I måndags presenterade Pål Jonson (M) som är riksdagsledamot för Värmland en rapport i Morokulien om hur det gränsöverskridande samarbetet kring förvaltningen av den gemensamma vargstammen kan utvecklas. Rapporten bygger på en motion från en motion från Pål som Moderaterna i Värmland ställt sig bakom vid sin förbundsstämma den 26 maj i år. Den har tagits fram efter i nära dialog med Höyrepolitiker i Östfold och Hedmark. Gunnar Gundersen (H) som var stortingsledamot för Hedmark fram till 2017 och Eli Wathne (H) som är ersättare till stortinget och ledamot i rovviltsnämden i Hedmark deltog också på pressträffen i Morokulien.
Bakgrunden är att den gränsöverskridande vargstammen vuxit sig allt starkare. Som ett gränsland påverkar detta Värmland i allra högsta grad. Ökningstakten har avtagit i Värmland men vargen sprider sig nu snabbt till Norge. Det ställer krav på ett ökat samarbete. Den norska regeringen har under en längre tid efterfrågat ett närmare samarbete med Sverige i förvaltningen av vargstammen. Enligt Bernkonventionen som Sverige och Norge skrivit under ska länder med gemensamma viltstammar också samarbeta kring detta. Men den svenska regeringen har inte svarat upp mot den norska förfrågan. Pål Jonson har därför ställt en skriftlig fråga till miljöminister Karolina Skog om hur regeringen avser att agera. Svar ska komma den 20 juni.
Vargstammen i Skandinavien har med god marginal passerat den biologiska gränsen för långsiktig överlevnad. Men politiken har inte hängt med i förvaltningen av vargen. Man delar noggrant in den i svenska och norska vargar trots att all forskning visar på att stammen är gemensam. Om vargstammen istället behandlades som en gemensam skandinavisk vargstam skulle det totala antalet vargar också sannolikt kunna vara väsentligt mindre än idag. Den genetiska statusen på vargen har förbättrats avsevärt under senare år säger Pål Jonson i en kommentar.
Men det finns även skäl att se över om vi kan effektivisera samarbetet genom en närmare dialog mellan viltvårdsdelegationerna i Sverige och rovviltnämnderna i Norge för att främja lokalt inflytande och titta på om vi kan effektivisera formerna för jakten, så som längre jakttider och agerande vid eftersök m.m.. Från svenskt håll är det även angeläget att det etableras en Viltmyndighet med ett sammanhållet ansvar för jaktfrågorna säger Pål Jonson i en kommentar