Vi får saker gjorda
Tusen tack, Erna. Du är en stjärna. Och du är alltid varmt välkommen till Sverige!
För en dryg vecka sedan kom Johan Floderus och Saeed Azizi äntligen hem till Sverige och fick återse sina väntande familjer. Två oskyldigt fängslade svenskar i Iran – där Johan hade suttit inlåst i 790 dagar.
Gisslantagna bara för att fungera som bytesvaluta i ett cyniskt maktspel. Och som ni alla vet, så ställdes den svenska regeringen inför ett dilemma: att förhandla med en regim som bryter mot allt som Sverige står för. Eller att av princip vägra förhandla – och därmed låta två svenskar tyna bort i ett iranskt fängelse.
Det här var ett dilemma – men för mig ändå ett enkelt beslut. Att skydda svenskars liv och säkerhet är min och regeringens allra främsta uppgift och skyldighet. Och den kommer jag stå upp för.
Jag tror att de flesta kan förstå vår lättnad, när den svenska säkerhetspersonalen på plats i Oman bekräftade för oss, att de båda var i säkra händer. Jag kommer aldrig glömma orden ”Identifiering genomförd. Positiv.” Då kunde jag ringa till Johans föräldrar och till Saeeds hustru och säga att ”nu hämtar vi hem dem”.
Sent på kvällen klev de ur planet på Arlanda. Ner på svensk mark. Fria människor som fått uppleva helvetet på jorden. Till sist, återförenade med nära och kära. En sån glädje – och jag gläds med dem.
Låt mig säga tack till alla de som jobbade dag och natt för att Johan och Saeed skulle komma hem igen. De har namn som kommer att förbli hemliga, för sådana är deras jobb. De som försvarar Sverige och svenskar i de allra svåraste situationerna. Men de ska veta att svenska folket uppskattar vad de har gjort.
Det finns de som är kritiska. Som tycker att priset var för högt. Som menar att Sverige inte ska förhandla med stater som tar gisslan.
Till dem vill jag säga det här:
Jag känner med alla som föll offer för vidriga brott, som begicks i Iran på 80-talet – och jag känner med deras anhöriga, och förstår deras reaktion. Men alternativet för Sverige, var att antingen göra en utväxling där en iransk brottsling går fri – eller att offra två svenskars liv. Det var det som stod på spel. Och för mig som svensk statsminister vägde svenska liv tyngre.
Jag förstår också oron över Ahmadreza Djalali – han som är kvar i Iran. Jag förstår vad hans anhöriga känner. Vi gjorde ALLT för att även han skulle med hem. Men Iran vägrade att ens diskutera den saken. Det arbetet kommer fortsätta, men valet stod mellan att få hem de två svenskarna – eller att inte få hem någon alls.
Nu måste alla ta sitt personliga ansvar och inte utsätta Sverige eller sig själva för fara. När Johan Floderus åkte till Iran så fanns ingen svensk reseavrådan. Nu finns den sen länge, och det är djupt provocerande att människor som bor i Sverige fortsätter att åka till Iran, trots Utrikesdepartementets strikta avrådan.
Och det här gäller fler länder. UD bedömer att 5 000 svenska medborgare – eller människor som bor i Sverige – kommer att resa till Libanon i sommar. Trots att UD:s reseavrådan sedan oktober är den starkast möjliga – att omedelbart lämna landet.
Det här är ingen lek. Mitt budskap idag, är att den som trotsar en skarp avrådan från UD inte kan räkna med att få hjälp om något händer.
Den här sommaren är vår första som medlem i Nato. Vi blev medlemmar för att göra Sverige säkrare i en orolig tid. För att ensam inte är stark. Vi blev medlemmar för att tillsammans med andra försvara de värden som vi håller högst – fred, frihet och demokrati. Värden som andra är beredda att krossa.
Nato känns lite extra viktigt just här på Gotland. Och jag gläds över att Sverige med bred majoritet kunde fatta beslutet att gå med.
Sex av åtta partier står bakom Nato-medlemskapet. Det är en styrka för Sverige när vi om en dryg vecka deltar på vårt första Nato-toppmöte som fullvärdig medlem.
Från och med nu är vi alltså med och formar Nato. Och vi samarbetar med våra nordiska och baltiska vänner – mer och bättre än någonsin tidigare.
Häromdagen var jag i Bodö i norra Norge, i nivå med Sarek. (Erna har varit där många gånger.) Så långt borta och ändå så nära. Titta bara på kartan!
Från Atlanten i väster och Öresund i söder, via hela Östersjön till den finska och norska gränsen mot Ryssland. Det är vi som är Nato.
Vi har blivit allierade med våra bästa vänner och närmsta grannar. Sverige har blivit tryggare och Nato starkare.
Det är inte bara Nato som är nytt. Det har hänt mycket sen vi sågs här i Almedalen för ett år sedan. Bara några nedslag:
För det första: De som bor i Hageby i Norrköping blev lite tryggare för några veckor sedan. För allra första gången upprättade polisen en säkerhetszon.
Vänsteralternativet i riksdagen med Socialdemokraterna i spetsen röstade förstås emot, men de i Hageby gillade beslutet. De sa så här, och jag citerar:
”De som är kritiska kanske inte bor i dessa områden, men de skulle nog ändra sig om de visste hur det är”.
Precis så är det. Det är för den skötsamma majoriteten som vi ger polisen nya verktyg. Så att hederliga människor vågar röra sig på stan.
Så att föräldrar vågar låta sina barn gå själva till fotbollsträningen. Så att kvinnor vågar gå hem sent på kvällen. Det är ni som är våra verkliga uppdragsgivare. Och justitieminister Gunnar Strömmer gör nu det som vi fick väljarnas mandat att göra.
För det andra: Vi har börjat uppvärdera det svenska medborgarskapet. För det ska inte ges lättvindigt till någon som är dömd eller misstänkt för grova brott.
Vi minns alla trebarnspappan som 2022 blev ihjälskjuten på ett gym i Stockholm – när han försökte stoppa en skjutning. Den 16-årige mördaren fick svenskt medborgarskap medan han var anhållen i sin frånvaro. Det säger något om den gamla synen på medborgarskap. Och nu ändrar regeringen på det.
Vi lägger om hela migrationspolitiken. Från ansvarslös till ansvarsfull. Från tanklös till eftertänksam. Och resultatet är redan tydligt:
När invandringen ökar till resten av Europa, så minskar den till Sverige. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard gör det som vi fick väljarnas mandat att göra.
För det tredje: En familj som består av en polis och en sjuksköterska får i år behålla 14 000 kronor mer, när skatten är betald. För i Sverige ska det löna sig att arbeta.
Och det har varit tuffa år – för familjer och företag, för kommuner och regioner. Vi ärvde en hög inflation och har därför skjutit till extra pengar för att stötta välfärden.
Regeringen har tagit sin del av ansvaret och jag vet att kommuner och regioner tar sitt. Vi värnar den svenska välfärden – mot kriminella, mot fusk och missbruk, men också mot inflation och ekonomisk kris.
Och finansminister Elisabeth Svantesson gör det, som vi fick väljarnas mandat att göra.
För det fjärde: Just på den här scenen förra året, så talade jag om att det behövs en ny syn på riktig prevention. Att både ge chanser – och ställa krav. Att vi måste lära av
Sveriges egen framgångsrika socialpolitiska historia, när vi gjorde just det. Både kräv din rätt – och gör din plikt.
Nu är en av de stora uppgifterna att stoppa nyrekryteringen, ja insocialiseringen, av barn in i grov kriminalitet.
Jag betonade vikten av att samhället griper in tidigt och tydligt, när barn far illa. Att vi ska lita på att de allra flesta föräldrar kan och vill det bästa för sina barn – men att vi också ska ställa höga krav: barn får inte uppfostras rakt in i kriminalitet, för då kommer samhället gripa in.
Och vet ni vad – nästa vecka presenterar vi en helt ny socialtjänstlag som leder fram till den största reformeringen av svensk socialpolitik på 40 år.
Och i december rivs sekretessen så att polisen, skolan och socialtjänsten kan tala öppet med varandra om barn som är på glid.
I årtionden har det pratats om att förebygga brottslighet och sociala problem. Men det är socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall som GÖR det vi fick väljarnas mandat att göra.
För det femte: Vi har stått kvar vid Ukrainas sida. Steg för steg givit mer pengar och fler avancerade vapen. Vi bidrar med stridsvagnar, radarflygplan, artillerisystem och luftvärn.
Och när president Zelenskyj var här igen i våras så presenterade vi en treårig ram för det militära stödet – på sammanlagt 75 miljarder kronor.
Den fria världen försvaras just nu vid fronten i Ukraina. Och därför kommer vi stå kvar vid deras sida. På frihetens och demokratins sida. Så länge som det krävs.
För det sjätte: bildning ska vara en allemansrätt. Och nu gör vi stora satsningar på barns och ungdomars läsning. Riktiga böcker i skolan. Och fler riktiga skolbibliotek.
Vi har ju fantastiska svenska författare. Låt även nya generationer ta del av dem! Sverige ska bli ett läsande land. Skolminister Lotta Edholm och kulturminister Parisa Liljestrand gör det som vi fick väljarnas mandat att göra.
Och så för det sjunde. I farten har vi passat på att öppna upp för gårdsförsäljning. Om man besöker en vingård eller ett mikrobryggeri, så borde man ju även i Sverige få köpa med sig några flaskor hem.
Ingen regering före oss kunde enas, men det kunde vi. För en bra regering klarar både stort och smått. Och med oss blir friheten alltid lite större.
Låt mig sätta in allt vi gör i ett lite bredare sammanhang:
2022 fick vi mandatet att få ordning på Sverige. För första gången på mer än 10 år har Sverige en regering med en riksdagsmajoritet bakom sig. En regering som alltså kan regera – och få saker gjorda.
2023 satte vi fart på den resan och la grunden för ett paradigmskifte. Och ja – det var tidsödande, ibland rent frustrerande. Svensk politik går ibland plågsamt långsamt, som om tid var det enda man har gott om.
Men 5000 regeringsbeslut och 243 utredningar senare vet vi att det gav resultat. En utredning gör verkligen inte jobbet, men utan utredningar finns det inget jobb att göra.
2024, 2025 och 2026 genomför vi kursomläggningen. Steg för steg. Reform för reform. Man kan rent politiskt tycka att det vi gör är rätt – eller fel, och så ska det vara i en demokrati. Men jag träffar väldigt få svenskar som inte tycker att nu händer det saker. Vi får saker gjorda.
Den regering och det lag som jag har förmånen att leda, har i exakt 617 dagar jobbat – med otålighet och uthållighet. Otålighet för att det ÄR bråttom att få ordning på Sverige. Då måste man ha driv i steget, inte tro att saker bara löser sig.
Våga fatta beslut, inte dra saker i långbänk. Ibland har hastighet ett eget värde. Det är faktiskt bättre med en bra lösning som är möjlig nu, än en perfekt lösning som kanske är möjlig om tio år.
Men det krävs också uthållighet, för stora förändringar tar tid. De sker sällan över en natt. Det vet nog ni också, från era jobb. Och att göra stora saker handlar ofta om att göra många, rätt små saker. Men systematiskt och metodiskt.
Jag sade i valrörelsen att det kommer ta hela 20-talet att verkligen få ordning på Sverige. För så djupa är våra problem. Den här regeringen tar de problemen på allvar. Nu gäller fara i dröjsmål.
Det är därför vi lagt in en ny växel. Snabbat på utredningar och kört parallella spår. Skapat fler hängrännor och lite färre stuprör. Politik ÄR ett lagarbete, men då måste ju laget veta vad man vill och vart man är på väg. Spela i samma riktning.
Vänsteralternativet verkar nu tycka att vi går för långt och springer för fort. De är ju vana vid ett annat tempo.
Men säg det till de som var med i Skärholmen, när en pappa brutalt mördades framför sin son. Säg det till mamman i Botkyrka, som förlorade sin 12-åriga dotter i en skjutning. Säg det till polismannen Andreas Danmans anhöriga.
Mitt budskap är faktiskt det motsatta: Vi kommer fortsätta göra det som krävs.
Månad för månad gör vi det svårare att vara kriminell i Sverige. Som med säkerhetszonerna. Som att polisen får avlyssna gängen även i förebyggande syfte och porta kriminella från vissa områden.
Nu på måndag blir det t ex möjligt att vräka kriminella familjer, som är farliga för sina grannar. Och till hösten får polisen ta lyxprylar direkt från de kriminella gängen.
Vi drar dessutom igång en stor kameraoffensiv. Vi kommer riva laghinder så att kommuner och regioner får rätt att själva sätta upp bevakningskameror utan segdragna processer. Jag har själv varit kommunalråd – jag vet att de vet bäst vad de behöver. Och samtidigt får polisen bättre tillgång till de kameror som redan finns längs våra vägar.
Det här är ett paradigmskifte i synen på vad kameror kan bidra med i kampen mot kriminaliteten.
För något år sedan träffade jag New Yorks borgmästare Eric Adams och han visade vilken skillnad som tiotusentals kameror kan göra – både för att förebygga och utreda brott.
Inför höstens budgetförhandlingar vill vi nu fördubbla kameramålet för polisen och bygga ut poliskamerorna i hela landet.
En del säger att vi går för långt även här. Och integriteten ÄR viktig. Men det finns faktiskt ingenting som är mer integritetskränkande än att bli utsatt för grova brott.
När mord förblir ouppklarade och vittnen inte vågar vittna, så kommer kamerorna göra livet tryggare för vanliga människor. Det kallar jag för integritet!
Kära vänner. Häromdagen kom det nya prognoser för svensk ekonomi. Nu börjar det ljusna.
Sverige blev ju länge både fattigare och farligare. Vi ärvde en hög inflation och hushållen har förlorat tio års reallönehöjningar. Tillväxten är låg och bland utrikes födda är utanförskapet alldeles för stort.
Men det måste inte vara så. Och nu går vi mot ljusare tider.
Vi har vunnit kampen mot inflationen. Vi har varit envisa och tjatiga, men vi var tvungna att stå emot alla krav på ökade utgifter. Och nu i maj så sänkte Riksbanken räntan – för första gången på åtta år.
Vi går alltså in i en ny fas i den ekonomiska politiken.
Och det ger oss nya möjligheter. Från inflationsbekämpning, till att börja bygga Sverige rikare. Vi ska fortsätta få ordning på Sverige. Den uppgiften är långt ifrån klar. Men det är dags att börja investera i Sveriges framtid.
Titta bara ut över världen:
Jämfört med USA, så har EU 30 procent lägre BNP per capita. USA har varit mycket bättre på att ta vara på den teknologiska utvecklingen. Flera länder i Asien ligger också före Europa. Kolla bara på 5G-utbyggnaden!
En del blundar för det, och säger att det här med ekonomisk tillväxt är överskattat. ”Låt oss leva på friår och jobba mindre”. Men för oss är det tvärt om – ökad tillväxt och bättre produktivitet handlar om att plöja och så för framtida generationer – så att de ska få det bättre än vi, inte mest drömma om det som varit.
Det handlar också om att Sverige ska bli ett land för FRAMTIDENS företag. Då krävs allt från fossilfri el till bra vägar, järnvägar och världsledande digital infrastruktur. Där finns det mer att göra – inte minst att satsa på underhåll.
Men också på medarbetare med rätt kompetens, färre regler, mindre byråkrati och snabbare tillståndsprocesser. Ingen rocket science, men även det kräver politiska beslut.
Jag tror att allt det här är fullt möjligt. Sverige är entreprenörernas land. Från Amalia Eriksson i 1800-talets Småland som gav oss polkagrisen, och L-M Ericsson i Stockholm som gav oss telefonen.
Till Ingvar Kamprad som på 1900-talet målade världens möbelvaruhus gula och blåa. Och till 2000-talets snabbt växande svenska teknologibolag.
Financial Times skrev för bara några veckor sedan om den framgångsrika svenska kapitalmarknaden, som gör att fler nya bolag växer just här. Det är något att vara stolt över.
Men ta ingenting för givet! Entreprenörskap och företagande måste man förtjäna som land. Långsiktighet, förutsebarhet, rättvisa skatteregler, bra miljö och trygga uppväxtvillkor. Nu måste vi börja investera i ett rikare Sverige.
Låt mig ge några konkreta förslag:
Gör de första 300 000 på alla ISK-konton helt skattefria. 3,7 miljoner svenskar har ett ISK- konto, så det är ingen liten fråga. ISK har blivit en ekonomisk folkrörelse. Och det gynnar inte bara den enskilde.
Det här är pengar som investeras i växande svenska företag – inom tech, i grön omställning, biomedicin och annan life science, för att bara ta några exempel. Sen ska vi återupprätta arbetslinjen – och till hösten tar vi nästa steg mot ett bidragstak.
Samtidigt ökar vi investeringarna i forskning och utveckling. Sverige ska inte följa den tekniska utvecklingen, vi ska vara med och leda den.
Vi ska investera i det fossilfria energisystem som en gång var Sveriges paradgren. Och i augusti tas nästa steg för ny svensk kärnkraft.
Här finns faktiskt inga genvägar, se bara på Tyskland. Kol och olja står för mer än hälften av deras samlade energimix. De visar, att har man ingen energipolitik så har man ingen klimatpolitik.
Efter sommaren är det halvlek i mandatperioden. Då är det två år till valet 2026. Det ser jag fram emot!
Men det finns en trist amerikanisering i svensk politik just nu, där mer och mer handlar om politiskt spel och hård polarisering.
Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna verkar vara besatta av varandra, och i all smutskastning så försvinner de allvarliga sakfrågorna. Men Sverige förtjänar bättre än så. Jag kommer inte gå den vägen, för det där tror inte jag på.
Jag tror tvärtom på politiskt samarbete för att lösa allvarliga samhällsproblem. Att samlas där man kan. Tycker man olika, så säger man det och går till omröstning. Tycker man ungefär lika, så samarbetar man för att få något gjort.
Svårare än så måste det faktiskt inte vara. Sverige står inför stora utmaningar. Nu krävs samarbetsförmåga, färdriktning, ledarskap och politiskt hantverk.
Det var därför jag gärna samarbetade med Socialdemokraterna för att leda Sverige in i Nato. Gärna samarbetar med Sverigedemokraterna för att minska invandringen. Samarbetar med Liberalerna för att bygga ny kärnkraft och samarbetar med Kristdemokraterna i kampen mot psykisk ohälsa. Och gärna skulle se mycket mer ”Team Sweden”-inställning för att gemensamt värna svenska intressen inom EU.
Men det kräver en regering som har både kurs och kompass.
I vänsteralternativet är två av fyra partier emot hela Nato-medlemskapet. Mitt i ett krig. Och Vänsterpartiet tycker inte bara att Sverige ska lämna Nato – utan vill dessutom att Sverige ska bli en MOTVIKT till Nato. Smaka på den: En motvikt! Säg det till Ukraina, som bara önskar att de hade varit med i Nato och sluppit invasionen.
Det här vänsteralternativet är oeniga om nästan alla stora frågor: Om kriminaliteten, om energin, om klimatet, om skatterna och om säkerhetspolitiken. Men en sak är de faktiskt överens om: att invandringen till Sverige ska öka. Där vet de vad de vill. Låt dem inte pröva!
Här är vi nu, strax före halvlek i svensk politik. Problemen är stora, men möjligheterna större. Uppgiften är svår, men vi har klarat uppgifter som är svårare.
Sverige är ett av världens bästa länder för barn att växa upp i, men vi är inte nöjda. För vi vet att det kan bli ännu bättre.
Den sunda optimismen ska inte missbrukas, utan den kräver ödmjukhet. Vi kan inte missköta vårt land och bara hoppas att allt går bra. Nu är tiden inne att lära av våra egna misstag och inte göra om dem. Lära av andras framsteg – och våra egna historiska framgångar.
Jag vet att vi har det i oss: Optimismen. Framåtandan. Omsorgen – om varandra och om vårt land. Och vi har klarat det förr, när vi väl har bestämt oss.
Så lägger vi grunden till ett rikare och tryggare Sverige. Vi går mot ljusare tider. Imorgon blir det bättre.
Tack.