1892. Året då min mormor Fanny föddes. Sverige var fattigt. Så fattigt att hundratusentals svenskar begav sig ut på en riskfylld resa över Atlanten. Inte främst tillnågot – utan bort. Bort från svält, från hårt slit på steniga åkrar. Bort från ett förmyndarsamhälle och en statskyrka som begränsade människors liv. Bort från missväxt, misstro och mörker. Nästan var femte svensk lämnade sitt hemland.
Och det är faktiskt bara två-tre generationer bakåt i tiden. När Fanny föddes hade Sveriges hundraåriga resa från att vara ett fattigt land – till att bli ett av världens rikaste, påbörjats. Med uppfinningar, industrialisering, demokratisering, arbetarrörelse, egnahemsområden och utbildning för alla.
Textil, tändstickor och Tetrapak.
Vårt Sverige gick från att vara ett land som människor flyttade ifrån – till att bli ett land som människor vill flytta till. Från det fattig-Sverige som mormor Fanny föddes in i, till det fria och rika land som mitt barnbarn Juni nu växer upp i. På bara några generationer.
Vi som var barnbarn till Fanny fick lära oss vikten av strävsamhet och hårt arbete. Hon gick upp tidigt på morgonen, ofta före alla andra, för att ta sig an tunga sysslor på hennes och morfars gård. Hon, och många andra med henne, jobbade hårt för sin familj skull, men också för nästkommande generationer. Och Sverige blev ett av världens rikaste länder.
Det är minst sagt en imponerande resa.
Sverige är på så många sätt fantastiskt. Men samtidigt. Det är något som skaver, som har gått sönder.
Det som för många av oss varit självklart, att varje generation känner att dom ska få det bättre än den förra. Det gäller inte längre. Bara en av fyra unga ser ljust på Sveriges framtid. Det där känns i hjärtat. Men med gängskjutningar, utanförskap, med konflikter och krig, en global klimatkris, och en stenhård och oförsonlig ton på sociala medier. Det är klart att något har förändrats i vårt Sverige.
Eller som Simon Superti sjunger – Bullerbyn är död.
Sverige behöver göra en ny resa. Och vi behöver göra den tillsammans. Uppgiften vi står inför är att bygga ett tryggare, rikare och starkare Sverige.
Ett Sverige där Juni, och alla andra tjejer, har exakt samma möjligheter som grabbarna, och kan känna sig trygga när de går hem om kvällarna.
Ett Sverige där alla som kan, jobbar och bidrar till vårt gemensamma. Där skolan är ett växthus som ger kunskap för livet. Och där den som är sjuk, snabbt får vård – i världsklass.
Ett Sverige där alla som drömmer om villa och Volvo (och dom är många) – också ska kunna uppfylla den drömmen.
Ett Sverige där unga återigen kan se hoppfullt på framtiden.
Det är min vision. Och jag är övertygad om – att Sverige står inför sin bästa tid.
Men visst finns det hot som tornar upp sig i horisonten. Både från omvärlden och här hemma.
Det pågår väpnat krig i Europa, inte långt härifrån, och samtidigt upplever världen ett handelskrig. Att jag står här idag och inte statsministern är för att han i veckan deltagit i ett helt avgörande NATO-toppmöte i Haag, och idag träffar han regeringscheferna i EU. Det är möten som hålls i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Konflikterna i mellanöstern trappas upp, samtidigt som Putin med våld och död försöker göra det fria Ukraina, till en lydstat under Ryssland. Det ska inte lyckas.
För att tala klarspråk – våra barn och barnbarn ska inte tvingas prata ryska i framtiden.
Hoten från omvärlden är också ekonomiska. Just nu pågår ett handelskrig, med hot om ännu högre tullar. Samtidigt utmanar Kina den europeiska ekonomin. Och Europa, som visserligen är en rik kontinent, halkar efter ekonomiskt. Allt det här undergräver fundamentet för vårt välstånd.
Det är en orolig tid, en orolig värld vi lever i. Det ställer krav på oss som land. Det är därför regeringen rustar och bygger försvarsförmåga. På bara några år har vi fördubblat resurserna till försvaret. Samtidigt gör vi historiska satsningar på polis, på rättsväsende och åren framöver byggs tusentals nya fängelseplatser. Allt detta kräver tuffa prioriteringar. Men vi tvekar inte. Vi är beslutsamma. För Sverige – vårt kära fosterland – är värt att skydda och försvara.
Att bygga ett starkare och tryggare Sverige är en fråga om liv eller död.. Liv eller död för ukrainska soldater som just nu kämpar för sin och vår frihet vid den ryska gränsen. Liv eller död för barnen som hamnar i gängens klor eller i deras skottglugg. Liv eller död för alla de kvinnor som varje år misshandlas, och mördas, av en man de valt att dela – ja just livet med. Det är för alla dom vi behöver bygga ett tryggare Sverige.
För att säga det uppenbara, det kostar. Enormt mycket. Och det är just därför vi också ska bli rikare. Och det för mig in på ett inhemskt hot jag ser mot ett starkare Sverige. Den ekonomiska politiken.
Det enda som kan bära en stark välfärd in i framtiden, är en stark och växande ekonomi. Det förstår vi på vår sida i politiken. Och från första dagen, har regeringen steg för steg underlättat för utveckling, utbildning, företagande och innovationer. Vi gör det genom regelförenklingar, skattesänkningar, genom satsningar på väg och järnväg och på ny kärnkraft.
Sverige ska vara det givna landet för både småföretagare och koncernchefer att låta sina bolag växa i. Här ska fler skatter sänkas. Här ska strävsamhet, studier och hårt arbete löna sig ännu mer än idag.
För när människor växer – då växer Sverige.
Och det är just precis detta som är tillväxt. Det är alla människor, runt om i landet, som ställer klockan för att komma i tid till jobb och skola. Som skrapar bilrutorna en kall morgon, som lämnar på förskolan innan skiftet börjar eller hoppar upp på cykeln och trampar till kontoret.
Tillväxt är dom som är först på plats. Dom som låser upp dörren och tänder lampan i butiken. Dom som arbetar natt efter natt på äldreboendet, eller sätter nyckeln i lastbilen och startar motorn. Som hackar grönsaker inför lunchrusningen eller doppar penseln i målarburken för fem tusende gången. Det är alla dom som skapar tillväxt.
Tillväxt också är alla företagare som vågar anställa en person till. Som söker patent på sin innovativa idé. Eller utvecklar och utvecklas av AI. De företagare som i generationer har försörjt – inte bara sig själv och sin familj – utan gett arbete till tiotusentals andra. Alla dom, vi, bidrar till en starkare ekonomi.
Tillväxt handlar också om andra saker.
Om att ta tillvara på all den otroliga kompetens som finns i vårt land. Kompetensen hos seniorer som vill fortsätta jobba. Kompetensen hos de som inte heter något typiskt svenskt, som Sara, eller Erik.
Tillväxt handlar också om jämställdhet. Kvinnor är sjukskrivna i betydligt högre utsträckning än män. Och det blir faktiskt bara värre. Men, om man jobbar heltid, jonglerar förskolehämtningar och matkassar och dessutom fixar det mesta hemma (som många fortfarande kvinnor gör). Det är klart att det påverkar hälsan. Svensk BNP skulle öka markant om vi blev mer jämställda. Men framför allt skulle vi må så mycket bättre. Och det är väl ändå det allra viktigaste.
En annan jämställdhetsfråga är att fler barn ska se sin mamma gå till jobbet. För 20 år sedan skrev jag min avhandling om invandrares första år i Sverige. Redan då kom betydligt fler män än kvinnor i arbete, fler män fick lön i slutet av månaden och kollegor att fika med. Något som många invandrarkvinnor då blev utan. Fortfarande står utan. Här har både röda och blå regeringar svikit. Men nu kraftsamlar vi, ger möjligheter – men ställer också krav. Krav på att göra sig anställningsbar, lära sig svenska, lära sig ett yrke.
Allt det här gör att fler barn ser sin mamma gå till jobbet, att fler kvinnor har en egen lön och att fler är med och bidrar. Att vi blir rikare – tillsammans.
Ett rikare Sverige – och rikare svenskar. När vi tog över var priset på drivmedel nästan 30 kronor litern. Det ändrade vi på, och nu är priset ungefär hälften av det. En tank är 500–600 kronor billigare. Det spelar stor roll för många. För familjen på landet som behöver bilen för att ta sig till jobbet eller till skolan. För företagaren som är beroende av transporter.
Sen jag tog den första budgetpromenaden har en helt vanlig familj, med en polis och en sjuksköterska, 23 000 kronor mer i plånboken. Det räcker till rätt många matkassar.
Vi sänker skatten på jobb, pension och på sparande. Vi drev igenom ett elstöd när priset på el skenade. Och ser man till våra samlade budgetar så är det dom med lägst inkomst som tjänat mest på vår politik.
Men det är fortfarande dyrt, fortfarande tufft för så väldigt många. Jag vill vända mig direkt till dig som känner ”tar det aldrig slut på eländet”? Jag förstår känslan. Och jag tror tyvärr att det kan bli sämre innan det blir bättre, eftersom det är så osäkert i omvärlden nu.
Men kom ihåg. Sverige står stabilt med offentliga finanser i världsklass. Vi kan fortsätta stötta ekonomin. Och vi kommer att klara det här, och komma ut starkare på andra sidan.
Den 18 oktober 2022 var min första dag på det här jobbet. Regeringen ärvde stora ekonomiska problem. En rusande och hög inflation. En arbetslöshet bland de högsta i EU, och en låg tillväxt. Vår absoluta prioritering var att bekämpa inflationen – och det lyckades.
Steg för steg lägger vi nu grunden för ekonomisk tillväxt. Med ny kärnkraft, en enorm satsning på infrastruktur – större än den som Tyskland aviserat, med skattesänkningar och principen om hälften kvar i lönekuvertet.
Det såg rätt ljust ut i slutet på förra året. Återhämtningen i ekonomin började ta fart. Men sen drog nån i bromsen. Världsledare i flera stora länder prioriterar konflikt – framför att växa tillsammans. Dom orsakar nu en utdragen lågkonjunktur här i Sverige. För både handelskrig och väpnade krig slår rakt in i vår ekonomi.
Vi lever i en tid där världsläget är det svåraste sen 1940-talet. Trots det. Och delvis på grund av det, tar VI nu nästa steg för att stärka Sveriges, och framför allt svenskarnas, ekonomi. I den budgetförhandling som drar igång i augusti kommer hushållenatt vara Moderaternas absoluta främsta prioritering. Före allt annat.
Jag vet hur det känns att ha små marginaler. Att kämpa. När våra grabbar var små hade Bjarne och jag det rätt knapert. Det närmaste vi kom en charterresa var att åka från Uppsala där vi bodde, till Arlanda för att titta på planen som lyfte och landade. Och sen blev det happy meal på Mc Donalds. Det var jättemysigt!
Idag, många år senare, är jag lyckligt lottad och kan ta med hela familjen på ett av dom där flygplanen. Den livsresan vill jag att fler ska kunna göra. För sig själv, och för sin familj.
Planen framåt. Moderaternas agenda för åren som kommer, är att fortsätta stärka hushållens ekonomi. Det är vår prioritering i höstens budget. Under nästa år. Under nästa mandatperiod. Genom fler svenska jobb, återupprättad arbetslinje, en bidragsreform och mer pengar i plånboken.
Jag vet att de höga priserna kommit som ett hårt slag i magen för många, många svenskar. Och här ser jag ett ansvar att underlätta. Ge fler föräldrar möjlighet att ta med barnen till ett lekland, köpa nya kläder till tonåringarna när de sticker i väg på höjden. Möjlighet att laga bilen, eller skaffa en ny diskmaskin, när den går sönder. Sånt där som händer i vardagen.
När jag nu förbereder de förslag som våra samarbetspartier ska förhandla om i augusti står en sak helt klar. Moderaterna kommer att lägga fram ett skyddspaket för hushållen på förhandlingsbordet. Ett paket som stöttar och stärker hushållen, genom att de får mer i plånboken.
På tal om prioriteringar. Vad vänsterkanten prioriterar och är överens om är väldigt oklart. Men några saker vet vi om deras politik.
De vill ha högre invandring. De vill ha högre skatt för den som arbetar, högre skatt på företagande och högre skatt på människors sparande. Och betydligt högre drivmedelspriser.
Med andra ord. Mindre i plånboken för den som jobbar och sliter.
Som örebroare vet jag mycket väl att Sverige är större än Stockholm. Men jag vill ändå vända uppmärksamheten mot huvudstaden, eftersom Socialdemokraterna styr där. Vi har alltså facit på vad deras politik innebär för människor. Mitt i kostnadskrisen. När människor har det som tuffast, har de höjt skatten för dom som tjänar allra minst. Dom skär ner på trygghetsåtgärder och gör det krångligare att vara företagare. Och dom skuldsätter stockholmarna, i en hisnande fart.
I Stockholm, Socialdemokraternas skyltfönster, höjs skatten och skulderna ökar. Men det är inte så att skattebetalarna får mer för pengarna. Tvärtom. Nu möts man av längre vårdköer och färre bussar i kollektivtrafiken. Men värst av allt. Ätstörningskliniker – som kan vara skillnaden mellan liv och död för unga tjejer – läggs ned.
Det är vänsterpolitik i praktiken. Och nej, Sverige skulle inte bli inte rikare och tryggare med flera vänsterpartier i Rosenbad. Vi har prövat det. Och under dom åren blev Sverige farligare och fattigare.
Om lite mer än ett år så ska vi gå till vallokalerna igen. Det är då vi ska välja. Du ska välja.
Vill du att den som arbetar och den som har arbetat ska ha högre – eller lägre skatt?
Vill du ha tryggare gator – eller slapphänt kriminalpolitik?
Vill du ha ökad frihet, villa och Volvo – eller tvångsförflyttningar från villa till betongförort?
Vill du att Sverige ska ha en stabil ekonomi, eller Noshi Dadgostar (!) som finansminister?
Ja, valet är tydligt.
Moderaterna har på mindre än tre år, steg för steg, ändrat riktning för Sverige. Vår politik gör skillnad.
Andelen uppklarade gängskjutningar (i Stockholm) har ökat, från 15 – till 70 – procent. Sverige har blivit medlem i NATO under vår ledning. Och den som jobbar och sliter får behålla mer av sin lön.
Ser man till alla jobbskatteavdrag som vi moderater genomfört, från alliansåren fram till idag, så har en sjuksköterska fyra tusen kronor mer i plånboken, varje månad! Och Socialdemokraterna har röstat nej till alla dom skattesänkningarna.
Den där resan som Sverige gjorde, från ett fattigt land som mormor Fanny växte upp i, till ett rikt land som människor vill leva i. En liknande resa behöver vi göra igen. Men nu från en annan utgångspunkt – och med andra utmaningar.
Om vi jobbar tillsammans kan vi skapa ett rikare, tryggare och starkare Sverige. Vi gör det för oss själva, men också för våra barn och barnbarn.
Jag är övertygad om – att vår bästa tid – den ligger framför oss.