Kategori: Nyhet

På 100 år gick Sverige från att vara ett av Europas allra fattigaste länder, till att bli ett av världens rikaste. Men också ett av världens mest jämlika och mest jämställda länder – där miljoner människor lyckades göra fantastiska klassresor. Idag tänkte jag berätta om varför det blev så – om vilka värderingar som har skapat det här framgångsrika Sverige. Men också om hur vi bygger Sverige ännu starkare för framtiden – och vad som egentligen står på spel i valet om exakt ett år.

Min mamma Karin växte upp på 40- och 50-talen. Hon var enda barnet och de bodde, som så många andra på den tiden, i ett rum och kök – på Traktörsgatan i Helsingborg. Morfar på kökssoffan. Mormor i vardagsrummet. Morfar var snickare och mormor städade på varuhuset EPA. Mamma Karin blev den allra första i vår familj som tog studenten.

Mormor var så oerhört stolt över det, att mamma fick komma till varuhuset för att visa upp sin vita studentmössa för mormors arbetskamrater. Mamma blev sen också den första i vår släkt att läsa på universitetet – i Lund – och hon blev sen lärare i matematik och fysik. Utbildningen och lärarjobben gjorde henne verkligen inte rik – i vart fall inte på pengar – men gav henne helt andra möjligheter i livet, än de som mina morföräldrar hade fått. Mamma var förstås glad över det – mormor och morfar var ännu gladare. Min mamma lärde sig att det mesta faktiskt var möjligt i Sverige. Men också att ingenting kommer gratis.

Det är roligt om man lyckas, tyckte hon – men att verkligen anstränga sig och göra sitt bästa, det var det finaste hon visste. Det här ju var en tid när Sverige förändrades väldigt snabbt. Vår industri gick på högvarv efter andra världskriget. Nya företag byggdes upp av svenska entreprenörer, ofta på svenska uppfinningar – och blev snabbt globala.

Telefonväxlar från Stockholm kopplade samman människor i USA. Möbler från Småland såldes och säljs fortfarande i blågula varuhus och inreder hem i Australien. Kullager från Göteborg fick bokstavligt talat fart på ekonomin. Och Sverige har sedan Abbas dagar gjort bra popmusik för hela världen – och nu gör vi dessutom musiken tillgänglig i varje mobiltelefon runt om i hela världen.

Vi tillvaratog våra unika naturresurser – malmen, skogen och vattnet – men vi såg också till att bevara de naturvärden som människor fortfarande vill njuta av. Havet och sjöarna, fjällen och skogarna. Själv gick jag i somras Kungsleden med familjen – från Abisko till Kebnekajse och Nikkaluokta. Allemansrätten symboliserar att i vårt land har vi frihet – och tar vi ansvar. Visst fanns det konflikter – fack och arbetsgivare tyckte självklart olika om lönerna, men gjorde ändå gemensam sak och byggde tillsammans ett framgångsrikt näringsliv och ett tryggt arbetsliv. De förenades i insikten att frihandel, arbetsfred och en växande ekonomi i längden är bra för alla. Om man först skapar resurserna, kan man sen gräla om hur de bäst ska fördelas.

Min mamma Karins resa är förstås unik för henne och för min familj – men samtidigt var det en rätt vanlig livsresa, en vanlig svensk klassresa, som har format miljoner andra svenska familjer också. Det gör den till en del av Sveriges historia. Det är här inget perfekt land, men det är vårt land. Och jag älskar det.

Låt oss stanna upp en stund och vara stolta över Sverige och allt det vi har åstadkommit. Men låt oss också ta in att inget av det här skedde över en natt och att allt byggde på goda värderingar och hårt arbete – på en svensk känsla för rättvisa. Här finns det lärdomar även för dagens Sverige.

Vi är olika, och vi vill vara olika – men vi är det i samma land och Sverige är inte bara vårt gemensamma hem, utan Sverige är också vårt gemensamma ansvar. När miljontals svenskar varje dag går upp på morgonen och gör sin del, drar sitt strå till stacken – då blir det bra för hela samhället.

Så när du bygger ditt hem, din familj och ditt företag – då bygger du också Sverige. När det går bra för dig, då går det bra också för Sverige.
När dina barn lyckas i skolan, då lyckas också Sverige. Och när du hjälper någon som behöver din hjälp, då hjälper du också Sverige. Nu vilar uppgiften att bygga ett bättre Sverige på oss. Inte bara på oss som har samlats här idag – men verkligen också på oss. Uppgiften att lämna efter oss ett bättre land till våra barn och barnbarn är även vår generations stora uppgift.

Moderaternas politiska projekt handlar i grunden om att skapa ett rättvisare samhälle, som ger alla möjligheten att forma sitt eget liv. Och i Sverige har vi bra förutsättningar: Vi har gemensamt finansierad välfärd, som vi numera kombinerar med rätten att välja själv och med respekten för att vi är olika. Vi har kostnadsfri utbildning, från lågstadiet till universitetet. Öppen för alla, inte bara för några få. Ingen kan på allvar säga att de inte fått möjligheten till bra utbildning. Men att verkligen lära sig – det måste man fortfarande göra själv.

Vi är toleranta och tillitsfulla. Vi och våra nordiska grannar tillhör världens främsta demokratier. Hit kan du komma som treåring och 36 år senare blir en uppskattad och respekterad svensk kulturminister. Parisa Liljestrand står upp för en svensk kulturkanon, som hjälper oss att förstå Sverige.

Vi tror på jämställdhet med lika rättigheter för kvinnor och män. Och från Ellen Key och Pippi Långstrump tar vi med oss övertygelsen att också barn är människor, värda att respektera och lyssna på. Vi är nyfikna, teknikintresserade och rätt optimistiska. Nya idéer blir till nya företag. Vi har flest unicorns i hela världen utanför Silicon Valley. Och i Sverige får man tycka vad man vill. Även om Mellanöstern. Men man får inte sprida hat, hot och antisemitism.

I måndags förföljdes Carl-Oskar Bohlin av skränande Palestina-aktivister i Gamla stan. Judar i Stockholm, Göteborg och Malmö vittnar om samma sak. Det här är farligt. Och så gör vi inte i Sverige. Här saboterar vi inte varandras demokratiska möten. Här kan vi tycka olika, men ändå visa respekt. Den svenska vänstern måste börja ta ansvar för sin hotfulla svans. Ta inte Mellanösterns alla konflikter till svenska gator och torg!

Ett rättvist Sverige kräver att man tar ansvar, är strävsam och skötsam. Annars blir samhället orättvist mot dem som tar ansvar.
I ett rättvist Sverige ska inte skötsamma människor behöva stanna inne, för att farliga människor rör sig ute.
I ett rättvist Sverige ska fusk straffa sig, medan ansträngning ska löna sig. 
I ett rättvist Sverige får man inte bara det man vill, utan man gör också det som krävs.
I ett rättvist Sverige är det inte varifrån du kommer som räknas, utan vart du är på väg.

Här tror vi på löftet om social rörlighet, inte på hotet om social ärftlighet. Klass, kön eller klan ska inte avgöra ett barns framtid. Det är rättvisa på riktigt, och det är det Sverige som jag vill bygga tillsammans med er.
Rättvisa är inte att alla är lika, eller att det blir lika för alla, utan att alla i trygghet och framtidstro får chansen att forma sitt eget liv.

I valet för tre år sedan fick vi moderater en stor uppgift av svenska folket: att få ordning på Sverige. Att börja lösa problem som tillåtits växa sig alldeles för stora, alldeles för länge. Låt mig bara påminna om hur det var då:
Regeringar som föll och hela statsbudgetar som föll – inte en gång, utan gång på gång.
En socialdemokratisk statsminister som röstades bort av riksdagen och en annan som inte ens hann tillträda, innan hon också tvingades avgå. Hela regeringsmakten hängde på en vänsterpartistisk vilde. Mitt under pågående Natoförhandlingar. De dödliga skjutningarna hade tredubblats och Sverige tog på åtta år emot 300 000 asylsökande, utan en tanke på konsekvenserna.

Inflationen var över 10 procent, bolåneräntorna rusade mot en tredubbling, dieseln kostade 28 kronor litern och elpriserna var extrema, sedan partierna till vänster hade stängt fyra kärnkraftsreaktorer.
Det här var ett Sverige som blev fattigare och farligare. Svenska folket såg det och röstade bort både den regering och den vänsterpolitik som hade tagit Sverige dit. Socialdemokraterna var helt enkelt regerings-odugliga.

Nu har vi lagt om kursen för Sverige. Den regering som jag leder har haft bråttom – för bråttom tycker de som själva inte lyckades åstadkomma något. Och vi smeker inte alla medhårs. Vi säger som det är och vi gör det vi har sagt. Det här är en regering som får saker gjorda. Vi har pressat ned den höga inflationen. Bara det minskar kostnaderna för välfärden med 50 miljarder kronor. Och ger oss möjlighet att använda våra välskötta offentliga finanser.

Efter inflationsåren kan vi ingjuta framtidstro. Fler ska få känna att pengarna räcker till. Och vi har ett besked till alla familjer som har kämpat så hårt och så länge: nu är det er tur – nu kommer återbäringen.

För det är vanliga löntagare, som poliser och sjuksköterskor, kockar och kassörer som har förlorat mest. ”Höj bidragen”, ropar oppositionen till vänster, men glömmer säga att de också vill höja skatten. Men det är fel väg att gå.

Vi lättar istället på skattetrycket, så att det blir mer kvar i plånboken för den som jobbar. Vi ser till att de med låga och medelhöga inkomster får behålla mer. Det ska löna sig bättre att jobba än att leva på bidrag. Vi tror på arbetslinjen.

Vi ser till att den som jobbar över och jobbar helg får behålla mer. För man ska åtminstone få hälften kvar. 
Vi ser till att maten blir billigare med halverad matmoms. Samtidigt sätter vi hård press på butikerna att verkligen sänka priset.
Vi sänkte den orimliga reduktionsplikten och en tank diesel kostar nu 500 – 600 kronor mindre, så att människor har råd att både ta sig till jobbet och skjutsa barnen till träningen.
Och vi gör det mer lönsamt att spara genom att sänka skatten på ISK. Även nästa generations ungdomar borde få chansen att spara ihop en kontantinsats till sitt allra första egna hem.
Med vår politik kommer en vanlig familj, där båda jobbar heltid sammantaget få behålla 43 000 kronor mer efter skatt under den här mandatperioden. I ett rättvist Sverige ska ansträngning alltid löna sig.

Vi har börjat få ordning på Sverige.
Medan invandringen till Europa har ökat, så har asylinvandringen till Sverige minskat. Nu till den lägsta nivån sedan 1985. Då får vi chans att klara integrationen.
Sverige har fått 2 400 nya poliser, och de poliserna har fått helt nya verktyg: hemlig avlyssning, säkerhetszoner och anonyma vittnen. Poliserna behöver inte längre kämpa i underläge.

Sedan årsskiftet tar polisen de kriminella gängens lyxprylar och statussymboler – bilar, smycken och dyra klockor. Hittills för 86 miljoner kronor. Gissa om det svider. Och förra året dömdes 19 000 fängelseår ut. Inte till en och samma person alltså, men det är mer än någon gång förut. Och därför har Gunnar Strömmer kommit överens med Estland om att hyra 600 fängelseplatser där.

Just det beslutet kräver 3/4 majoritet i Sveriges riksdag. Snart är det upp till bevis. Vill verkligen Socialdemokraterna stoppa den reformen? 

Vi gör allt det här för att brottslingar ska sitta inne.
Vi gör det för att hederliga människor ska våga vara ute.
Vi gör det för att det är rättvist!

I torsdags presenterade Pål Jonsson det 20:e militära stödpaketet till Ukraina. Mer artilleri, fler drönare och ny ammunition. Allt det gör nytta på de slagfält där Ukrainas, Europas och Sveriges frihet försvaras varje dag.

Vi rustar upp vårt eget militära försvar. Vi återuppbygger civilförsvaret. Vi är en respekterad medlem i Nato och vi har redan bidragit med svenska soldater i Lettland, med svenska Gripen som skyddar vapenleveranser till Ukraina, och med svenska fartyg som bevakar Östersjön.

Vi uppvärderar det svenska medborgarskapet, ställer krav på att man lär sig svenska språket och gör upp med den gamla slappheten där till och med mördare kunde bli svenska medborgare.

Den 1 juli kom de första lättnaderna i strandskyddet. Och det är bara början. För första gången på 40 år kommer det byggas ny kärnkraft i Sverige.

Och så har vi succén med gårdsförsäljningen. Nu avskaffar vi också det gamla matkravet och kravet på att det måste finnas sittplatser inomhus för att få servera ett glas vin utomhus. Ärligt talat – hur svårt kan de va?

Sverige är på rätt väg, men vi har en lång resa kvar. Det här är inte slutet. Inte ens början på slutet – det kanske är slutet på början.
Jag sa före valet att det är en stor uppgift att få ordning på Sverige och att det tar tid att laga saker som gått sönder i decennier. Och jag menade det. Hade det här varit en enkel uppgift hade ju till och med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet klarat det.

Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Hålla huvudet kallt och kursen rak. Den kommande mandatperioden vill jag att Sveriges hårt arbetande familjer ska få uppleva bättre tider och få mer kvar i plånboken.
Samtidigt ska vi klara av enormt stora statliga investeringar i både yttre och inre säkerhet, både försvaret och rättsväsendet. Allt detta kommer kosta väldigt mycket pengar. De pengarna måste vi som land tjäna.

Receptet heter ökad tillväxt. I en växande ekonomi får vi råd med mer. En växande kaka klarar stora uppgifter, med rimliga skatter. Det är samma recept som en gång i tiden gjorde oss till ett av världens rikaste länder.
En helt färsk rapport visar att tillväxttakten i Sverige har varit hälften så hög de senaste tio åren, jämfört med decennierna före. Från och med 2014 har Sverige halkat efter rejält.
Det råkar vara samma år som Socialdemokraterna och vänsterpartierna tog över, men det är faktiskt inte hela orsaken. Pandemi, krig och tullar har inte gjort saken bättre. Men deras oförmåga att genomföra reformer hade också stor betydelse. Det finns inga mirakelkurer för ökad tillväxt, men vi vet av egen svensk erfarenhet vad som måste göras – och vad som är direkt skadligt.

Vi vet att tillväxtreformer tar tid. Men det finns momentum nu. Fler och fler svenskar förstår att vi inte kan fortsätta halka efter. Varken Sverige eller resten av Europa. Därför är det nu dags att samla människor och partier som kanske tycker olika om andra frågor, men som skulle kunna enas om att Sverige behöver en ny epok av hög tillväxt.

Idag bjuder jag in till en svensk tillväxtpakt. Jag riktar mig främst till de som i grunden tror på marknadsekonomi och internationell handel. Och som förstår vikten av småföretagande. Där finns den stora potentialen – dagens många små företag kan bli morgondagens riktigt stora.

Jag riktar mig till dem som i den här oroliga tiden ser tillväxt som en ödesfråga för vårt land och vår kontinent. Som trots skilda åsikter i andra frågor, kan enas om reformer som långsiktigt ökar den svenska tillväxten.
Några saker är helt självklara och görs redan: större investeringar i forskning och infrastruktur. Nödvändigt, men inte tillräckligt.
Andra frågor har visat sig vara märkligt känsliga: Som att värna svenskt skogsbruk mot klåfingriga EU-regler, att förenkla sega svenska tillståndsprocesser, att snabba på olika miljötillstånd, och att begränsa antalet överklaganden.

Det kommer krävas hårda nypor om man ska få något gjort. För bakom varje paragraf finns inte bara en fin tanke, utan också en hel armé av jurister och aktivister som vill stoppa varje förändring. Och då sker ingenting alls. Då står det stilla. Precis som en del faktiskt vill.

En tillväxtpakt behövs för att ta striden mot dem som i grunden inte vill ha tillväxt. Som hellre fördelar en minskande kaka, än ser till att kakan växer. 
Tillväxtpakten behövs också för att motverka skadliga beslut, som höjda skatter på arbete, som höjda skatter på sparande, som höjda skatter på företagande.
Och därför vänder jag mig nu till de icke-socialistiska partierna med den här inbjudan till en svensk tillväxtpakt.
Jag kommer under hösten prata med de partier som inför nästa mandatperiod vill samverka för att företagande, entreprenörskap och investeringar ska belönas i Sverige.

Tillväxt är ett abstrakt begrepp. Och skillnaden mellan 1 procent och 2 eller 3 kan tyckas liten. Men det gör stor skillnad. Och vi gör det inte för siffrornas skull.
Vi gör det för människorna bakom siffrorna.
Vi gör det för den som kommer tidigt och tänder lampan på jobbet. Sätter på kaffet. Som stannar sent på kvällen. Vi gör det för att var och en ska få en bättre vardag. Framför allt en bättre morgondag.

En växande ekonomi är en del av löftet om ett bättre Sverige, där vi kan göra mer, var och en och tillsammans. En växande ekonomi ger bättre livschanser till fler barn.
En växande ekonomi är bra, inte bara för den som redan har ett jobb, utan framför allt för den som vill få ett.
En växande ekonomi är bra, inte bara för den som redan är företagare, utan framför allt för den som vill bli det. Som en gång hade ett UF-företag, och som nu skulle vilja våga ta ett steg till.
Och en växande ekonomi är bra, inte bara för alla oss som redan har barn – utan också för alla dem som drömmer om en större bostad, som skulle rymma en större familj.

För mig är det här är en del av det svenska samhällskontraktet. En del av ett rättvisare Sverige. Där våra gemensamma ansträngningar för vårt land, går hand i hand med dina personliga drömmar om din egen framtid.

Nästa år är det val – igen. Och två alternativ står mot varandra – igen. Socialdemokraterna gör nu den största vänstersvängen sedan 70-talet, när de ville socialisera näringslivet och marginalskatterna var över 100 procent.

Den vänstersvängen ska sedan kompromissas med både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det skulle bli dyrt.
Vänsterpartiet vill återinföra fastighetsskatt.
Miljöpartiet vill höja skatten på ISK-sparande.
Båda vill höja skatten på arbete. Båda vill kraftigt öka asylinvandringen.

Vänstern vill tillsammans med de unga socialdemokraterna att Sverige lämnar Nato.
Det är häpnadsväckande omdömeslöst.
Socialdemokraterna och deras kompisar är fortfarande regeringsodugliga.

Efter den ogenomtänkta invandringspolitiken vill Socialdemokraterna nu lösa segregationen genom att ”blanda befolkningen”, som de säger.
Deras plan är att barn som bor i välfungerande områden ska användas som integrationsverktyg åt andra.
Men problem med kriminalitet, hederskultur och klanvälde löser man inte genom att sprida dem, utan genom att på ett seriöst sätt ta tag i dem.

I en orolig tid när Sverige trängs mellan Rysslands militära krig mot Ukraina och USA:s hot om handelskrig mot Europa, måste vi värna svensk säkerhet och svensk ekonomi.
Det är inte läge för politiska experiment.

Det vi moderater gå till val på är något helt annat:
Allt för många svenskar känner att samhällskontraktet inte längre håller. 
Ska vi kräva att du gör ditt så måste också staten göra sitt. Inte ge allt till alla. Inte höja bidrag med ena handen och höja skatten med den andra. Men stå upp för både rättigheter och skyldigheter.

Sverige ska vara ett samhälle där ansvar lönar sig. Där unga känner framtidstro, där vi värdesätter dem som bygger, vårdar, skyddar och utbildar. Där våra gemensamma resurser används klokt och alla som bidrar känner att det är värt det. 
Vi moderater står på de hårt arbetande människornas sida.
Vi vill att vanliga människor ska ha mer kvar i plånboken, få valuta för sina skattepengar och att deras barn och framtidens barn får fler möjligheter i livet, inte färre.

Vi håller på att ta Sverige ur den mest akuta krisen. Vi har knäckt inflationen, vi har sänkt skattetrycket, minskat asylinvandringen och börjat ta itu med brottsligheten.
Vi har påbörjat en förändringsresa från ett Sverige som blev farligare och fattigare till ett Sverige som blir tryggare och framgångsrikare, och den resan spänner över långt mer än denna första mandatperiod.

Jag vill bygga ett rättvisare Sverige. Ett Sverige där strävsamhet lönar sig, där brott straffar sig och där ansvarstagande medborgare känner trygghet och framtidstro. Ett Sverige som vi med stolthet kan lämna över till nästa generation.

En bättre morgondag väntar.

Den moderatledda regeringen har enats om att sänka den särskilda inkomstskatten för utlandssvenskar. Beslutet innebär att SINK-skatten sänks från dagens 25 procent tillbaka till 20 procent – i två steg.
– Jag glad att vi nu sänker skatten för utlandssvenskar, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen höjde SINK från 20 till 25 procent, trots att utlandssvenskar inte använder det svenska välfärdssystemet i samma utsträckning som personer bosatta i Sverige. Syftet med SINK är också att förenkla beskattningen för utlandssvenskar, men eftersom inkomstskatten i Sverige sänkts samtidigt som SINK höjts har det blivit mindre fördelaktigt att använda sig av systemet.

Från och med 2026 inleds en stegvis sänkning av skatten:

• 2026: skattesatsen sänks från 25 till 22,5 procent.
• 2027: skattesatsen sänks från 22,5 till 20 procent.

Reformen innebär att nästan 90 000 personer bosatta utomlands får sänkt skatt. Samtidigt beräknas statens skatteintäkter minska med 340 miljoner kronor 2026 och 680 miljoner kronor per år från 2027.
– Det är inte rimligt att svenskar som bor utomlands, och som i många fall redan betalar skatt i det land där de är bosatta, dessutom ska beskattas hårt i Sverige. Därför är jag glad att vi nu sänker skatten för utlandssvenskar, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Efter flera år av hög inflation, ökade kostnader och ett osäkert globalt handelsläge vill den moderatledda regeringen nu stärka förutsättningarna för företagare. I höstbudgeten presenteras därför ett nytt företagarpaket i tre delar.

Företagarpaketet syftar till att långsiktigt stärka näringslivets konkurrenskraft och skapa bättre förutsättningar för fler jobb i hela landet. Genom en kombination av skattesänkningar, förenklade regler och riktade insatser vill den moderatledda regeringen göra det enklare att både starta och driva företag. Tanken är att fler ska våga satsa, investera och växa – samtidigt som de som redan driver företag får mer tid över till sin verksamhet i stället för administration. Här är företagarpaketets tre delar:

1. Lägre arbetsgivaravgifter för unga

En central del i satsningen är att göra det billigare att anställa. Den moderatledda regeringen föreslår tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för unga under åren 2026 och 2027. För löner upp till 25 000 kronor i månaden minskas arbetsgivaravgiften med en tredjedel, vilket motsvarar cirka 2 700 kronor per anställd ung person. Totalt innebär det en sänkning av arbetskraftskostnaderna med åtta procent.

Regeringen menar att detta ger en dubbel effekt: det blir enklare för unga att ta sitt första kliv in på arbetsmarknaden samtidigt som branscher som drabbats hårt av pandemin och inflationskrisen – exempelvis restaurang- och handelssektorn – får ett riktat stöd. Reformen beräknas minska statens skatteintäkter med omkring sex miljarder kronor.

2. Nya 3:12-regler för fåmansföretag

En annan del av företagarpaketet är förbättrade regler för fåmansföretag. I dag är omkring 1,5 miljoner personer anställda i fåmansföretag, och de spelar en avgörande roll för svensk ekonomi. De nya reglerna innebär bland annat förändringar i beräkningen av gränsbeloppet för lågbeskattad utdelning.

För en ensam ägare kan det betyda att möjligheten till lågbeskattad utdelning ökar med upp till 100 000 kronor per år, förutsatt att vinsten i bolaget tillåter det. Totalt väntas reformen ge skattesänkningar för över 60 000 företagare och minska den administrativa bördan av 3:12-regelverket med en tredjedel.

3. Kraftsamling för regelförenkling och minskade kostnader

Regeringen lyfter även företagens omfattande regelkostnader, som beräknas uppgå till omkring 400 miljarder kronor årligen. För att minska dessa kostnader aviseras nu flera satsningar i budgeten.

Bland annat ska tillståndsprocesser kopplade till EU-regler snabbas upp på fyra myndigheter, en digital identitetsplånbok införas för att underlätta företagarnas vardag och en satsning på elektronisk godstransportinformation genomföras. Dessutom förstärks myndigheternas digitalisering och vägledning inom frågor som rör upphovsrätt och innovation.

Företagen är grunden för Sveriges välstånd. De skapar jobben, innovationen och investeringarna som gör att vi kan ta oss ur lågkonjunkturen – nu förbättrar vi förutsättningarna för Sveriges alla företagare.

Den moderatledda regeringen tar nu nästa steg för att stärka hushållens ekonomi och ge människor mer kvar i plånboken. I det nya ”Hushållspaketet” sänks skatten på arbete, pension samt på sjuk- och aktivitetsersättning. Elskatten sänks och ett högkostnadsskydd mot höga elpriser införs. Dessutom minskar avgifterna för förskola och fritidshem.

När den moderatledda regeringen tog över låg inflationen på omkring tio procent och priserna steg snabbt. Regeringens första mål var att få ner inflationen med en stram ekonomisk politik, samtidigt som arbetande familjer fick lättnader genom skattesänkningar.

Nu när inflationen har minskat vill den moderatledda regeringen gå vidare och ytterligare stärka hushållens ekonomi. Vi sänker skatten på arbete – för att det alltid ska löna sig att arbeta – och för att stärka hårt arbetande människors plånböcker. 

En vanlig familj med en polis och en sjuksköterska, två barn i förskoleålder och en villa beräknas få cirka 1 800 kronor mer i plånboken varje månad nästa år. Sammanlagt under mandatperioden blir skattesänkningarna mer än 43 000 kronor per år – nästan som en extra månadslön.

Hushållspaketet innehåller:

• Sänkt skatt på arbete och pension genom förstärkt jobbskatteavdrag och grundavdrag från 1 januari 2026.
• Sänkt skatt på sjuk- och aktivitetsersättning, så att skatteklyftan mot arbetsinkomst tas bort från 1 januari 2026.
• Sänkt elskatt i hela landet med 9,875 öre (inkl. moms) från 1 januari 2026.
• Lägre avgifter för förskola och fritidshem inom ramen för maxtaxan.
• Högkostnadsskydd mot höga elpriser från november 2025 och under hela 2026, som gäller när elpriset överstiger 1,5 kr/kWh i ett elområde.

Många svenskar har haft det tufft ekonomiskt de senaste åren. Matpriserna har stigit och för många familjer är det svårt att få pengarna att räcka till. Nu presenterar den moderatledda regeringen ett så kallat matprispaket i budgeten för 2026.

Paketet innehåller tre delar: en tillfällig sänkning av momsen på livsmedel, en särskild kommission som ska hålla koll på matpriserna och ett uppdrag till Tillväxtverket om att förenkla regler för dagligvaruhandeln. Totalt beräknas satsningen kosta staten drygt 15,9 miljarder kronor under 2026.

När den moderatledda regeringen tog över hade Sverige en inflation på runt tio procent, vilket snabbt gröpte ur hushållens ekonomi. Därför har regeringen lagt stor vikt vid att hålla en stram budgetpolitik för att pressa tillbaka inflationen – samtidigt som man sänkt skatter för att stötta hårt arbetande människor. Men trots det har många familjer det fortfarande kämpigt.

Tre delar i matprispaketet

1. Tillfälligt sänkt moms på livsmedel
Momsen på mat sänks tillfälligt från 12 till 6 procent mellan 1 april 2026 och 31 december 2027. Det innebär att matkassarna blir billigare för alla. För en familj med en polis, en sjuksköterska och två barn väntas besparingen bli ungefär 6 500 kronor per år.

2. Matpriskommission som följer utvecklingen
För att säkerställa att momssänkningen verkligen märks i butikernas prislappar inrättas en matpriskommission. Konsumentverket får i uppdrag att, tillsammans med andra myndigheter, följa utvecklingen och se till att priserna sjunker som tänkt.

3. Förenklade regler för matbutiker
Tillväxtverket får i uppdrag att se över vilka regler som kan förenklas för dagligvaruhandeln. Tanken är att det ska bli lättare att driva matbutik, vilket kan öka konkurrensen och pressa priserna. Regeringen vill också att Konkurrensverket ska hjälpa kommuner att underlätta etableringen av nya matbutiker.

Vi ses ju här i solens hemstad för att välkomna den vår som nu är på väg.

För att fira de politiska framgångar som vi, nationellt och i kommuner och regioner, har

jobbat så hårt och så länge med.

För att tanka energi och hämta inspiration hos varandra. Vi är 1 700 moderater här inne, som

har vigt våra liv till att göra just vår plätt på jorden till en bättre plats. Även vi behöver rå om

varandra ibland.

Och vi ses för att sikta mot valet nästa höst.

Allt det ska vi göra – också.

Men nu knackar världen på. Och som ledare gör vi allra först det vi måste, inte bara det vi

helst skulle vilja.

För vi lever i allvarstider.

I en värld där mycket av det som vi i decennier har tagit för givet, inte längre kan tas för givet.

Inte minst för oss här inne, har ju tron på fria människor i fria demokratier med fria

ekonomier präglat vår syn på världen.

Vår syn på vad som skapar välstånd.

Vår syn på civilisation, anständighet och medmänsklighet.

Vår syn på internationellt samarbete – att den regelbaserade världsordning som skapades av

USA efter andra världskriget, är värd att skydda och bevara.

Vår syn på att det ytterst bara är frihet som ger fred.

***

Som så många andra pappor, hade min pappa en favorithistoria – eller rättare sagt två. Båda

handlade om president John F. Kennedy. Och båda handlade om Europa.

I den första är JFK på besök i Frankrike och väl framme så presenterar han sig, med spelad

ödmjukhet, som ”mannen som följer med Jacqueline Kennedy till Paris”.

Det tyckte min pappa var omåttligt rolig. Det tyckte inte resten av familjen.

I den andra berättar min pappa när samma president står upp mot det sovjetiska förtrycket.

President Kennedy avslutar sitt tal i Västberlin 1963 med de klassiska orden ”Ich bin ein

Berliner”.

Även den gången stod världen vid ett vägskäl.

Jag minns ju inte, för jag var inte ens född.

Däremot minns jag när president Reagan 25 år senare – och även han på plats i Berlin –

krävde precis det som sen hände.

Han sa: ”Mr Gorbachev, tear down this wall.”

Det var amerikanska presidenter som höll de talen. Men de hade hela västvärlden med sig.

Det transatlantiska samarbetet besegrade först nazismen och sen kommunismen.

Det här var en tid för stora segrar – men det var inte en tid när man tog segern för given.

Gång på gång har vi visat, att när den fria världen står enad mot den auktoritära, så vinner vi.

Inte på en dag och inte utan ansträngning eller uppoffring – men vi vinner.

Det är därför den fria världen är så hatad och så fruktad av alla dem som vill kuva sin egen

befolkning och kränka sina grannländer.

Ingen nation vet det just nu bättre än Ukraina.

På papperet var de chanslösa.

Skulle det ta tre timmar, tre dagar eller till och med tre veckor att erövra Kiev, frågade de

cyniker som inte ville beväpna den angripna demokratin.

Nu har Ukraina i mer än tre år förvarat sin överlevnad som självständig nation.

Och när vi säger att de slåss också för oss, så menar vi det bokstavligt.

Bara en timmes flyg härifrån har våra finska, baltiska och polska grannar levande minnen från

det ryska förtrycket.

Just nu går fronten i östra Ukraina, men den kunde lika gärna gått någon annanstans i

Europa.

Det finns inga som önskar fred i Ukraina lika mycket som alla ukrainare, hemma och

utomlands. Men kapitulation är inte fred.

Två gånger de senaste tio åren har Ryssland först slutit, och sen brutit, avtal med Ukraina –

avtal som skulle leda till fred.

Och det tog ett tag – men Europa är inte längre en naiv kontinent.

Freden måste bli trovärdig och hållbar. Och trovärdig fred blir det bara om Ukraina får

förhandla från en styrkeposition.

Peace through strength, som det heter på engelska.

***

Och varje gång jag träffar Volodymyr Zelensky och hans hustru Olena, så tänker jag på hur

annorlunda livet kan bli för en barnfamilj.

Och jag tänker på det stoiska lugn som de utstrålar tillsammans – och inför världen.

De symboliserar vad som kan drabba ett helt folk. Men också vad ett samlat folk kan

åstadkomma tillsammans.

För oss här inne, är det ett privilegium att stå på deras sida. //Slava Ukraini!

***

Jag vet att många känner oro över det som händer i världen. Kanske rentav rädsla.

Mina egna döttrar mönstrade före Rysslands invasion, men de ryckte in och gjorde

värnplikten under pågående krig.

Det som skulle bli ett äventyr i grön uniform, blev plötsligt mycket mer på allvar. Även för

oss föräldrar.

Det är fullt normalt att känna oro i dessa tider.

Men kom ihåg att Sverige står starkt.

Låt oss förädla vår individuella oro till gemensam beslutsamhet.

Låt oss berätta för våra barn och ungdomar att vi ser och förstår faran, men att vi också är

förberedda på den.

Och att vi nu gör det, som lägets allvar kräver.

Sedan nästan exakt ett år är vi medlemmar i Nato.

Vi står inte längre ensamma, utan tillhör världens mest framgångsrika försvarsallians. Inget

Nato-land har någonsin blivit invaderat.

Vi rustar upp det svenska försvaret och vi uppskattas i Nato för vår militära spetskompetens:

I luften, på Östersjön, långt under havets yta.

Men också vår avancerade försvarsindustri och vår underrättelsekapacitet. Vi kan Ryssland.

Flera av de här svenska förmågorna försvarar oss på allierad mark – nu i Lettland och snart

också i Polen.

Det rent militära är förstås avgörande. Men många fler har viktiga uppgifter.

Alla som jobbar med det civila försvaret, med det som ger beredskap och skapar uthållighet.

Här gör ni i landets kommuner och regioner stora insatser.

Ytterst är försvaret av Sverige en uppgift för oss alla.

Så vad ni än gör på dagarna och vad det än står på era visitkort – så har vi ALLA en

gemensam uppgift att stärka vår motståndskraft.

***

Även ekonomiskt står Sverige starkt. Vi har sparat i ladorna för att ha råd att möta svåra

situationer. Alla länder klarar inte det.

Vi har ett framgångsrikt näringsliv. Vi har välutbildad arbetskraft och vi är vana vid stora

teknologiska förändringar. Det behövs i dagens värld.

Sist men inte minst – vi står enade som nation.

Jag sätter stort värde på att Sverige kan samlas i svåra tider. Tro mig: Alla länder klarar inte

det – heller.

Visst har vi tuffa debatter även här, och så ska det vara i en frisk demokrati. Men när det blir

allvar så håller vi ihop. I politiken, men också i hela vårt samhälle.

Från höger till vänster. Från norr till söder. Från stad till land. Både fack och arbetsgivare.

Ung och gammal. Kvinnor och män.

När vi verkligen prövas så är vi ETT Sverige.

Då ser vi mer till allt det som förenar oss, än till det som skiljer oss åt.

Vi står samlade bakom Ukrainas självständighet och samlade bakom det svenska stödet.

Vi står samlade för att bygga ett ännu starkare försvar, själva och tillsammans med andra.

Vi står samlade bakom demokratins och frihetens ideal, mot de krafter som vill splittra och

söndra.

Och det är inte första gången vi står samlade.

För över 100 år sedan kunde vi också enas i en farlig tid, för att snabbt rusta det svenska

försvaret.

Svenska folket skänkte till och med de pengar som krävdes för att bygga pansarskeppet

Sverige nere i Karlskrona. En väldigt tidig crowd-funding!

Vi samlades till stöd för Finland 1939, och vi samlades emot nazismen och kommunismen

under andra världskriget.

Vi samlades bakom välfärdssamhället under de goda rekordåren och bakom den svenska

arbetsmarknadsmodellen, som fortfarande bidrar till vårt framgångsrika näringsliv.

Vi samlades bakom de tuffa ekonomiska besluten efter 90-talskrisen, under finanskrisen och

eurokrisen.

Och många av oss samlades – bokstavligt talat – på Norrmalmstorg på Måndagsmötena för

ett fritt Baltikum.

För 30 år sedan samlades vi bakom EU-medlemskapet när krisen krävde det.

För tre år sedan samlades vi bakom Nato-medlemskapet, när kriget krävde det.

Och – för bara en månad sedan stod vi alla samlade bakom Örebro och hedrade dem som

drabbades av den fruktansvärda skolskjutningen.

Jag är övertygad om att svenska folket även den här gången förväntar sig samling i allvarstid.

***

Alla är vi en del av de långa linjerna.

Vi vandrar i fotspåren av de som har byggt Sverige – och det är vår skyldighet att lämna efter

oss ett ännu bättre land till nästa generation.

Ingen väljer vilken stund på jorden, som man får en stor uppgift. Men just nu vilar ansvaret

för Sverige på våra axlar.

Låt oss inte bedövas av det ansvaret, än mindre drabbas av högmod. Men låt oss ta ansvaret

på mycket stort allvar.

Och mina vänner, jag tror inte att något annat parti kan spela så stor roll och ta så stort

ansvar.

Moderaterna är den nya mittpunkten i svensk politik. Vi har blivit den samlande kraften.

***

Det sägs ibland att friheten inte har något pris. Och det är sant. Men det är lika sant att frihet

kostar.

Det här året lägger vi 143 miljarder kronor på vårt försvar. Det är en fördubbling på bara

några år.

Men inte ens det kommer att räcka.

Jag har gett finansminister Elisabeth Svantesson och försvarsminister Pål Jonsson uppdraget

att förbereda de beslut som kommer krävas för ett ännu starkare försvar.

Och låt mig säga några ord om våra utgångspunkter i det arbetet:

Ett starkare försvar kommer alltid kräva prioriteringar.

Vi vet att resurserna är begränsade.

Men vi kommer inte dra ner på vård, skola och omsorg. Vi kommer i alla lägen värna

välfärdens kärna.

Vi tänker inte heller införa nya skadliga skatter för att finansiera försvaret.

Tvärtom är det viktigare än någonsin att slå vakt om en dynamisk ekonomi som skapar

tillväxt och välstånd.

Det var faktiskt så som demokratierna vann kalla kriget.

Det här kommer att kosta. Men Sverige har starka statsfinanser, som gör att vi kan hålla högt

tempo i upprustningen.

Regeringen kommer i vårpropositionen presentera vår plan framåt för finansieringen av

försvaret. Vi kommer också fortsätta diskutera med de andra partierna i Sveriges riksdag. Ett

första samtal ägde rum redan i förra veckan.

Och jag hoppas på bred enighet om att Sverige – inom ramen för Nato – ska bygga upp ett

försvar som garanterar frihet och oberoende för generationer framåt.

***

Jag tror som ni vet mycket på värnplikten. Den är viktig för Sverige och jag skulle gärna se att

många fler killar och tjejer får rycka in.

Jag träffar rätt ofta värnpliktiga som gör sin personliga insats för vårt gemensamma land.

De bevisar för mig att Sverige inte bara är en plats för frihet och självförverkligande, utan

också en plats för ansvar och självuppoffring.

De förstår att ett fritt land måste kunna försvara sin frihet. Inte minst VI uppskattar den

inställningen.

Moderaterna kommer i regeringens budgetförhandlingar föreslå en kraftig höjning av

dagersättningen till Sveriges alla värnpliktiga.

Det är dags att visa vår uppskattning – även i pengar – för allt de gör för vårt land.

***

Ingen uppgift är viktigare för oss moderater än Sveriges och svenskarnas säkerhet. Yttre och

inre säkerhet hänger ihop. Båda behövs för ett tryggt samhälle.

Det här året inleddes med en bombvåg som satte skräck i hela södra Stockholm.

Många människor lade sig på kvällen, rädda för att väckas mitt i natten av ännu ett sprängdåd.

De yttre och inre hoten växer också ihop.

Iran anlitar gängkriminella för att begå brott som tjänar deras intressen. Främmande makt

letar efter våra sårbarheter.

Den ekonomiska brottsligheten omsätter nu mycket mer pengar än knarket. Och helt lagliga

verksamheter kan bli fasad för organiserad kriminalitet.

Gängen infiltrerar rättsväsendet och politiska partier.

De hotar vittnen och socialsekreterare.

DET är den systemhotande brottsligheten.

Och den bekämpar vi nu med att göra det vi lovade och det vi fick mandat för.

Vi har inlett den största offensiven mot den organiserade brottsligheten i svensk historia.

Hemlig preventiv avlyssning, säkerhetszoner, vistelseförbud, förverkandelagen som tar

gängens lyxprylar, anonyma vittnen, fler kameror, biometriska data och vräkning av kriminella

– är bara några riktigt stora reformer.

Polis och åklagare har under de senaste två åren fått fler kraftfulla verktyg av vår regering, än

de fått på två decennier av gamla regeringar.

Och vi ser resultat.

Polisen klarar upp många fler brott i den gängkriminella miljön och de förhindrar ännu fler

brott, innan de begås. Men de grovt kriminella har ännu inte givit upp.

Den senaste trenden är att lägga ut morduppdrag, som riktas till ungdomar på sociala medier

– fullt synligt för massor av barn att läsa.

Därför slår vi hårt mot den här cyniska gig-ekonomi på de stora plattformarna.

Vi ger polisen rätt att agera mot nätjättarna och vi skyndar på hemliga tvångsmedel även mot

barn under 15 år.

Vi ser över straffmyndighetsåldern och möjligheterna att sätta fotboja på barn som är

kriminella.

”De är ju bara barn”, invänder en del.

Just det, och just därför.

Vi har sagt det länge: Samhället måste agera tidigare och tydligare – för att det som är ett litet

problem idag inte ska bli en stor katastrof imorgon.

Det också hög tid att ställa krav på föräldraansvar.

Det är ju paradoxalt: så många föräldrar i Sverige ligger sömnlösa av oro för sina barn.

Så många slåss varje dag, för att deras barn ska få det stöd de behöver.

Medan andra föräldrar vägrar ta emot den hjälp som finns och som samhället vill ge.

Uppemot hälften tackar nej till frivilliga insatser från socialtjänsten.

Och den grupp som är mest ovillig att ta emot hjälp, är föräldrar till pojkar med

utomeuropeisk bakgrund.

Ett sånt misslyckande för Sverige, som en gång var bäst i världen på sociala insatser för både

föräldrar och barn.

I Malmö räknade man förra året till 870 misstänkta kriminella barn. Det motsvarar 35

skolklasser. Det säger något om problemets omfattning.

En majoritet av de 870 barnen hade blivit misshandlade i hemmet eller sett pappa slå

mamma.

ALLA barnen var sedan tidigare kända av socialtjänsten – framför allt på grund av

föräldrarnas bristande omsorgsförmåga.

Många av de föräldrarna vägrar än idag ta emot hjälp, trots att deras barn är på väg rakt in i

kriminalitet.

Sverige kommer aldrig kunna bryta nyrekryteringen av barn så länge föräldrar tillåts strunta i

sitt ansvar.

”Mer resurser!” ropar de till vänster.

Sant – och därför satsar vi nu tio nya miljarder över fem år på socialtjänsten. Men inga

resurser i världen hjälper mot föräldrar som vägrar ta emot stöd.

Sverige måste återupprätta föräldraansvaret.

Och det gäller inte minst alla frånvarande pappor som dumpar ansvaret på barnens mammor.

Att ta hand om sina egna barn är helt enkelt inte valbart.

Faktum är, att vi nu genomför de största förebyggande reformerna på många decennier.

Föräldrar som inte klarar av sin föräldrauppgift måste kunna tvingas till sociala insatser.

Vi kallar det för ”mellantvång”, och många socialsekreterare vet att det behövs.

I april rivs sekretessen mellan polis, skola och socialtjänst, så att samhället kan kraftsamla

kring barn i riskzon.

I sommar träder äntligen den nya socialtjänstlagen i kraft. Då blir det möjligt att gripa in i

mycket tidigare, innan problemen har vuxit sig stora.

Alldeles för många barn far illa i Sverige.

I januari infördes Lex Tintin, som skyddar barn från att tvingas umgås med en våldsam

förälder.

Det fanns en tid när Socialdemokraterna hade höga socialpolitiska ambitioner. Nu har

Moderaterna tagit över den rollen i svensk politik.

***

Allt det här är ju svåra frågor.

Det vet vi som någon gång har suttit i en socialnämnd och fattat de besluten.

Barn är varje förälders största ansvar i livet. De allra flesta tar det ansvaret. Och i Sverige

finns massor av hjälp att få.

Från MVC via BB till BVC, socialtjänsten, förskolan och skolan. Vi ska vara stolta över det!

Men Sverige är också ett land där ALLA barn ska ha goda möjligheter. Ett land där barn har

egna rättigheter, som inte ens deras föräldrar får ta ifrån dem.

Så när föräldrars ovilja att ta sitt ansvar, krockar med barns behov och barns rättigheter – då

står vi i vårt parti på barnens sida.

För två och ett halvt år sedan tog vår regering över ansvaret för ett land i kris.

***

Ett land med tvåsiffrig inflation.

Ett land med fler dödsskjutningar än nästan alla andra länder i Europa.

Ett land där skolresultaten sjönk, där till och med mördare kunde få svenskt medborgarskap.

Där fullt fungerande fossilfri energi stängdes ner av ideologiska skäl – mitt i

klimatomställningen.

I grunden ett fantastiskt land. Men illa skött. Ett land som kunde så mycket bättre.

Då fick vi mandatet att få ordning på Sverige.

Nu har vi fått ner inflationen och kan använda styrkan i de svenska statsfinanserna.

Vi har fått ordning på migrationen, så att det går att få ordning även på integrationen.

Vi har lagt om kriminalpolitiken och bytt fokus från dem som begår brott, till dem som

drabbas av brott.

Vi har lagt om energipolitiken så att all fossilfri el kan bidra till klimatomställningen. Om bara

två veckor lägger vi den historiska propositionen, som banar väg för flera nya reaktorer.

Vi har lagt om skolpolitiken. Vi gör rent hus med glädjebetyg, flummiga läroplaner, dåliga

lärarutbildningar och störande mobiltelefoner.

Vi gör historiska satsningar på forskning och infrastruktur. För att Sverige ska vara ett ännu

bättre land att leva i om 10, 20 och 50 år.

Ett land där ambitiösa människor vill bygga sin framtid, starta sitt företag och bilda sin

familj. Där unga människor både vill och vågar sätta barn till världen – igen.

Och – så här i dyrtider har vi sänkt skatten för vanliga löntagare och småsparare.

Sedan vi tog över har en vanlig familj fått behålla 23 000 kronor mer av sina egna inkomster.

Vi har stått upp för principen om hälften kvar.

En läkare som jobbar en extra helg ska inte mötas av en extra skatt, utan av ett extra

tack. Sverige har nu det lägsta skattetrycket sedan 1975.

***

Den regering som jag har förmånen att leda, är ett lag som kan samarbeta. Ett lag som får

saker gjorda. Det är laget före jaget.

En del tycker att regeringen har för bråttom – att vi går för långt och för fort.

Jag håller inte med. För nu behövs det både otålighet och uthållighet.

Och det behövs fyra år till – minst.

Fyra år till för att rusta upp vår inre och yttre säkerhet.

Fyra år till för att bygga ihop vårt land igen – efter decennier av ansvarslös invandrings- och

integrationspolitik.

Fyra år till för att garantera att de nya reaktorerna vid Ringhals verkligen byggs.

Fyra år till så att våra kunskapsreformer når ut till varje elev i varje klassrum.

Fyra år till för att fortsätta göra Sverige rikare, tryggare och friare.

Och den fråga som vi vill att väljarna ska ställa sig i valet nästa höst är denna:

Ska vi fortsätta få ordning på Sverige?

Eller vill ni gå tillbaka till den gamla kriminalpolitiken, den gamla invandringspolitiken, den

gamla energipolitiken och den gamla skolpolitiken?

Helt enkelt, tillbaka till den politik som en gång skapade problemen.

Det är vad som står på spel.

***

Mina vänner, Sverige är i grunden ett fantastiskt land.

Ett land av ingenjörer, innovatörer och entreprenörer.

Vi rankas som ett av världens mest innovativa länder och tidningar som Financial Times

skriver om vår dynamiska ekonomi, där vanliga människors sparande investeras i start-ups

med bra idéer.

Vi är också ett av världens mest jämlika och jämställda länder – även om det finns mycket

kvar att göra. Och vi är toleranta mot det mesta – men inte mot intolerans.

Det är det HÄR Sverige som vi i vårt parti vill återupptäcka, återuppväcka och bygga vidare

på.

Det strävsamma och flitiga Sverige.

Det nyfikna Sverige.

Det hederliga och skötsamma Sverige.

Det omtänksamma och ansvarstagande Sverige.

Landet där unga människor oftare får frågan vart de är på väg, än varifrån de kommer.

Självklart inte ett problemfritt land, men ett hoppfullt land, fyllt av framtidens möjligheter.

Allt det här är möjligt. Det bara skyms just nu av allt det som inte funkar.

Så låt oss skydda och försvara det vi håller kärt, och samtidigt vara öppna för det som kan bli

mycket bättre.

DET är den liberalkonservativa idé som vägleder oss moderater.

Det är den andan som vi vill ska prägla vårt land i framtiden.

Och som vi vill samla Sverige kring: den bergfasta tron att en bättre morgondag ligger inom

räckhåll.

Tack.

Tisdagen den fjärde februari 2025 har ristats in som en mörk dag i svensk historia.

Tio människor på en skola i Örebro föll offer för den värsta masskjutningen någonsin i vårt land.

Många fler är skadade och traumatiserade. Ännu fler är sörjande familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater.

Vad som tidigare har skett i länder som USA, Tyskland och Finland, har nu skett även här.

Sverige är ett land i sorg.

Mina tankar är hos de anhöriga som nu har fått det samtal som de befarade skulle komma, det värsta samtal man kan få.

Till er vill jag säga: Ni är inte ensamma. Vi står här bredvid er, hela Sverige bär sorgen tillsammans med er.

Det sägs ibland att sorgen är kärlekens pris. Med tiden minns vi inte bara den fasansfulla förlusten, utan också den fina tid vi fick tillsammans.

Där är vi inte nu – men jag önskar så innerligt att ni som idag bara känner förtvivlan, en dag också ska få känna förtröstan.

Ansvaret för döden vilar på den som begick de fruktansvärda brotten.

Men ansvaret för att hjälpa er att återfinna livet, det tar vi gemensamt.

***

Vi känner nu namnen på flera av offren. Tomheten de lämnar efter sig går inte att beskriva med ord.

De kom från olika platser i världen och hade olika drömmar. 

De var i skolan för att lägga grunden för den framtid som nu har tagits ifrån dem.

De var i skolan för att förverkliga sina ambitioner. Som att utbilda sig till ett så viktigt yrke som undersköterska.

I Sverige tror vi på människor. Vi tror på människors kraft och vilja att ta sig framåt och vi tror på att ge människor både en första chans och en andra.

De som var på Risbergska skolan i Örebro i tisdags var människor som hade tagit den chansen – eller som hjälpte andra att få den chansen.

Det var människor som ville göra någonting bra. Som ville bidra till ett bättre samhälle.

När gärningsmannen attackerade dem, så attackerade han oss alla.

***

Polisen har ännu inte kunnat ange något motiv. Och låt oss inte spekulera eller dra förhastade slutsatser.

Men dådet väcker ändå oro och rädsla.

Hos elever och föräldrar som undrar om det kan hända igen. Bland människor med utländsk bakgrund, som vittnar om en känsla av särskild utsatthet.

Allt detta måste vi förstå, respektera och möta. Som samhälle, men även som medmänniskor.

Jag vet också att det finns frustration och ilska. Över det som har skett. Över att det kunde ske.

Över allt det som vi ännu inte vet, men som gjorde att detta hände.

Hat besegras inte av mer hat, utan av att vi sluter upp och enas bakom allt det som vi älskar i vårt land, allt det som vi vill skydda och bygga vidare på.

***

Just nu prövas vi, var och en på olika vis. Men vi prövas också som land.

Av allt våld som föder otrygghet och misstänksamhet. Av kriget i vår egen närhet, av internationella hot och kriser.

Attacken i Örebro väcker också minnen från tidigare attacker på skolor, som de i Malmö, Trollhättan och Trångsund.

Samtidigt vet vi att det finns så mycket gott i Sverige.

Det jag har sett – och det vi alla har sett – den här veckan, gör mig övertygad om att vi kommer klara även den här prövningen.

Vi har sett vardagshjältar som har hjälpt andra i akut nöd. Vi har sett omtanke, empati och handlingskraft.

Jag tänker på eleverna som bar ut sina skadade vänner från skolan, för att ta dem till sjukhus. Lärare och annan skolpersonal som hade övat inrymning med sina elever.

Jag tänker på räddningstjänsten och vårdpersonalen som räddade andras liv.

Jag tänker på de poliser som kom först och gick in i skolan under pågående attack.

Jag tänker på de olika församlingarna i Örebro, som har stöttat förtvivlande anhöriga under mardrömslika dagar.

Och jag tänker på den kvinna – hon heter Marwa – som knöt en sjal som förband på en skadad man.

Hon är en av de många som den här veckan har visat att kärlek och omtanke är så mycket starkare än hat och våld.

Hon sa ”Jag försökte komma ihåg allt jag har pluggat som undersköterska, men det var inte som utbildningen, det var ännu svårare.”

Ja. Det var svårt. Men hon gjorde det ändå.

***

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så fundera på vad du kan göra för den som nu behöver stöd och mänsklig värme.

Om du i din närhet har barn och ungdomar som är rädda – prata med dem. Undvik inte frågan. Vill de inte prata med dig så be dem att prata med någon annan vuxen.

Om någon du känner är ledsen, så trösta. Om någon är ensam, så bjud in. Och ställ frågan “hur mår du?” – även om du redan vet svaret.

Det här kan kännas svårt. Men gör det ändå.

***

Jag förstår den oro som många nu känner. ”Vart tog det fina Sverige vägen?” som Drottning Silvia sa när vi gemensamt besökte Örebro dagen efter dådet.

När tio människor dödas i en skolskjutning så är det en fråga som behöver ställas.

Men drottningen nöjde sig inte med att ställa frågan, utan gav också uppmaningen: “Vi måste bygga upp det fina landet igen”.

Vi är så många som älskar Sverige och de värderingar som definierar oss.

Vår respekt för varje människas okränkbara värde. Vår omtanke om varandra. Vår enastående förmåga att enas och sluta oss samman. De värdena finns i oss, ofta outtalade.

Nästan alltid ändå tydliga, särskilt när vi prövas i svåra tider. Låt oss bygga vidare på dem.

För när det gäller så finns det bara ETT Sverige.

Inte vi och dom. Inte ung eller gammal. Inte född här eller född utomlands. Inte land eller stad. Inte höger eller vänster.

Vi kan vara olika och tycka olika, men det är vårt gemensamma ansvar att bygga det här landet – och att vårda det. Särskilt när mycket känns mörkt.

Det här är svårt. Men precis som Marwa gjorde: Låt oss göra det ändå.

För mig är ingenting viktigare än att göra Sverige tryggt.

Till sist vill jag be hela Sverige att stanna upp, nu på tisdag kl 12, och hedra alla drabbade genom att förenas i en nationell tyst minut.

Tack.

Foto: Magnus Liljegren/Regeringskansliet

Lördag den 21 december kl. 09.15 sändes statsminister Ulf Kristerssons jultal direkt från Harpsund. För dig som vill ta del av talet i efterhand finns det här

Vi är så många samlade här i dag, att det var lång kölista för att få en plats på vår skolkonferens. Och det finns goda skäl till det stora intresset. För skolan är viktig.

Den är viktig för barnen och ungdomarna och för deras föräldrar. Viktig för alla som brinner för utbildning och därför – precis som min egen mamma Karin – valde att bli lärare. Viktig för väljarna. Den är viktig för oss moderater. Och den är viktig, rent av helt avgörande, för Sveriges framtid.

Om vi inte lyckas vända det som inte fungerar i svensk skola, så hotas ytterst både välstånd, konkurrenskraft och omistliga mjukare, mänskliga värden. För kunskap och framgång hänger ihop. Det finns tydligt samband mellan hur ett land presterar i PISA och landets ekonomiska utveckling. Och kunskap är grunden för klassresor och social rörlighet. Ytterst är det den stolta traditionen av ingenjörslandet Sverige som står på spel.

Så låt oss tala klarspråk.

Läget i den svenska skolan är bekymmersamt. Den senaste PISA-mätningen – den som genomfördes våren 2022 – visar ett historiskt kunskapstapp.

Var fjärde 15-åring klarar inte läsförståelsen. Eller som hjärnforskaren Martin Ingvar säger: ”Var fjärde 15-åring ligger i riskzonen för funktionell analfabetism”.

Men det handlar inte bara om en läskris. Svenska elever har problem också med matematiken. En majoritet av gymnasisterna missar uppgifter i det nationella provet i matte, som de borde ha klarat redan på mellanstadiet.

Och så blir spetsen i skolan allt trubbigare. Bara var tionde elev klarar avancerad nivå i matematik – att jämföra med runt var tredje elev i Singapore och Taiwan.

Den svenska skolan är dessutom stökigare än någonsin. Enligt PISA-mätningen är Sverige det land i hela Europa som har sämst disciplin i klassrummen. Bråk, skrik och stök tillhör vardagen i många klassrum, vilket förstås gör det svårt att koncentrera sig på skolarbetet. Men det stannar inte där. De senaste tio åren har anmälningarna om hot och våld i skolan fördubblats. Det skulle inte accepteras på någon annan arbetsplats.

Vi har alltså både en kunskapskris och en ordnings- och trygghetskris i skolan. Det är det skolpolitiska arv som vänsteralternativet lämnade efter sig efter åtta år vid makten.

Är det någon som minns en enda lyckad reform som de gjorde för att vända den utvecklingen? Jag kommer inte på någon. Allt deras fokus låg på att försöka trolla bort den segregation som en alltför stor invandring har skapat även i skolan.

Men låt oss inte bara peka finger. Vårt mål är att lösa problem, inte att fördela skulden för de problem vi har.

Och vi inom borgerligheten har också ett ansvar för att skolan har bekymmer. Våra egna reformer har velat väl, varit fyllda av goda föresatser och löst en del gamla problem. Men resultatet har inte alltid blivit bra nog. Låt oss vara ärliga också om den saken. Och låt oss rätta till de problemen också, när vi nu löser andra.

Det krävs ingen raketforskning för att lyckas med den uppgiften. Det här är nämligen inte svårare än andra riktigt svåra saker. Det är redan väl känt vad som verkligen funkar i skolans värld. Problemet är att den kunskapen inte har fått tillräckligt genomslag i verkligheten.

Ledande skolexperter understryker till exempel att det är lärarledd klassrumsundervisning som är den bästa metoden för att lära ut. Ändå dominerar den rakt motsatta trenden i svensk skola – att undervisningen ska anpassas efter varje elevs särskilda, individuella önskemål och behov – vilket ibland skapar en helt omöjlig arbetssituation för dagens lärare.

Vi har fått en hyperindividualisering och sönderanpassning av svensk skola som inte gynnar någon. Elever som har svårigheter att läsa behöver ju träna mera, inte slippa undan med ett par hörlurar i stället.

Forskningen visar också att bästa sättet för barn att lära sig läsa, är att ljuda fram orden. Ändå är det många lärarstudenter som överhuvud taget inte får lära sig den undervisningsmetoden.

Vi vet dessutom att barn lär sig läsa och skriva bättre med hjälp av fysiska böcker, med papper och penna. Ändå har vi fått en skola som svämmar över av skärmar – utöver alla skärmarna på fritiden.

Och så är det väl känt att bra lärare är skolans allra främsta resurs. Ändå rustar vi inte blivande lärare med rätt verktyg och metoder så att de klarar av att axla det handgripliga ledarskapet i klassrummet. Och kraven i dag är så lågt ställda att det räcker med ett E i svenska för att bli lärare. Detta kan inte ha varit någons mening.

Vi vet alltså vad som är problemet och vi vet vad som behöver göras. Ändå har det inte gjorts. Det är faktiskt helt obegripligt.

Låt mig bara ge några exempel till:

• Vi har fått så luddiga kursplaner, att en så grundläggande sak som multiplikation inte ens nämns i kursplanen för matematik.
• Ämnet slöjd kan numera lika gärna handla om att skriva en reflekterande text över själva processen, som att faktiskt tälja den där smörkniven, som man senare minns och ler åt. För praktiska ämnen får inte längre vara praktiska. Detta är så konstigt.

Själv fotograferade jag mycket som ung, och gör det fortfarande. Men man lär sig alltså att fotografera genom att fotografera!

• Sedan har vi de stötande svenska glädjebetygen. Det finns exempel där elever skriver E på det nationella provet i matematik, men ändå får B i mattebetyg. Inget annat land i världen har ett så godtyckligt betygssystem. Och få föräldrar begriper ens betygskriterierna.
• Och apropå ordningsproblemen i svensk skola: En lärare som tillfälligt vill visa ut en elev som stör kan inte bara göra det. I så fall krävs att läraren skriver en rapport om händelsen. Inte undra på att lärarnas dokumentationsbörda växer hela tiden. Så här kan vi inte ha det. Det krävs ett paradigmskifte i den svenska skolan – och vet ni vad – det paradigmskiftet har vi nu påbörjat i regeringen. Skolan är ett av de allra mest prioriterade områdena för den här regeringen. Det är inte en slump att skolan har ett eget kapitel i Tidöavtalet med 30 punkter. Vi går nu systematiskt igenom allt som inte funkar, för att ge varenda unge en ärlig chans att lyckas. Vi återupprättar en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och grundläggande förmågor som att läsa, skriva och räkna. Och vi vill börja tidigt – med obligatorisk språkförskola för de barn som inte talar svenska i hemmet, så att tröskeln till skolans lärande blir så låg som möjligt. Om jag får nämna en enda reform som jag personligen har varit extra engagerad i, så är det just den. Sverige ska vara ett land fyllt av klassresor där alla barn – även de med föräldrar som kom hit med ingenting – ska kunna komma hur långt som helst. De barnen får inte stoppas för att de inte ens klarar svenskan. De ska kunna gå till skolstarten fyllda av förväntningar – inte med en klump i magen. Vi kommer att införa en tioårig grundskola. Vi går från skärm till pärm och satsar på riktiga skolböcker och bemannade skolbibliotek. Läroplanerna reformeras och lärarutbildningarna görs om. Dessutom ser vi till att hela skoldagen blir helt mobilfri. Det finns skäl till att jag själv har infört mobilfria regeringssammanträden på torsdagar. Visst – för att skydda en och annan statshemlighet. Men framför allt för att jag vill att ministrarna ska ha fokus på uppgiften och på varandra. Det andra stora området för reformer handlar om ordning och reda i klassrummet. Vi satsar på skolsociala team och på fler särskilda undervisningsgrupper och akutskolor. Det är inte rimligt att elever som stör och skapar otrygghet för andra till varje pris ska vara kvar i

klassrummet. De eleverna ska naturligtvis få särskild hjälp. Men det måste bli lättare att ta elever ut ur klassrummet och, när det behövs, bedriva undervisningen någon annanstans.

Som en tidig julklapp i år kommer utredningen om stärkt studiero i skolan. Den tar det helhetsgrepp om ordningsfrågan som svensk skola behöver. Ingen i Sverige tror på gammaldags auktoritära skolor, men Sverige måste återupprätta klassrumsdisciplinen.

Medan toleransen för stök, bråk och trakasserier på arbetsplatserna har minskat, så har den i praktiken ökat i skolan. Det måste få tydliga konsekvenser om man bryter mot skolans ordningsregler. Annars sviker man dem som gör sitt bästa.

Det tredje stora reformområdet handlar om ordning i själva skolsystemet. Jag har redan nämnt de stötande glädjebetygen. Det är rent upprörande att denna röta har fått breda ut sig. Priset betalas av unga människor som får korrekta betyg – men lägre än andras fuskbetyg. De kommer inte in på det gymnasium som de har hoppats på, för att de råkade gå på en skola som sköter sin betygssättning.

Andra kommer in på läkarutbildningen eller på Handels, trots stora kunskapsluckor och med felaktiga betyg. Just Handelshögskolan har nu på egen hand bestämt sig för att städa bort de värsta avarterna genom att kräva ett kompletterande högskoleprov. Det inger respekt, men borde inte behövas. Nu tar vi över det nationella ansvaret och inför ett rättvist betygssystem för alla elever i Sverige.

I den här salen och i vårt parti är vi varma anhängare av det fria skolvalet. Det fanns starka skäl till att pionjärer som Per Unckel och Beatrice Ask gjorde de historiska reformerna för drygt 30 år sedan. Många föräldrar var missnöjda med mycket i den svenska 70-talsskolan. Och de kunde inte förstå varför de inte fick vara med och bestämma över sina egna barns skolgång.

Det var både rätt och riktigt att ge den valfrihet som familjer i dag ser som en självklarhet. Men resultatet blev ett friskolesystem som både rymmer banbrytande skolor – och rena extremistskolor, skojare och oseriösa koncerner som ger eleverna ledigt i stället för den undervisning som de har rätt till. Inte heller detta var någons plan, men det blev så ändå.

Och just för att det är vi som har skapat möjligheten att välja skola, så måste också vi ta ansvar för att vårda reformen. Och även det ansvaret tar vi nu.

Skolor som medvetet eller oavsiktligt slarvar med kvaliteten ska inte kunna dra nytta av några vinster i skolan. Vi ökar insynen i friskolorna och vi skärper ägarprövningen. Inget av detta hotar de friskolor som drivs av seriösa ledningar med höga ambitioner. Tvärtom. Men att de oseriösa aktörerna försvinner från skolans värld är en förutsättning för att ens kunna diskutera skolans alla andra problem. Vänsteralternativet pratade oenigt om detta i åtta år. Nu ser vi till att få det gjort!

Jag är stolt över den omläggning som vi nu gör av skolpolitiken. Den påminner om andra nödvändiga kursförändringar:

En helt ny kriminalpolitik, där Gunnar Strömmers senaste lag trädde i kraft bara häromdagen: Den heter förverkandelagstiftning och det kanske inte låter så kraftfullt, men tro mig, att när polisen tar bilar, klockor, smycken och kontanter från de gängkriminella och deras anhöriga, då händer det saker.

En ny invandringspolitik, där först Maria Malmer Stenergard och nu Johan Forsell, genomför ett paradigmskifte som får andra europeiska länder att vilja ta efter.

Det är i det ljuset – och med de ambitionerna – som man ska se vår kursomläggning av skolan. Den gemensamma nämnaren mellan kriminalpolitiken, invandringspolitiken och skolpolitiken är att detta är riktigt långsiktiga frågor, som påverkar hela vårt samhälle i decennier framåt. Det är alltså bland det viktigaste vi gör under denna mandatperiod.

Och skolfrågorna vilar i trygga händer i regeringen. Jag jobbade med skolminister Lotta Edholm redan när jag var socialborgarråd och hon skolborgarråd här i Stockholm. I Sverige måste som bekant allting först utredas, men hon har redan hunnit göra imponerande mycket, och fick nyligen Johan Pehrson som parhäst i rollen som utbildningsminister. Regeringen kommer ha fortsatt högt tempo i skolfrågan.

Men det – mina vänner – betyder inte att utbildningsdepartementet kan göra allt jobb själva. För regeringens skolpolitik är i grunden inte bara liberal. Den är i hög grad också moderat. Av Tidöavtalets 30 utbildningspunkter har vi drivit nästan alla.

Det var vi som i tio års tid krävde centralt rättade nationella prov, som tydligt ska kopplas till betygen, för att bara ta ett av många exempel.

Jag vet också att många av er här inne gör stora skolinsatser, både i riksdagen och ute i kommunerna. Sträck på er! Blygsamhet är en dygd, men överdriven blygsamhet är det inte. Visa tvärtom samma välgrundade självsäkerhet inom skolpolitiken som vi gör när det gäller ekonomisk politik eller försvars- och utrikespolitik.

Vi har den skolpolitik som väljarna efterfrågar. Vi tar kampen mot flummet och stöket. Vi ska inte ha en skola som ständigt hakar på de senaste trenderna, utan en skola som grundar sig på vetenskap, beprövad erfarenhet och sunt förnuft. Inte en skola som är så besatt av jämlikhet att den förstör lärarnas auktoritet. Så besatt av inkludering att den saboterar studiero. Så besatt av subjektiva reflektioner att den glömmer bort värdet av gedigna faktakunskaper.

Ytterst är det här är en ideologisk strid om skolans själ – och den är vi beredda att ta.

I den andan ska vi fortsätta utveckla den moderata skolpolitiken. I en artikel i Svenska Dagbladet i dag listar Josefin Malmqvist, Karin Enström och jag fem skarpa framtida M- reformer för en stärkt kunskapsskola.

• −  Återinför en central kvalitetskontroll av läromedel så att alla elever i Sverige har rätt till läroböcker av högsta kvalitet.
• −  Se till att alla landets lågstadielärare ges möjlighet att lära sig den ljudande phonics- metoden i sin fortbildning,
• −  Möjliggör regelbundna kunskaps-screeningar så att elever som halkar efter fångas upp i tid. Barn som behöver träna extra ska erbjudas det stödet utan tidskrävande utredningar.
• −  Ge Skolinspektionen ett tydligare uppdrag att granska skolors verkliga kvalitet, inte bara att de kan visa upp rätt papper. Vi vill också fasa ut de elevledda utvecklingssamtalen. I många skolor leds de av eleverna redan från årskurs 1. Det betyder att det är barnet som ska reflektera över sin egen utveckling, utvärdera sig själv och sätta upp målen framåt. Jag är varm anhängare av att barn tidigt lär sig att planera och ta ansvar. Våra tre barn gick på Montessoriskolan i Strängnäs och det passade dem, men det passar inte alla. Apropå vikten av att kunna välja skola. Men en 7-åring har inte den intellektuella mognaden att reflektera över sin läroprocess på det sättet. Det är den vuxna utbildade läraren som är lämpad att göra de bedömningarna. För vårdnadshavarna är dessutom utvecklingssamtalen ofta den enda möjligheten man får för att bilda sig en verklig uppfattning om hur det går för det egna barnet i skolan. Om han eller hon har kompisar på rasten och på vilket sätt man som föräldrar kan hjälpa till. Den stunden ska man ta vara på. Och det finns faktiskt samtal som gör sig bäst mellan vuxna. Kanske behöver man från skolans sida tala klartext om svårigheter med inlärningen eller om beteenden som inte är okej. De samtalen är inte alltid lämpliga att ha i barnets närvaro. Då är jag rädd att den dialogen tvärtom uteblir. Föräldrar kan ibland komma från utvecklingssamtal utan någon tydlig bild alls av hur det går för barnet. Ta därför bort kravet i skollagen på att eleven alltid ska vara med och ha stort inflytande över skolans utvecklingssamtal. Låt det vara upp till de enskilda skolorna att bestämma exakt hur de vill lägga upp samtalen. Det kan tyckas vara en liten reform. Men de elevledda utvecklingssamtalen sätter fingret på så många av skolans rådande trender: elevinflytandet som har dragits till sin spets, synen på det allvetande barnet som förväntas reflektera som en vuxen, lärarnas coachande roll och bristen på förväntningar på vårdnadshavarnas ansvar.

Vår moderata röst behöver alltså höras ännu tydligare i svensk skolpolitik. Våra idéer om en kunskapsskola med ordning och reda och ett rättvist betygssystem har vunnit sin tid på samma sätt som Nato, jobbskatteavdragen och en ny kriminalpolitik.

Ett intressant tecken på att vår skolpolitik är populär, är att inga andra partier längre vill prata om den. Socialdemokraterna är tysta och säger ingenting. De vill inte ta strid om någon av våra reformer för ökad kunskap och studiero. De har slagit upp bänklocket och gömmer sig där bakom.

Det är samma sak med migrations- och kriminalpolitiken. Socialdemokraterna hummar och håller med och anklagas av partivänstern för att vara det femte partiet i vårt samarbete. Men de underskattar väljarnas minne.

De rödgröna vill i stället att all skoldebatt ska handla om bara två saker – resurser och friskolor. Och låt oss ta den debatten också. För den här regeringen prioriterar skolan även i kronor och ören. Statens bidrag till skolan för 2025 är det största på 20 år, mätt i löpande priser. Och räknat i fasta priser är statens bidrag till skolan åtminstone näst största på 20 år.

Men det är inte brist på resurser som gör att nästan fyra av tio får underkänt i gymnasiets nationella prov i matematik. Och det är inte brist på resurser som gör att var femte 10-åring knappt kan läsa och skriva. Det är brister i det som sker i klassrummet. Ytterst är det brister i skolpolitiken – och ja, även migrations- och integrationspolitiken – som vi nu måste hantera konsekvenserna av.

Vi är alltså redo för strid om skolan. Men vi är ännu mer redo för samarbete för skolan. Vi har den tysta majoriteten med oss. Vi har analysen och vi har förslagen. Och vi är Samlingspartiet som får saker gjorda.

Nu går vi in i mandatperiodens andra halvlek. Låt skolan bli en av våra profilfrågor inför valet om två år.