Kategori: Nyhet

Alla hjärtans dag är en dag för kärlek och omtanke. Men för oss i Moderatkvinnorna handlar kärlek också om trygghet och respekt för alla människors lika värde. Ett jämställt Sverige är ett tryggt Sverige, där kvinnor och män har samma makt att forma sina egna liv, fria från våld och förtryck.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men utvecklingen går tyvärr åt fel håll på flera områden. Otryggheten växer, sexualbrotten är omfattande och hedersförtrycket begränsar många flickor och kvinnors frihet. Detta är oacceptabelt.

Moderatkvinnorna och Moderaterna arbetar aktivt för att vända denna utveckling genom konkreta reformer.

• Skärpta straff: Vi vill skärpa straffen för sexualbrott och sexuella ofredanden, samt se fler specialiserade grupper inom polisen.
• Stärkt trygghet: Genom att bekämpa hedersförtryck och öka tryggheten i det offentliga rummet, höjer vi säkerheten för kvinnor.
• Ekonomisk självständighet: Jämställdhet handlar om att kunna försörja sig själv. Vi vill motverka ”kvinnofällor” i bidragssystemen och underlätta för fler kvinnor, inte minst utrikes födda, att komma i arbete.

När vi förbättrar tryggheten för kvinnor, ökar vi tryggheten för hela samhället. Det är så vi omsätter orden om ”allas lika värde” i handling. Denna alla hjärtans dag vill vi därför skicka en extra tanke till alla som kämpar för sin frihet, och lova att Moderaterna fortsätter kampen för ett tryggare, friare och mer jämställt Sverige.

Lina Runander

Ordförande Moderatkvinnorna Gotland

Debatten om Region Gotlands ägande i Gotlands Energi AB (GEAB) behöver föras med helheten i åtanke. För Moderaterna handlar frågan ytterst om ansvar för skattebetalarnas pengar, om en rimlig riskfördelning och om regionens möjligheter att fullgöra sitt kärnuppdrag.

Elnätet står inför omfattande investeringsbehov under de kommande decennierna. Förstärkningar av nätet, ökad redundans, klimatanpassning samt anslutning av ny elproduktion kräver investeringar i miljardbelopp. Dessa satsningar är nödvändiga – men dyra. Frågan är vem som ska bära risken och kostnaden.

Om Region Gotland förblir delägare innebär det i praktiken att gotländska skattebetalare ytterst bär risken – antingen genom högre avgifter eller genom att resurser trängs undan från skola, vård och omsorg. Om Vattenfall äger bolaget fullt ut, ligger investeringsansvaret hos ett statligt bolag med betydligt större finansiell kapacitet. Det är en avgörande skillnad.

Det är också viktigt att vara saklig när det gäller inflytande. Region Gotland äger i dag 25 procent av GEAB. Det må ge oss insyn och en styrelseplats, men det innebär inte att regionen har kontroll över bolaget och ensam kan fatta strategiska beslut. Centerpartiets påstående om avgörande lokal rådighet är därför missvisande – den finns helt enkelt inte. 

En eventuell köpare är dessutom inte en privat eller utländsk aktör, utan svenska staten genom Vattenfall. Det handlar alltså inte om att sälja samhällsviktig infrastruktur till okända intressen, utan om att samla ägandet hos en redan dominerande och långsiktig offentlig ägare.

Region Gotland står inför betydande utmaningar inom välfärden. Att samtidigt binda upp sig vid stora framtida investeringar i ett bolag man inte kontrollerar är inte ett ansvarsfullt vägval. Politik handlar om prioriteringar – och regionens främsta uppgift är att säkerställa välfärd för gotlänningarna, inte att äga elnät.

Mariette Nicander (M), ledamot i regionstyrelsen
Lina Runander (M), ersättare i regionstyrelsen
Rolf Öström (M), ersättare i regionstyrelsen

Per Edman (V) ställer frågan om Sverigedemokraternas väljare fått valuta för de 806 918 kronor i partistöd som betalades ut 2024. Det är en fullt legitim fråga. Offentliga medel ska alltid tåla att granskas. Samtidigt finns en risk att politiken reduceras till en tävling i synlighet – snarare än i ansvar.

Det är värt att säga det tydligt: det finns något bra hos alla partier. Engagemang, idéer och vilja att förbättra samhället finns över hela den politiska kartan. Såklart. Men politikens verkliga prövning sker inte i replikerna, utan i det långsamma arbete där beslut förbereds, prioriteringar görs och konsekvenser tas.

På Gotland har Moderaterna och Socialdemokraterna valt att ta ansvar tillsammans. Inte för att vi tycker lika i allt, utan för att regionen måste fungera. Det handlar om ekonomi som håller, vård som går att leverera och beslut som faktiskt genomförs. Det arbetet är sällan spektakulärt och ofta ganska osynligt – men det sker varje vecka i nämnder, styrelser och arbetsgrupper där politiken möter vardagen.

Det är där skillnaden blir tydlig. Inte mellan höger och vänster i klassisk mening, utan mellan den som tar ansvar för helheten och den som främst mäter framgång i hur mycket man hörs. Att tala mycket är inte detsamma som att ha rätt, och högt tonläge ersätter aldrig genomförandekraft.

August Strindberg skrev att ”det är synd om människorna”. I regionalpolitiken kan man ibland tänka att det snarare är verkligheten som blir lidande, när politiken fastnar i positionering istället för arbete.

Väljarna har gett ett förtroende. Det förtroendet handlar inte om vem som skriker högst, utan om vem som ser till att saker faktiskt blir gjorda. Det är där politiken ytterst ska mätas.

Mikael Bladh (M), ledamot i regionfullmäktige och vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden

Gotland och Sverige behöver en energipolitik som fungerar i verkligheten, inte bara i rödgröna drömscenarion. En nyligen publicerad analys i den vetenskapliga tidskriften Ekonomisk Debatt visar att många svenska vindkraftsanläggningar går med stora förluster – branschens resultat har varit negativt under flera år och marginalerna pressade. Naturligtvis vill då rödgröna politiker att familjer och företag ska betala för nya vindkraftssubventioner.

Vindkraften står idag för drygt en femtedel av Sveriges elproduktion, men produktionen är varierande och väderberoende, vilket påverkar elprisbilden och balansbehovet i systemet. Även om en enskild vindkraftpark skulle vara lönsam, kan den ojämna produktionen leda till högre kostnader i andra delar av elsystemet eftersom någon måste balansera vindkraftens ojämnhet. Det har vi sett under den här vintern när det oljeeldade Karlshamnsverket körts i tre omgångar när effekt saknats i systemet.

I detta läge fortsätter gotländska centerpartisten Lars Thomsson att driva på för mer storskalig vindkraft – både till havs och på land. För oss på Gotland innebär det en konflikt mellan exploatering och bevarandet av landskap, miljö och besöksnäring – en av öns viktigaste näringar.

I praktiken har Gotland riskerat att omges av en ny ringmur – bestående av vindkraftverk i havet – och ett landskap med vindkraftverk som reser sig långt över våra medeltida kyrktorn. Kanske var det därför en mycket stor andel av de synpunkter som kom in från privatpersoner, när Region Gotland tog fram sin nya översiktsplan, handlade om motstånd mot dessa projekt.

I framtiden kommer Sverige behöva mer el, mycket mer el. Men erfarenheterna från de senaste åren visar att vindkraften inte kan leverera den stabila produktion som behövs. Med ett väderberoende elsystem får vi ryckiga priser som gör det svårt för familjer och företag att planera sin konsumtion. Dessutom till ett högt pris: i storleksordningen hundratals miljarder kronor har lagts på vindkraften – som ytterst måste bäras av elkunder och investerare.

När siffror, erfarenheter och forskning nu finns på bordet – inte minst med Tyskland som varnande exempel – är det dags att omvärdera. För när ny kunskap finns måste politiken kunna ändra sig. Det är inte en svaghet – det är att ta ansvar. Frågan är om även Gotlands centerpartister är beredda att göra det.

Jesper Skalberg Karlsson (M)

Riksdagsledamot

Mikael Bladh (M)

Riksdagskandidat