I en nyligen publicerad debattartikel kallar Jörgen Benzler (V) Sveriges migrationspolitik för ”otäck”. Det är ett starkt ordval. Bakom retoriken finns ett resonemang som i stor utsträckning bygger på enskilda, känslomässiga exempel – ofta barn eller vårdpersonal – snarare än på hur politiken fungerat i praktiken.
Sverige förde under lång tid en migrationspolitik som saknade både begränsningar och tillräckliga krav. Resultatet blev en situation där integrationen inte fungerade, där välfärden pressades hårt och där parallella samhällen tilläts växa fram. Det är ett faktum som måste erkännas om vi ska kunna gå vidare. Det arbete som nu pågår handlar om att ta ansvar för den oreda som skapades – att återupprätta ordning, stärka integrationen och se till att mottagandet är hållbart över tid.
Det betyder inte att enskilda beslut alltid är lätta. Tvärtom kan de upplevas som både smärtsamma och svåra att förstå. Men politikens uppgift är inte att styra genom undantag, utan att skapa rättssäkra regler som gäller lika för alla. Om känslor tillåts ersätta ansvar riskerar systemen att bli godtyckliga – och då drabbas i slutändan både individer och samhälle.
Benzler (V) lyfter också vårdpersonal som argument. Men att möta kompetensbrist genom att tänja på regelverk är ingen långsiktig lösning. För oss moderater är det självklart att vårdens arbete ska värderas högre genom bättre villkor, inte genom tillfälliga undantag som på sikt urholkar tilliten till systemet.
När enskilda människor gång på gång används som symboler i debatten flyttas fokus från ansvar till retorik. Det hjälper varken dem som berörs eller samhället i stort. Det vi behöver är lösningar som fungerar även när debatten tystnar.
Att säga nej är inte brist på medmänsklighet. Allt för länge har ett ja inte inneburit ett ja, och ett nej har inte inneburit ett nej. Det har skapat en orimlig situation där den som får uppehållstillstånd inte riktigt välkomnas in i gemenskapen – och den som får ett nej tillåts gå under jorden och stanna i landet. Det leder i slutändan till stora problem med integrationen i Sverige.
Gotland, liksom resten av Sverige, förtjänar en migrationspolitik som är human men också ordnad och ansvarsfull. Känslor har sin plats i politiken – men de kan aldrig ersätta faktumet att politiken behöver ta ansvar för hela systemet.
Andreas Unger (M), Regionråd
Mikael Bladh (M), 1:e vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden
Jesper Skalberg Karlsson (M), Riksdagsledamot