Nyhetsartikel
28 feb 2019

M: Regeringen är naiv om Kina

Under torsdagen frågas UD-företrädare ut i riksdagen om bland annat Gui Minhai-affären. Oklarheten om Sveriges agerande bidrar till skadlig osäkerhet om Sveriges förmåga att stå upp för svenska intressen i relation till Kina, skriver Ulf Kristersson och Hans Wallmark, utrikespolitisk talesperson, på Dagens industris debattsida.

År 2030 kommer världens största ekonomi för första gången i modern historia inte vara en demokrati. Eller ens en riktig marknadsekonomi. Trots det har Sverige aldrig skaffat sig ett genomtänkt förhållningsätt till det Kina som nu påverkar världen allt mer. Men frågan kan inte längre vänta. Sverige – men även EU – behöver ersätta fromma förhoppningar med en bred och djup Kinastrategi.

När Sovjetunionen föll fanns det stora förhoppningar i väst om att även Kina skulle utvecklas mot liberal demokrati. Att internet skulle krossa censuren. Och att den växande medelklassen och fördjupade ekonomiska integrationen skulle leda till politiska förbättringar. I stället fick vi kinesisk AI-teknologi som kombinerar ansiktsigenkänning med övervakningskameror i ett socialt och politiskt kontrollsystem. 

Kina är ett statskapitalistiskt land där staten och företagen går långt in i varandra. Politiska, ekonomiska och militära verktyg koordineras för att säkra det kinesiska kommunistpartiets inflytande. Den kinesiska statsledningen förhåller sig inte till internationella spelregler så som västerländska demokratier. 

Sanningen om Kina är verkligen dubbel. Världen ska välkomna att Kina deltar i världsekonomin. På flera områden är den ekonomiska, tekniska och vetenskapliga utvecklingen djupt imponerande, och ställer väst inför svåra frågor om våra egna samhällens skick. Den amerikanska västkustens teknologijättar och start-ups får allt hårdare konkurrens från sina kollegor på den kinesiska östkusten. 

Men Kina har inte bara blivit en ekonomisk supermakt, utan också en politisk och militär. I Sydkinesiska sjön agerar Kina mot andra länder i strid med folkrätten. Det politiska självförtroendet och den utrikespolitiska aktivismen ökar – ofta i kombination med hot och uppmuntran. Kommersiella förvärv blir en del av geopolitiken. 

Allt detta måste få konsekvenser för hur Sverige och andra västländer förhåller sig till Kina. Inte minst för att det i sin tur påverkar hur Kina kommer agera mot oss. Kina kan inte i längden tillåtas agera hos oss med helt egna spelregler. 

I sin utrikesdeklaration nämner regeringen knappt Kina över huvud taget. Inte heller i förra årets. Denna ovilja att ta en av vår tids viktigaste internationella frågor på allvar duger inte. 

Det enda regeringen gör, är att gång på gång komma med luftiga besked om en framtida Kinastrategi. Men om inte Sverige har en genomtänkt helhetssyn på våra relationer med Kina så kommer både vi och EU att fatta dåliga beslut. 

En nu högaktuell fråga gäller hur och varför Sveriges Kina-ambassadör Anna Lindstedt efter bara två och ett halvt år har lämnat Peking, och därefter själv eller på någons uppdrag har medverkat till ett antal oklara möten om den fängslade svensken Gui Minhai. Varför och på vems uppdrag måste offentliggöras. 

I dag träffas UD och riksdagens utrikesutskott. Moderaterna kommer fortsätta kräva klarhet från utrikesministern. Oklarheten om Sveriges agerande bidrar till skadlig osäkerhet om Sveriges förmåga att stå upp för svenska intressen i relation till Kina. 

Moderaterna kräver en genomtänkt svensk Kinastrategi. Den måste täcka minst fem områden:

- Europeiskt agerande. Det är helt avgörande att en svensk Kinastrategi blir en del av en gemensam europeisk strategi. EU måste agera enat och arbeta solidariskt för att motverka tryck mot enskilda länder. Detta bör bli en svensk prioritering i EU. Även USA och EU behöver samverka och ha ett gemensamt förhållningssätt. Att USA nu höjer tonläget mot Kina bör inte avfärdas som del av administrationens intresse för tullar och protektionism. 

- Utländska direktinvesteringar. Det behövs ett regelverk för att kontrollera och ytterst stoppa utländska direktinvesteringar i vital svensk infrastruktur, som kan skada svensk och europeisk säkerhet. Vi måste också agera med andra medel där kinesisk teknologi kan påverka vår säkerhet: Australien har förbjudit telekomföretagen Huawei och ZTE från att delta i deras 5G-utbyggnad. Företagen har alltför starka kopplingar till den kinesiska staten och anses utgöra risk för nationell säkerhet. Flera andra länder gör samma sak. Sverige måste snabbt få egen lagstiftning på plats. 

- Förhindra intellektuell stöld. Svenska företag har länge varnat för kinesiskt industrispionage. Dataintrånget Cloud Hopper är det mest kända fallet, men långt ifrån det enda. Vi måste skydda svenskt näringsliv i allmänhet, och innovativa techbolag i synnerhet. Moderaternas förslag om ett nytt cybercentrum med FRA som huvudman vore ett viktigt steg för att stärka cybersäkerheten hos såväl offentliga som privata aktörer och för bättre samarbete med andra länder i samma situation. 

- Starkare reciprocitet. EU måste tillsammans med USA och andra likasinnade länder öka pressen på Kina att öppna sina marknader. Kinesiska företag i våra länder måste granskas med samma måttstock som våra egna vad gäller konkurrens, subventioner, ägandeförhållanden och korruption. Frihandeln måste vara dubbelriktad. 

- Stärk kunskapen om Kina. En Kinastrategi behöver bidra till att även universitet och högskolor, myndigheter och Business Sweden ökar kunskapen om Kina och i det kinesiska språket. Fler måste helt enkelt kunna något om världens största land, världens snart största ekonomi och världens första ekonomiskt riktigt framgångsrika diktatur. Vi behöver fler svenska Kina-forskare och kinesisktalande studenter. 

Till skillnad från Sovjet blev Kina en del av den globala ekonomin. Världens största exportland rymmer nu tolv av världens 100 högst värderade företag. Hundratals miljoner människor har fått det bättre sedan Deng Xiaoping inledde reformerna 1978. Det är bra både för vanliga svenskar och för vanliga kineser. 

Men vi i Sverige får inte vara naiva – varken ekonomiskt, säkerhetspolitiskt eller humanitärt. Det handlar ytterst om den liberala, demokratiska världsordningens framtid, om europeisk konkurrenskraft och om Sveriges förmåga att stå upp för svenska medborgares rättigheter. 

 

Ulf Kristersson (M), Partiledare

Hans Wallmark (M), Utrikespolitisk talesperson 

 

Läs artikeln här