När S-styret duckar debatten förlorar stockholmarna
När S-styret duckar debatten förlorar stockholmarna
Socialdemokraterna ställer in den historiska Vasaparksduellen. Debatten mellan ledarna i S och M är en 80-årig tradition som går i graven. Som tidigare finansborgarråd tycker vi det är mycket olyckligt att stockholmarna inte ges möjlighet att höra partierna presentera sina förslag och utkräva demokratiskt ansvar, det skriver Ulf Adelsohn, Sture Palmgren, Carl Cederschiöld, Kristina Axén Ohlin och Sten Nordin.
År 1948 samlades mellan 30 000 och 50 000 människor i Vasaparken för en partiledardebatt bara dagar före valet. Det blev en milstolpe. Sedan dess har Vasaparksduellen haft olika former, på olika platser och mellan olika företrädare. Men idén har varit densamma: den som vill styra Stockholm ska också vara beredd att försvara sin politik inför stockholmarna.
Det är en princip som vi känner igen från våra år i stadshuset.
Stockholmspolitiken har aldrig handlat om småsaker. Den har handlat om stadens själ och riktning: hur en växande huvudstad ska fungera utan att förlora sin karaktär, och hur trafik, bostäder, arbetsplatser och grönområden ska rymmas i samma stad.
Våra egna år i politiken har präglats av sådana vägval. På 1970-talet handlade en av de stora trafikfrågorna om Bromma och Arlanda: flygets roll, stockholmarnas resor och hur olika trafikslag skulle vägas mot varandra. I slutet av 1990-talet fanns Operans renovering på dagordningen. Ett exempel på att staden inte bara måste skapa plats för det nya, utan också vårda de miljöer och institutioner som ger Stockholm dess identitet.
I början av 2000-talet stod striden om miljöavgifter och trängselskatt, trafikleder och kollektivtrafik. När en samlad trafiklösning för Stockholmsregionen förhandlades fram 2007 stod investeringar i bland annat Citybanan högt på dagordningen. De stora Stockholmsfrågorna har sällan haft enkla svar. Men just därför måste de diskuteras öppet.
En av vår tids tydligaste konfliktfrågor gäller Stockholms grönområden. Stockholm ska växa, men frågan är var och hur. Stadens egen byggnadsordning utgår från att redan exploaterad mark bör återanvändas för att spara värdefull natur och biologisk mångfald. Samtidigt säger styret att det finns fall där grönyta behöver tas i anspråk för bostadsbyggande.
Det är en avvägning som förtjänar en öppen debatt. Vilka parker, naturområden och gröna stråk kan bebyggas? När har alla alternativ på redan hårdgjord mark verkligen prövats? Och hur väger styret behovet av fler bostäder mot stockholmarnas behov av närnatur, rekreation och en grönare stad?
Nu blir det ingen Vasaparksduell i årets valrörelse. Den planerade debatten den 9 september har ställts in efter att Socialdemokraterna tackat nej. Motiveringen är att tiden i stället ska användas till att möta väljare.
Men Vasaparksduellen är att möta väljare.
Det är kanske den mest krävande formen av väljarmöte som finns. Där kan man inte välja bort frågorna, bestämma samtalsämnet i förväg eller gömma sig bakom välrepeterade budskap. Där måste den som söker väljarnas förtroende redogöra för sina prioriteringar, försvara sina beslut och svara på oppositionens kritik.
I en sådan debatt hade stockholmarna kunnat få höra olika syn på hur staden ska växa, hur byggandet ska förenas med parker och naturmark, hur trafiken ska fungera och hur arbetsplatser, bostäder, kollektivtrafik och offentliga rum ska hänga ihop.
Det är inte nostalgi. Det är demokrati.
När styret väljer bort ett tillfälle till öppen debatt får väljarna mindre insyn, färre raka besked och sämre möjligheter att jämföra de politiska alternativen. Ansvarsutkrävandet blir svagare.
Stockholm behöver fler öppna möten mellan politiker och väljare, inte färre. Vasaparksduellen borde ha blivit av.
Ulf Adelsohn, Sture Palmgren, Carl Cederschiöld, Kristina Axén Olin och Sten Nordin, tidigare finansborgarråd i Stockholms stad (M)
