Våld i nära relationer är aldrig en privatsak

Våld börjar inte alltid med ett slag. Det kan börja med kontrollen över telefonen. Med frågor om vem du träffar. Med att kontakten med vänner och familj begränsas, ekonomin kontrolleras och självkänslan sakta bryts ner. Därför måste vi bli bättre på att se våldet innan det blir synligt.

Våld mot kvinnor och våld i nära relationer är inte bara den utsattas problem. Det är ett ansvar för hela samhället – och också för oss människor runt omkring.

Misstänker du att någon i din närhet utsätts för våld eller stark kontroll, våga fråga hur personen har det. Hör du någon uttrycka hot eller normalisera våld, säg ifrån. Bevittnar du våld ska du självklart larma. Det du har sett eller hört kan också vara viktig information i en senare utredning.

Men ansvaret kan aldrig stanna hos den enskilde. Samhället måste bli bättre på att upptäcka varningssignaler och agera innan våldet eskalerar.

På Gotland behöver skola, socialtjänst, vård och polis fortsätta arbeta tillsammans för att barn och vuxna som far illa ska upptäckas tidigare. Ingen ska hamna mellan stolarna när flera delar av samhället sitter på information som tillsammans kan visa att något inte står rätt till.

Samtidigt har skyddet mot våld stärkts nationellt. Kontaktförbuden har skärpts och möjligheterna till informationsdelning mellan myndigheter har förbättrats. Sedan den 1 juli är också psykiskt våld ett eget brott. Det är viktigt, eftersom hot, kontroll och systematiska kränkningar kan vara en del av en våldsspiral som måste brytas så tidigt som möjligt.

Trygghet handlar i grunden om att kunna känna sig säker där man bor och med de människor man har omkring sig. För den som lever med hot, kontroll eller våld är den tryggheten långt ifrån självklar.

Därför vill jag fortsätta stärka arbetet på Gotland för att våld ska upptäckas tidigare och för att den som behöver hjälp ska möta ett samhälle där skola, vård, socialtjänst och polis arbetar tillsammans. Men vi har också ett ansvar som medmänniskor. Ibland kan det viktigaste vara något så enkelt – och samtidigt så svårt – som att våga fråga hur någon egentligen har det.

Ingen ska behöva leva i rädsla i sitt eget hem. Det borde vara en självklarhet i Sverige och på Gotland.

Lina Runander (M)

Toppkandidat till regionfullmäktige