Nyhetsartikel
18 jan 2019

Moderaternas röstförklaring vid dagens statsministeromröstning

Vid dagens statsministeromröstning framförde Ulf Kristersson följande röstförklaring i riksdagen:

Herr talman!

Sverige har aldrig tidigare fått en regering som denna. En regering som inte förenas i ett gemensamt politiskt projekt, eller i en gemensam bild av Sveriges problem. Än mindre en gemensam uppfattning om vart Sverige borde vara på väg.

Det här blir de ovilligas koalition. Ett resonemangsäktenskap mellan parter som aldrig har älskat varandra – och som för fyra månader sedan gjorde allt de kunde för att övertyga svenska folket om precis den saken: att de har olika värderingar, olika åsikter och just därför vill ha olika regeringar. 

Jag är för ett mått av pragmatism i politiken. Liksom att skilja på sak och person. Att inte utmåla motståndaren som djävulen själv. Att respektera den som tycker annorlunda. Att inte avsiktligt misstolka andras motiv. Och att söka prestigelösa kompromisser där man faktiskt tycker ganska lika. Men detta är något helt annat. Det är hållningslöst och principlöst.

Det tog inte mer än tre dagar innan Stefan Löfven hade börjat förhandla tolkningen av sin överenskommelse med Vänsterpartiet. Riksdagen vet inte vilken makt Vänsterpartiet ska få över den nya regeringen. Det verkar inte heller den tillträdande regeringens stödpartier veta. 

I SVT:s Aktuellt häromkvällen fick vi höra att Vänsterpartiet fäller regeringen, om den genomför sina avtalade reformer. Och att Centern och Liberalerna fäller regeringen, om den inte genomför sina avtalade reformer. I båda fallen förutsätter hoten att de som hotar också får stöd från Sverigedemokraterna. Den moraliska halten i en sådan politisk logik känns inte helt övertygade. Det är ren politisk dubbelmoral. 

Och de som nu röstar för denna regering i hopp om att få stabilitet – eller mer exakt, för att till varje pris undvika ett extraval – kan komma att bli överraskade.

***

Herr talman!

Sverige får nu en fortsatt vänsterregering. Den borgerliga idégemenskap som egentligen fortfarande finns här i riksdagen – av liberala, konservativa och kristdemokratiska idéer – borde naturligtvis ha givit oss en borgerlig regering. Nu blir det inte så den här gången. 

Men jag är övertygad om att Januariöverenskommelsen blir en parentes i svensk politisk historia. En dag lika obegriplig som Decemberöverenskommelsen för fyra år sedan. Vi får en långsam anpassning till demokratins realiteter. Men jag förstår att det kan ta tid.

Idag spräcker Centern och Liberalerna alliansen på nationell nivå. Det får naturligtvis stora konsekvenser. Men en dag kommer människor med gemensamma värderingar samlas politiskt igen. Samarbeta igen. Söka makten tillsammans igen, så som vänner som vill få något gjort brukar göra. Nu är inte den tiden. Men jag tror att den tiden kommer.

Moderaterna går alltså nu i opposition. Det blir vår roll att vara den samlande kraften för borgerligt sinnade människor i Sverige, som också vill ha en borgerlig regering. Som tar tag i Sveriges stora problem och tar fasta på Sveriges många möjligheter.

Det är en uppgift vi kommer ta oss an med samma värderingar och samma engagemang som vi skulle ha regerat med. Och som med dagens beslut blir viktigare än på decennier. De väljare som röstade för en annan regering ska veta att Moderaterna är ett borgerligt parti att lita på. 

Vi har stått emot förr, när andra hellre har bekräftat den urgamla socialdemokratiska självbilden, att det egentligen bara är de som kan regera Sverige. Och vi kommer att göra det igen.

Den moderata riksdagsgruppen – herr talman – röstar alltså nej till att Stefan Löfven väljs till Sveriges statsminister.

Röstförklaringen finns här.