Nyhetsartikel
14 nov 2017

EU behöver reformer, inte symbolpolitik

Centralisering av makt till EU är inte lösningen på Europas sociala problem eller hur vi får fler och tryggare jobb. Risken är bety­dande att EU:s Göteborgsmöte blir en förevändning för länder att inte själva, natio­nellt, göra det som behövs, skriver Ulf Kristersson och Karin Enström, utrikespolitisk talesperson, på Svenska Dagbladets debattsida.

På fredag inleds EU-toppmötet i Göteborg, med en "europeisk pelare för sociala rättigheter” på agendan. Regeringen och Stefan Löfven har i förväg beskrivit mötet som en stor framgång för Sverige, samtidigt som även statsministern i sitt Europatal i Uppsala påpekade att hans ambition mest är att medlemsländerna ska ”dra på våra gemensamma kunskaper och erfarenheter.”

Den proklamation som förväntas bli antagen är vag och inte bindande. Det är inte konstigt. Det finns – på goda grunder – starka hinder i fördragen mot att EU ska ta över makt från medlemsstaterna inom välfärden. 

Men idén med en social pelare i EU är inte riskfri. Även om det i Sverige råder bred enighet om att vi även fortsättningsvis vill bestämma över våra grundläggande sociala system, så finns det andra rörelser i Europa. Att just svenska socialdemokrater i Europaparlamentet har drivit på för europeisk reglering av allt från arbetsförhållanden till socialförsäkringar kanske inte betyder så mycket. Men att Frankrikes nye president Emmanuel Macron säger sig vilja gå längre måste tas på allvar.

Varför Stefan Löfven väljer att lägga stor prestige i ett projekt som han ändå inte vill fullfölja är inte alldeles uppenbart. En vanlig förklaring är att det blivit en symbol för regeringens EU-politik och att det efter finanskrisen finns en europeisk efterfrågan på visioner om arbete och välfärd.

Men det finns anledning att peka på uppenbara risker.

Det första stora problemet är att centralisering av makt till EU varken är lösningen på Europas sociala problem eller ett bra svar på frågan hur vi får fler och tryggare jobb. Risken är betydande att EU:s Göteborgsmöte blir en förevändning för länder att inte själva, nationellt, göra det som behövs.

Ta Sverige som exempel. Att arbetslöshetsklyftan mellan inrikes födda och nyanlända är stor och växande är ett svenskt problem som inte kommer att lösas genom proklamationer på EU-möten, och än mindre av tvingande europeisk arbetsmarknadslagstiftning. Svenska integrationsproblem kan bara lösas genom bra nationell och lokal politik i Sverige.

Det andra problemet är att EU:s ledare – på svenskt initiativ – ägnar sig åt möten med begränsad betydelse, när fokus borde ligga på problem där EU kan göra riktig skillnad och där det verkligen behövs mer och bättre samarbete.

Samarbetet behöver fördjupas på de områden där bara EU kan spela en avgörande roll: Den inre marknaden; migrationen; den gränsöverskridande organiserade brottsligheten; miljö- och klimatarbetet; skyddet av Europas frihet och säkerhet.

Frågan är nu inte om EU ska göra mer eller göra mindre, utan om EU lägger sin kraft på det som är genuint gemensamma utmaningar, problem och kriser. EU ska inte vara ”smalt”, som det ofta heter. EU ska vara relevant. 

En viktig uppgift för Sverige – inte minst efter Brexitomröstningen – är att samarbeta med likasinnade nationer. Det kräver ödmjukhet inför uppgiftens storlek och vårt lands relativa litenhet. Men framför allt hårdare svenska prioriteringar och högre svenska ambitioner på dessa områden. I dag saknar vi båda. Moderaterna vill att fyra prioriteringar ska prägla svensk EU-politik:

För det första behöver EU:s inre marknad fullt ut förverkligas. Det är en fråga om svensk och europeisk konkurrenskraft som vilar direkt i händerna på EU. I dag flödar varor i hög grad fritt inom EU, men det går trögare för tjänster och information. Särskild långsam är utvecklingen för den växande och för Sverige centrala digitala ekonomin. Det finns starka protektionistiska krafter som går emot.

Nästa generations mobilnätverk (5G) behöver lanseras över hela Europa och vi måste tillvarata digitaliseringens enorma möjligheter för allt från sjukvård till utbildning och forskning. Ett EU-toppmöte om att förverkliga den inre digitala marknaden hade varit relevant på riktigt.

För det andra måste EU samlas kring en gemensam syn på migrationen och hur unionens yttre gränser ska säkras. Vi moderater vill att Sverige är en stark röst för ett nytt, gemensamt, hållbart och humanistiskt asylsystem. Här har även Sverige en hemläxa. Om inte ett "ja" betyder fungerande integration i Sverige och ett "nej" inte innebär att man faktiskt lämnar landet, så påverkar det också Sveriges roll i EU. Trovärdigheten för svensk migrationspolitik är en viktig bas för vår europeiska förhandlingsposition.

För det tredje behövs ett större svenskt engagemang i det europeiska försvarssamarbetet och ett större svenskt ansvar för Europas säkerhet. Sverige borde fullt ut vara med och utforma det nya "permanenta strukturerade samarbetet" (Pesco), men även bidra till att göra verklighet av EU:s globala säkerhetsstrategi. Freden på vår kontinent kräver också att Ryssland inte ostraffat tillåts skjuta den internationella rättsordningen i sank. Vår gemensamma förmåga att bekämpa terrorhot måste stärkas.

För det fjärde vill vi stärka det europeiska miljö- och klimatarbetet. Det behövs både en stark svensk röst för att EU ska uppnå de mål som sattes i Paris, och en europeisk röst för att världen ska följa Europa. Det kräver en gemensam politik för energieffektivisering och bättre handel med utsläppsrätter.

Göteborgsmötet kan säkert bli ett trevligt utbyte av erfarenheter om välfärd och arbetslöshet, men det använder inte det svenska inflytandet till rätt saker. Regeringen lägger sin kraft på symboliska EU-projekt, i stället för att prioritera viktiga svenska intressen och fokusera på problem som bara EU-samarbetet kan lösa.

 

Ulf Kristersson, partiledare (M)

Karin Enström, utrikespolitisk talesperson (M)

 

Läs artikeln här.

Karin Enström
Utrikespolitisk talesperson
Jag började med politik i gymnasiet för att jag ville ha större valfrihet i skolan, en fråga som är lika aktuell nu som då.
Mer om Karin
Ulf Kristersson
Partiledare

Efter gymnasiet i Eskilstuna gjorde Ulf Kristersson militärtjänst vid signalregementet i Enköping. Han var ordförande i Moderata Ungdomsförbundet mellan 1988 och 1992.

Mer om Ulf