Gotland och Sverige behöver en energipolitik som fungerar i verkligheten, inte bara i rödgröna drömscenarion. En nyligen publicerad analys i den vetenskapliga tidskriften Ekonomisk Debatt visar att många svenska vindkraftsanläggningar går med stora förluster – branschens resultat har varit negativt under flera år och marginalerna pressade. Naturligtvis vill då rödgröna politiker att familjer och företag ska betala för nya vindkraftssubventioner.
Vindkraften står idag för drygt en femtedel av Sveriges elproduktion, men produktionen är varierande och väderberoende, vilket påverkar elprisbilden och balansbehovet i systemet. Även om en enskild vindkraftpark skulle vara lönsam, kan den ojämna produktionen leda till högre kostnader i andra delar av elsystemet eftersom någon måste balansera vindkraftens ojämnhet. Det har vi sett under den här vintern när det oljeeldade Karlshamnsverket körts i tre omgångar när effekt saknats i systemet.
I detta läge fortsätter gotländska centerpartisten Lars Thomsson att driva på för mer storskalig vindkraft – både till havs och på land. För oss på Gotland innebär det en konflikt mellan exploatering och bevarandet av landskap, miljö och besöksnäring – en av öns viktigaste näringar.
I praktiken har Gotland riskerat att omges av en ny ringmur – bestående av vindkraftverk i havet – och ett landskap med vindkraftverk som reser sig långt över våra medeltida kyrktorn. Kanske var det därför en mycket stor andel av de synpunkter som kom in från privatpersoner, när Region Gotland tog fram sin nya översiktsplan, handlade om motstånd mot dessa projekt.
I framtiden kommer Sverige behöva mer el, mycket mer el. Men erfarenheterna från de senaste åren visar att vindkraften inte kan leverera den stabila produktion som behövs. Med ett väderberoende elsystem får vi ryckiga priser som gör det svårt för familjer och företag att planera sin konsumtion. Dessutom till ett högt pris: i storleksordningen hundratals miljarder kronor har lagts på vindkraften – som ytterst måste bäras av elkunder och investerare.
När siffror, erfarenheter och forskning nu finns på bordet – inte minst med Tyskland som varnande exempel – är det dags att omvärdera. För när ny kunskap finns måste politiken kunna ändra sig. Det är inte en svaghet – det är att ta ansvar. Frågan är om även Gotlands centerpartister är beredda att göra det.
Jesper Skalberg Karlsson (M)
Riksdagsledamot
Mikael Bladh (M)
Riksdagskandidat