Elisabeth Svantesson
Finansminister, 1:e vice ordförande i partistyrelsen
Som finansminister är min främsta prioritet att svensk ekonomi ska stå sig långsiktigt stark. Efter inflationsbekämpningen är nästa stora uppgift för den ekonomiska politiken att bana väg för ökad tillväxt så kan vi bli ett rikare och tryggare land igen. Då krävs att hushållens köpkraft återställs, att arbetslinjen återupprättas så att alla som kan är med och bidrar, samt att nödvändiga investeringar görs för att ekonomin ska kunna växa. Bara så kan vi säkra resurser till polis, rättsväsende, försvar och dessutom ha en välfärd i världsklass.
Jag föddes i Lycksele 1967 men har bott på många platser i Sverige. Nu bor jag strax utanför Nora med min man. När jag inte jobbar ägnar jag mig gärna åt träning på Friskis eller en bra Netflixserie. Men viktigast av allt är att träffa familj och vänner.
Att gnet och slit ska löna sig är en viktig fråga för mig. Jag vet hur det är att leva på små marginaler. Jag fick barn ganska tidigt i livet, tre söner och när de var små pluggade både jag och min man om vartannat. Då var den 20e varje månad det viktigaste datumet i månaden eftersom barnbidraget kom då och det möjliggjorde matinköp och kanske ett McDonaldsbesök. Några utlandsresor var det inte tal om då. Istället hände det att vi packade in barnen i bilen för att åka till Arlanda för att titta på flygplanen som lyfte och landade. Mysigt – och så nära vi kom en charterresa på den tiden.
Jag hittade till politiken som vuxen och blev invald i riksdagen 2006. Mellan åren 2013–2014 var jag arbetsmarknadsminister i alliansregeringen. Innan jag blev riksdagsledamot var jag aktiv som fritidspolitiker i Örebro kommun och arbetade på Örebro universitet.
Jag har en licentiatexamen i nationalekonomi och min avhandling handlade om nyanlända invandrares första år i Sverige. Just integration är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och som löpt som en röd tråd både genom mitt yrkesmässiga liv och i mitt politiska engagemang. Jag var tidigare ordförande i den arbetsgrupp som har utvecklat Moderaternas migrationspolitik.
Att fler försörjer sig själva och bidrar till det gemensamma är en grundpelare i att bygga ett bättre Sverige och en förutsättning för ett hållbart välfärdssamhälle. Jag ser exempelvis behovet av ett bidragstak så att det alltid lönar sig att jobba. Det ska inte gå att stapla olika bidrag på varandra så att det överstiger vad man kan få i lönekuvertet.
Moderaterna bildade regering i ett Sverige som blivit farligare och fattigare – men jag är övertygad om att det går att vända utvecklingen.
Personligen känner jag en enorm inre drivkraft att göra Sverige så bra som jag vet att Sverige kan bli. När jag säger att jag tror på arbetslinjen så är det för att jag, precis som många andra, har levt den. Jag vet värdet av att äntligen kunna leva på sin lön och dessutom kunna spara en del.
Jag vet betydelsen av den svenska välfärden. Inte bara för att jag jobbat i hemtjänsten och städat vårdcentraler eller för att min man är sjuksköterska utan också för att den svenska skolan, och särskilt gymnasietiden på riktigt förändrade mitt liv. Till det bättre.
Men jag är också brutalt bekant med den oro många föräldrar känner för att ens barn ska drabbas av kriminaliteten. Allt det här. Det är det som gör mig beslutsam. Med beslutsamhet och hårt arbete, vet vi att det är möjligt att bygga Sverige tryggare och rikare. Och med det friare. Och det är det som är Moderaternas uppgift i svensk politik.
Steg för steg, reform för reform ska vi arbeta för att göra Sverige både rikare och tryggare igen.