Patienten ska få vård i rätt tid och av hög kvalitet. Därför lägger Moderaterna fram förslag för att öka patienternas inflytande och möjlighet att få vård när man behöver det. Moderaterna föreslår en skarp ersättningsskyldighet för regioner som inte lever upp till den lagstadgade vårdgarantin. En vårdgaranti som vi dessutom vill skärpa från nuvarande 90 dagar till 30 dagar, med inspiration från Danmark.
Moderaternas förslag
En tydlig ersättningsskyldighet ska införas för hemregioner som inte lever upp till den lagstadgade vårdgarantin. En patient som inte får vård inom den lagstadgade tiden för vård ska erbjudas behandling utan extra kostnad hos vårdgivare i en annan region. Och det är den region som inte levt upp till vårdgarantin som ska betala för patientens behandling.
Vårdgarantin ska skärpas från nuvarande 90 dagar till 30 dagar. Syftet är att korta väntetiderna för patienten. I Danmark har en skärpt vårdgaranti med högre krav på snabbare vård inneburit kortare väntetider för patienten. En tydlig rätt för patienten att välja vård i hela landet ska införas. En sådan rätt ska även omfatta sjukvård som kräver att du är inskriven på sjukhus dygnet runt exempelvis i samband med operation och eftervård. För att samtidigt säkerställa effektivitet och kvalitet i vården krävs tydliga regelverk som motiverar verksamheter att motverka riskerna för övervård och skenande kostnader
Skäl för förslagen
Väntetiderna är långa och vårdgarantin överskrids varje dag i Sverige. Ingen vinner på att patienter tvingas vänta på vård. De långa väntetiderna innebär främst ett utdraget lidande för patienterna, men de påverkar också samhällsekonomin i stort när människor tvingas till sjukskrivning eller sjukdomstillstånd riskerar att förvärras.
För att minska vårdköerna och ge patienterna vård i rätt tid krävs att det får tydliga konsekvenser för de regioner som inte lever upp till den lagstadgade vårdgarantin. Det är därför som Moderaterna vill införa en tydligare ersättningsskyldighet när vården inte ges i rätt tid. Det innebär att patientens hemregion är skyldig att bekosta vård hos en vårdgivare i en annan region om den inte kan erbjuda vård inom vårdgarantins tidsgränser. Vidare vill vi skärpa vårdgarantin så att väntetiderna för patienterna kortas ned ännu mer. För att åstadkomma det måste patienternas rätt att välja vård i hela landet tydliggöras och utökas. Ersättningsskyldigheten ska omfatta all vård. Det skapar rättvisa och ökar tryggheten för alla patienter och deras anhöriga.
Enligt dagens regelverk ska patienter erbjudas vård inom de tidsgränser som följer av vårdgarantin. För den specialiserade vården innebär det att patienten ska få ett första besök inom 90 dagar samt behandling, operation eller annan åtgärd inom ytterligare 90 dagar. Om detta inte är möjligt ska patientens hemregion erbjuda vård hos annan vårdgivare. Kostnadsansvaret ligger redan i dag hos hemregionen. I praktiken är denna möjlighet dock begränsad eftersom patienten i regel endast erbjuds vård hos vårdgivare som hemregionen har avtal med. Tillämpningen varierar dessutom mellan regioner, och det är ofta patienten själv som behöver ta initiativ för att få tillgång till snabbare vård i en annan region än hemregionen. Problemet är både otydlighet i regelverket och att nuvarande system saknar tillräckliga incitament och arbetssätt för att säkerställa att patienter faktiskt får vård i tid. Så kan det inte fortsätta. Ersättningsskyldigheten måste tydliggöras och skärpas. Regionen som brister i sitt åtagande måste också aktivt hjälpa patienten till en vårdgivare där vården kan ges snabbare.
Frågor och svar om stärkt vårdgaranti
Vad är den viktigaste skillnaden med förslaget?
Regionernas gränser försvinner för patienter som väntat längre än vårdgarantin. Skillnaden är att patienten ska få faktisk tillgång till vård där kapacitet finns, inte enbart inom regionens befintliga upphandlade avtal. Förslaget gör tillämpningen mer aktiv och enhetlig.
Hur fungerar det i dag?
I dag ska regionen erbjuda vård hos annan vårdgivare om vårdgarantin inte uppfylls. I praktiken är denna möjlighet dock begränsad till vårdgivare som regionen har avtal med. Tillämpningen varierar och det är ofta patienten själv som behöver ta initiativ.