Vi ses ju här i solens hemstad för att välkomna den vår som nu är på väg.
För att fira de politiska framgångar som vi, nationellt och i kommuner och regioner, har
jobbat så hårt och så länge med.
För att tanka energi och hämta inspiration hos varandra. Vi är 1 700 moderater här inne, som
har vigt våra liv till att göra just vår plätt på jorden till en bättre plats. Även vi behöver rå om
varandra ibland.
Och vi ses för att sikta mot valet nästa höst.
Allt det ska vi göra – också.
Men nu knackar världen på. Och som ledare gör vi allra först det vi måste, inte bara det vi
helst skulle vilja.
För vi lever i allvarstider.
I en värld där mycket av det som vi i decennier har tagit för givet, inte längre kan tas för givet.
Inte minst för oss här inne, har ju tron på fria människor i fria demokratier med fria
ekonomier präglat vår syn på världen.
Vår syn på vad som skapar välstånd.
Vår syn på civilisation, anständighet och medmänsklighet.
Vår syn på internationellt samarbete – att den regelbaserade världsordning som skapades av
USA efter andra världskriget, är värd att skydda och bevara.
Vår syn på att det ytterst bara är frihet som ger fred.
***
Som så många andra pappor, hade min pappa en favorithistoria – eller rättare sagt två. Båda
handlade om president John F. Kennedy. Och båda handlade om Europa.
I den första är JFK på besök i Frankrike och väl framme så presenterar han sig, med spelad
ödmjukhet, som ”mannen som följer med Jacqueline Kennedy till Paris”.
Det tyckte min pappa var omåttligt rolig. Det tyckte inte resten av familjen.
I den andra berättar min pappa när samma president står upp mot det sovjetiska förtrycket.
President Kennedy avslutar sitt tal i Västberlin 1963 med de klassiska orden ”Ich bin ein
Berliner”.
Även den gången stod världen vid ett vägskäl.
Jag minns ju inte, för jag var inte ens född.
Däremot minns jag när president Reagan 25 år senare – och även han på plats i Berlin –
krävde precis det som sen hände.
Han sa: ”Mr Gorbachev, tear down this wall.”
Det var amerikanska presidenter som höll de talen. Men de hade hela västvärlden med sig.
Det transatlantiska samarbetet besegrade först nazismen och sen kommunismen.
Det här var en tid för stora segrar – men det var inte en tid när man tog segern för given.
Gång på gång har vi visat, att när den fria världen står enad mot den auktoritära, så vinner vi.
Inte på en dag och inte utan ansträngning eller uppoffring – men vi vinner.
Det är därför den fria världen är så hatad och så fruktad av alla dem som vill kuva sin egen
befolkning och kränka sina grannländer.
Ingen nation vet det just nu bättre än Ukraina.
På papperet var de chanslösa.
Skulle det ta tre timmar, tre dagar eller till och med tre veckor att erövra Kiev, frågade de
cyniker som inte ville beväpna den angripna demokratin.
Nu har Ukraina i mer än tre år förvarat sin överlevnad som självständig nation.
Och när vi säger att de slåss också för oss, så menar vi det bokstavligt.
Bara en timmes flyg härifrån har våra finska, baltiska och polska grannar levande minnen från
det ryska förtrycket.
Just nu går fronten i östra Ukraina, men den kunde lika gärna gått någon annanstans i
Europa.
Det finns inga som önskar fred i Ukraina lika mycket som alla ukrainare, hemma och
utomlands. Men kapitulation är inte fred.
Två gånger de senaste tio åren har Ryssland först slutit, och sen brutit, avtal med Ukraina –
avtal som skulle leda till fred.
Och det tog ett tag – men Europa är inte längre en naiv kontinent.
Freden måste bli trovärdig och hållbar. Och trovärdig fred blir det bara om Ukraina får
förhandla från en styrkeposition.
Peace through strength, som det heter på engelska.
***
Och varje gång jag träffar Volodymyr Zelensky och hans hustru Olena, så tänker jag på hur
annorlunda livet kan bli för en barnfamilj.
Och jag tänker på det stoiska lugn som de utstrålar tillsammans – och inför världen.
De symboliserar vad som kan drabba ett helt folk. Men också vad ett samlat folk kan
åstadkomma tillsammans.
För oss här inne, är det ett privilegium att stå på deras sida. //Slava Ukraini!
***
Jag vet att många känner oro över det som händer i världen. Kanske rentav rädsla.
Mina egna döttrar mönstrade före Rysslands invasion, men de ryckte in och gjorde
värnplikten under pågående krig.
Det som skulle bli ett äventyr i grön uniform, blev plötsligt mycket mer på allvar. Även för
oss föräldrar.
Det är fullt normalt att känna oro i dessa tider.
Men kom ihåg att Sverige står starkt.
Låt oss förädla vår individuella oro till gemensam beslutsamhet.
Låt oss berätta för våra barn och ungdomar att vi ser och förstår faran, men att vi också är
förberedda på den.
Och att vi nu gör det, som lägets allvar kräver.
Sedan nästan exakt ett år är vi medlemmar i Nato.
Vi står inte längre ensamma, utan tillhör världens mest framgångsrika försvarsallians. Inget
Nato-land har någonsin blivit invaderat.
Vi rustar upp det svenska försvaret och vi uppskattas i Nato för vår militära spetskompetens:
I luften, på Östersjön, långt under havets yta.
Men också vår avancerade försvarsindustri och vår underrättelsekapacitet. Vi kan Ryssland.
Flera av de här svenska förmågorna försvarar oss på allierad mark – nu i Lettland och snart
också i Polen.
Det rent militära är förstås avgörande. Men många fler har viktiga uppgifter.
Alla som jobbar med det civila försvaret, med det som ger beredskap och skapar uthållighet.
Här gör ni i landets kommuner och regioner stora insatser.
Ytterst är försvaret av Sverige en uppgift för oss alla.
Så vad ni än gör på dagarna och vad det än står på era visitkort – så har vi ALLA en
gemensam uppgift att stärka vår motståndskraft.
***
Även ekonomiskt står Sverige starkt. Vi har sparat i ladorna för att ha råd att möta svåra
situationer. Alla länder klarar inte det.
Vi har ett framgångsrikt näringsliv. Vi har välutbildad arbetskraft och vi är vana vid stora
teknologiska förändringar. Det behövs i dagens värld.
Sist men inte minst – vi står enade som nation.
Jag sätter stort värde på att Sverige kan samlas i svåra tider. Tro mig: Alla länder klarar inte
det – heller.
Visst har vi tuffa debatter även här, och så ska det vara i en frisk demokrati. Men när det blir
allvar så håller vi ihop. I politiken, men också i hela vårt samhälle.
Från höger till vänster. Från norr till söder. Från stad till land. Både fack och arbetsgivare.
Ung och gammal. Kvinnor och män.
När vi verkligen prövas så är vi ETT Sverige.
Då ser vi mer till allt det som förenar oss, än till det som skiljer oss åt.
Vi står samlade bakom Ukrainas självständighet och samlade bakom det svenska stödet.
Vi står samlade för att bygga ett ännu starkare försvar, själva och tillsammans med andra.
Vi står samlade bakom demokratins och frihetens ideal, mot de krafter som vill splittra och
söndra.
Och det är inte första gången vi står samlade.
För över 100 år sedan kunde vi också enas i en farlig tid, för att snabbt rusta det svenska
försvaret.
Svenska folket skänkte till och med de pengar som krävdes för att bygga pansarskeppet
Sverige nere i Karlskrona. En väldigt tidig crowd-funding!
Vi samlades till stöd för Finland 1939, och vi samlades emot nazismen och kommunismen
under andra världskriget.
Vi samlades bakom välfärdssamhället under de goda rekordåren och bakom den svenska
arbetsmarknadsmodellen, som fortfarande bidrar till vårt framgångsrika näringsliv.
Vi samlades bakom de tuffa ekonomiska besluten efter 90-talskrisen, under finanskrisen och
eurokrisen.
Och många av oss samlades – bokstavligt talat – på Norrmalmstorg på Måndagsmötena för
ett fritt Baltikum.
För 30 år sedan samlades vi bakom EU-medlemskapet när krisen krävde det.
För tre år sedan samlades vi bakom Nato-medlemskapet, när kriget krävde det.
Och – för bara en månad sedan stod vi alla samlade bakom Örebro och hedrade dem som
drabbades av den fruktansvärda skolskjutningen.
Jag är övertygad om att svenska folket även den här gången förväntar sig samling i allvarstid.
***
Alla är vi en del av de långa linjerna.
Vi vandrar i fotspåren av de som har byggt Sverige – och det är vår skyldighet att lämna efter
oss ett ännu bättre land till nästa generation.
Ingen väljer vilken stund på jorden, som man får en stor uppgift. Men just nu vilar ansvaret
för Sverige på våra axlar.
Låt oss inte bedövas av det ansvaret, än mindre drabbas av högmod. Men låt oss ta ansvaret
på mycket stort allvar.
Och mina vänner, jag tror inte att något annat parti kan spela så stor roll och ta så stort
ansvar.
Moderaterna är den nya mittpunkten i svensk politik. Vi har blivit den samlande kraften.
***
Det sägs ibland att friheten inte har något pris. Och det är sant. Men det är lika sant att frihet
kostar.
Det här året lägger vi 143 miljarder kronor på vårt försvar. Det är en fördubbling på bara
några år.
Men inte ens det kommer att räcka.
Jag har gett finansminister Elisabeth Svantesson och försvarsminister Pål Jonsson uppdraget
att förbereda de beslut som kommer krävas för ett ännu starkare försvar.
Och låt mig säga några ord om våra utgångspunkter i det arbetet:
Ett starkare försvar kommer alltid kräva prioriteringar.
Vi vet att resurserna är begränsade.
Men vi kommer inte dra ner på vård, skola och omsorg. Vi kommer i alla lägen värna
välfärdens kärna.
Vi tänker inte heller införa nya skadliga skatter för att finansiera försvaret.
Tvärtom är det viktigare än någonsin att slå vakt om en dynamisk ekonomi som skapar
tillväxt och välstånd.
Det var faktiskt så som demokratierna vann kalla kriget.
Det här kommer att kosta. Men Sverige har starka statsfinanser, som gör att vi kan hålla högt
tempo i upprustningen.
Regeringen kommer i vårpropositionen presentera vår plan framåt för finansieringen av
försvaret. Vi kommer också fortsätta diskutera med de andra partierna i Sveriges riksdag. Ett
första samtal ägde rum redan i förra veckan.
Och jag hoppas på bred enighet om att Sverige – inom ramen för Nato – ska bygga upp ett
försvar som garanterar frihet och oberoende för generationer framåt.
***
Jag tror som ni vet mycket på värnplikten. Den är viktig för Sverige och jag skulle gärna se att
många fler killar och tjejer får rycka in.
Jag träffar rätt ofta värnpliktiga som gör sin personliga insats för vårt gemensamma land.
De bevisar för mig att Sverige inte bara är en plats för frihet och självförverkligande, utan
också en plats för ansvar och självuppoffring.
De förstår att ett fritt land måste kunna försvara sin frihet. Inte minst VI uppskattar den
inställningen.
Moderaterna kommer i regeringens budgetförhandlingar föreslå en kraftig höjning av
dagersättningen till Sveriges alla värnpliktiga.
Det är dags att visa vår uppskattning – även i pengar – för allt de gör för vårt land.
***
Ingen uppgift är viktigare för oss moderater än Sveriges och svenskarnas säkerhet. Yttre och
inre säkerhet hänger ihop. Båda behövs för ett tryggt samhälle.
Det här året inleddes med en bombvåg som satte skräck i hela södra Stockholm.
Många människor lade sig på kvällen, rädda för att väckas mitt i natten av ännu ett sprängdåd.
De yttre och inre hoten växer också ihop.
Iran anlitar gängkriminella för att begå brott som tjänar deras intressen. Främmande makt
letar efter våra sårbarheter.
Den ekonomiska brottsligheten omsätter nu mycket mer pengar än knarket. Och helt lagliga
verksamheter kan bli fasad för organiserad kriminalitet.
Gängen infiltrerar rättsväsendet och politiska partier.
De hotar vittnen och socialsekreterare.
DET är den systemhotande brottsligheten.
Och den bekämpar vi nu med att göra det vi lovade och det vi fick mandat för.
Vi har inlett den största offensiven mot den organiserade brottsligheten i svensk historia.
Hemlig preventiv avlyssning, säkerhetszoner, vistelseförbud, förverkandelagen som tar
gängens lyxprylar, anonyma vittnen, fler kameror, biometriska data och vräkning av kriminella
– är bara några riktigt stora reformer.
Polis och åklagare har under de senaste två åren fått fler kraftfulla verktyg av vår regering, än
de fått på två decennier av gamla regeringar.
Och vi ser resultat.
Polisen klarar upp många fler brott i den gängkriminella miljön och de förhindrar ännu fler
brott, innan de begås. Men de grovt kriminella har ännu inte givit upp.
Den senaste trenden är att lägga ut morduppdrag, som riktas till ungdomar på sociala medier
– fullt synligt för massor av barn att läsa.
Därför slår vi hårt mot den här cyniska gig-ekonomi på de stora plattformarna.
Vi ger polisen rätt att agera mot nätjättarna och vi skyndar på hemliga tvångsmedel även mot
barn under 15 år.
Vi ser över straffmyndighetsåldern och möjligheterna att sätta fotboja på barn som är
kriminella.
”De är ju bara barn”, invänder en del.
Just det, och just därför.
Vi har sagt det länge: Samhället måste agera tidigare och tydligare – för att det som är ett litet
problem idag inte ska bli en stor katastrof imorgon.
Det också hög tid att ställa krav på föräldraansvar.
Det är ju paradoxalt: så många föräldrar i Sverige ligger sömnlösa av oro för sina barn.
Så många slåss varje dag, för att deras barn ska få det stöd de behöver.
Medan andra föräldrar vägrar ta emot den hjälp som finns och som samhället vill ge.
Uppemot hälften tackar nej till frivilliga insatser från socialtjänsten.
Och den grupp som är mest ovillig att ta emot hjälp, är föräldrar till pojkar med
utomeuropeisk bakgrund.
Ett sånt misslyckande för Sverige, som en gång var bäst i världen på sociala insatser för både
föräldrar och barn.
I Malmö räknade man förra året till 870 misstänkta kriminella barn. Det motsvarar 35
skolklasser. Det säger något om problemets omfattning.
En majoritet av de 870 barnen hade blivit misshandlade i hemmet eller sett pappa slå
mamma.
ALLA barnen var sedan tidigare kända av socialtjänsten – framför allt på grund av
föräldrarnas bristande omsorgsförmåga.
Många av de föräldrarna vägrar än idag ta emot hjälp, trots att deras barn är på väg rakt in i
kriminalitet.
Sverige kommer aldrig kunna bryta nyrekryteringen av barn så länge föräldrar tillåts strunta i
sitt ansvar.
”Mer resurser!” ropar de till vänster.
Sant – och därför satsar vi nu tio nya miljarder över fem år på socialtjänsten. Men inga
resurser i världen hjälper mot föräldrar som vägrar ta emot stöd.
Sverige måste återupprätta föräldraansvaret.
Och det gäller inte minst alla frånvarande pappor som dumpar ansvaret på barnens mammor.
Att ta hand om sina egna barn är helt enkelt inte valbart.
Faktum är, att vi nu genomför de största förebyggande reformerna på många decennier.
Föräldrar som inte klarar av sin föräldrauppgift måste kunna tvingas till sociala insatser.
Vi kallar det för ”mellantvång”, och många socialsekreterare vet att det behövs.
I april rivs sekretessen mellan polis, skola och socialtjänst, så att samhället kan kraftsamla
kring barn i riskzon.
I sommar träder äntligen den nya socialtjänstlagen i kraft. Då blir det möjligt att gripa in i
mycket tidigare, innan problemen har vuxit sig stora.
Alldeles för många barn far illa i Sverige.
I januari infördes Lex Tintin, som skyddar barn från att tvingas umgås med en våldsam
förälder.
Det fanns en tid när Socialdemokraterna hade höga socialpolitiska ambitioner. Nu har
Moderaterna tagit över den rollen i svensk politik.
***
Allt det här är ju svåra frågor.
Det vet vi som någon gång har suttit i en socialnämnd och fattat de besluten.
Barn är varje förälders största ansvar i livet. De allra flesta tar det ansvaret. Och i Sverige
finns massor av hjälp att få.
Från MVC via BB till BVC, socialtjänsten, förskolan och skolan. Vi ska vara stolta över det!
Men Sverige är också ett land där ALLA barn ska ha goda möjligheter. Ett land där barn har
egna rättigheter, som inte ens deras föräldrar får ta ifrån dem.
Så när föräldrars ovilja att ta sitt ansvar, krockar med barns behov och barns rättigheter – då
står vi i vårt parti på barnens sida.
För två och ett halvt år sedan tog vår regering över ansvaret för ett land i kris.
***
Ett land med tvåsiffrig inflation.
Ett land med fler dödsskjutningar än nästan alla andra länder i Europa.
Ett land där skolresultaten sjönk, där till och med mördare kunde få svenskt medborgarskap.
Där fullt fungerande fossilfri energi stängdes ner av ideologiska skäl – mitt i
klimatomställningen.
I grunden ett fantastiskt land. Men illa skött. Ett land som kunde så mycket bättre.
Då fick vi mandatet att få ordning på Sverige.
Nu har vi fått ner inflationen och kan använda styrkan i de svenska statsfinanserna.
Vi har fått ordning på migrationen, så att det går att få ordning även på integrationen.
Vi har lagt om kriminalpolitiken och bytt fokus från dem som begår brott, till dem som
drabbas av brott.
Vi har lagt om energipolitiken så att all fossilfri el kan bidra till klimatomställningen. Om bara
två veckor lägger vi den historiska propositionen, som banar väg för flera nya reaktorer.
Vi har lagt om skolpolitiken. Vi gör rent hus med glädjebetyg, flummiga läroplaner, dåliga
lärarutbildningar och störande mobiltelefoner.
Vi gör historiska satsningar på forskning och infrastruktur. För att Sverige ska vara ett ännu
bättre land att leva i om 10, 20 och 50 år.
Ett land där ambitiösa människor vill bygga sin framtid, starta sitt företag och bilda sin
familj. Där unga människor både vill och vågar sätta barn till världen – igen.
Och – så här i dyrtider har vi sänkt skatten för vanliga löntagare och småsparare.
Sedan vi tog över har en vanlig familj fått behålla 23 000 kronor mer av sina egna inkomster.
Vi har stått upp för principen om hälften kvar.
En läkare som jobbar en extra helg ska inte mötas av en extra skatt, utan av ett extra
tack. Sverige har nu det lägsta skattetrycket sedan 1975.
***
Den regering som jag har förmånen att leda, är ett lag som kan samarbeta. Ett lag som får
saker gjorda. Det är laget före jaget.
En del tycker att regeringen har för bråttom – att vi går för långt och för fort.
Jag håller inte med. För nu behövs det både otålighet och uthållighet.
Och det behövs fyra år till – minst.
Fyra år till för att rusta upp vår inre och yttre säkerhet.
Fyra år till för att bygga ihop vårt land igen – efter decennier av ansvarslös invandrings- och
integrationspolitik.
Fyra år till för att garantera att de nya reaktorerna vid Ringhals verkligen byggs.
Fyra år till så att våra kunskapsreformer når ut till varje elev i varje klassrum.
Fyra år till för att fortsätta göra Sverige rikare, tryggare och friare.
Och den fråga som vi vill att väljarna ska ställa sig i valet nästa höst är denna:
Ska vi fortsätta få ordning på Sverige?
Eller vill ni gå tillbaka till den gamla kriminalpolitiken, den gamla invandringspolitiken, den
gamla energipolitiken och den gamla skolpolitiken?
Helt enkelt, tillbaka till den politik som en gång skapade problemen.
Det är vad som står på spel.
***
Mina vänner, Sverige är i grunden ett fantastiskt land.
Ett land av ingenjörer, innovatörer och entreprenörer.
Vi rankas som ett av världens mest innovativa länder och tidningar som Financial Times
skriver om vår dynamiska ekonomi, där vanliga människors sparande investeras i start-ups
med bra idéer.
Vi är också ett av världens mest jämlika och jämställda länder – även om det finns mycket
kvar att göra. Och vi är toleranta mot det mesta – men inte mot intolerans.
Det är det HÄR Sverige som vi i vårt parti vill återupptäcka, återuppväcka och bygga vidare
på.
Det strävsamma och flitiga Sverige.
Det nyfikna Sverige.
Det hederliga och skötsamma Sverige.
Det omtänksamma och ansvarstagande Sverige.
Landet där unga människor oftare får frågan vart de är på väg, än varifrån de kommer.
Självklart inte ett problemfritt land, men ett hoppfullt land, fyllt av framtidens möjligheter.
Allt det här är möjligt. Det bara skyms just nu av allt det som inte funkar.
Så låt oss skydda och försvara det vi håller kärt, och samtidigt vara öppna för det som kan bli
mycket bättre.
DET är den liberalkonservativa idé som vägleder oss moderater.
Det är den andan som vi vill ska prägla vårt land i framtiden.
Och som vi vill samla Sverige kring: den bergfasta tron att en bättre morgondag ligger inom
räckhåll.
Tack.