Energikrisen och de skenande elpriserna i södra Sverige är på allas läppar i valrörelsen. Energifattigdomen breder ut sig och människor är rädda för att inte kunna betala sina elräkningar till vintern, företagare fruktar att få slå igen verksamheten. Överbudspolitiken firar nya triumfer och vi politiker träter om vilket parti som har den bästa lösningen för att lösa krisen, samtidigt som Sverige hotas av elransonering för första gången i mannaminne. Det var inte så länge sen vi hade ett elförsörjningssystem baserat på i huvudsak vattenkraft och kärnkraft och som kunde mätta hushållens och företagens elbehov även den kallaste och mest vindstilla vinterdagen i januari.
Först den riktigt tråkiga biten. Vi tror inte att väljarna ska ägna allt för mycket tid åt att jämföra vad de olika partierna vill göra för att stötta privatpersoner och företag i vinter. Vi är övertygade om att det kommer att krävas en nationell politisk samling, ungefär som under pandemin, för att undvika ett totalt samhällshaveri. Då brukar även de mest grälsjuka politikerna komma samman, även om Moderaterna fick driva regeringen framför sig under pandemin för att få olika stödåtgärder till stånd.
Det är när kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för att lösa krisen och möta en förväntad fördubbling av elbehovet kommer på bordet som de politiska skillnaderna blir tydliga, nationellt men faktiskt också regionalt. Vårt regeringsalternativ nationellt och regionalt inkluderar alla energikällor, inklusive vind, vatten och planerbar kraftvärme. Kraftvärme som för övrigt är ytterligare en energikälla som regeringen belagt med straffskatter så att det idag finns outnyttjade resurser i södra Sverige motsvarande 1–2 kärnkraftsreaktorer.
Det andra regeringsalternativet (om det ens finns ett sådant) utesluter dessutom helt en annan planerbar och fossilfri energikälla. Vi pratar förstås om kärnkraften. C och S gör visserligen piruetter för att få bort frågan från valrörelsen, ändrar formuleringar på sina hemsidor för att framstå som kärnkraftsvänner och bjuder in till breda energisamtal – efter valet när väjarna inte kan ställa dem till svars. När regionrådet Peter Wretlund (S), som senast i våras på regionfullmäktige lät meddela att kärnkraften i Sverige ska läggas ner på sikt, några veckor innan valet plötsligt påstår att han vill se ny kärnkraft byggas så är han helt enkelt inte trovärdig. Det var hans parti som tillsammans med MP genom medvetna politiska beslut gjorde kärnkraften olönsam och satte stopp för utvecklingen av två nya reaktorer i Ringhals. Socialdemokraternas kongressbeslut om att avveckla kärnkraften ligger fast. C var ett av partierna som röstade för en stängning av R1 och R2, vars nedläggningar kan sättas i direkt samband med kraftigt ökande prisskillnader mellan våra fyra elområden och väsentligt försämrad överföringskapacitet i stamnätet från norra till södra Sverige. Forskningsinstitutet Elforsk har visat att elpriserna hade varit 30–45 procent billigare idag om R1 och R2 varit i fortsatt drift. Inte ens MP skryter längre om att delvis ha uppnått sitt stora och allt annat överskuggande politiska mål, att avveckla kärnkraften. Mantrat att det är marknaden som har avvecklat fyra reaktorer sedan valet 2014, då MP lovade att göra kärnkraften olönsam, klingar falskt.
På regional nivå avslöjar restmajoriteten (S+C) sina verkliga intentioner i detaljerna. I viktiga strategidokument och handlingsplaner utesluter de kärnkraftverket i Oskarshamn från energibalansräkningar och klassar den som en extern nationell energikälla regionen kan lämna utanför dokument som handlar om att ta krafttag för att minska utsläppen av växthusgaser i länet. Våra förslag om att ändra det regionala energimålet från 100 procent förnybar produktion, vilket innebär nedlagd kärnkraft på sikt, till 100 procent fossilfritt röstas ner. Samtidigt inkluderas vindkraft till havs som är kvar på planeringsstadiet i dokumentet, om anslutningskabeln ska landa i Kalmar län, och utbyggnad av vindkraften görs till en länsgemensam angelägenhet att samlas kring. Kärnkraftverket i Oskarshamn finns alltså knappt på pappret i restmajoritetens värld medan vindkraft som tar lika lång tid att bygga som kärnkraft är en realitet som ska lösa den omedelbart förestående energikrisen. Det säger sig självt att C och S inte kommer lägga två fingrar i kors för att rädda kärnkraftverket i Oskarshamn eller verka för att nya reaktorer av något slag byggs där.
Överhuvudtaget verkar S och C i länet vilja ducka för elförsörjningskrisen. När vi tillsammans med KD förra hösten föreslog att regionen skulle inrätta en energikommission med bred representation för att ta ett helhetsgrepp kring nuläge och framtid, möjligheten att utöka elproduktion av alla de slag och överföringskapaciteten i länet, röstade majoriteten ner förslaget. C kommenterade vresigt på sin Facebook-sida att de slagit hål på vårt förslag i debatten och ”Det behövs inga fler kommissioner och utredningar, vi vet att det är kapacitetsbrist i elnätet som är problemet.”
Sedan dess har S och C tvingats acceptera att RSS, regionsamarbetet där Region Kalmar län ingår som ett av sex län i södra Sverige, inlett ett förarbete med att göra effektprognoser för vår landsände. En förstudie av elförsörjningsbehovet i Kalmar län specifikt har också påbörjats, trots att det inte behövs enligt C och lite under radarn för oss i oppositionen. De båda studierna kommer att leverera delresultat som behöver tas om hand och ligga till grund för fortsatta åtgärder i akt och mening att trygga elförsörjningen i Kalmar län. Efter det har elkrisen blivit påtagbar för de flesta, kanske även för länets centerpartister. Det hindrade dock inte restmajoriteten från att säga nej till vårt förslag om en energikommisson en gång till – på regionala utvecklingsnämnden den 24 augusti där det behandlades som en motion.
Vi kan inte hitta någon annan förklaring till att S och C i länet vägrar att ta sig an elkrisen, än att de fruktar att det ska avslöjas för omvärlden att deras regionala energipolitik leder till fortsatt höga elpriser, ett instabilt elsystem och cementerat beroende av klimatfarlig el från olja, kol och fossilgas.
Det är priset Kalmar län och Sverige riskerar att få betala för en dysfunktionell energipolitik som gjort oss ännu mer sårbara för utvecklingen i omvärlden. Men det går att ändra på genom att rösta rätt den 11 september.
Malin Sjölander (M), viceordförande i regionstyrelsen
Pär-Gustav Johansson, viceordförande i regional utvecklingsnämnden