Så här går det till att sänka drivmedelspriserna:
- Sänk Sveriges reduktionskrav till samma nivå som EU-kravet.
- Ge branschen långsiktiga förutsättningar för att planera sina investeringar i biodrivmedel.
- Genom löpande utvärderingar för att säkerställa både kostnadseffektivitet och minskade utsläpp.
Varför måste reduktionsplikten göras om?
Drivmedelspriserna är rekordhöga och det finns flera omständigheter som förklarar detta, till exempel har inte tillgången på biodrivmedel ökat i den takt som man väntat sig. Samtidigt gör Rysslands krig i Ukraina och den globala livsmedelskrisen i dess spår att matproduktion bör prioriteras framför tillverkning av biodrivmedel.
Men det går inte att komma ifrån att reduktionsplikten är en av de drivande faktorerna bakom de höga drivmedelspriserna. Vid årsskiftet ledde höjningen av reduktionsplikten för diesel till en prishöjning på 120 öre per liter. Enligt regeringens egen analys är reduktionspliktens påverkan på priset större än man trodde när den infördes.
Den svenska reduktionsplikten sticker ut. Just nu är det svenska kravet 30,5 procent biodrivmedel i dieseln, trots att EU:s bränslekvalitetsdirektiv endast kräver 6 procent. Till år 2030 ska reduktionsplikten i Sverige, med nuvarande bana, höjas till 66 procent. Detta kan ställas mot EU-kommissionens förslag på 13 procent. I ett läge med skyhöga drivmedelspriser är det inte rimligt att behålla reduktionsplikten på den höga nivå som Sverige valt.
Detta skulle innebära att priset på diesel sänks minst 5 kronor. Om reduktionsplikten ligger kvar på den bana som gäller idag kommer priset istället att fortsätta öka. Bensinpriset väntas öka med 3 kronor till 2026 och 5 kronor till 2030. Dieselpriset väntas öka med 5 kronor till 2026 och 9 kronor till 2030.
Genom att minska inblandningen kan effekterna av de höga priserna mildras utan att finanspolitiken blir mer expansiv och riskerar att driva på inflationen.