En infrastruktur som värnar stockholmarnas plats på jorden
Stockholms utrymme är begränsat och måste användas smart. Sedan 1970-talet har antalet bilister i Stockholms innerstad minskat med 150 000 en vanlig vardag, samtidigt som regionens invånare har ökat med 900 000.
Att använda Stockholm smartare handlar ytterst om att öka kollektivtrafikandelen. Som följd av historiska satsningar är kollektivtrafikandelen i Stockholmsregionen redan i dag 50 procent. Vill vi befria ytterligare utrymme krävs att fler investeringar sker i kapacitetsstärkningar i kollektivtrafiken.
En modell för sådana satsningar finns i utbyggnaden av tunnelbanan, vilken inom ramen för Stockholmsöverenskommelsen och Sverigeförhandlingen, ger historiskt stora nyttor i Stockholmsregionens omställning åt det mer hållbara. Utbyggnaden fördubblar resandekapaciteten mellan nord och syd. Med miltals nya spår, tiotals nya stationer, fler bostäder och fler arbetstillfällen är utbyggnaden ett handfast exempel på hur staten, regioner och städer kan samarbeta för att stadens rörlighet och funktion ska bli smartare.
Det handlar också om att befria utrymme. Vi kan och bör bygga för att leda om onödig genomfartstrafik, som i dag leds in i och i genom staden, runt staden. För Stockholms del skulle en färdigställd ringled med en Östlig förbindelse avlasta innerstaden med över 55 000 bilar varje dag. Självklart skulle detta påverka såväl trängseln, miljön som möjligheten att disponera gaturummet bättre i stadens kärna.
Av stockholmarna, till stockholmarna
Att bygga med människors liv i centrum, både bildligt och bokstavligt, kräver att det är människorna som bor i staden som är med och bygger den. För att synliggöra hennes bidrag i samhällsbygget borde brukaravgifter såsom trängselskatten regionaliseras.
I stället för att landa i statens kassa borde trängselskatterna nyttjas i människornas vardag om rådigheten lades närmre människorna. Exempelvis genom att inom ramen för regionernas investerings- och trafikbudget öronmärkas till investeringar i infrastruktur, drift av kollektivtrafik och mobilitetssatsningar i den region som stått för intäkterna. I direkta och märkbara förbättringar i rörlighet och funktion. Vi menar att detta skulle skapa ökad legitimitet för systemet, ökad koppling till finansiering av regionens infrastruktur samt ökad möjlighet till insyn, transparens och ansvarsutkrävande för dem som betalar skatten.
Under senare tid har stockholmarna även sett parkeringar försvinna och priset för att parkera sin bil stiga till skyarna. Knappt finns några boendeparkeringar kvar. Kritiken mot införandet av den planerade miljözonen i Stockholms stad har varit massiv från såväl boende som besökande och företag. Vänsterstyret backade från att införa zonen i Gamla stan och bör göra detsamma för den ännu större zonen planerad mitt i stan.
Vi vill i stället underlätta för människor att göra klimatsmarta val. Det är skadliga utsläpp som ska bekämpas, inte enskilda fordonstyper eller människors möjligheter att förflytta sig.
Underlätta för fler att ställa bilen
Allt fler resenärer växlar mellan trafikslag. För att underlätta för bilburna resenärer som ska in till Stockholms stad bör Stockholmsregionen erbjuda rejäla, inbjudande och säkra infartsparkeringar. Dessa infartsparkeringar måste vara säkra, rena och tillhandahålla laddplatser och även attraktiv service utöver det som biltvätt, rekond, café och automater som brukar finnas vid kollektivtrafiken.
Att säkert kunna transportera sig med cykel till jobb, aktiviteter och vänner är smidigt och uppskattat bland invånarna i Stockholmsregionen. Regional cykling och infrastruktur behöver utvecklas för att vara ett bra komplement till kollektivtrafiken. En viktig del i en utbyggd regional cykelinfrastruktur är att den är trafiksäker och når viktiga mål- och bytespunkter så att den verkligen blir attraktiv för invånarna. Även cykel bör på ett smidigt och säkert sätt kunna kombineras med kollektivtrafiken. Det ska vara enkelt att kunna cykla till kollektivtrafiken utan att behöva oroa sig för säkerheten eller stölder.