Nästan alla kvinnor går igenom klimakteriet. Den stora majoriteten av dem drabbas av besvär – det kan innebära allt från försämrad livskvalitet till sjukskrivning från arbetet och stort lidande. Men fortfarande tas kvinnor inte på allvar och deras symptom feltolkas. Därför behövs en agenda för stärkt klimakterievård.
Moderaternas förslag
Moderaterna vill stärka klimakterievården genom att:
- Säkra tillgången till östrogenplåster och andra läkemedel för att behandla klimakteriebesvär
- Utreda om barnmorskor ska få rätt att förskriva klimakterieläkemedel
- Förbättra klimakterierådgivningen på primärvårdsnivå
- Genomföra ett kunskapslyft om klimakteriet för vårdpersonal i syfte att stärka kvinnors hälsa och arbetsförmåga
- Införa en nationell informationssatsning om klimakteriet riktad till kvinnor i övergångsåldern
Skäl för förslagen
Ungefär sju av tio kvinnor drabbas av mer eller mindre allvarliga besvär i samband med klimakteriet. Det kan handla om till exempel värmevallningar, svettningar och sömnproblem, men många kvinnor upplever också en rad andra symtom. Besvären varierar kraftigt mellan individer. Enligt Socialstyrelsen upplever var tionde kvinna så allvarliga symtom att hon behöver medicinsk behandling. Fortfarande finns problem med att kvinnor inte tas på allvar och att deras symptom misstas för andra åkommor. Det här påverkar livskvaliteten negativt och leder till lidande för de drabbade kvinnorna, samtidigt som det medför stora samhällskostnader i form av sjukskrivningar.
Regeringen har arbetat för att stärka kunskapen om klimakteriet. I den forsknings- och innovationsproposition som presenterades 2024 ingår en satsning för att stärka forskningen om på sjukdomar och tillstånd som är unika för eller vanligare bland kvinnor, såsom klimakteriebesvär. Statens beredning för medicinisk och social utvärdering (SBU) har fått i uppdrag att ta fram kunskapsunderlag om kvinnohälsa, inklusive klimakteriet. Även Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att stärka kunskapen i vården om klimakteriebesvär – och som ett resultat finns nu för första gången nationella riktlinjer för klimakterievården på plats.
Trots att viktiga steg framåt skett, finns mer att göra. Det saknas ett tydligt och enhetligt vårdförlopp för kvinnor som söker hjälp för klimakteriebesvär. Dessutom finns det stora regionala skillnader i tillgången till klimakterievård, vilket leder till ojämlik vård. Därför behövs en agenda för stärkt klimakterievård.
Socialstyrelsen bedömer att fler kvinnor än vad som får det i dag skulle ha nytta av hormonbehandling för sina klimakteriebesvär. Legitimerade barnmorskor har rätt att förskriva preventivmedel i födelsekontrollerande syfte, och i dagsläget hanteras nästan alla förskrivningar (cirka 85 till 90 procent) av preventivmedel av barnmorskor. Regeringen har nyligen beslutat om ett uppdrag till Socialstyrelsen och Läkemedelsverket att utreda om barnmorskor ska förskriva läkemedel som används vid abort. Nästa steg är att göra motsvarande utredning för förskrivning av hormonläkemedel kopplat till behandling av klimakteriebesvär.
Ett viktigt syfte med en breddad förskrivningsrätt skulle vara att öka tillgängligheten och jämlikheten i vården. En annan aspekt är att förbättra bemötandet för kvinnor i klimakteriet, eftersom barnmorskor har som inriktning att följa kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa genom livet. Individuell riskbedömning och noggrann uppföljning ska självklart fortsatt vara helt centrala vid en eventuell breddad förskrivningsrätt.
Vidare behövs bättre rådgivning på primärvårdsnivå och ett kunskapslyft hos vårdpersonalen. I Sverige finns enbart en universitetskurs om kvinnors hälsa i klimakteriet dit vårdpersonal från hela landet söker sig. Kursens popularitet speglar efterfrågan på ökad kunskap om klimakteriet. Även på lokal nivå finns goda exempel på åtgärder som kan vidtas för att öka kunskapen. I en kommun genomfördes en satsning där chefer och personal utbildades om klimakteriet, samtidigt som det erbjöds personlig klimakterierådgivning. Satsningen ledde till en märkbar minskning av sjukskrivningar bland kvinnor i åldern 40–60 år och många anställda vittnar om att den gjort det lättare att tala om klimakterierelaterade besvär.
I dag saknas en tydlig och helhetsorienterad process för kvinnor som söker hjälp för klimakteriebesvär, mycket på grund av otillräcklig kunskap hos vårdpersonalen. Det leder till att kvinnor ofta sjukskrivs för depression i stället för att få rätt behandling. Genom att öka kunskapen om klimakteriets symtom, behandling och påverkan på arbetsförmågan, samt genom att implementera stödåtgärder och arbetsanpassningar, kan sjukskrivningar relaterade till klimakteriet minskas.
För det tredje behövs en informationssatsning till kvinnor i övergångsåldern. Syftet är i första hand att det ska vara tydligt var man ska vända sig om man behöver vård för klimakterierelaterade besvär. Därför behöver informationen vara regionalt anpassad. Men det kan också behövas information kopplat till att identifiera klimakterierelaterade besvär.
Frågor och svar om att vi vill stärka klimakterievården
Hur ska ni säkra tillgången till östrogenplåster och andra läkemedel för att behandla klimakteriebesvär?
Moderaterna kommer prioritera tillgången till östrogenplåster under nästa mandatperiod. Just nu förändras den globala läkemedelsmarknaden snabbt. Regeringen analyserar hur förändringar i omvärlden påverkar tillgången till läkemedel i Sverige, bland annat genom uppdrag till Tandvårds- och läkemedelsverket (TLV). Vi behöver ett läkemedelssystem som klarar två saker samtidigt: att ta ansvar för kostnader men också vara beredda att betala för att patienter får tillgång till läkemedel i tid. Vidare analyserar regeringen, genom myndighetsuppdrag, möjligheten för en nationell aktör att producera östrogenplåster, liksom om det finns möjlighet att använda centrala inköpsfunktioner i EU för att säkerställa tillgången till läkemedel. Det pågår alltså ett brett arbete för att säkra tillgången till östrogenläkemedel som ska tas vidare. Det är nödvändigt för att värna kvinnors hälsa.
Hur ska kunskaperna hos de som förskriver ”kvinnoläkemedel” säkras? Det här handlar om att förbättra tillgängligheten och att tillgodose de särskilda behov som kvinnor har just utifrån att de är kvinnor. Att vi vill utreda förskrivningsrätt handlar just om att samma höga kvalitet i förskrivningen måste kunna säkerställas.