Pressrelease
15 nov 2017

Ojämlik behandling av barndiabetes i Östergötland?

På Världsdiabetesdagen uppmärksammades sjukdomen och de som lever med den på många olika sätt. Vi vet att behandlingsmetoder utvecklas hela tiden och möjliggör enklare liv, med högre livskvalitet. Men hur ser egentligen likvärdigheten ut vad gäller behandling av barndiabetes i Östergötland?

Per Jameson (M), ledamot i regionstyrelsen, har träffat Lukas, 16 år, som har haft diabetes (typ-1) sedan han var 8 år. En åttaåring som var livrädd för sprutor, men som inte hade något annat val än att ta sina fem sprutor om dagen. Eller, han visste då inte att det faktiskt fanns ett annat val.

– Lukas berättade för mig att ingen på Vrinnevisjukhuset informerade honom om den nya tekniken, med en liten sensor och insulinpump, som skulle kunna göra att han bara behövde ta spruta var tredje dag – istället för fem gånger per dag. Den informationen hittade han på egen hand i en Facebook-grupp, berättar Per Jameson.

Moderaterna i Region Östergötland har fått flera signaler på att det råder skillnad i länet vad gäller behandling av diabetes. När Lukas bytte från Vrinnevisjukhuset till US i Linköping öppnades helt andra möjligheter. Lukas är bara ett vittnesmål som stärker tesen att så är fallet.

– Vi kan aldrig acceptera en ojämlikhet vård i länet. Vilken vård och behandling du får ska inte vara beroende av var du bor. Man måste fråga sig varför det skiljer, jag tror inte att det beror på kompetens utan på resurser. Jag har därför ställt en interpellation till den politiska majoriteten i Region Östergötland, där jag vill få svar på om det finns en ojämlikhet i möjligheten att få sensorer och pumpar och de i sådant fall kommer göra åt detta, fortsätter Per Jameson.

För mer information, kontakta: Per Jameson (M), 070- 839 21 80

Det finns även möjlighet att komma i kontakt med Lukas och Per vid intresse för en längre intervju.

Fakta: God glukoskontroll är avgörande för att minska risken för diabeteskomplikationer för personer med typ 1-diabetes. Idag kan man mäta glukosnivån under hela dygnet, flera dygn i sträck, med en liten sensor som man fäster i huden på lämpligt ställe. Det kallas kontinuerlig glukosmätning (CGM) och den nyaste tekniken kallas Flash glukosmätning (FGM). Egentligen är det sockerhalten i vävnadsvätska under huden som man mäter och på det viset beräknar blodsockret. Insulinet kan sedan tillföras kontinuerligt med hjälp av en batteridriven insulinpump via en tunn plastslang till en nål i underhudsfettet. Insulinpumpen programmeras kontinuerligt att ge direktverkande insulin efter personens behov timme för timme (vilket motsvarar basinsulin). Med pumpen ger man också måltidsdoser (bolusdoser) av samma sorts insulin. Pumpen bär man i fickan, i särskilda väskor eller som en slangfri pump som man fäster direkt på kroppen.