Uppgivna föräldrar kämpar för sina barn som bollas runt från instans till instans utan att få hjälp. I stället får de frågan av vården att sjukskriva sig för att ta hand om sitt barn. För oss moderater är situationen fullständigt orimlig. Den drabbar barn, unga och deras föräldrar. Och den måste få ett slut. Emilie Orring, Edvin Littorin och Joséphine Närholm skriver på UNT Debatt.
Det är nog få som lämnas oberörda av den situation som tyvärr är vardag för barn med psykisk ohälsa och för deras föräldrar som tvingas i in i centrum av deras kamp på att få rätt hjälp ( läs till exempel UNT 8/2).
Vittnesmålen låter skrämmande lika varandra. Man beskriver de långa väntetiderna till BUP. Hur det aldrig är samma läkare två gånger och känsla av att alltid få börja från start. Inte minst beskriver man en känsla av att stå ensam i allt, en känsla som växer med tiden.
Tyvärr är detta inte bara enskilda berättelser. Enligt en rapport från Försäkringskassan så ökade antalet sjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser, så som stress, ångest och depression med 11 procent mellan 2019 och 2025. Där var den vanligaste anledningen till att inte kunna komma tillbaka till arbetet att man har ett barn som inte klarar sin vardag eller mår mycket dåligt på grund av psykisk ohälsa eller en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (SVT Uppsala 2/2).
För barn och unga är det här deras framtid det handlar om. Drygt 200 000 i Sverige lider av någon form av ätstörning. Den största ökningen är bland flickor i åldern 10-14 år (SKR). Andelen unga flickor som vårdades för självskadebeteende fördubblades mellan 2015 och 2023 (Socialstyrelsen). Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar löper större risk att hamna utanför – både i skolan och i samhället. De är kraftigt överrepresenterade bland dem som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Den som inte klarar skolan får svårare att få jobb, och risken för utanförskap ökar.
Det är uppenbart för oss att vi inte hittar lösningen genom att bara peka enskilt på BUP, elevhälsan, BVC eller habiliteringen. Det är i helheten problemet sitter. Eller snarare bristen på helhet.
Ofta behövs nämligen hjälp från flera instanser. Det är till exempel vanligt att barn med ADHD också har andra diagnoser, så som autism. Ändå är detta två separata vårdköer i Region Uppsala. Vi har brist på logopeder och tillgången till elevhälsa varierar i länet. Samordningen fungerar inte.
Därför har Moderaterna lagt förslag efter förslag för en mer sammanhållen vård och kortare köer – bland annat genom att öppna en ny BUP-enhet som kan arbeta sammanhållet genom att erbjuda utredning, behandling och uppföljning i samma flöde och i nära anslutning till varandra.
Det har nyligen framkommit att S-ledda Region Uppsala kommer göra allt vad de kan för att hindra en fristående aktör att öppna just en sådan enhet.
För Moderaterna är utföraren av vården inte det relevanta. Det som behövs är ett helhetsansvar och en mer sammanhållen vård.
Moderaternas förslag:
- Det måste finnas ett större ansvar för helheten kring barnets vård och samordningen måste säkerställas. Det här i linje med lagen och Socialstyrelsens riktlinjer och ska följas.
- Regionen behöver ta större ansvar för utredning och behandling vid språk- och talsvårigheter och öka tillgången till logopeder, exempelvis genom LOV Logopedi.
- Varje barn ska ha en utsedd fast vårdkontakt som håller ihop insatserna och säkrar kontinuitet. Regionens dubbla köer för ADHD och autism ska avskaffas.
Det är orimligt att barn får gå år efter år utan hjälp, något som går ut över skolgång, hälsa och framtidstro. Deras föräldrar ska kunna känna att det kan gå till jobbet, i stället för att behöva sjukskriva sig som enda utväg för att hjälpa sitt barn.
Moderaterna vill se ett rättvisare Uppsala län. Ska det vara möjligt måste vi bygga ihop den splittrade vården.
Emilie Orring, oppositionsregionråd (M) Region Uppsala
Edvin Littorin, distriktsordförande MUF Uppsala län
Joséphine Närholm, förste vice distriktsordförande MUF Uppsala län