Nyhetsartikel
9 jan 2018

Regeringens optimism gör Sverige sämre rustat för kris

Om regeringen missar sin optimistiska arbetslöshetsprognos kan det försvaga de offentliga finanserna med cirka sex miljarder, visar siffror baserade på nya uträkningar från Riksdagens utredningstjänst. Ändras inte den riskfyllda ekonomiska politiken står Sverige sämre rustat när ekonomin väl vänder ner, skriver Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson på Dagens Nyheters debattsida.

Stark internationell konjunktur, rekordlåg ränta och en svag krona lyfter nu den svenska ekonomin. Tillväxten är god, sysselsättningen ökar och Sverige drar fortfarande nytta av de tidigare reformer som har minskat förtidspensionering och gjort det mer lönsamt att arbeta. Samtidigt hopar sig orosmolnen. Bostadsmarknaden är i genuint behov av reformer och politiska risker i USA, Europa, Ryssland och Kina skapar långsiktig osäkerhet. Dessutom kan inte Sverige hur länge som helst leva på strukturreformer genomförda under nittiotalskrisen och under alliansregeringen. 

Samtidigt håller sig den svenska regeringen med ljusa framtidsprognoser för sysselsättning och integration. Lyssnar man på regeringen kan man få intrycket att den goda internationella konjunkturen kommer att vara för evigt. Vi vet att så inte är fallet. Sverige måste rusta för den nedgång som förr eller senare kommer.

I dag kan vi presentera nya ekonomiska bedömningar baserade på beräkningar från Riksdagens Utredningstjänst, som visar hur högre arbetslöshet riskerar att slå mot stabiliteten i de offentliga finanserna.

Om arbetslösheten blir som de flesta andra bedömare tror, runt 6,5 procent 2018, istället för regeringens optimistiska prognos på drygt 6 procent, skulle det innebära nästan 20 000 fler arbetslösa. En sådan utveckling skulle försvaga de offentliga finanserna med cirka 6 miljarder kronor. Regeringen har dessutom konsekvent legat lägre än exempelvis Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Ekonomistyrningsverket under en längre tid. 

Detta blir inte mindre allvarligt med tanke på att Konjunkturinstitutet varnar för att det redan i nuläget kommer krävas åtstramningar 2019, och att regeringen dessutom redan intecknat över 30 miljarder kronor i ofinansierade utgiftslöften fram till 2020. 

Regeringen för en riskfylld ekonomisk politik. Om den inte ändras kommer Sverige stå sämre rustat och ha mindre handlingsutrymme när ekonomin väl vänder ner. 

En lång rad externa bedömare är också kritiska:

- Ekonomistyrningsverket (ESV) skrev i november att ”det nuvarande överskottsmålet, om ett överskott på en procent av BNP över en konjunkturcykel, gäller till och med 2018. ESV:s slutsats är att överskottsmålet inte nås. En ny lägre målnivå ska gälla från och med 2019. Inte heller denna målnivå nås enligt nuvarande prognos.” 

- Även Konjunkturinstitutet konstaterar att ”regeringens kraftigt underfinansierade budget för 2018” inte bedöms ligga i linje med överskottsmålet. 

- Redan i våras konstaterade Finanspolitiska rådet: ”Regeringens aktiva finanspolitik är inte välavvägd. Med hänsyn till konjunkturläget och överskottsmålet borde politiken vara betydligt mer åtstramande”. 

Listan över bedömare som beskriver regeringens finanspolitik som välavvägd är desto kortare. I praktiken består den främst av regeringen själv. 

På punkt efter punkt varnas regeringen för att Sverige inte är tillräckligt väl rustat för framtiden. Budgeten är inte tillräckligt stram och den är dessutom strukturellt sårbar. Inte minst på integrationsområdet.

I dag tar det åtta år innan ens hälften av de nyanlända har någon form av arbete. Det göder utanförskap och bidragsberoende, och förstör chanser till integration när invandrare aldrig får komma till sin rätt. Och när människor inte jobbar drabbar det i förlängningen välfärdens kärna. Det är resurser för vård, skola och omsorg som får stryka på foten, när arbetsföra lever på bidrag i stället för av arbete. 

Misslyckandet i integrationspolitiken bidrar också till att sysselsättningsutvecklingen generellt riskerar att vika nedåt. I Konjunkturinstitutets prognos stiger arbetslösheten till närmare sju procent under de kommande åren. Det är en utveckling som regeringen inte tar höjd för och som man inte vidtar åtgärder för att undvika. 

Den viktigaste slutsatsen är att det behövs strukturåtgärder som stärker svensk arbetsmarknad, underlättar integrationen och gör de offentliga finanserna mindre sårbara. Det behövs en reformpolitik som fokuserar på jobb, krav på egen försörjning och fler vägar in på arbetsmarknaden. Moderaterna och i princip alla ekonomiska bedömare har tidigare visat att sådana reformer ger betydande sysselsättningsökningar. Före jul presenterade Riksbanken dessutom nya beräkningar som visar att jobbeffekterna av de jobbskatteavdrag och bidragsreformer som genomfördes under alliansregeringarna kan ha underskattas. Alliansens arbetslinje fungerade till och med bättre än vad man hittills har trott.

Det finns avgörande sociala och samhällsekonomiska argument för varför nya jobbreformer är alldeles nödvändiga. Utanförskapet drar isär vårt samhälle och misslyckas vi med att integrera alla de nyanlända som kommit under det senaste decenniet, så blir påfrestningarna på hela samhället mycket stora. Men det finns även mer strikt finanspolitiska skäl. Om människor inte kommer i arbete så slår det direkt mot de offentliga finanserna, vilket de nya beräkningarna från Riksdagens Utredningstjänst tydligt visar. 

Moderaterna föreslår ett politiskt åtgärdspaket i tre delar som gör de offentliga finanserna mer robusta och Sverige bättre rustat inför framtiden. 

1. En stramare ekonomisk politik. Vi vet av erfarenhet hur viktigt det är att vara redo när konjunkturen vänder nedåt. Moderaterna utgör det ansvarsfulla alternativet till regeringens expansiva finanspolitik och utrymmet för ofinansierade reformer kommer vara mycket begränsat under de kommande åren. I vårt budgetalternativ hade vi därför ett högre sparande än regeringen.

2. En integrationspolitik för fler i arbete och minskat bidragsberoende. Sverige är ingen kravlös gemenskap. Vi tror på alla människors förmåga och vilja att vara med och bidra, därför ställer vi också krav. Fler vägar in på arbetsmarknaden måste öppnas, bland annat genom nya inträdesjobb för dem som i dag inte kommer in alls. Vi vill införa ett bidragstak så att arbete alltid lönar sig bättre än bidrag. Det behövs därutöver en tydligare arbetslinje även i socialbidraget, och successiv kvalificering in till de svenska bidragssystemen. 

3. En stärkt arbetslinje. Vi vet att jobbskatteavdrag varaktigt höjer sysselsättningen, samtidigt som det ger mer pengar kvar för vanliga löntagare. Vi ser behov av fler skattelättnader framöver, främst för dem med låga inkomster. Men det är med avancerade jobb som Sverige ska konkurrera med omvärlden, och därför finns även behov av skattereformer som gör det mer lönsamt att utbilda sig. Medan regeringen prioriterar höjda bidrag i sin budget, sänker vi skatten för vanliga löntagare. För att fler människor ska komma in och börja jobba, och att fler ska vilja utbilda sig och dra nytta av att jobba mer. 

Dessa prioriteringar är nödvändiga om Sverige ska kunna stå emot nästa lågkonjunktur och samtidigt ta tag i de integrationsproblem vi står inför. Alliansen har stärkt arbetslinjen förut. Vi gjorde svensk ekonomi mer robust och vi kommer att göra det igen. Vi rustar Sverige för framtiden.

Ulf Kristersson (M), partiordförande 

Elisabeth Svantesson (M), ekonomisk-politisk talesperson

Läs artikeln här. 

Ulf Kristersson
Partiledare
Ulf Kristersson är född 1963 i Lund, uppvuxen i Torshälla och bor i Strängnäs. Han är gift och har tre barn. Ulf är civilekonom, utbildad vid Uppsala universitet.
Mer om Ulf
Elisabeth Svantesson
Ekonomisk-politisk talesperson, 2:a vice partiordförande
Integration en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och som löpt som en röd tråd, både genom mitt yrkesmässiga och politiska engagemang.
Mer om Elisabeth