Här är Moderaternas partiledare och Sveriges statsminister Ulf Kristerssons tal på Arbetsstämman i Västerås den 25 oktober 2025. Detta är den skrivna versionen – det talade ordet gäller.
Min mamma Karin växte upp på 40- och 50-talen. Hon var enda barnet och de bodde i ett rum och kök – på Traktörsgatan 32 i Helsingborg. Morfar på kökssoffan. Mormor i vardagsrummet. Han var snickare och hon städade på varuhuset EPA.
Mamma Karin blev den första i vår familj som tog studenten.
Min mormor var så oerhört glad över det, att mamma fick visa upp sig, med sin vita studentmössa för mormors arbetskamrater. Mamma blev sen också den allra första i vår släkt att läsa på universitetet – i Lund – där hon blev lärare i matematik och fysik.
Den utbildningen och alla lärarjobben gjorde henne verkligen inte rik – i alla fall inte på pengar – men gav henne helt andra möjligheter i livet, än de som mina morföräldrar hade fått.
De var så stolta över mamma, men de var stolta också över Sverige.
Min mamma Karins helt vanliga klassresa var en av miljoner familjers klassresa – som blev Sveriges gemensamma erfarenhet av ett land med enorma möjligheter.
Men framgångarna kom inte gratis eller utan ansträngning. All ansträngning leder inte till framgång, men väldigt lite framgång kommer utan ansträngning.
Och alla kan inte lyckas, framför allt inte varje gång. Men alla kan anstränga sig. Göra sitt bästa. Ta i, försöka. Inte ge upp. Det har ett värde i sig.
Och det var min mamma Karins rätt enkla syn på rättvisa. Hon månade om dem som hade fått en tuffare start än andra. Precis som hon själv. Men hon ställde också krav.
Hon älskade sitt jobb som lärare för invandrare i Eskilstuna. Men hon tyckte inte att de vanliga läroböckerna var bra. Så i mexitegel-villans källare skrev hon sina egna, på sin splitter nya Macintosh.
En bok i fysik – för den invandrare som skulle bli fordonsmekaniker. En annan i matte – för den invandrare som skulle jobba i ett kök. Och de lärde sig just det som behövdes för att kunna få ett jobb. Tackbreven hon fick vittnade om att det gick väldigt bra.
Mamma Karin ansträngde sig alltså för att lära ut. Men gudarna ska veta att hon också förväntade sig att hennes elever ansträngde sig för att lära in. De fick gärna både en första chans och en andra. Men den som inte ansträngde sig hade inget att hämta hos henne.
Hon var inte ett dugg politisk, men hade en stark tro på rättvisa. Att alla ska få chansen. Men att man också är skyldig att ta den. Att anstränga sig är en del av att göra rätt för sig.
Det var alltså Sverige som gav min mamma Karin möjligheten att studera, utan vare sig pengar eller familjetradition. Men det var mamma som gjorde jobbet.
Det är Sverige, det är det land som jag ärvde av henne och för vidare till mina barn. Inget perfekt land, men det är mitt land. Det är vårt land – och jag älskar det.
Sverige blev under den här tiden ett både framgångsrikt och rättvist land.
De personliga drömmarna hängde ihop med Sveriges gemensamma projekt som nation. Jag gör mitt. Jag räknar med att andra gör sitt. Och litar på att staten står för sin del. Så ska det vara i ett bra samhälle: Vi är olika, vi vill vara olika – men vi är det i samma land och Sverige är inte bara vårt gemensamma hem – Sverige är också vårt gemensamma ansvar.
Så när miljontals svenskar går upp på morgonen och gör sin del, drar sitt strå till stacken – då blir det bra för hela samhället.
När du bygger ditt hem, din familj och ditt företag – då bygger du också Sverige.
När det går bra för dig, då går det bra också för Sverige.
När dina barn lyckas i skolan, då lyckas också Sverige.
Och när du hjälper någon som behöver din hjälp, då hjälper du också Sverige.
Så ser det goda samhällskontraktet ut.
Mina vänner, för tre år sedan fick vi mandatet att få ordning på Sverige.
De olika vänsterregeringarna lämnade efter sig tredubblat dödligt skjutvapenvåld, nedlagd kärnkraft och en ansvarslös invandringspolitik, där Sverige tog emot 320 000 asylsökande på åtta år, utan en tanke på konsekvenserna.
Vi hade fallande skolresultat, låg tillväxt och en bred upplevelse av att hela samhället var i gungning.
Allt det minns de flesta.
Men vi ärvde också det som ingen längre pratar om: Ett parlamentariskt kaos, statsbudgetar som föll – inte en gång, eller två, utan tre gånger. En statsminister som röstades bort av riksdagen och en annan som knappt han tillträda innan även hon tvingades avgå. Nu vill alla sitta i min regering, då ville ingen sitta i Magdalena Anderssons.
Konstgjorda majoriteter och konstiga avtal ledde till konstig politik utan färdriktning. Många röda linjer men ingen röd tråd.
Ett avtal var så hemligt att ingen ens fick se det, om ni minns. Ett annat avtal hängde upp den svenska utrikespolitiken på en vänsterpartistisk vilde – mitt under pågående Natoprocess.
Vänstersidan vill nu prata om allt, men inte om sina åtta gemensamma år vid makten. För de var regeringsodugliga.
Nu har vi tagit Sverige ur den värsta krisen.
Vi har knäckt inflationen, halverat skjutningarna, tagit Sverige in i Nato. Vi har pressat ner asylinvandringen till den lägsta nivån sedan 1985 – och skattetrycket till den lägsta nivån sedan 1975.
Vi får saker gjorda. Sverige är på rätt väg, men massor återstår att göra. Jag sa före förra valet att det kommer ta hela 20-talet att lösa de stora problem som har vuxit fram under så lång tid. Det här är maraton, mina vänner, inte sprint. Och det här är inte slutet, inte ens början på slutet – bara slutet på början.
När man gör mycket på kort tid är svårt att se skogen för alla träd. Minns då några saker:
För det första – ekonomin.
Inflationen var över tio procent när svenska folket tröttnade på den förra regeringens ekonomiska tafflighet. Inflationen slog mot välfärden när allting blev dyrare. Mot jobben, när investeringar sköts på framtiden. Mot familjernas plånböcker, när bolåneräntorna tredubblades och tio års löneökningar utraderades.
Vårt övergripande mål var att vinna över inflationen – och nu har vi gjort det.
Nu kan vi stärka familjernas och hushållens vardagsekonomi. Nu är det hårt arbetande människors tur.
Nästa år kommer en vanlig barnfamilj få behålla 5 000 kronor mer i månaden jämfört med 2022. Det är alltid de som jobbar som drabbas hårdast av hög inflation. Nu kommer återbäringen.
Fler kan lägga undan till en kontantinsats när vi har skattebefriat de första 300 000 på ISK-sparande. En full tank har blivit 500 kronor billigare. Vi börjar närma oss målet om hälften kvar av en löneökning – och vi halverar matmomsen och sänker elskatten.
Vi gör det här för att få fart på ekonomin igen och för att stärka arbetslinjen. Men vi gör det i grunden för att det är rättvist. För att människor som anstränger sig extra ska få behålla lite mer av sin egen lön.
För det andra – vårt systematiska arbete mot den grova brottsligheten.
Aldrig förr har de kriminella gängen pressats så hårt på så många fronter samtidigt. Vi avlyssnar dem och övervakar dem, vi portar dem, utvisar dem, låser in dem, tar deras lyxprylar och vi jagar dem över landsgränser. Vårt besked till de gängkriminella är att vi kommer ta er, en efter en. 210 efterlysta har gripits utomlands, bara i år. Ett nytt rekord, men det är bara början.
Hittills har polisen beslagtagit bilar och värdesaker för 90 miljoner kronor, som ett direkt resultat av den nya lagen. Pengarna är viktiga men symboliken ännu viktigare. Människor som inte gör rätt för sig ska inte åka omkring i bilar som andra bara kan drömma om.
Allt det här gör vi förstås för att krossa den organiserade brottsligheten. Men vi gör det i grunden för att det är rättvist mot alla andra människor, mot alla brottsoffer, mot dem som idag får sin frihet och sin trygghet förstörd.
Integritet är inte längre att slippa bli upptäckt av en poliskamera mitt i natten i Gävle. Integritet är att slippa bli skjuten av någon som inte borde vara där. Och rättvisa är att farliga människor sitter inne så att skötsamma människor vågar vara ute.
För det tredje – den stora bidragsreformen.
Aktivitetskrav för dem som lever på försörjningsstöd, men som faktiskt kan jobba. Att på heltid lära sig svenska eller göra praktisk nytta i hemstaden – och samtidigt låta barnen gå på bra svensk förskola.
Successiv kvalificering in till den svenska välfärden, istället för att få alla förmåner från dag ett. Och ett bidragstak som gör att man inte längre kan stapla bidrag på varandra, upp till nivåer över vad den som jobbar får ut i lön.
Det här handlar om praktisk integration, för 95 procent av de sammanboende biståndsmottagarna med många barn, är utrikes födda.
Men i grunden handlar det om rättvisa. Att en familj som lever på bidrag kan få 46 500 kronor i månaden efter skatt, medan grannen som ställer klockan före gryningen och jobbar som vårdbiträde, får betydligt mindre. Det är inte rättvist. Det är faktiskt djupt orättvist. Och i ett rättvist Sverige ska ansträngning alltid löna sig.
För det fjärde – Nato och vårt stöd till Ukraina.
Länge kämpade vi i motvind, men nu är Nato vår vardag. Sverige är en respekterad allierad – på marken, i luften, till sjöss. Vi hjälper Polen, Estland, Lettland och Danmark – och vi vet att de skulle hjälpa oss.
Vi gör den största upprustningen av det militära och civila försvaret sedan kalla krigets dagar. Och vi höjer ersättningen för de tjejer och killar som gör sin värnplikt för Sverige. Det är också rättvist.
Vi hjälper Ukraina att försvara friheten mot Ryssland. Vi gör det för deras skull – men också för vår egen skull.
Vi vet ännu inte när det här kriget kommer att sluta. Vi vet bara att hur det slutar, kommer påverka vår säkerhet för minst en generation framåt. Och kommande generationer ska veta att vi stod på rätt sida av historien.
Banden mellan våra länder knyts nu ännu starkare. I onsdags tog jag emot president Zelenskyj på Saab i Linköping, och vi bekräftade vårt gemensamma mål att Ukraina ska köpa 100 till 150 svenska JAS 39 Gripen.
De har bestämt sig – för att långsiktigt kunna försvara sitt land vill de ha världens bästa stridsflygplan.
För det femte – kärnkraften.
Efter mer än 40 års politisk paralysering kommer det byggas ny kärnkraft i Sverige. För utan stabil energi stannar Sveriges tillväxtmotor. Och utan fossilfri energipolitik så har man ingen klimatpolitik. Jag uppskattar om andra nu följer efter. Men utan oss här inne hade det aldrig hänt.
Och för det sjätte – succén med gårdsförsäljningen.
Besökarna strömmar till vingårdar och mikrobryggerier, som nyanställer medan flaskorna säljer slut. Tänk att det behövdes en ny regering – för det också.
Nu tar vi nästa steg. Till sommaren slopar vi det urgamla matkravet och dessutom kravet på att det måste finnas sittplatser inomhus, för att få servera ett glas vin utomhus. I stort och i smått är vi frihetens parti i Sverige.
Valet nästa år står mellan två olika framtidsalternativ.
Ska vi fortsätta få ordning på Sverige och bygga Sverige tryggare och framgångsrikare?
Eller tillbaka till ett Sverige som blev fattigare och farligare?
Ska vi ha en regering som kan samla majoriteter och få saker gjorda? Eller tillbaka till en tid där politiken spretar åt alla håll och hela budgetar faller?
Ska vi fortsätta offensiven mot den organiserade brottsligheten? Eller tillbaka till tycka-synd-om-politiken?
Ska vi fortsätta pressa ner asylinvandringen till EU:s miniminivå? Eller öka asylinvandringen och tappa kontrollen en gång till?
Ska vi låta hårt arbetande människor få behålla mer pengar i plånboken? Eller höja skatten på arbete, sparande och företagande – för att kunna höja bidragen?
Ska fler jobba och vara med och bidra till den gemensamma välfärden – eller ska allt färre försörja allt fler?
Det är vad som står på spel den 13 september nästa år.
På sin kongress gjorde Socialdemokraterna den största vänstersvängen sedan 70-talet, när de ville socialisera näringslivet med löntagarfonder och marginalskatterna var över 100 procent.
Efter kongressen vill de inte längre prata om det. Men framför allt vill de inte prata om Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Socialdemokraterna låtsas som att de kan bestämma själva.
Men nu finns det åtta partier i Sveriges riksdag och bara den som har en tydlig färdriktning, som kan samarbeta med andra och samla majoriteter, kan få något gjort. Annars är man regeringsoduglig.
Sanningen är att de skulle behöva förhandla varenda budget och varenda lag med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Och de partierna kräver i enkel sammanfattning tre saker: högre bidrag, högre skatter och ökad asylinvandring. Eller vad nu Centern egentligen vill…
Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver dessutom numera att få sitta i själva regeringen. Och i Sverige måste en regering vara överens om allt.
Tänk om Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade suttit i S-regeringen när Ukraina invaderades.
Då hade regeringen inte kunnat fatta de allra första besluten om att hjälpa Ukraina med vapen. Och ännu mindre fatta beslutet att ansöka om medlemskap i Nato.
Ta in vidden av den regeringsodugligheten. Det spelar roll vem som styr.
Och vänsteralternativet styr nu Sveriges tre största städer.
I Stockholm har de rödgröna höjt skatten med sammanlagt 6 000 kronor om året för en vanlig barnfamilj. Och vad har stockholmarna fått för det?
Jo, en ambulanskris. 178 000 färre bussavgångar varje år. Rekordfå barn som får BUP-vård i tid. Nästan två av tre ordningsvakter har försvunnit. Och så ett rätt typiskt vänsterexperiment, med öppna spärrar i tunnelbanan, så att andra får betala för dem som inte gör det.
Sedan har vi Malmö – Socialdemokraternas sista starka fäste – där de har styrt i tre decennier i sträck. Arbetslösheten är näst högst i hela landet. Malmö har rasat till 193 i rankingen över lokalt företagsklimat och flera företag väljer att lämna.
Det gör tyvärr även svenska judar, som inte känner sig trygga i Malmö. Att ingen biograf kunde eller ville ta emot den judiska filmfestivalen är en skamfläck och måste bli en väckarklocka.
Sist, men inte minst, det rödgröna skyltfönstret i Göteborg: Fem av landets tio sämsta grundskolor drivs av Göteborgs stad.
Och Socialdemokraterna är i full färd med att förverkliga Magdalena Anderssons vision om att ”blanda befolkningen”.
I den lugna trädgårdsstaden Örgryte vill de resa femvåningshus med hyresrätter. Och den lokala S-toppen säger rakt ut vad partiledningen inte längre säger öppet: Befolkningen ska blandas upp. Inte för att de själva vill det, utan för att Socialdemokraterna vill det.
Vårt budskap till stockholmarna, göteborgarna och malmöborna är att ni och era fina städer förtjänar bättre.
I åtta år bevisade vänstersidan att de var regeringsodugliga. I mer än tre år har vi bevisat att vi kan samla majoriteter för att få ordning på Sverige. Nu står vi redo att axla det ansvaret igen.
Jag har idag bjudit in ledarna för våra tre samarbetspartier Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna hem till mig i Strängnäs. Mötet kommer äga rum före jul.
För nu är det dags för nya samtal om den politiska agendan under nästa mandatperiod. Hur vi ska fortsätta arbetet som har påbörjats, och vilka nya utmaningar som Sverige möter i en alltmer osäker omvärld.
Det handlar inte om att skriva ett gemensamt valmanifest, utan om att systematiskt förbereda oss för att ta gemensamt ansvar för Sverige igen.
Den förändringsresa som vi har inlett spänner över långt mer än en mandatperiod. Och den som inte är förberedd är som bekant – oförberedd. Då kan man inte styra Sverige. Då är man regeringsoduglig.
Medan vi förbereder oss för nästa mandatperiod, kan de på vänstersidan inte ens ses för en gemensam kopp kaffe – än mindre för ett gruppfoto. Det är vi moderater som är samlingspartiet i svensk politik.
Om 323 dagar stänger vallokalerna.
Det låter långt borta, men tro mig – tiden fram till valet går fort. Och på Moderaternas kansli i Stockholm har vi ett räkneverk som på sekunden håller koll på nedräkningen.
Idag vill jag att vi som samlas här i Västerås installerar ett mentalt räkneverk. Som varje dag påminner oss att ställa frågan: vad gör just jag för att bidra till vår gemensamma valseger?
För som ni vet – ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Valåret börjar inte den första januari 2026. Valåret har redan börjat. Och i förra veckan tjuvstartade Gunnar Strömmer och jag bussturnén – 12 städer på tre dagar. Otroligt kul, en sådan energi-boost. Tack!
Förra valet skilde det 46 000 röster mellan vår sida och vänstersidan, mindre än en procent av väljarkåren.
Vi låg under i varje sammanvägd opinionsmätning varje dag hela vägen fram till valet – utom en dag: valdagen. Den enda mätning som räknas.
Och vi kämpade med gott humör in i kaklet. Laget före jaget. Den vinnarskallen vill jag se även den här gången. Vi gör det här för vårt land. För att fortsätta få ordning på Sverige, och bygga ny framtidstro.
Moderaterna går till val på att återupprätta samhällskontraktet. Alldeles för många svenskar känner att det inte håller.
De utbildar sig och sliter, men har ändå inte råd at förverkliga drömmen om att köpa ett litet hus. I alla fall inte i ett område där de känner sig trygga med att barnen kan gå i en bra skola och slippa bli rånade på vägen hem. Trots ett långt arbetsliv är det många som inte får en höftledsoperation i tid när kroppen strejkar.
Och alltför många upptäcker att den egna pensionen inte är särskilt mycket högre än för den som knappt har jobbat alls.
Det är inte rätt. Det är inte rättvist. Den som anstränger sig och tar ansvar ska känna att det är värt det. Att det finns en rimlig balans mellan rättigheter och skyldigheter. Att jag inte bara har skyldigheter och andra bara rättigheter.
Moderaterna vill återupprätta den balansen.
Vår uppgift nästa mandatperiod är att bygga ett framgångsrikare Sverige, där fler människor kan förverkliga sina drömmar. Ett eget hem, en ny bil eller en långresa med familjen.
Tillsammans med näringslivet ska vi sluta en långsiktig tillväxtpakt så att Sverige säkrar vår plats i världstoppen för företagande, innovation, och för att locka internationell talang. Men också i topp inom fossilfri energi och grön omställning.
Det är så vi lägger grunden för en välfärd att lita på. Som finns när du och din familj behöver den. En skola som ger utbildning av högsta kvalitet, men som också bidrar med fostran – goda värderingar och gott uppförande.
Vi ska bygga ett tryggare Sverige. Kampen mot den organiserade brottsligheten fortsätter, men tiden har nu kommit att också ta itu med vardagsbrottsligheten: alla bostadsinbrott i källare, butiksstölderna, de farliga fortkörningarna utanför förskolan och de hänsynslösa bedrägerierna mot äldre.
Vi ska bygga ett samhälle som håller ihop. Vi är inte bara ett land, utan vi är ETT land. Med ett gemensamt språk, med gemensamma svenska värderingar – och en norm som säger att självförsörjning ger självständighet, och att man inte ligger andra till last.
Och vi ska lyfta Sveriges utanförskapsområden – inte genom tvångsblandning – utan genom obligatorisk språkförskola och skolmodellen No Excuses. Men också genom att öka tryggheten och låta fler barn se sina föräldrar gå till jobbet.
Det här är Sveriges framtidsfrågor. Och vi är Sveriges framtidsparti. Vi tror på Sverige. Och på vår unika förmåga att göra Sverige bättre.
Det handlar inte bara om sakpolitik. Det handlar i grunden om de värderingar som ligger bakom.
Vi vill bygga ett rättvisare Sverige. Ett Sverige där strävsamhet lönar sig, där brott straffar sig och där ansvarstagande medborgare känner trygghet och framtidstro.
Ett Sverige som vi med stolthet kan lämna över till våra barn och barnbarn.
Och Moderaterna står på de hårt arbetande människornas sida:
Hon som ställer väckarklockan tidigt för att gå upp till jobbet på en åklagarkammare i Malmö.
Han som skrapar rutan innan han åker till jobbet i Gällivare.
Hon som går av nattpasset på ett äldreboende i Motala.
Han som jobbar kvällar och helger som egenföretagare på ett förortstorg i Stockholm.
Men ansträngning handlar inte alls bara om lönearbete. Det handlar om alla som gör sitt bästa i vardagen.
Pappan som läser läxor med sin dotter så att hon klarar godkänt i matte – trots att de båda egentligen tycker att matte är svårt.
Hon som ställer upp som scoutledare och lär barnen göra upp eld och bygga vindskydd i skogen.
Hon som lär sig svenska på SFI för att så snabbt som möjligt få ett eget jobb.
Han som HAR jobbat hårt hela livet, och nu tar hand om en livskamrat som har blivit svårt sjuk.
Det handlar om alla de människor som är med och bygger, vårdar och skyddar vårt samhälle. Vi ser er. Vi värdesätter er. Vi står på ER sida. Och kom ihåg:
Det viktiga är inte varifrån du kommer, utan vart du är på väg!
Det är för alla de människornas skull som vi sänker skatten på arbete och genomför den stora bidragsreformen – så att det alltid lönar sig att jobba.
Det är för deras skull vi investerar svindlande 1 200 miljarder kronor i väg och järnväg så att arbetspendlare ska slippa frysa på perrongen i väntan på ännu ett försenat tåg.
Det är för deras skull som vi genomför den största omläggningen av kriminalpolitiken i modern tid – så att skötsamma människor vågar leva sina liv fullt ut. Så att barnen kan cykla ensamma till fotbollsträningen. Så att kvinnor vågar ta en ensam löprunda i skogen.
Det är alltså för deras skull. För de har gjort rätt för sig. Och då ska Sverige göra rätt mot dem. Det är kärnan i samhällskontraktet. Det är vårt DNA.
Och det är Moderaternas politiska projekt för resten av 20-talet. Rättvisa på riktigt.
Tack!