Därför stödjer vi oppositionens budget

När Region Gotland beslutade om budgeten för 2027 valde vi moderater att stödja Liberalernas och Kristdemokraternas förslag. Det gjorde vi eftersom budgeten innehåller flera prioriteringar som ligger i linje med den politik vi själva gått till val på.

För oss handlar en ansvarsfull budget inte bara om vilken siffra som står längst ned på sista sidan. Ett budgeterat överskott är ingen garanti för det faktiska resultatet. Det avgörande är vilka prioriteringar som görs och hur gotlänningarnas skattepengar används.

Region Gotland har ett långsiktigt resultatmål på två procent. Det handlar inte om att samla pengar på hög, utan om att skapa ekonomiska marginaler för att klara oförutsedda kostnader, framtida investeringar och en välfärd som gotlänningarna kan lita på. Vi har också ett ansvar gentemot kommande generationer. Om vi inte har ordning på ekonomin idag, riskerar vi att lämna över både skulder och svåra prioriteringar till våra barn. 

L och KD:s budget tar större steg mot regionens mål än majoritetens förslag. Men framför allt delar vi synen på att Region Gotland behöver förändra hur resurserna används. Det handlar om att minska onödig administration, utveckla arbetssätten och se till att mer av gotlänningarnas skattepengar går till vård, skola och omsorg.

Vi ser också gemensamma prioriteringar för Gotlands utveckling. Vi vill korta bygglovsköerna, få fram fler detaljplaner och skapa bättre förutsättningar för företag att växa. Vattenförsörjning och grundläggande infrastruktur är andra viktiga frågor där vi ser en gemensam inriktning.

Men förändringar genomförs inte bara för att de skrivs in i en budget. Kostnadsminskningar måste vara realistiska, följas upp och omsättas i praktiken.

Därför vill vi förändra hur Region Gotlands budget tas fram. Idag handlar budgetarbetet alltför mycket om att nämnderna begär mer pengar och politiken sedan avgör vilka önskemål som kan beviljas. Vi vill istället sätta tydliga ekonomiska ramar från början, med hänsyn till verksamheternas behov och där ytterligare resurser prövas särskilt.

Vi har en egen reformagenda för mandatperioden och kommer att presentera våra samlade budgetprioriteringar inför vårens budgetarbete. Men när ett förslag på flera viktiga områden överensstämmer med vår politik finns det goda skäl att stödja det.

För oss är det innehållet som räknas, inte vilket partis namn som står på budgetens framsida.

Ragnar Gustavii (M), oppositionsråd
Lina Runander (M), oppositionsråd
Andreas Vall (M), oppositionsråd

Publicerad på Hela Gotland den 17 november 2026

https://www.helagotland.se/insandare/artikel/moderaterna-darfor-stodjer-vi-oppositionens-budget/jp9z8pml

Varför kan Gotland inte vänta på besked från Stockholm?

Region Gotland står inför viktiga ekonomiska beslut. Samtidigt råder osäkerhet om den nationella politiken och vilka ekonomiska förutsättningar som kommer att gälla framöver. Det påverkar naturligtvis även Gotland. Men hur länge kan vi egentligen vänta?

I våras valde vi moderater, tillsammans med Socialdemokraterna, att skjuta upp budgetbeslutet för 2027. Det gjorde vi eftersom vi bedömde att det fanns skäl att invänta tydligare besked om de ekonomiska förutsättningarna. Det var ett beslut vi stod bakom då och som vi också tar ansvar för idag.

Men det finns en gräns för hur länge osäkerheten kan få styra.

Nu har Gotland fått ett nytt politiskt styre bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Deras första budget beskrivs som en bryggbudget, i väntan på att den nationella politiken ska klarna. Problemet är att Region Gotlands ekonomiska utmaningar inte försvinner under tiden.

Efter ett underskott på 186 miljoner kronor 2024 har ekonomin börjat återhämta sig. Resultatet för 2025 blev positivt och prognosen för 2026 pekar på ytterligare ett överskott. Men regionen når fortfarande inte sitt långsiktiga resultatmål på två procent.

Resultatmålet handlar inte om att samla pengar på hög. Det handlar om att skapa ekonomisk trygghet. Ett överskott ger regionen bättre förutsättningar att hantera oförutsedda kostnader, möta ekonomiska svängningar och finansiera nödvändiga investeringar. Utan tillräckliga marginaler riskerar oväntade utgifter att leda till snabba besparingar som i slutändan drabbar gotlänningarna.

Inför 2027 föreslår det nya styret ett överskott på endast 16,4 miljoner kronor. Det ger små marginaler i en verksamhet där kostnaderna är stora och behoven många.

Det är fullt rimligt att kräva tydliga besked från staten. Gotland har särskilda förutsättningar som måste beaktas nationellt. Men vi kan inte göra den lokala ekonomiska styrningen beroende av att alla frågor först löses i Stockholm. Region Gotland behöver prioritera och skapa ekonomiska marginaler redan nu. Det är beslut som ligger på vårt eget ansvar, oavsett vilka partier som bildar regering.

Att invänta besked kan vara klokt under en begränsad tid. Att låta väntan bli en politisk inriktning är något annat. Gotlänningarna behöver veta hur regionens ekonomi ska hanteras även om de statliga beskeden dröjer.

Regionråden i opposition:

Lina Runander (M), gruppledare i regionfullmäktige
Ragnar Gustavii (M), 
1:e vice gruppledare i regionfullmäktige
Andreas Vall (M), 2:e vice gruppledare i regionfullmäktige

Publicerad 16 november 2026

https://www.helagotland.se/insandare/artikel/varfor-kan-gotland-inte-vanta-pa-besked-fran-stockholm/rmw44gml

En samlad redogörelse för händelserna och Moderaternas resonemang

Det har varit några händelserika veckor i gotländsk politik. Efter höstens val, där Moderaterna gick framåt och blev Gotlands näst största parti, har mycket av uppmärksamheten handlat om hur oppositionens uppdrag ska fördelas.

Vi förstår att det kan finnas frågor kring hur vi har agerat, inte minst efter beskedet att Moderaterna och Miljöpartiet har ingått valteknisk samverkan. Därför vill vi ge en kort bakgrund till vad som har hänt och hur vi resonerat.

Efter valet – en ny situation

Trots vårt starka valresultat valde Socialdemokraterna att bilda majoritet tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet. Moderaterna blev därmed största oppositionsparti med 15 mandat i regionfullmäktige.

Vi tog tidigt initiativ till samtal med samtliga oppositionspartier om valteknisk samverkan. Syftet var att oppositionen tillsammans skulle kunna få så bra representation som möjligt i regionens nämnder och styrelser. Miljöpartiet ville inte ingå i ett samarbete där Sverigedemokraterna deltog. Samtalen fortsatte därför mellan M, KD, L och SD.

Vi har i alla förhandlingar varit tydliga med att vår fullmäktigegrupp måste godkänna alla avtal. Efter interna diskussioner beslutade vår fullmäktigegrupp att Moderaterna skulle gå fram på egen hand. Några avtal har vi aldrig brutit. Bedömningen var att vi, med våra 15 mandat, hade goda möjligheter att säkra en rimlig representation utan valteknisk samverkan.

Valet av oppositionsråd
Inför valet av oppositionsråd stod det klart att övriga oppositionspartier (KD, L, SD och MP) hade enats om ett förslag med en moderat, en kristdemokrat och en miljöpartist.

Vi ansåg inte att det var en rimlig fördelning att Moderaterna, med 15 mandat, skulle få lika många oppositionsrådsposter som partier med betydligt färre mandat (KD 3 mandat, MP 5 mandat).

Därför stod vi fast vid vårt förslag om tre moderata oppositionsråd, detta trots att vi inte hade majoritet, då KD, L, SD och MP tillsammans hade 16 mandat mot våra 15 mandat. Vid regionfullmäktiges slutna omröstning den 15 oktober fick vårt förslag 16 röster mot 15 och vann därmed. 

Valet av andra uppdrag
Nästa steg är att fördela uppdragen i regionens nämnder och styrelser. Moderaterna har fortsatt haft samtal med Kristdemokraterna och Liberalerna efter fördelningen av oppositionsrådsposterna. De har dock varit tydliga med att de vill behålla sin befintliga valtekniska samverkan med Sverigedemokraterna.

För Moderaterna innebar det en risk att vi, trots att vi är oppositionens största parti, skulle få en mycket begränsad representation i nämndernas presidier. Av 6 nämnder föreslogs vi få 2 vice ordförandeposter, och övriga 4 skulle fördelas på de mindre oppositionspartierna. 

Vi undersökte därför andra möjligheter och har nu kommit överens med Miljöpartiet om valteknisk samverkan. Där föreslås Moderaterna istället få 4 av 6 vice ordförandeposter i regionens nämnder, samt fler vice ordförandeposter i styrelser och andra organ inom Region Gotland. 

Det är viktigt att understryka att detta inte är ett politiskt samarbete, då vi inte har kommit överens om någon gemensam politik, budget eller politisk inriktning med MP. Samarbetet handlar enbart om hur uppdragen i regionens nämnder och styrelser ska fördelas.

För oss är sakpolitiken viktigast
Vi är medvetna om att turerna kring tillsättningarna har skapat många frågor. Även vi har ett ansvar för hur processen har utvecklats och behöver utvärdera vår egen del och dra lärdom av det som har hänt. Vi hade naturligtvis önskat att oppositionen hade kunnat hitta en bredare lösning från början, men fann oss i situationer där förutsättningarna för detta var mycket små. 

Vårt ansvar är att ta tillvara det förtroende som våra medlemmar och gotlänningarna har gett oss och se till att Moderaterna får möjlighet att påverka Region Gotlands utveckling. Nu har vi fullt fokus på det politiska innehållet: regionens ekonomi, vårt kärnuppdrag, färjetrafiken och vattenfrågan, för att nämna några. 

Ragnar Gustavii, Lina Runander och Andreas Vall

Regionråd i opposition (M) Region Gotland

Vad händer med Gotlandsstödet efter årsskiftet?

För oss som lever och verkar på Gotland är båttrafiken ingen vanlig transportfråga. Den är vår livlina till fastlandet. Vi är beroende av fungerande och prisvärda förbindelser för att kunna arbeta, studera eller besöka familj och vänner – helt enkelt för att få vardagen att gå ihop.

I somras infördes, på initiativ från Moderaterna och våra samarbetspartier, ett statligt stöd på 125 miljoner kronor för att sänka gotlänningarnas biljettpriser på båt och flyg. Det har inneburit en konkret lättnad för många gotlänningar, för första gången på många år.

Under valrörelsen lovade flera partier ännu billigare båtresor. Vänsterpartiet ville matcha vår satsning, Centerpartiet ville fördubbla den och Socialdemokraterna presenterade sitt ”Gotlandspaket” där lägre båtpriser var det stora löftet. Det verkade finnas en bred politisk samsyn om att Gotlands särskilda förutsättningar kräver ytterligare åtgärder.

Men politiska löften måste också omsättas i faktiska beslut och tydlig finansiering. För när det nu har gått åtta veckor sedan valdagen lyser de rödgröna löftena om en handlingskraftig regering med sin frånvaro. Trots flera sonderingsrundor och en statsministeromröstning, verkar man inte vara överens om politiken, vilka som ska få vara med och förhandla – eller om Gotlandsstödet ska finnas kvar efter årsskiftet.

För oss gotlänningar är det dåliga nyheter. Det spelar mindre roll hur många gånger politiker talar om rättvisa villkor om biljettpriserna fortsätter att vara ett hinder i vardagen. Nu är det dags att ge besked om man faktiskt tänker använda det mandat man fick i valet. Gotland behöver få besked som människor och företag kan planera utifrån.

Vi moderater har länge drivit frågan om bättre och mer rättvisa förutsättningar för Gotland. Det tillfälliga Gotlandsstödet är ett viktigt steg, men det kan inte vara slutmålet. Ambitionen måste vara en långsiktig lösning med rimliga båt- och flygpriser och en finansiering som håller över tid.

Nu behöver de partier som utlovat stora satsningar visa hur de ska genomföras och med vem. Hur mycket pengar är man beredda att avsätta – och kommer man agera i finansutskottet innan årsskiftet? För medan sonderingsrundorna fortsätter, väntar Gotland på besked. Sjabbla nu inte bort det här!

Ragnar Gustavii, Lina Runander , Andreas Vall 
Regionråd i opposition (M) Region Gotland

Insändare publicerad på Hela Gotland 9 nov 2026

Läs mer: Vad händer med Gotlandsstödet efter årsskiftet?

https://www.helagotland.se/insandare/artikel/vad-hander-med-gotlandsstodet-efter-arsskiftet/jn3w4q8r

Vad händer när filmen är slut?

Jag minns dagen i högstadiet när vi samlades i biosalongen i Roma. Framför oss stod Ferenc Göndör, som överlevt Auschwitz. Han berättade om förföljelsen av judarna och om människor som utsatts för ofattbart lidande enbart på grund av vilka de var.

Jag gick i sjuan eller åttan. Mycket från den tiden har bleknat. Det mötet har stannat kvar. Med hans berättelse följde ett ansvar: att aldrig glömma och aldrig acceptera judehat.

Det minnet återkommer när jag läser Wafá Jamils insändare om palestinsk film och skolbio på Gotland. Den 6 november erbjuds öns högstadieskolor att ta del av kortfilmer från Nordisk Palestinsk Filmfestival. Visningarna arrangeras i samverkan mellan Kulturskolan Gotland och Nordisk Palestinsk Filmfestival, och skolorna bjuds in genom Region Gotland. 

Jag håller med om att en berättelse inte blir propaganda för att den skildrar ett visst perspektiv. Palestinska barns rädsla och sorg behöver få beröra oss. Att lyssna till deras berättelser tar ingenting från någon annans lidande. Medkänslan behöver inte välja sida.

Men starka berättelser väcker starka känslor. Därför spelar det roll vad som händer när filmen är slut.

Jamil skriver att visningarna bör följas av samtal och reflektion. Det välkomnar jag. Men vem ansvarar för att samtalen verkligen blir av? Får lärarna tid och underlag att förbereda sig? Hur säkerställs att samtalen blir sakliga, allsidiga och öppna för kritiska frågor?

Det är frågor om omsorg om eleverna. Ett gott syfte garanterar inte att efterarbetet får den tid det behöver.

Efter Hamas terrorattack den 7 oktober förekom hyllningar till Hamas på svenska gator och torg. Jag förknippar inte detta med filmfestivalen. Men det påminner om varför vuxenvärlden måste vara tydlig: människors död är aldrig något att fira.

Jag tänker på den judiska elev som kanske sitter i biosalongen och undrar om någon förstår den egna oron. Och på den palestinska elev som är rädd för vad som händer med släktingarna.Båda behöver bli sedda. Ingen ska behöva bära skuld för sitt ursprung eller svara för andras handlingar.

Jag har inte granskat filmerna och tillskriver vare sig dem eller arrangörerna antisemitiska budskap. Min fråga gäller skolans ansvar för helheten. Det jag bar med mig från Ferenc Göndör var att judehat aldrig får ursäktas. Varifrån hatet kommer förändrar inte vårt ansvar att stå emot det.

Jag hoppas att eleverna lämnar biosalongen med större förståelse för andra och trygghet i sitt eget människovärde.

Jag vet, från en biosalong i Roma, hur länge ett sådant möte kan följa en människa.

Mikael Bladh (M)

Publicerad på Hela Gotland 5 november 2026.

Läs mer: Vad händer när filmen är slut?

https://www.helagotland.se/insandare/artikel/det-spelar-roll-vad-som-hander-nar-filmen-ar-slut/jp960kml

Åtta regionråd men ändå politisk apati

I en krönika i helgen skriver Meit Fohlin att Moderaterna inte klarar av att ”tänka en egen tanke”. Skälet? Att vi ställer oss bakom Liberalernas och Kristdemokraternas budget i stället för att lägga en egen.

Meit Fohlin ägnar mer tid åt att raljera över oppositionen än åt att förklara sin egen budget. Hon verkar tycka att antalet budgetförslag är viktigare än innehållet. För oss moderater är det tvärtom. Det är politiken som räknas, inte antalet budgetdokument som skickas runt i rådhuset. S, C och V har hela åtta regionråd. Ändå blev resultatet en blek bryggbudget där alla svåra beslut skjuts på framtiden.

De borgerligas budget ger ett överskott på 103 miljoner. Majoriteten budgeterar däremot bara 16 miljoner kronor för 2027, långt från regionens ekonomiska mål om ett ordentligt överskott och dessutom långt under årets prognostiserade resultat. Vad är planen för att få ordning på ekonomin?

Centerpartiets omsvängning är särskilt svår att förstå. I maj lade C, L och KD fram en budget med 75 miljoner i överskott och 130 miljoner i effektiviseringar. Centern skrev: ”Vi är inte ett offer för omständigheterna.” Partiet betonade också vikten av tydliga besked till väljarna: ”Vi menar att gotlänningarna har rätt att veta vilka vägval som föreslås före valet, inte efter.” 

Nu har Centerpartiet inte bara bytt samarbetspartner, utan också ekonomisk inriktning. Från krav på ekonomiskt ansvarstagande har man hamnat i knät på vänsterpartierna. Effektiviseringskraven är borta och det budgeterade överskottet är betydligt lägre än det C föreslog i våras. Plötsligt går det också bra att skjuta vägvalen på framtiden. Vad var då beskeden till väljarna före valet värda?

V gick till val på skattehöjning, C på besparingar. Vad S egentligen vill förändra är svårare att utläsa. Kanske är det just de motstridiga vallöftena som förklarar minusstyrets politiska apati.

L och KD har däremot hållit fast vid den budget de skrev tillsammans med C. Det är en ekonomisk inriktning vi moderater delar. Varför skriva en snarlik egen budget bara för att få vårt namn på omslaget?

Gotlänningarna har större anledning att fråga vad majoritetens åtta regionråd tänker göra åt ekonomin än vem som höll i pennan när oppositionens budget skrevs.

Ragnar Gustavii (M)

Regionråd i opposition

Publicerad på Hela Gotland 4 november 2026

https://www.helagotland.se/insandare/artikel/atta-regionrad-men-anda-politisk-apati/r493p51j

Ödesmånaden november

Det har gått sex veckor sedan valdagen och Sverige har hamnat i samma limbo som efter valet 2018. Trots löften om en stark statsminister och en rivstart för nya reformer har de rödgröna partierna varken enats kring vilken politik som ska bedrivas eller vilka partier som ska ingå i en ny vänsterregering. Det är dåliga nyheter för Gotland.

Efter hårt arbete från Moderaterna och våra samarbetspartier lyckades vi i somras med det som tidigare regeringar inte klarat av: ett stöd till gotländska resenärer som behöver korsa kommungränsen med båt eller flyg infördes. 125 miljoner kronor avsattes för återstoden av året och innebär 200 kronor rabatt på båten och 500 kronor på flyget.

De rödgröna partierna sa sig vilja gå längre. Vänsterpartiet ville matcha vår satsning, Centerpartiet ville fördubbla den och Socialdemokraterna lanserade sitt ”Gotlandspaket” där lägre båtpriser skulle vara den största delen. Sex veckor efter valet ser det nu ut som att man fullständigt kommer sjabbla bort frågan.

När Sverige har en övergångsregering är det riksdagen som sitter i förarsätet. Övergångsregeringen får inte ta politiska initiativ – exempelvis kring Gotlandsstödet – utan behöver få en sådan uppgift från riksdagen. Från Moderaterna och våra samarbetspartier har vi sträckt ut en hand i flera frågor i riksdagens finansutskott, exempelvis kring att förlänga skattenedsättningen på bensin och diesel. Men det har de rödgröna partierna inklusive Centerpartiet röstat ned.

Blickarna behöver därför riktas mot de fyra rödgröna partier som lovat stora satsningar på Gotland och nu agerar gemensamt i finansutskottet. Kommer de lägga fram ett förslag om att förlänga, permanenta eller utöka Gotlandsstödet? Om deras förslag blir 100 miljoner, 250 miljoner eller utlovade 500 miljoner kronor för nästa år, det får vi se när de förhandlat klart. Men allt vore ju bättre än nuvarande situation, där tiden för Gotlandsstödet rinner ut medan de rödgröna bråkar.

Senast den 12 november måste övergångsregeringen lägga fram ett förslag på övergångsbudget, som är en opolitisk budget där politiska satsningar som Gotlandsstödet inte får finnas med. Inom två veckor ska sedan riksdagens partier inkomma med sina förslag på tillägg. Då får vi se om de rödgröna partierna tänker använda det mandat de fått av väljarna för att infria sina löften till Gotland – eller om frågan sjabblas bort i den rödgröna röra som den här hösten kännetecknas av. November blir onekligen en ödesmånad för Gotland, och klockan tickar.

Jesper Skalberg Karlsson (M)

Riksdagsledamot

Nu väntar vi på den nya riktningen

Efter en tids politisk osäkerhet på Gotland har Meit Fohlin och Socialdemokraterna haft tid att fundera över vilken väg de vill gå. Andra politiska företrädare har fått vänta på besked, medan väljarna undrat vad som egentligen gäller.

Nu riktas blickarna mot riksplanet. Magdalena Andersson talar om en ny politisk riktning, men även där återstår frågorna om vilka som ska samarbeta och vad de faktiskt kan enas om.

Det är lättare att utlova en ny riktning än att komma överens om vägen dit. Donald Trumps löfte om att avsluta kriget i Ukraina på ett dygn visar skillnaden mellan politiska utfästelser och verklighet.

För gotlänningarna är frågan mer konkret: Vad innebär den nya riktningen för färjepriserna och regionens ekonomi?

Den sittande regeringen har avsatt 125 miljoner kronor för att sänka gotlänningarnas biljettpriser på färja och flyg under andra halvåret 2026. Det motsvarar 250 miljoner kronor på årsbasis.

Meit Fohlin har beskrivit satsningen som en delseger på vägen mot långsiktiga vägpriser. Men ska målet nås måste finansieringen säkras över tid och ytterligare resurser tillföras.

Därtill kommer ö-läget. Här har omkring 300 miljoner kronor diskuterats som kompensation för Gotlands särskilda förutsättningar.

Socialdemokraterna på Gotland har tidigare varnat för vad de kallat drakoniska nedskärningar med moderat politik. Nu återstår att se om den nya riktningen också innebär drakoniska bidrag till Gotland.

Den så kallade bryggbudgeten ger knappast anledning till optimism om regionens ekonomi. Inte heller ger den besked om de statliga tillskott som efterfrågas. Men jag håller hoppet uppe. Kanske kommer pengarna med den nya riktningen, när den nu kommer.

Gotland har hög kommunalskatt, förhållandevis låga inkomster och merkostnader på grund av ö-läget. Det förändras inte av politiska löften. Tills pengarna faktiskt finns måste Region Gotland prioritera och anpassa verksamheten efter våra resurser. Varje ny ambition kan inte finansieras med höjd skatt.

Nu väntar vi på besked från Magdalena Andersson och Meit Fohlin. När kommer långsiktigt finansierade vägpriser? När kommer kompensationen för ö-läget? Och hur mycket pengar innebär den nya riktningen egentligen för Gotland?

Det är dags att omsätta den i kronor och ören.

Mikael Bladh (M)
Ledamot i regionfullmäktige

Fullmäktiges ledamöter har mer än en egenskap

Nyligen inleddes mandatperiodens första sammanträde i Region Gotlands fullmäktige. Fullmäktige är den gotländska demokratins hjärta – en beslutande församling där vi tillsammans ska fatta beslut för Gotlands bästa.

I ett inlägg på Instagram kritiserar SSU bland annat Moderaterna för den låga andelen kvinnor i vår fullmäktigegrupp. Det är en fråga som absolut är värd att diskutera.

Samtidigt är det viktigt att den politiska debatten inte fastnar vid vilka vi är, utan också handlar om vad vi vill åstadkomma. Gotland står inför stora utmaningar som kräver politiska idéer, ansvarstagande och en vilja att hitta lösningar.

För oss i MUF är representation viktigt, men det får aldrig bli ett självändamål. Våra företrädare ska bedömas utifrån vad de står för, vilka frågor de driver och hur de arbetar för att förbättra Gotland – inte enbart utifrån vilken grupp de tillhör.

Att reducera Moderaternas fullmäktigelista till en fråga om könsfördelning riskerar att bortse från väljarnas politiska ställningstagande. 21,18 procent av de gotländska väljarna röstade på Moderaterna, en ökning med över tre procentenheter jämfört med föregående val.

Vi tror på individen, på politiskt engagemang och på att idéer och prestationer ska stå i centrum. Representation förtjänar att diskuteras – men aldrig på bekostnad av den politiska sakdebatten.

Melwin Hesselsten Åström (M),

ordförande MUF Gotland och ersättare i regionfullmäktige

Publicerad 20 oktober 2026

Gotland har inte råd att säga nej till sig självt

Som ordförande i miljö- och byggnämnden har jag blivit alltmer övertygad om en sak. Vi politiker har byggt ett system som är väldigt bra på att beskriva riskerna med att säga ja, men betydligt sämre på att väga in konsekvenserna av alla nej.

Och det blir många nej. Nej, där finns ett riksintresse. Nej, där räcker inte vattnet. Nej, där finns strandskydd. Nej, marken är för värdefull. Nej, först behövs en detaljplan.

Ofta finns det goda skäl. Gotland är speciellt. Vi har en fantastisk natur och kulturmiljö som vi ska vara rädda om. Samtidigt kan Gotland vara en besvärlig plats för den som vill förverkliga en idé. Här finns strandskydd, naturreservat, Natura 2000, världsarv, kulturmiljöer, jordbruksmark och en lång rad riksintressen. Försvaret behöver kunna växa. Vattnet är en begränsad resurs.

Det är inga påhittade problem. Men ibland undrar jag om det system vi politiker har skapat inte blivit bättre på att identifiera hinder än på att hitta vägar framåt.

Jag möter människor som vill bygga ett hus, utveckla sin gård eller sitt företag. Bakom en ansökan om bygglov eller en ny detaljplan finns nästan alltid någon som vill investera pengar, tid och engagemang på Gotland.

Vi behöver fler som vill bo här, inte färre. Vi behöver bostäder, jobb och företag. Vi behöver unga som väljer att stanna och människor från fastlandet som bestämmer sig för att Gotland ska bli deras hem.

Det märkliga är att vi sällan räknar på kostnaden för det som aldrig blev av. När ett företag väljer att inte etablera sig här får vi ingen rapport om de arbetstillfällen som aldrig skapades. När ett bostadsprojekt inte blir av ser vi inte vilka som annars hade flyttat in. Det finns ingen rad i regionens bokslut för skatteintäkter vi aldrig fick.

Varje enskilt nej kan därför framstå som ganska betydelselöst. Men tusen små nej kan tillsammans få stor betydelse för en ö med 60 000 invånare. Jag argumenterar inte för att vi ska bygga överallt. Självklart inte. Det finns platser där svaret ska vara nej.

Men jag vill att vi oftare börjar i andra änden. Vi måste oftare fråga: Vad behöver vi göra för att kunna säga ja

Ragnar Gustavii

ordförande Miljö- och byggnämnden