Här är Moderaternas vice partiordförande och Sveriges finansminister Elisabeth Svantessons tal på Arbetsstämman i Västerås den 24 oktober 2025. Detta är den skrivna versionen – det talade ordet gäller.
Det var en gång ett fantastiskt land som byggts starkt av människor som lärt sig i skolbänken, ansträngt sig på jobbet eller slitit hårt för att bygga ett framgångsrikt företag. Den stora majoriteten av de som bodde där, älskade sitt land och alla möjligheter de fått i livet. Men samtidigt växte en gnagande känsla av att inte känna igen sig. I stället för lugn och framtidstro smög sig en känsla av oro och missmod in under skinnet.
Priserna skenade. Arbetslösheten var hög. Vägarna var slitna och tågen sena. Energiförsörjningen var osäker. Och den som arbetade kände inte alltid att det hårda slitet lönade sig. Bostadsområden som förr, alltid, varit trygga. Där gick de skötsamma människorna, som bodde kvar, allt mer sällan ut. Inte alls långt från landets gränser utkämpades dessutom ett orättfärdigt krig, som varje dag påminde om att friheten inte kan tas för givet. Och frågan började gro om det värsta tänkbara även kunde inträffa här?
Landet hette Sverige, året var 2022, och dom som bodde där krävde förändring. De röstade fram en ny regering. Moderaterna, med Ulf i spetsen, samlade en majoritet, bildade regering och har lett landet sen dess.
Och jag kan säga så här; tur är väl det.
I september la jag fram den fjärde statsbudgeten. Den fjärde budgeten som har stöd av en majoritet och kommer att genomföras och bli verklighet. Det kanske låter självklart? Men så är det verkligen inte överallt.
När jag träffar finansminsterkollegor i Bryssel, eller i Washington så möter jag alltid nya ansikten. Tyskland har nu sin tredje finansminister på bara två och ett halvt år. Och Frankrike, där har jag hunnit jobba med lika många finansministrar som jag har lagt budgetar. Fyra. Och det påminner om förra mandatperioden i Sverige.
Regeringar föll, statsministrar föll, budgetar föll. Ovisshet. Politisk röra. Försök till samarbeten. Inte med Sveriges bästa för ögonen. Utan för att behålla makten. Till varje pris. Och det priset – fick svenskarna betala. Tänk om det hade fortsatt så den här mandatperioden. Nej. Vi behöver inte tänka den tanken.
För Ulf bildade regering och samlar en stabil politisk majoritet i prövande tider. Det är en trygghet för Sverige. Detsamma gäller våra statsfinanser. Många länder kämpar med hög skuldsättning och lägger mer pengar på att betala ränta på statsskulden än vad de lägger på sjukvård eller försvar. Och under min första tid som finansminister var det många som tyckte att jag borde spendera mer.
Men att bekämpa den höga inflationen och hålla ordning och reda i statsfinanserna har varit helt centralt för mig. Det gör att vi har ett handlingsutrymme som få andra länder har. Och med den styrkan ger vi nu en injektion rakt in svenskarnas och Sveriges ekonomi. Samtidigt gör vi enorma framtidsinvesteringar.
Att ha majoritet för sina förslag och en stark ekonomisk grund att stå på, det är två nödvändiga förutsättningar för långsiktig positiv förändring. Men det räcker inte. Det behövs också handlingskraft. Att veta vad man vill. Och att få någonting gjort.
Att skjutningarna minskar år för år och betydligt fler grova brott klaras upp.
Att Sverige är medlemmar i NATO och försvarsbudgeten fördubblats på bara några år.
Att asylinvandringen är den lägsta på 4 decennier.
Att folkräkningen äntligen är på plats så att vi har bättre koll på vilka som befinner sig i här och var de bor.
Att den höga inflationen har bekämpats och reallönerna stiger.
Att dieseln är omkring 500 kronor billigare per tank.
Att marginalskatterna är lägre, skatten på sparande likaså och flygskatt och plastpåseskatt är borta.
Att kvittokrånglet för företagare avskaffats, 3:12-reglerna förbättras och kostnaden att anställa är lägre.
Att bidragstak, aktivitetskrav och kvalificering till välfärden nu genomförs.
Att gårdsförsäljning tillåts och danstillståndet slopats.
Att skatten på arbete och pension sänks för tredje gången den här mandatperioden så att en barnfamilj nästa år kommer att ha 5000 kronor mer att leva på varje månad jämfört med 2022.
Och, inte minst: att det samlade skattetrycket är det lägsta på 50 år.
DET är bevis på moderat handlingskraft.
Sverige är på rätt väg. Men vi är inte framme. Moderaternas uppgift är att FORTSÄTTA bygga Sverige tryggare, starkare och rikare som land. De här dagarna ska vi fatta beslut om de ekonomiska reformer som behöver genomföras nästa mandatperiod. Här finner vi också konflikterna i den ekonomiska politiken.
Vi ska fortsätta stärka arbetslinjen, när andra vill montera ner den. Fortsätta prioritera och hushålla med skattebetalarnas pengar, när andra ser höjda skatter som lösningen på nästan vartenda problem.
Vi ska fortsätta ge förutsättningar för företag att vara konkurrenskraftiga och växa. När andra inte ens förstår vilka grundförutsättningar som krävs för långsiktig tillväxt.
När ASEA bildades här i Västerås för över 100 år sedan var Sverige alldeles i början av en resa som tog oss från att vara Europas fattigaste land till att bli ett av dom absolut rikaste. Vi är fortfarande ett rikt land. Men nu krävs nya tag. För det är bara en växande ekonomi som kan bära framtidens välfärd.
Tillväxtresan börjar med arbetslinjen.
Det som framför allt skiljer Moderaterna från våra motståndare är vår människosyn. Vi vet att när människor växer och är med och bidrar så växer också Sverige. Många av er, har precis som jag gjort en resa. Vi vet att ett arbete är vägen till både gemenskap och självständighet, eftersom en egen lön ger större möjligheter att forma sitt liv.
Just det synsättet är också grunden för vår bidragsreform.
Under arbetsstämman 2017 fattade vi för första gången beslut om ett bidragstak i försörjningsstödet. På samma stämma beslutade vi oss för att driva frågan om kvalificering in till svenska bidragssystem. Och här är vi nu. Jag är grymt stolt över att vara finansminister i den regering som nu går fram med den största bidragsreformen i modern tid. För mig handlar det om barn ska se sin mamma gå till jobbet, inte ärva föräldrarnas utanförskap.
Men det handlar också rättvisa. Att den som ställer klockan och går till jobbet ska veta att ansträngningen lönar sig. Att andra, som egentligen kan jobba, inte ska åka snålskjuts på de strävsammas bekostnad.
Kritiken från vänster mot bidragstaket att det här kommer göda de kriminella gängen. Vad dom egentligen säger är att för många som invandrat till Sverige finns bara två lägen. Antingen är blir man bidragsberoende eller så blir man kriminell.
Det är vänsterns människosyn. Den konflikten tar jag gärna.
I propositionen utvecklar vi arbetslinjen ytterligare – med förslag om att förenkla inkomstskattesystemet och fortsätta sänka skatten för hårt arbetande svenskar. Vi gör det med ett jobbavdrag. Och med principen om ”hälften kvar” så ska det dessutom löna sig att ta ett extra pass. Om det blir som jag hoppas kommer stämman också i sin vishet att fatta beslut om ett JOBBAT-avdrag så att det verkligen märks skillnad när man arbetat hårt ett helt yrkesliv – jämfört med om man inte gjort det.
Det är i hög grad en jämställdhetsfråga. Det är nämligen oftast kvinnor, som slitit ett helt yrkesliv i låglöneyrken, som fått uppleva hur respektavståndet i princip utraderats. Vi står på hårt arbetande människors sida – i en tid när få andra gör det. Arbetslinjen är ett grundfundament för tillväxt. Men det krävs mer för att ett lands ekonomi ska växa.
Jag talar om långsiktiga investeringar i den infrastruktur som håller samhället samman, den trygghet som skyddar, den forskning som förnyar och den energi som driver allt framåt. Här har vi gjort stora investeringar. Samtidigt som vi lyckats sänka skatten för hårt arbetande människor – för att vi klarar av att prioritera.
Regeringen ser till att 1200 miljarder investeras i infrastruktur fram till 2037. 1200 miljarder. Det saknar motstycke historiskt.
För att bra idéer inte ska stanna på ritbordet är Sverige nu det land i EU som lägger mest – både privata och offentliga – resurser på forskning och utveckling. 3,4 procent av BNP. Vi rankas nu som det mest högteknologiska och innovativa landet i EU. Det ska vi fortsätta att vara. För framtiden kommer vara en kamp om investeringar. USA kör stenhårt. Kina likaså. Det är därför vi kavlar upp ärmarna, tar vårt öde i våra egna händer och beger oss på en ny tillväxtresa. Vi ska helt enkelt vara världens bästa land att investera i.
Vi ökar nu också själva, i ett oerhört tempo, investeringar i försvar, energisystem och rättsväsende. Försvaret med allt fler anställda och inte minst försvarsindustrin med alla deras underleverantörer, DET är också en tillväxtmotor. Antalet fängelseplatser runt om i landet byggs ut med motsvarande 7 nya Kumlaanstalter. Allt det här kommer ge fler jobb.
Dessutom är det så att när företag och medborgare vet att landets frihet, trygghet och stabilitet skyddas vågar de investera mer – och satsa på framtiden. På tal om långsiktiga investeringar. För första gången på 40 år bygger vi ny kärnkraft i Sverige. Det är Moderaterna som ser till att det blir gjort.
När vi på stämman utvecklar vår politik tar vi nya på tillväxtresan. Fler ingenjörer, minskat regelkrångel, sänkt marginalskatt och inte minst sänkt bolagsskatt.
I år är det 30 år sen jag blev medlem i Moderaterna. Och jag kände mig hemma direkt. Både i gemenskapen och i de moderata kärnvärdena. Den moderata kompassen om man så vill. Frihet och ansvar. Det är det som vägleder oss. Frihet kan förloras. Begränsas. Men också växa.
Med politiska beslut kan vi påverka frihetsgraden för vårt land och alla som bor här. Frihet handlar om individens självständighet men också ett lands självständighet. Frihet är kunna engagera sig politiskt utan att behöva utstå hot och hat och våld.
Att få tro på vilken Gud man vill. Eller absolut inte tro på någon gud alls. Att kunna röra sig fritt ute på kvällen utan att behöva vara rädd och se sig över axeln. Att älska den man vill. I Sverige finns mycket frihet. Ingen tvekan om det. Men friheten finns inte där för alla. Tusentals flickor inte är i närheten av att ha samma möjligheter som pojkarna. Att med kraft slå tillbaka mot den hederskultur som begränsar tjejers livsutrymme, sexualitet och vägval. Det är en av vår tids största frihetsfrågor.
Men frihet handlar också om ekonomi. För många kvinnor är ett eget sparande, en buffert, frihet. Det gör att man kan skilja sig. För andra är frihet möjligheten att kunna köpa en tomt och bygga sitt lilla hus, bilda familj.
Vad som INTE är frihet är att tvångsblanda människor. Därför säger vi nej till Socialdemokraternas förslag om att slå upp miljonprogram i villaområden.
Frihet och ansvar.
Vi moderater talar gärna om individens ansvar – att göra rätt för sig. Göra sig anställningsbar, sköta sig. Det är viktigt. Men för mig sträcker sig ansvaret längre än så. Vi har ett ansvar att hjälpa och stötta de som inte själva, av olika skäl, har möjlighet eller förmåga. Jag är stolt över att vi i regering stärker arbetet mot hemlöshet. För det är också Moderaterna. Att ta ansvar är att lämna över ett bättre land till nästa generation.
Frihet och ansvar. Det är vår kompass.
Det finns andra vars kompass, om de har nån, verkligen bara snurrar runt runt runt. Ingen vet vart de vill. Jo sossarna vill ju alltid ha makten såklart. Och för att nå dit drar de sig inte för något. Dom är helt okej med att lura äldre på pengar för att dryga ut partikassan. Dom är helt okej med att gå i opposition mot den politik dom själv drivit i åtta år. Dom är helt okej med att regera på nån annans budget. Dom är till och med okej med att ha gängkriminella i de egna leden. De struntar i det mesta bara de får ha makten.
Det var en gång ett land som efter några rätt svåra år hade hittat styrkan igen och reste sig stolt. När lagarna följdes och rättvisa skipades så ökade tryggheten, medborgarnas tillit stärktes. Utsatta områden hette nu ”bostadsområden”. När vägarna lagades och tågen gick i tid kunde företag leverera snabbare och människor resa effektivare. När industrin fick pålitliga energikällor och hushållen visste vad elen skulle kosta. Då blev landet mindre sårbart. Utsläppen minskade, konkurrenskraften stärktes. Tillväxten ökade. Med tiden märkte invånarna skillnaden. Inte bara i siffror – utan i livskvalitet. Fler kände framtidstro och tillförsikt i sitt land.
Hårt arbete lönade sig bättre än någonsin. Vården fanns där så fort den behövdes. Skolan gav varenda barn bildning och kunskap. Fler arbetade, fler vågade starta företag. Fler kunde köpa det där huset.
Det landet heter Sverige, det leds av Moderaterna och den tiden ligger framför oss.