Moderatkvinnorna är ett nätverk i Moderaterna med huvuduppgiften att arbeta politiskt, genomföra utbildningar, rekrytera nya medlemmar och att lyfta fram kvinnliga företrädare och kvinnors aspekter i politiska frågor. På så sätt skapas förutsättningar för ökade insatser av kvinnor i partiorganisationen som förtroendevalda i politiska församlingar.
De moderata kvinnorna hade ingen partihemvist, eftersom Allmänna Valmansförbundet, AVF, från 1904 till 1913 var ett parti enbart för män. Kvinnor i Stockholm, många verksamma bl.a. i den kvinnliga rösträttsrörelsen, tog 1911 initiativ till att bilda Stockholms Moderata kvinnoförbund med Ebba von Eckermann som första ordförande. Stockholms MKF fick snabbt medlemmar även från landet i övrigt och 1915 bildades Sveriges Moderata Kvinnoförbund, SMKF, Sveriges första självständiga politiska kvinnoförbund. Syftet var bl.a. att samarbeta med AVF inför valen, på ett självständigt sätt. De inbjöds till AVF:s partistyrelse med adjungerade ledamöter.
AVF strävade efter att knyta kvinnorna starkare till partiet. Vid sidan av SMKF uppstod AVF:s kvinnoföreningar, som från 1920 samarbetade i Högerns Centrala Kvinnokommitté, CK. De båda kvinnoorganisationerna fanns parallellt fram till 1937, då de sammanslogs till en enda under ordförandeskap av Alexandra Skoglund, förut ordförande i CK.
Båda organisationerna stödde Bertha Wellin som var Högerns första kvinnliga riksdagsledamot 1921 till 1937. Den intressanta tidiga historien om Högerns kvinnor skrevs först av Stina Nicklasson 1992 i avhandlingen Högerns kvinnor Problem och resurs för Allmänna Valmansförbundet 1900 – 1937 och senare av Birgitta Wistrand i Moderata kvinnor i stad och kommun efter 1909, artikeln Sveriges Moderata Kvinnoförbund, den första självständiga politiska kvinnoorganisationen.
1950 fick kvinnorådet en självständigare ställning och antog namnet Högerns Kvinnoförbund, 1969 ändrat till Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund och 1978 Moderata Kvinnoförbundet. 1997 omorganiserades det till ett nätverk med namnet Moderatkvinnorna, vilket ger utrymme för friare arbetsformer. I varje förbund utses en länskvinnoordförande. Tillsamman utgör de 26 länskvinnoordförandena det beslutande organet för Moderatkvinnorna. Lokalt arbetar man i föreningar, nätverk, projektgrupper m.m.
Syftet har hela tiden varit att lyfta fram kvinnliga aspekter på politiska frågor samt att stimulera fler kvinnor till politiskt engagemang och öka den kvinnliga representationen på alla politiska nivåer.
Moderatkvinnorna är idag nätverk inom Moderata Samlingspartiet. Den nya organisationen som ersatt det tidigare kvinnoförbundet ger utrymme för friare arbetsformer och organisatoriska lösningar.
Syftet med arbete i nya former är att stimulera fler kvinnor till aktivt politiskt engagemang och öka den moderata kvinnliga representationen.
Moderaterna måste ha kompetent och bred representation på alla nivåer. Det förutsätter att både kvinnor och män engageras och företräder partiets politik. I riksdagsgruppen, landstings- och kommunfullmäktigeförsamlingar och nämnder vill vi att antalet kvinnor ska öka. Skälet är att vi vet att många kvinnor har kunskaper och erfarenheter som det behövs mera av i det politiska arbetet.
Det lokala arbetet är den viktigaste delen av verksamheten. Med de nya stadgarna försvinner kraven på lokala hierarkier. Utbildning, rekrytering, mentorprogram samt att lyfta fram kvinnliga aspekter i politiska frågor är huvuduppgifterna för verksamheten lokalt och centralt. Därmed skapas förutsättningar för ökade insatser av kvinnor i partiorganisationen och som förtroendevalda i politiska församlingar.
I varje förbund utses länskvinnoordföranden (26 st) som kontinuerligt kommer att utgöra det beslutande organet för Moderatkvinnorna. Lokalt kan länskvinnoordförandena tillsammans med partiet utforma kvinnoverksamheten efter egna önskemål, t.ex. som idag genom föreningar eller nätverk, projektgrupper etc.
Vill du läsa mer om moderata kvinnor?
Sällskapet för Moderata kvinnor har givit ut böckerna;
Moderata kvinnor i stad och kommun efter 1909. Om färgstarka kvinnor i det kommunalgrå.
För hundra år sedan togs beslutet som gav kvinnor för första gången möjlighet att väljas till stadsfullmäktige och kommunfullmäktige. I boken presenteras tidiga kvinnliga moderata företrädare i stad och kommuner. De svårigheter som de mötte och hur de första kvinnorna banade väg för senare generationer beskrivs.