stöd för elevhälsan. Goda exempel finns från vårt grannlän Stockholm, där detta redan är verklighet.

Det går inte att vänta längre. Vi välkomnar regeringens pågående utredning för att stärka elevhälsan, men vi måste redan nu ta tag i dessa frågor i Uppsala län. Vi behöver förtydliga vårdkedjan för barn och unga, sätta in rätt insats i rätt tid och skapa en samordning som faktiskt fungerar.

Emilie Orring (M), oppositionsregionråd, Region Uppsala
Cecilia Linder (M), oppositionsregionråd, Region Uppsala