Så har Socialdemokraterna till sist tillkännagivit sin helomvändning i synen på ett svenskt medlemskap i NATO. Decennier av konsekvent nej blev till sist ett ja. Vi välkomnar att det nu finns en tydlig majoritet för att föra vårt land i trygg hamn. Ett svenskt medlemskap i NATO ger Sverige, det fria Europa och våra internationella partners ökad säkerhet och bättre skydd mot aggressiva diktaturer. Nu och framgent.
Med huvuddelen av medlemmarna i försvarsalliansen har Sverige långvariga, historiska och kulturella band, djupa och varaktiga relationer och samarbeten och våra ekonomier är tätt sammanknutna. Vi delar en gemensam uppfattning om den liberala demokratins överlägsenhet. Vi har mycket att slå vakt om och försvara och det kan inte uteslutas att vi också behöver göra det.
Vårt grannland Finland tog efter det ryska angreppet mot Ukraina ledningen och visade vägen för våra båda länder mot det viktiga steg som ett medlemskap är. Det finska förhållningssättet till NATO har efter Sovjetunionens sönderfall präglats av nykter realism. Ett medlemskap i alliansen har betraktats som en möjlighet för Finlands säkerhet. Detta manifesterades redan på 1990-talet när finska riksdagen antog en NATO-option. Därmed var frågan både beredd och förankrad när säkerhetsläget hastigt och radikalt försämrades.
Den fram tills nu rådande S-doktrinen för säkerhet har vilat på förhoppningar om att någon ska skynda till vår hjälp den dag som kriget drabbar Sverige. Det är oansvarigt att grunda sin säkerhet på att hoppas och att hålla tummarna. Som skenbar ersättning för obefintliga säkerhetsgarantier har S-regeringen istället visat upp ett antal till intet förpliktigande, bilaterala avtal med olika länder. Men det är endast i NATO som nödvändiga strukturer och resurser finns för planering, förberedelser och ledning av gemensamma, militära operationer. Sverige kommer i en nära framtid dela den trygghet och de förpliktelser som den kollektiva säkerheten innebär.
På tre månader, efter ett krig i Ukraina där man först inte ens ville sända vapen till det ukrainska folkets hjälp, har S-regeringen nu kovänt. Dess idé om allianslöshetens förtjänster överlevde inte kontakten med verkligheten. De många och motsägelsefulla besked som föregick detta nödvändiga ställningstagande var inte ett ansvarsfullt sätt att hantera säkerhetspolitiken på. De bidrog inte till att vinna respekt för Sverige. Det är nu viktigt att bygga upp förtroendet och öka tilliten till vårt land som säkerhetspolitisk partner. Därför behöver Sverige tydligt engagera sig som blivande medlem i NATO och bidra med de förmågor, den Rysslandskunskap och de väl utvecklade färdigheter som vår försvarsmakt har att genomföra internationella övningar. Genom att stärka alliansen förbättrar vi säkerheten för Sverige.
Vi vill till sist påminna om att ett medlemskap i NATO inte är ett quick fix för Sveriges säkerhet. Att försvara Sverige kommer även fortsättningsvis vara ett ansvar som först och främst åvilar oss själva. Det är ett ansvar och en nota som svenska politiker i decennier har smitit undan, utifrån en aningslös förhoppning om att de militära konflikternas tid tog slut med Sovjetunionens kollaps och Warszawapaktens upplösning.
Vårt land måste nu skyndsamt öka försvarsförmågan och rusta upp ett uthålligt totalförsvar som genom samverkan i NATO förmår upprätthålla en krigsavhållande effekt. Moderaterna har tillsammans med KD, L och SD enats om att försvarskostnaderna senast 2025 ska motsvara två procent av BNP. Det är vår förhoppning att Socialdemokraterna nu även är beredda att ändra position i synen på finansieringen, så att Sverige nu kan avsätta de medel som krävs för den nödvändiga upprustningen av vårt försvar.
Anders G Johansson (M)
Riksdagskandidat från Skövde
Gustaf Göthberg (M)
Riksdagskandidat från Göteborg