Det ska inte vara livsfarligt att vara kvinna i Sverige. Som ett led i arbetet mot en nollvision för dödligt våld mot kvinnor föreslår Moderaterna att en haverikommission ska tillsättas varje gång en kvinna mördas.
Moderaternas förslag
Moderaterna vill under nästa mandatperiod att en haverikommission ska tillsättas varje gång en kvinna mördas. Vill vi skärpa uppföljningen av de åtgärdsförslag som haverikommissionen lämnar, samt analysera hur dessa åtgärdsförslag snabbare kan få genomslag på nationell, regional och lokal nivå.
Skäl för förslaget
Moderaterna vill vidta mönsterbrytande åtgärder för att stoppa mäns livsfarliga våld mot kvinnor. För 2025 konstaterades 25 fall av dödligt våld där offret var kvinna. Sedan 2011 har siffran varierat mellan 21 och 33 kvinnliga offer om året.
Den 32-åriga fembarnsmamman och Malmöbon Beata är ett av offren. Hon mördades i september 2021 av sin dåvarande make. När Beata ansökte om skilsmässa, efter att under lång tid ha utsatts för misshandel och kontroll, tog maken hennes liv och grävde ner hennes kropp i en skogsgrop.
Den moderatledda regeringen har redan infört en nollvision för dödligt våld mot kvinnor – ingen kvinna ska mördas av en man. Nollvisionen gäller allt dödligt våld mot kvinnor, oavsett om det sker i en nära relation, i en hederskontext eller utan sådan koppling.
I dag finns en lag som innebär att en haverikommission – en så kallad skade- och dödsfallsutredning – ska tillsättas när en närstående eller tidigare närstående har dödat eller försökt döda en kvinna. Syftet är att hitta brister i samhällets skyddsnät och förhindra att det händer igen.
Moderaterna vill bredda lagen så att en haverikommission tillsätts varje gång en kvinna dödas – inte bara när förövaren är eller har varit närstående. Syftet är fortfarande att hitta brister i skyddsnätet och bidra till att nollvisionen nås.
I dag är det Socialstyrelsen som redovisar vilka åtgärder olika myndigheter redan vidtagit, och som vartannat år lämnar förslag på fler åtgärder för att förebygga våld. Men uppföljningen av dessa förslag behöver skärpas. Moderaterna vill att en lämplig myndighet, till exempel Statskontoret, får i uppdrag att regelbundet följa upp hur regeringen och andra berörda tar hand om förslagen.
Vi vill också se till att åtgärdsförslagen får snabbare effekt – nationellt, regionalt och lokalt. Det kan handla om att aktörer ska vara skyldiga att hantera förslagen inom en viss tid, eller att förslagen behöver utformas annorlunda för att verkligen leda till förändring.
Vi står inför ett vägval
För 2025 konstaterades 25 fall av dödligt våld där offret var kvinna, och sedan 2011 har siffran varje år legat mellan 21 och 33. Bakom varje siffra finns en människa, en familj och ofta barn som förlorat sin mamma – som den 32-åriga fembarnsmamman Beata från Malmö, som mördades av sin dåvarande make efter att ha ansökt om skilsmässa. En regering med S, V och MP riskerar att innebära en återgång till år av prat utan handling, där brister i samhällets skyddsnät förblir outredda och samma misstag upprepas.
Det märks redan i hur trögt arbetet gått med att gå till botten med varje enskilt fall. I dag tillsätts en haverikommission bara när en kvinna mördats av en närstående – inte när en kvinna dödas i ett så kallat vansinnesdåd av en okänd gärningsman. Regeringen har visserligen gett Polismyndigheten och Socialstyrelsen ett tidsbegränsat uppdrag att kartlägga sådana dåd, men det ersätter inte en varaktig, lagstadgad ordning som gäller varje gång en kvinna mördas.
Vi har dragit lärdomar av kampen mot den grova brottsligheten: systematisk uppföljning och tydliga krav på genomslag fungerar. Nu vill vi använda samma mönsterbrytande kraft för att stoppa mäns dödliga våld mot kvinnor – oavsett om gärningsmannen är en närstående eller helt okänd för offret. Moderaterna söker mandat att fullfölja nollvisionen och se till att varje kvinnas död leder till verklig förändring, inte bara till en rapport i en byrålåda.
Frågor och svar
Varför behövs det här?
Det handlar om att anpassa lagen efter regeringens nollvision för dödligt våld mot kvinnor. Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar omfattar bara fall där en kvinna mördats av en nuvarande eller tidigare närstående. Vi menar att det är lika angeläget att gå till botten med vad som hänt och hur vi som samhälle hade kunnat förhindra det även i andra fall när en kvinna har mördats, till exempel så kallade vansinnesdåd där kvinnan inte har någon relation till gärningsmannen.
Polismyndigheten och Socialstyrelsen har precis fått i uppdrag av regeringen att kartlägga dödliga vansinnesdåd och vad som hade kunnat göras annorlunda för att förhindra brotten. Är inte det samma sak?
Det stämmer att regeringen har gett ett sådant uppdrag. Det är bra och viktigt, men tidsbegränsat. Genom att tillsätta en haverikommission varje gång en kvinna mördas (genom att anpassa lagen om skade- och dödsfallsutredningar) får vi en annan långsiktighet i arbetet med att förhindra att det sker igen.
På vilket sätt skulle man kunna skärpa uppföljningen?
Det kan till exempel handla om att en lämplig myndighet, exempelvis Statskontoret, får i uppdrag att regelbundet följa upp hur åtgärdsförslagen omhändertagits av regeringen och andra berörda aktörer. Dessutom bör det analyseras hur åtgärdsförslagen snabbare kan få genomslag på nationell, regional och lokal nivå. Det kan till exempel handla om att enskilda aktörer ska ha vissa skyldigheter att inom en viss tidsram omhänderta de åtgärdsförslag som ges.