Nyhetsartikel
5 apr 2019

Med anledning av integrationskrisen tillsätter Moderaterna en integrationskommission

Integrationen är Sveriges enskilt största ödesfråga. Redan stora problem kommer att bli ännu större om inte integrationen blir radikalt mycket bättre, men om vi tar tag i situationen så finns det stora framtidsmöjligheter. Därför tillsätter Moderaterna en integrationskommission som ska ta fram praktiskt genomförbara reformer. Det skriver Ulf Kristersson på DN Debatt.

Ett stort och välkänt problem med svensk migrationspolitik är att ett nej inte alltid blir ett nej. Tiotusentals personer som under senare år har fått avslag på sin asylansökan stannar ändå kvar i Sverige och lever här olagligt i ett växande skuggsamhälle. Här odlas ett djupt utanförskap. Många arbetar svart under osäkra förhållanden. En del begår brott, andra blir själva brottsutsatta.

Men ett lika stort problem är att ett ja långt ifrån alltid blir ett ja. Under de senaste 15 åren har 1,6 miljoner männi­skor fått uppehållstillstånd i Sverige. Många har tagit sig in i det svenska samhället och bidrar nu med kunskap, kultur, språk och skattepengar. Det är en stor tillgång för Sverige. 

Samtidigt har alltför många som har invandrat till Sverige under den här perioden inte alls kommit in i samhället. Långvarig arbetslöshet och livslångt bidragsberoende är bara en dimension av problemet. Barn som ärver sina föräldrars utanförskap är på långt sikt ett ännu större problem.

Den dåliga integrationen har blivit en helt central förklaring till flera av Sveriges allvarligaste samhällsproblem. Här finns en viktig orsak till många skolmisslyckanden, där var femte elev tillåts lämna nian utan godkända betyg. Trots att vi vet att deras chanser att därefter få ett jobb är mycket små. Dålig integration drabbar också välfärdssystemens ekonomi, kvalitet och tillgänglighet. Skola, socialtjänst och sjukvård hinner inte med. Landets kommuner varnar på goda grunder för att detta blir allt värre. 

Många tar snabbt till sig svenska lagar, regler och värderingar. Bland andra finns ett uppenbart motstånd mot jämställdhet, självständighet och individuell frihet. Det resulterar i hedersförtryck som drabbar kvinnor och unga flickor och pojkar. Ofta med olaglig kontroll, i värsta fall rena mord. När jag för drygt tio år sedan jobbade med dessa frågor i Stockholms stad, var de närmast tabu. I dag är de inte längre tabu, men ännu svårare att lösa. 

Den dåliga integrationen syns kanske allra tydligast i den grova gängkriminaliteten, i den gangsterliknande, och ibland familj- eller klanbaserade brottsligheten. Den är på sina håll rent systemhotande och underminerar statens mest grundläggande roll i samhället. 

Allt detta kan inte beskrivas på något annat sätt än en integrationskris. Det krävs nu ett helhetsgrepp, inte nya projekt och tomtebloss. Inga långrandiga utredningar som analyserar orsaker, utan en konkret handlingsplan för allt som måste förändras nu. 

Därför tillsätter Moderaterna nu en integrationskommission med den tidigare Assar Lindbeck-kommissionen som förebild. Då, på 1990-talet, handlade det om att snabbt utarbeta förslag för att långsiktigt kunna möta den djupa ekonomiska krisen. Nu handlar det om att ta fram reformer och lagstiftning som bryter decennier av ogenomtänkt integrationspolitik. 

Regeringens och stödpartiernas 73-punktsprogram ägnar inte dessa stora frågor mer än förstrött intresse. Det är en häpnadsväckande felprioritering. Därför tar vi moderater ledningen i denna ödesfråga. 

En utgångspunkt är att Sverige behöver en integrationspolitik som syftar till att invandrare ska komma in i det svenska samhället. Det har länge tvärtom funnits en bärande idé att integration handlar om en ”process från två håll”, där invandrare och infödda ska integreras i ett nytt multikulturellt samhälle. Den ansatsen har varit förrädisk och felaktig. Självklart påverkas hela samhället av invandring, ofta positivt, ibland negativt. Men politiken måste helt och fullt fokusera på att de som kommer till Sverige ska tillåtas och förväntas bli en del av det svenska samhället. 

En annan utgångspunkt är det starka sambandet mellan migrationspolitik och integrationspolitik. Invandringen till Sverige har i flera decennier varit för stor i förhållande till vårt lands förmåga att integrera människor från helt olika länder. Det är inte konstigt. Kommer det få så krävs lite, kommer det många krävs det mycket. Vi har kombinerat stor invandring och lite integration. 

Integrationen är Sveriges enskilt största ödesfråga. Den skär rakt igenom nästan alla politikens områden. Redan stora problem med skolan, bostäderna, socialtjänsten och vården kommer att bli ännu större om inte integrationen blir radikalt mycket bättre. 

Om vi misslyckas med att vända utvecklingen misslyckas vi också med mycket annat. Sverige blir då ett fattigare land, både ekonomiskt och socialt. Fler barn kommer att droppa av skolan och dras in i tung kriminalitet. Många svenskar misstror politikens förmåga att ta tag i problemen och samhället dras isär. Den berömda svenska tilliten – att vi i grunden litar på varandra och på våra myndigheter – urholkas. Sådana skador är svåra att reparera. 

Moderaterna presenterade före valet ett omfattande program för att stärka integrationen: Arbetsmarknaden måste reformeras så att fler kan ta sig från bidrag till eget arbete. Den största bidragsreformen på 40 år som gör att arbete alltid lönar sig. Skolan måste både bli bättre och tuffare i de utsatta områdena. Det svenska medborgarskapet måste uppvärderas. Alla måste snabbt lära sig svenska. Migrationspolitiken ska vara stram. Det är en nödvändighet för att klara integrationen. 

Men det krävs mer. Sverige ska ha världens bästa integrationspolitik. Vi ska vända på varje sten och ta fram den handlingsplan som Sverige aldrig har haft men så länge har behövt. Vi ska hämta lärdomar från länder som har lyckats bättre än vi. Och vi samlar de klokaste personerna och de bästa förslagen från den svenska debatten. 

Kommissionen kommer att jobba koncentrerat under ett år och föreslå konkreta och genomförbara reformer som riksdag och regering kan fatta beslut om. Ingen teoretisk kartläggning utan en praktisk kommission som kan förändra Sveriges framtid.  

Kommissionen kommer att bestå av både politiker och experter. Det är värt att särskilt nämna Mauricio Rojas, som under lång tid har varit drivande i dessa frågor och nu ansluter till Moderaternas arbete. Hade Sverige för 20 år sedan tagit honom på större allvar, hade den här kommissionen inte behövts i dag. 

Nu är tid att gå från ord till handling. Vi har löst stora problem förut. Om vi tar tag i situationen så finns det stora framtidsmöjligheter.

Ulf Kristersson (M), partiledare

 

Läs artikeln här.